Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Upp till kamp för rättvisan, manar moderaternas partisekreterare Per Schlingmann i ett veckobrev. (Man kan teckna sig för prenumeration på moderaternas hemsida.)

Det har blivit en del uppmärksamhet kring av moderaterna börjar använda ännu en fras ur den socialdemokratiska språklådan, men det viktigare är ambitionen att sluta backa i rättvisedebatten. Alliansen har inga skäl att känna dåligt samvete, och hade man bara låtit bli att stryka flagg i diskussionerna om fastighets- och förmögenhetsskatten hade opinionsutvecklingen kunnat bli ganska annorlunda under 2007. Nu gick man mer eller mindre med på att det var orättvist att ändra och ta bort dessa skatter, och att man bara gjorde det därför att man lovat att göra det – och det är ett argument som förståeligt nog inte biter något vidare.

Men självklart är det rättvist att vanliga villaägare inte längre kan få punga ut med 20-25 tusen kronor om året ur en inkomström som inte existerar. Och lika självklart är det rättvist att man inte tar ut skatt på innehav av redan skattade pengar. Frankrike är väl det enda EU-landet som nu har förmögenhetsskatten kvar; skulle resten av vår världsdel vara ett omoraliskt moras?

Alliansen har starka argument i rättvisedebatten. Schlingmann tar upp flera i sitt veckobrev.

1. Där det verkligen bör råda jämlikhet, nämligen i hur medborgarna bemöts av det offentliga, råder ofta stora, svårbegripliga skillnader: inte minst i sjukvården.

2. Under s-styret 1994-2006 ökade ojämlikheten i inkomst kraftigt. Det behöver inte vara orättvist, det beror ju på varför skillnaderna har uppstått. Men i Göran Perssons Sverige växte ojämlikheten inte minst av skälet att allt fler vuxna lämnade arbetskraften och blev förtidspensionärer eller långtidssjukskrivna. Och det bidragsberoendet är inte bara dyrt, det är dålig rättvisa också.

3. Rättvisa och matematisk jämlikhet är inte samma sak. (Kd hade ett utmärkt seminarium i ämnet i Visby sommaren 2007, där bland annat biskop Lennart Koskinen medverkade: ta fatt i tankarna därifrån och gör Allianspolitik av rättvisebudskapet.) Här är Schlingmann välgörande tydlig: Att man får det bättre genom att jobba hårdare, starta företag, plugga och anstränga sig är inte orättvist utan rättvist.

4. Den socialdemokratiska skolans misslyckande är ett stort rättviseproblem. Inneåsikten har varit att man inte ska begära lika mycket av alla barn, eftersom det vore orättvist. Men när man sänker ribban för barn från hem utan studievana kommer de i underläge från början och skolan fostrar alltför många av dem till förlorare. Något orättvisare är svårt att tänka sig.

Rättvisan är borgerlighetens hemliga vapen: tyvärr hemligt även för de borgerliga ibland. Argumenten finns där, men inte vanan. Men börjar man aldrig, lär man sig aldrig. Schlingmann förtjänar sällskap på barrikaden.

PJ Anders Linder

Expressen har granskat webbloggarna i regeringskansliet och de har hittat ett nyhet så förfärlig att den placerats i topp på expressen.se. Läs själva och förfäras: Den 18 november förra året, klockan 12:53, besökte någon på finansdepartementet en porrsajt med tusentals pornografiska bilder och filmer.

För nästan ett ÅR sedan besökte EN person EN porrsajt vid ETT tillfälle. Kl 12:53 den 18 november 2007 satt en tjänsteman – entusiastisk, förvånad eller förfärad – och tittade på en sajt med oanständigt material. Man söker de rätta orden. Var ska man börja? Måste Borg avgå nu? Eller ska det här fälla hela regeringen?

PJ Anders Linder

Alliansens partisekreterare har hållit träff med borgerliga bloggare. Jag var inte med, men jag har läst Dick Erixons skeptiska artikel på Newsmill: ”Därför tror jag att alliansen kommer att göra fiasko på internet”. Erixon tror inte att partiledningarna kommer att ha mod nog att satsa på genuin tvåvägskommunikation. Man sitter fast i toppstyrning och, kunde han ha tillagt, det har bara blivit mer så med åren. I dag bestämmer partiledningarna politiken och förankrar den sedan tillbaka i organisationen; det är inte ofta gräsrötternas ord är lag.

