Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Har just varit med familjen på Nationalmuseum och sett utställningen Prerafaeliterna, som öppnade i går.

Det är teknisk briljans och drömsk romantik i skön förening. Det är föreställande och idealistiskt – och en större provokation är väl svår att komma på nuförtiden.

Här och var blir det aningen sömnigt, men på det stora hela är det en fröjd för var och en som tycker bättre om konst än om Konstfack.

Expressens Björn Wiman har också varit där (ja, på N-museum alltså; hur det är med Konstfack vet jag inte).

PJ Anders Linder

Jag vet att jag inte är etta på bollen, så här flera dagar efter att den kungliga förlovningen tillkännagavs. Men ändå. DN:s ledarkommentar är bara för kul för att lämna okommenterad.

En gång i tiden använde Herbert Tingsten spalterna i DN för skoningslös kulturradikal kritik av irrationalitet och traditioner som monarki (och födelsedagsfirande). Att riva för att få ljus och luft var plikten framför allt.

2009 vill DN fortfarande att Sverige ska avskaffa monarkin – men nu är skälet att det är så synd om kronprinsessan. Förr i tiden var tidningen emot att folk skulle födas med guldsked i munnen, nu oroar man sig över att den kan ge skavsår i mungipan.

Jag tycker ju förstås att även Tingsten hade fel om vår demokratiska monarki, men hans principrytteri var det i alla fall lite krut i. Hade han varit vid liv hade han kunnat sätta sig vid tangentbordet och författa en artikel om sin gamla tidning: Från idé till snällism….

PJ Anders Linder

Efter några dagar i Härjedalsfjällen är jag inte längre AFK utan tillbaka i civilisationen. I nyheterna möter jag mörk ekonomi blandad med ljus monarki.

Ett annat glädjeämne är dagens opinionsmätning från DN/Synovate. Den visar att avståndet mellan blocken har krympt från 19 procentenheter i höstas och 9,2 i förra månaden till 3,9 procentenheter i februari. Enligt Synovates Niklas Källebring ligger den skillnaden inom felmarginalen.

Socialdemokraterna har dalat från 45-procentsnivån till 38,8 procent. Moderaterna har knegat upp till 28,8.

Vad har hänt?

I korthet: Det är på riktigt nu.

Det var en sak att visa missnöje med Alliansen när det tycktes gå hur bra som helst i ekonomin. Då brydde man sig inte så mycket om alla frågetecknen till vänster. Då hamnade Schenströmaffärer och valhäntheter som FRA-frågan i centrum.

När politiken handlar om att hantera en djup kris, däremot, ställs helt andra krav på sammanhållning, ledarskap och inre kompass. Då tycker uppenbarligen många att Alliansen visar mognad och stadga, medan det svajar något väldeliga bland de rödgröna. Vänsterblocket har gått från oklarhet och potential till trepartisamarbete och faktum, och det har inte imponerat. Hopp har blivit hoplöshet. Fanatiskt kärnkraftsmotstånd och misslyckad Saabpopulism har lagt lök på laxen.

Det är allvar nu – och allvar är inte de rödgrönas stora gren.

PJ Anders Linder

Förre senatorn Phil Gramm skriver mycket läsvärt om finanskrisen i Wall Street Journal. Inte minst om vad den hårda politiseringen av bostadslånandet har fått för konsekvenser. När krisen började hade de bägge välkända låneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac tre politiska mål de var skyldiga att uppfylla:

• 56 procent av lånen skulle gå till individer med inkomster under genomsnittet;
• 27 procent av lånen skulle gå till familjer med inkomster under 60 procent av genomsnittet i trakten där de bor;
• 35 procent skulle gå till låntagare i särskilda, ”underrepresenterade” områden.

The rest is history….

Phil Gramm sammanfattar torrt: ”Om den här krisen inte bevisar någonting annat, så bevisar den i alla fall att man inte kan hjälpa människor genom att låna dem pengar som de inte kan betala tillbaka.”

PJ Anders Linder

Investors Business Daily läser lagen för sina läsare. Klart att det fortsätter att gå utför när:

• kongressen gör av med tusen miljarder dollar i ett stimulanspaket som inte innehåler några stimulanser för företagen att anställa och investera,

• allt fler talar entusiastiskt om nationalisering av bankerna,

• all kraft har gått ur energipolitiken.

• protektionismen flyttar fram sina positioner,

• man sätter demokratin ur spel genom att anta ett svindyrt stimulanspaket i rekordfart, trots att det är så omfattande (1 000 sidor) att inga kongressledamöter har haft rimlig chans att läsa det,

• företagsledare demoniseras utan att vara misstänkta för någon sorts oegentligheter,

• presidenten talar om kris och katastrof i stället för hopp pch framtidstro.

