Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Kristdemokraterna har haft riksting och fattat belut om lite av varje. Nu är man till exempel plötsligt för höjd bensinskatt i stället för sänkt skatt – som man ville ha före valet. Fast egentligen är man inte för höjd skatt heller. Skatten ska nämligen bara höjas på ett sätt som tar hänsyn till dem som lever i gelsbygd och hur man ska få den ekvationen att gå ihop undandrar sig min bedömning.

Vad man var ute efter var uppenbarligen att kunna säga att man principiellt sett är för den politiskt korrekta idén med höjd bensinskatt, utan att för den skulle behöva höja bensinskatten. I ivern att göra pk-opinionen glad tar man spjärn mot sina egna. Så kd. Så sorgligt kd….

Partiet har en olycklig kärlek till mitten, mainstream, det ofarliga, snälla och lättuggade. Inte så konstigt efter att man i decennier fått löpa gatlopp för frågor om aborter, äktenskap, homosexualitet och Livets ord, men ändå…. Att man kastat kds-bigotteriet över bord är en sak, men varför måste man därefter ge sig den på att utplåna det sista man har av egen särpräglad identitet. Efter nya m, nya c, nya mp och nya s – är det verkligen ett nya kd som svensk politik – eller svenska kristdemokrater – behöver!?

På rikstinget bestämde man sig för att uträtta ett system med individuella CO2-kvoter. Såvitt jag förstår innebär det att en människans hela konsumtion och beteende måste övervakas och bedömas in i minsta detalj: Det blir fömynderi och övervakning av en omfattning som får FRA-anhängarna att framstå som rena lättmatroserna.

Här finns bara ett råd att ge: Glöm den här deprimerande tanken så fort det någonsin går.Har ni tur kommer ingen att uppmärksamma hur fel det blev.

Om kd satsade på det man är bra på skulle man kunna vara attraktivt för ganska många borgerliga väljare. Men kd har en olycklig kärlek till sina sämsta idéer.

PJ Anders Linder

Time, Rasmussen och Gallup har kommit med nya nationella mätningar. Hos Time och Rasmussen leder Obama med fyra procentenheter, i Gallups tracking är det precis jämnt…..

PJ Anders Linder

Dick Morris varnar John McCain för att köra de stora laddade frågorna mot Obama. Folk kommer aldrig att tro att han är lika lömsk som en del republikaner fruktar. Det är detaljerna man måste lyfta fram, Obamas konkreta idéer. Folk må vara skeptiska till hans relationer med predikanter i Chicago, men det är när de får reda på att han vill ha 60 procents marginalskatt som de kommer att säga ”tack, men nej tack”.

PJ Anders Linder

George Will slår ett slag för libertariansk paternalism, en idé som han hittat hos två av Barck Obamas rådgivare. Tvinga inte in människor i skattegynnat pensionssparande men gör deltagandet till normalfall, icke-deltagande till något man måste be om.

PJ Anders Linder

Sunday Times Sarah Baxter hävdar att Minnesotaguvernören Tim Pawlenty ligger i vinnarhålet för att bli andreman i John McCains kampanj, och hon tecknar ett porträtt att en yngre (47) guvernör som har värderingarna på det rätta stället och ser ett stort behov av att jazza upp det republikanska partiet. Som vicepresidentkandidat blir inte en kopia av McCain utan har mycket eget att bidra med.

Pawlentys pappa var långtradarchaufför och hans mamma hemmafru och han behöver inte dricka whisky eller bowla inför tv-kameror för att visa att han har koll på prioriteringar och drömmar hos vanligt folk. Han känner starkt för miljön och ligger mer på linjen valuta-för-pengarna än skattesänkningar-till-varje-pris. Och så äger det republikanska konventet rum i hans delstat.

Låter bestickande. Pawlenty kan nog ge valuta för pengarna även hos bookmakern….

Sedan återstår förstås själva kampanjen. En uppmärksammad mätning från Newsweek häromdagen gav Obama ledningen med 15 procentenheter, men det måste ha varit en outlier. Alla andra mätningar från de senaste dagarna, och de är ganska många, anger Obamas försprång till mellan två och sex procentenheter. Obama är favorit, men det här kan bli väldigt tajt och spännande.

PJ Anders Linder

Camille Paglia dundrar på i 180 i sin senaste kolumn i Salon. Här råder inga tveksamheter. Barack Obama är en sofistikerad karlakarl, John McCain är en bluddrande föredetting, Hillary Clinton är tristessen och självgodheten personifierad. Bill Clinton ska vi bara inte tala om…

Paglia lockas mer av stil än substans, och det är väl inte så bra, men att hon gör det med stil kan då ingen ta ifrån henne!