Men om man ska anslå en lite mer optimistisk ton: Det viktigaste är kanske inte kontakten mellan partitoppar och gräsrötter. För hur det än är, inte ens Barack Obama håller nätomröstningar om vad han ska tycka eller vilka utspel han ska göra. Någonstans beestår ändå politik i att personer begär ett förtroende för vad de själva, inte andra, tror på.

Varken internet eller något annat medium kan göra varje individ till kampanjgeneral. Men internet kan göra information snabbt tillgänglig och möjlig att sprida vidare; internet gör det lätt att höra av sig med idéer, få feedback och söka kontakt med likasinnade. Det är kanske på den horisontella nivån – som forum för kontakter sympatisörer och aktivister emellan – som en riktigt bra webbplats för Alliansen kan fylla sin viktigaste funktion. ”Så här gör vi.” ”Hur gör ni?” ”Har ni tänkt på det här?” ”Låt oss samla in tiotusen spänn och göra det här.”

Sedan kan den sortens spontana samarbeten kugga in i den mer formella kampanjen på olika sätt.

Plus, förstås, att en sådan öppen och levande webbplats hjälper till att bryta ner de förlegade barriärerna mellan de borgerliga partierna och underlättar skapandet av en bredare borgerlig kultur.

PJ Anders Linder

Rinkebyskolan, som fått mycket beröm genom åren, har hamnat i blickfånget, när det blivit känt att en stor del av eleverna i nian – 30-50 procent – riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet.

Skolborgarrådet Lotta Edholm
konstaterar att det är ett stort misslyckande för skolpolitiken i Stockholm att eleverna vid vissa grundskolor presterar så dåligt (medan många andra gör väl ifrån sig). Segregationen är en viktig del i dramat, stuidieresultaten skiljer sig mycket från skolor med många elever från studievana hem och skolor där många elever har mindre gynnad bakgrund.

Men sedan är förstås frågan hur man ska tackla problemet, och där kommer olika uppfattningar fram på ett intressant sätt i dagens dn.se.

Så här skriver Jonna Sima på sin blogg: [A]lla har olika förutsättningar. Och i skolor i hårt segregerade områden är dessa olikheter ännu tydligare. Det är det som avspeglas i de stora betygsskillnaderna bland Rinkebyskolans elever. Ett Godkänt-betyg för vissa med sämre förutsättningar kan vara en lika stor prestation som för andra som får ett MVG i samma ämne.

Och så här säger Malla Taipale, som är rektor vid Enbacksskolan i Tensta. (Där har de allra flesta av eleverna utländsk bakgrund, men 83 procent av niorna var behöriga att söka till gymnasiet i våras:

– Jag tror att det finns en förlegad syn på det här området. Det handlar om att samhället tror att barn som inte ser svenska ut inte skulle klara sig i skolan, säger hon, och fortsätter:
– Vi ska inte tycka synd om de här barnen. Vi ska ställa samma krav på dem som på alla andra barn. De har samma rätt till kunskap och utbildning.

Alla vet att skillnaderna finns, men det är väldigt lätt att ta steget från att ha vetskap om skillnadernas existens till att låta dem bli en ursäkt för svaga resultat. Ja, när Skolverket gjort inspektioner har kommuner kunnat få goda betyg trots att eleverna presterat väldigt svagt – för enligt verkets sk Salsa-modell borde resultaten ha varit ännu sämre.

Visst kan det, som Jonna Sima skriver, vara en stor prestation av en elev att uppnå G trots att han lever och verkar i strulig miljö. Men tyvärr blir hans kunskaper inte MVG-mässiga för det.

PJ Anders Linder

Skattebetalarna har valt en fruktbar strategi. I stället för att bara klaga på skatternas höjd gör man granskningar av offentlig verksamhet och identifierar möjligheter till besparingar. Utan lägre offentliga utgifter går det inte att långsiktigt sänka skattetrycket.

Skattebetalarna har granskat kommunala utgifter för olika välfärdsverksamheter och räknat ut hur mycket olika kommuner kan spara genom att bli lika effektiv som de mest vältrimmade på respektive område. Det visar sig då att alla kommuner har rejält med sparutrymme även om de inte vill avstå från något av det man gör i dag. Genom en serie kommunbesök runt om i Sverige har man väckt mycket uppmärksamhet och fått i gång lokala diskussioner,

I år har man gjort samma sak med landstingen.