PJ Anders Linder

Nästa vecka kommer Anders Fogh Rasmussens regering att föreslå reformer av skattesystemet. Inledningsvis blir förslagen underfinansierade – i syfte att stödja konsumtionen. Berlingske Tidene rapporterar.

För ett tag sedan kom förre skatteministern Carsten Koch (s) med den stora rapporten från Skattekommissionen. Där föreslås bland annat rejäla sänkningar av marginalskatten. Ska Fogh Rasmussen gå från ord till handling redan nu? Hoppas att Firma Reinfeldt & Borg följer med i vad som händer.

PJ Anders Linder

Enligt Sydsvenskan vill den miljöpartistiska riksdagsledamoten Gunvor G Ericson ha en idrottsbojkott mot Israel. Till tidningen säger hon: ”Det är viktigt att det i så fall blir en bred internationell bojkott. Annars blir det ingen effektiv påtryckning.”

Varför just det demokratiska Israel? Varför inte Kina, Sudan eller Zimbabwe, eller någon av världens alla övriga diktaturstater? Vi väntar nyfiket på Ericsons förklaring – och språkrörens kommentarer.

PJ Anders Linder

Göran Hägglund ger efterlängtat besked om att det ska gå att köpa receptfria läkemedel i vanlig butik. Det är ju rena revolutionen.

Man ska kunna köpa näsdroppar när man är täppt. Man ska kunna köpa febernedsättande när man har feber. Man ska kunna köpa medicinerna man behöver nere på Ica i stället för att köra milvis i bil. Suveränt.

Det enda man nu undrar är varför i himlens namn lade de inte det här förslaget dan efter valet 2006!? Det hade lindrat mångas huvudvärk – inte minst Göran Hägglunds.

PJ Anders Linder

Saab debatteras i upphetsade ordalag. Företrädare för Trollhättans kommun, fackföreningarna, Socialdemokraterna och det västsvenska näringslivet riktar hård kritik mot regeringen för att man inte ställer upp med statliga pengar. Det är förstås inte konstigt att känslorna svallar när arbetslöshet hotar, när en stads identitet står på spel och när en del av det svenska kulturarvet kan stå inför sin händanfärd. Samtidigt kan det behövas lite perspektiv.

Som den här passagen från Arbetsförmedlingens framtidsrapport, som presenterades i går: Arbetsförmedlingen bedömer att en miljon rekryteringar kommer att genomföras under både 2009 och 2010.

En miljon rekryteringar om året…. De 4 000 jobben som hotas på Saab måste ses också i det perspektivet.

Liksom i det här perspektivet: Professor Magnus Henrekson konstaterar att ”cirka 15 procent av alla jobb försvinner varje år (och ungefär lika många skapas). Det betyder att ett jobb i genomsnitt finns i cirka sju år! Med andra ord försvinner uppemot en halv miljon jobb i den privata sektorn varje år samtidigt som ungefär lika många nya jobb skapas.”

Det riktigt viktiga för framtiden är inte vilka jobb som räddas utan vilka jobb som skapas. Förmår svensk ekonomi att locka investeringar? Tar den vara på människors kunskap? Ger den folk möjligheter att starta och utveckla företag? Ger den folk chans att få belöningar i förhållande till riskerna man tar och engagemanget man lägger ner? Med Saab i stöpsleven finns inte mycket ork att tänka på de här stora och långsiktiga frågorna. Men det är likafullt de som är det riktigt viktiga.

PJ Anders Linder

Patrik mejlar en god poäng apropå det här med Vargen kommer-hojtande:

Detta är ju satt i system av sossarna. De skräms och förstör för att det inte ska bli bättre i Sverige. Om det blir bättre kan ju regeringen möjligen vilja ta åt sig äran för detta. Andra exempel är förmögenhetsskatten där inget kapital återvänder så länge sossarna hotar att återinföra den. Eller apoteksmonopolet där Ylva Johansson gör allt för att inga utländska aktörer ska etablera sig och på så sätt skapa bättre service och tillgänglighet.

Hotet att återinföra förmögenhetsskatten är det värsta när det gäller de ekonomiska effekterna. Skatten har drivit enorma belopp ur landet. Nu skulle pengarna kunna komma tillbaka och göra god nytta i form av produktiva investeringar för framtiden. Men Socialdemokraterna vill hellre plocka populistiska poäng och satsar på att skapa osäkerhet.

Fast när det gäller mänskliga kostnaderna har skräckpropagandan om sjukförsäkringen varit värst. Där handlar det om människor som i många fall har det besvärligt men som skamlöst har utnyttjats i ett politiskt spel.