Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Om några timmar läggs nästa avsnitt av Korseld ut på svd.se. Då får vi se SvD:s Sanna Rayman och Aftonbladets Katrine Kielos fråga ut MP:s språkrör Maria Wetterstrand.

MP och Wetterstrand slog sina påsar ihop med Mona Sahlin och Socialdemokraterna i oktober 2008. Sedan dess har väldigt mycket hänt, bland annat två saker:

1. Vänsterpartiet och Lars Ohly har kommit ombord?

2. Förtroendet för Mona Sahlin har rasat.

3. Socialdemokraterna har tappat massor i opinionsmätningarna.

Om det var toppen med S-samarbete i höstas, hur kul är det i dag på en skala? Vad säger Maria Wetterstrand? Missa inte Korseld!

PJ Anders Linder

Fredrick Federley berättar på sin blogg att han lämnat in en KU-anmälan med anledning av regeringens hantering av AP-fonderna och bonusarna. Kan det verkligen vara förenligt med AP-fondslagen att ge fondstyrelserna detaljerade, partipolitiska instruktioner? Hur har beredningen egentligen gått till?

Det är inte roligt för Alliansen att få anmälan på halsen – och kanske räddas de så småningom i KU:s politiserade hantering. Kanske visar sig oppositionspartierna mer sugna på att få använda AP-fondspengarna till politik än de är angelägna om att kritisera regeringen.

Men om inte det här ärendet hade hamnat i KU, vad ska man då ha KU till? Det är omöjligt att se hur AP-fondsbeslutet från förra måndagen kan vara förenligt med AP-fondslagen, och vad för andra möjligheter finns det att få beslutet prövat. Frdrick Federley har inte alltid visat gott omdöme, men den här gången har han visat viktigt civilkurage.

PJ Anders Linder

Anders Borg signalerar reträtt i frågan om AP-fonder och bonusarna. Plötsligt verkar han känna måttlig entusiasm inför regeringens missionsbefallning till fonderna: Gå ut och avskaffa rörliga löner i alla företag där ni investerat. Nu talar han i stället om dialog mellan Odell och fonderna och om att staten inte ska ska styra näringslivet.

Bra.

Synd bara att regeringen har hunnit fatta ett beslut som finns i svart på vitt. (Det kan inte gärna Odell förhandla om; det måste rivas upp av regeringen själv.) Och syna att detta beslut innebär ett principgenombrott som öppnat dörren på glänt för den fondaktivism som Vänsterpartiet och många socialdemokrater alltid har önskat sig.

PJ Anders Linder

”Hatten av för PJ Anders Linder”, skriver PM Nilsson på Newsmill apropå förslaget till ny gymnasieskola, som Jan Björklund presenterade i går.

PM:s minne är imponerande gott. Han erinrar sig att jag satte i gång med att skriva om behovet av att ändra gymnasiet ganska snart efter att jag börjat i SvD 2004, och att det förslag som Jan Björklund nu har lotsat fram till lagrådsremiss ligger väl i linje med de synpunkter jag har drivit.

Betydelsen av min insats ska inte överskattas, men jag tackar och bockar med glädje. Det är väldigt viktigt att vi får ett gymnasium som blir mycket bättre på att rusta ungdomar för studier och/eller arbete, och det värmer med beröm från en klok kollega. Den sortens generositet är vi inte överdrivet hemfallna åt i opinionsbranschen.

PJ Anders Linder

Att hitta på en förstamajparoll till LO var en av uppgifterna för oss i panelen i dagens Godmorgon Världen. Mitt bidrag var inte precis av reklambyråslaget, men jag tycker det har sina poänger:

”Framtiden börjar i Helsingör!”

Eh?

Jo, i Danmark har LO klippt banden med Socialdemokraterna och bestämt sig för att agera fritt gentemot alla partier. Man har förstås starka åsiktsmässiga band kvar med S, men man står organisatoriskt fri. Och det är förstås det enda rimliga i ett läge där LO-medlemmarna har börjat rösta på alla möjliga partier.

I Sverige fick Socialdemokraterna 52 procent av LO-rösterna i det senaste riksdagsvalet. För 20-30 år sedan låg det upp emot 80 procent. Hur rimligt är det att halva medlemskåren ska finansiera den andra halvans valrörelser?

Och hur smart är det? Det är en sak med LO-SAP-pakt när Socialdemokraterna nästan alltid sitter i regeringen. Men om vi får ett Sverige där det är normalt att maktinnehavet växlar är det inte alls samma styrka. Varje gång LO-basen kommer med utspel och förslag ser statsråden framför sig en person som också är medlem av socialdemokratins verkställande utskott, den politiska oppositionens mäktigaste organ. LO blir definitionsmässigt en motståndare till regeringen, vilken fråga man än diskuterar. Hur hållbart är det?

Läs av danskarna. Framtiden börjar i Helsingör. Eller i Köpenhamn, om man så vill!

PJ Anders Linder

Varning för moralpanik, skriver riksdagsmannen Göran Pettersson (M) apropå debatten om statens ägarpolitik och bonusar i företagen. Jag tycker att GP är en av de intressantaste Alliansledamöterna att följa: Han är inte bara aktiv och kreativ utan har integritet och tänker självständigt. Nu är han bekymrad över upphetsningen inom Alliansen och viljan att plocka enkla poäng. Han menar att det är en sak att staten justerar de interna reglerna i egna bolag och fonder – men en helt annan sak att ge AP-fonderna i uppdrag att ge sig ut på korståg mot rörliga ersättningar i näringslivet.