Och i dag presenterar Skattebetalarna sin nya besparingskommissionär Staffan Ivarsson, som tidigare varit revisionsdirektör inom Riksrevisionen och blivit känd inte minst för att i fält ha granskat Sida-finansierad verksamhet i Afrika. Ivarsson och hans medarbetare ska göra granskningar på eget initiativ men också agera utifrån tips från allmänheten. Allt i syfte att hålla statsutgifterna i schack och skatterna nere och att se till att medborgarna får valuta för pengarna.

PJ Anders Linder

Slutdokumentet från Varberg bär prägel om den allvarliga tid då det publiceras. Ta bara rubriken: ”En ansvarsfull agenda för framtiden – en politik för full sysselsättning, välfärd och rättvisa.” (Något enda ord som antydde att Alliansen är borgerlig skulle inte ha varit fel….)

Inledningsvis listas tio beslut:

1. Det blir ett gemensamt valmanifest 2010.
2. Det tillsätts en särskild valplattformsgrupp.
3. En särskild arbetsgrupp ska ta fram ett reformprogram för den ekonomiska politiken.
4. I augusti 2009 tillsätts ett tiotal grupper för enskilda sakområden.
5. Ett brett samråd, Samtal med Sverige, ska äga rum under våren 2009.
6. Den gemensamma webbplatsen ska uppgraderas. Träffpunkt Allians skapas. I de tre storstäderna ska det finnas gemensamma allianskontor under valrörelsen.
7. Våren 2009 gör partiledarna en alliansturné i norra Sverige.
8. En gemensam allianstidning kommer ut på med tre nr/år fram till valet.
9. Det bildas en gemensam kommunikationsgrupp…
10….och en gemensam kampanjstab.

PJ Anders Linder

Antalet varsel ökar snabbt. Hittills har 11 552 personer varslats i oktober, vilket motsvarar en dryg tredjedel av det totala antalet varsel 2007. På den sviktande konjunkturen är inte att ta miste.

Samtidigt är antalet öppet arbetslösa fortfarande i stort sett detsamma som för ett år sedan, sysselsättningen är högre än då, och som Ekonomifakta påpekar anmäldes det 44 000 nya jobb till arbetsförmedlingen i september. Bara senaste veckan anmäldes mer än 8 000 nya jobb.

Tre tankar:

1. Tack vare hygglig ekonomisk politik under lång tid och regeringens jobbpolitik sedan maktskiftet 2006 möter Sverige lågkonjunkturen i betydligt bättre form än vad som annars varit fallet. Om Göran Persson hade satt stopp i tid för de skenande långtidssjukskrivningarna och förtidspensioneringarna hade situationen varit ännu bättre. Snart kommer Christina Husmark Pehrssons insatser mot utanförskap att framstå som en av regeringen Reinfeldts mest långsiktigt kraftfulla insatser.

2. Det blir ännu viktigare med bra matchning mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden. Det är inte rimligt att många företag letar medarbetare förgäves, medan de arbetslösa blir fler. Moderniseringen av Ams måste fortsätta, och Ams bör kompletteras med privata förmedlare som får betalt efter antalet lyckade matchningar.

3. Sedan valet har regeringens ekonomiska politik gått ut på att öka utbudet av arbetskraft. Det är utmärkt. Nu gäller det att också se till efterfrågesidan, dvs till företagens vilja och förmåga att anställa. Bristen på arbetsgivare är det största hotet mot låg arbetslöshet.

PJ Anders Linder

OK, vi ville att lärarna ska bli auktoriserade och att bara auktoriserade lärare ska kunna få anställning. Men vi ville ju inte att det ska ställas en massa krav som har med kunskaper att göra för att man ska få den där auktorisationen. Så kan man sammanfatta Lärarförbundets reaktion på förslaget om lärarlegitimation.

Förbundet har nog rätt i att det kan bli rätt kaotiskt på sina håll ifall det stramare behörighetskravet får genomslag, för i så fall blir man inte behörig/auktoriserad redan genom att ha en lärarexamen utan man måste också ha skaffat sig ordentliga kunskaper i just de ämnen som man undervisar i. I dag kan man uppenbarligen undervisa i matematik och anses behörig, inte därför att man har matematisk utbildning utan därför att man har lärarexamen i helt andra ämnen.