PJ Anders Linder

Det pågår en väldig maktkoncentration i samhället, skriver den norska statsvetaren Janne Haaland Matlary i en mycket läsvärd kolumn i idétidskriften Minerva. Politikerna invaderar en beslutssfär som tidigare har varit förbehållen professionerna: de medicinska, vetenskapliga, teologiska, militära. Lydnad och följsamhet blir nycklar till framgång i karriären, medan självständighet och integritet blir karriärhinder.

Man behöver inte fundera länge för att inse att samma problem finns i Sverige. Biskoparna är den politiska korrektheten personifierad, militären skjuts åt sidan när finans- och försvarsdepartementen sätter pengar framför säkerhet, akademien sneglar alltför ofta på vad som är politiskt gångbart. Enskilda individer kan fortfarande visa mod, men, allvarligt talar, hur många tycker att de fria själarna blir fler?

Haaland Matlary sammanfattar: Er politiseringen et fenomen på den politiske venstreside? At ”alt er politikk” er en sosialistisk devise. Men jeg tror problemet også ligger i en frykt for konflikter og genuin pluralisme som later til å være typisk i Norge. At det er positivt at alle tenker likt, er en demokratisk fare, spesielt i et lite land. I Norge er det usynlige konsensuslinjer som man ikke bør havne på utsiden av. Det har kostnader. Det er dette forholdet som er ondets rot. Vi må skape reell pluralisme gjennom mange maktpoler, det klassiske ”checks-and-balances” systemet betyr at det skal finnes balanserende og frie upolitiske rom i et samfunn, som de profesjonelle, og disse skal være sterke nok til å motstå overstyring. Kun dette gir demokrati og pluralisme.

Hear, hear!

PJ Anders Linder

Newsweeks Andrew Romano har spanat av Obamas och McCains kampanjbloggar. Han tycker att Obamas är ett under av tristess, medan McCains nya blogg (som sköts av förre Weekly Standardskribenten Michael Goldfarb) är livlig och till och med hurmoristisk emellanåt.

Dåliga nyheter – för McCain – menar Romano. Kampanjen har passerat det skede då det var produktivt med folklighet, närhet och improvisation. Vill man vinna måste man vara strukturerad, organiserad, systematisk. Obama använder sin blogg som ett storföretag skulle använda sin, och det är den rätta modellen. McCain är för kär i bilden av sig själv som fighter ochg outsider, nu är det insider och proffsig ledare man vill vara.

Kanske, kanske inte.

PS! Jag ser att WP:s Michael Gerson är inne på samma spår som Romano.

PJ Anders Linder

Simon Hedlin Larsson tillämpar lite matematisk jämställdhet, så populär i andra sammanhang, på Eurovisionsschlagern. Resultatet kan ni kanske räkna ut. I år var första gången på 18 år som en manlig soloartist vann och SHL har kalkylerat nu ut vad som krävs för att ett minimum av jämställdhet ska uppnås.

Jag har ett mycket anspråkslöst förslag för att komma till bukt med detta stora problem, och det är att införa kvotering. Min idé är att det i kommande tävlingar måste vara minst 40 % av deltagarna i finalen som är män. Totalt sett måste även 40 % av vinnarna vara män. Detta ordnas genom att den man som slutar på bäst placering i finalen automatiskt vinner tills 40 % av vinnarna sedan starten år 1956 är män. Givetvis kommer det leda till att en del av spänningen dör ut eftersom att 16 nästkommande vinnare automatiskt kommer att vara män. Kvinnorna får chansen igen först år 2024.

Då är Carola redo för avtalspension. Men hon får bita ihop och gilla läget. Det är för det allmänna bästa.

PJ Anders Linder

Times Onlines Hannah Strange har hört John McCain tala om vicepresidentkandidater och ge besked om att det blir skarpt besked nästa gång han tar upp ämnet.

Så vem blir det? Strange rankar tio kandidater:

1. Charlie Crist, guvernör i Florida
2. Tim Pawlenty, guvernör i Minnesota
3. Bobby Jindal, guvernör i Louisiana
4. Mitt Romney, fd guvernör i Massachussetts, fd presidentkandidat
5. Mike Huckabee, fd guvernör i Arkansas
6. Tom Coburn, senator från Oklahoma
7. Condoleezza Rice, utrikesminister
8. Sarah Palin, guvernör i Alaska
9. Mark Sanford, guvernör i South Carolina
10. Joseph Lieberman, senator (fd dem, nu ober) från Connecticut

Piggast vore det med Sarah Palin. Men det är långt från Alaska till Washington, D.C. och dessutom är väljarna i Alaska lätt räknade. Troligast är det nog trots allt med Charlie Crist, även om oddsen är lägre för Mitt Romney. Crist är populär i en svårtstyrd stat med många väljare, och Romney är alltför träig.