I en ny bloggpost fortsätter han diskussionen. Göran Pettersson är inte glad över missionsbeslutet som regeringen fattade i måndags och som jag kommenterar i dagens söndagskrönika.

Han skriver: Jag har svårt att se att någon av regeringsmedlemmarna idag inte skulle vilja ha beslutet “otaget”. Men nu är det tyvärr inte så enkelt att skadan går att göra ogjord. Regeringen har på sätt och vis tagit ett ickereversibelt beslut och skapat en ny praxis. Därför förvånar det inte att Lars Ohly gör vågen.

Principgenombrott är svårt att ta tillbaka, menar han. Men det kan gå att hitta något gott även i detta onda. Nu får regeringen ännu starkare skäl att genomlysa sin politik ordentligt, få en mer allsidig diskussion och undvika att man fattar ogenomtänkta beslut.

Gott så. Men jag tycker också att regeringen ska bita huvudet av skam och upphäva beslutet från i måndags. Dels är det dåligt i sak, dels står det förmodligen i strid med AP-fondslagen vilket försätter AP-fondernas styrelseledamöter i en väldigt kinkig situation. Ett upphävande stoppar inte vänstern från att säga ”ni gjorde det ju själva”, men det ger lite mindre kraft åt sådant häcklande – och det befriar AP-fondernas företrädare från uppgiften att göra sig till åtlöje på bolagsstämmorna.

PJ Anders Linder

Per Dahl skriver nyktert i Barometern om den senaste tidens opinionsmätningar, som visar att Alliansen kommit i kapp oppositionen. So far so good. Men det riktigt intressanta är inte det borgerliga maktinnehavet i sig utan omvandlingen av Sverige till ett mer borgerligt samhälle – och där lämnar regeringen i dagsläget en hel del övrigt att önska. Inte minst vad beträffar det färska beslutet att släppa in de statliga AP-fonderna i den marknadsekonomiska porslinsbutiken.

PJ Anders Linder

ANC vann som väntat valet i Sydafrika, men de nådde inte upp i den supermajoritet som krävs för att man ska kunna styra obehindrat. En av landets regioner, Kapprovinsen, fick annan majoritet än ANC. Där vann Demokratiska alliansen med ex-journalisten Helen Zille i spetsen.

Bäggedera är goda nyheter. Som alla andra länder behöver Sydafrika mångfald, politisk konkurrens och möjligheter till maktväxling. I nästa val blir ANC förhoppningsvis ännu mindre.

PJ Anders Linder

Riv upp regeringsbeslutet om AP-fondernas anti-bonusagerande i företag. Så skriver riksdagsledamoten Carl B Hamilton (FP) i sitt nyhetsbrev Hamiltons blandning. Han har helt rätt.

På sommaren 2008 kom regeringen med riktlinjer för synen på bonusar och rörliga ersättningar i de statliga företagen och AP-fonderna. De var välavvägda och bra. De angav att takregler måste utformas och hur stor del av den fasta lönen som den rörliga ersättningen skulle kunna uppgå till; de var tydliga med att det måste finnas ett tydligt och handfast samband mellan prestation och ersättning.

Så för en månad sedan kom ett medieutspel från regeringen om tvärstopp för bonusar till chefer i statliga företag.

Och nu har man fått upp den populistiska ångan till den milda grad att man inte bara ska ha fullständigt bonusförbud för toppchefer i statsföretag och AP-fonder, utan att staten också genom AP-fonderna ska verka för bonusförbud i företag där fonderna har investerat.

Det var just grov politisering av det här slaget som borgerliga debattörer varnade för under löntagarfondsmotståndet och när man gav AP-fonderna rätt att köpa aktier på börsen. Det är en stor besvikelse att en borgerlig regering ger sig hän åt den här sortens oöverlagda röstfiske.

Plötsligt har Maud Olofssons tal om ett ”värderingsskifte” fått en ny och olycksbådande klang.

Det var illa nog att lägga grimma på AP-fondernas styrelser och förbjuda dem att själva tänka och ta ansvar i ersättningsfrågor; det är etter värre att tvinga samma AP-fonder att uppträda som åsiktspoliser i svenska företag. Bonusar och rörliga ersättningar är väl inget undermedel för att göra god vinst, och det finns utan tvivel osunt konstruerade bonussystem, men det är något helt annat än att hävda att alla rörliga ersättningar till högre befattningshavare alltid måste vara av ondo. Det senare är att gå på tvärs mot hela idén om ett näringsliv i mångfald där man prövar olika lösningar på olika håll.

Vilka politiska ambitioner ska regeringen försöka få AP-fonderna att driva igenom härnäst? Det sluttande planet är brant och halt.

PJ Anders Linder

Cecilia Aronsson i Veckans Affärer skriver kritiskt och bra om Riksbankens sänkning av räntan. Ett av hennes nio (!) argument är detta: ”0,5 procentenheter lägre ränta skapar inte de nya jobben som Sverige desperat behöver. Det hjälper inte exportföretagen, som redan njuter frukterna av en konstlat svag krona. De nya tjänsteföretagen avvaktar på idéstadiet. Det enda säkra är att priserna på bostäder drivs upp.”