En matematiker utan lärarexamen anses enligt denna logik vara mindre lämpad som mattelärare än en person som har lärarexamen efter studier i gymnastik och moderna språk. Det här ifrågasätts nu, och det gör Lärarförbundet bekymrat.

Men om auktorisation/legitimation ska bli något annat än rena skråväsendet måste det ju fungera som kvalitetsbesked. Personligen anser jag inte att det kan räcka med att gått ut en lärarutbildning, för vi har fått sorgligt många besked om att det inte är en kvalitetsstämpel i sig, utan man ska också ha ämneskunskap och pedagogisk utbildning eller demonstrerad förmåga.

Slutsatsen? Skynda långsamt. Låt det ta längre tid att få ett legitimationskrav på plats, så att lärare och skolledningar får chans till anpassning, men tumma inte på kvalitetskraven. I så fall blir alltsammas meningslöst.

PJ Anders Linder

Det blir tufft för de borgerliga att vinna 2010, enligt statsvetarna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg. Ekot rapporterar. Hur kommer då det sig? Jo, det brukar alltid vara motigt för borgerliga regeringar före val.

I den kommande boken ”Regeringsskifte” visar Henrik Oscarsson och Sören Holmberg att statistiken talar mot de borgerliga nu, under efterkrigstiden har ingen borgerlig regering någonsin lyckats gå fram med mer än drygt två procentenheter under de två åren före ett val.

Och det låter ju bestickande. Inte.

Erfarenheterna av borgerligt regerande är ju minimala. Regeringen Bildt gick dåligt i valet 1994, men då hade ju hela 1980-talssjukan värkt ur systemet på de borgerligas vakt. Arbetslöshet, budgetunderskott och räntor hade rusat i höjden och Sverige upplevt den värsta ekonomiska kräftgången på ett par generationer. Nu är det för all del också ekonomiska problem och arbetslösheten lär öka, men situationen är helt annorlunda.

Regeringen har majoritet och är samlad i en sammansvetsad allians, förtroendet är starkt för regeringens som krishanterare, oppositionen är splittrad och medvetenheten är stor om att problemen är importerade.

Och perioderna 1976-82? Jo, de har förstås sitt historiska intresse. Men valrörelsen 1982 ägde trots allt rum nästan trettio år före valet 2010. Att döma ut de borgerliga i nästa val, därför att Fälldin besegrades av Olof Palme, är som att säga att socialdemokraterna borde ha varit chanslösa 1932 eftersom de inte hade haft så mycket att komma med vid sekelskiftet.

Det blir förstås tufft för Alliansen 2010. Det är inget litet försprång som ska hämtas in. Men händelserna 1994 och 1982 ger ytterst ringa vägledning om hur det kan sluta.

PJ Anders Linder

Dagens mätning från Sifo/SvD pekar i samma riktning som gårdagens mätning från Synovate/DN: moderaterna går framåt, vänsterblockets ledning krymper. Nu är avståndet mellan blocken exakt lika stort i bägge mätningarna: 12,7 procentenheter. Bägge redovisar också exakt samma tal för socialdemokraterna: 42,5 procent.

Mona Sahlin ägnade veckan före Superveckan åt att spendera politiskt kapital som den bästa Wall Street-bankir har satt sprätt på vanliga pengar. Nu får många av hennes interna kritiker, som hittills legat rätt lågt, vatten på sin kvarn. Och redan innan krisen tog fart var förtroendet klart högre för Fredrik Reinfeldt än för s-ledaren.

Oktobersiffrorna från Sifo ser ut så här:

m 24,6 +3,4
c 6,7 +0,7
fp 6,2 -1,3
kd 4,1 -0,8

borg 41,6 +2,0

s 42,5 oför
v 5,4 -0,2
mp 6,4 oför

rögrö 54,3 -0,2

Så småningom kan de borgerliga få ett internt problem ifall det bara blir moderaterna som går fram, och det finns väl viss risk för det med tanke på att stats- och finansministrarna blir naturliga huvudpersoner när det är ekonomiskt oroligt. Det kräver aktiva motåtgärder, till exempel genom aktiviteter i Alliansens gemensamma hägn.