Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Gordon Brown har det tungt. I en mätning i The Telegraph i dag får de konservativa 47 procent av väljarstödet, medan labour får 23 procent. 23 procent! Det är lägre än labourpartiets bottennotering under den stollige Michael Foot, vars valmanifest från 1983 brukar kallas ”världshistoriens längsta självmordbrev”. Ja, det är den lägsta noteringen för labour sedan Gallup började göra mätningar för 65 år sedan.

Förtroendet för labours förmåga att sköta ekonomin har kollapsat, och toryledaren David Cameron ses som en mycket lämplig premiärminister än Brown. Sedan i höstas har Brown vacklat från det ena förnedrande bakslaget till det andra, och ingen har någon idé om hur trenden ska kunna vändas. Om han sitter kvar ända till nästa parlamentsval kan han vara med och skapa världens längsta säsong för förnedrings-tv.

PJ Anders Linder

Enligt den senaste trackingmätningen från Rasmussen Report har John McCain ett försprång framför Barck Obama på fem procentenheter: 47-42. Under fem av de sex senaste dagarna har McCain legat minst två procentenheter före.

Richard Baehr från American Thinker ser stora problem med Obama som kandidat.

1. Hillary Clinton har gått klart bättre i folkrika stater med många elektorsröster (som alla tillfaller vinnaren).

2. På grund av sin svaghet i de stora ”swing states” måste Obama vinna praktiskt taget varenda stat som John Kerry tog hem och han är inte perfekt rustad för att få det breda stöd som krävs. Som Baehr skriver: Obamas segrar i nomineringsvalen (han vann alla nomineringsval utom Nevada) byggde på entusiasm hos aktivistiska demokrater på vänsterflygeln och unga väljare, som var beredda att delta i den flera timmar långa röstningsprocessen. I själva presidentvalet kommer valdeltagandet att bli mycket högre och röstmönstret torde mycket närmare spegla resultaten primärvalen, där Obama inte har gjort alls så väl ifrån sig.

3. Efter ett antal tavlor ter sig Obamakampanjen mycket mindre gudalik än tidigare i våras. Kandidaten har fått komma ned på jorden.

PJ Anders Linder

Jag har tagit en tillfällig paus från Axess stora hearing om 68. Alltsammans äger rum i ”kårhuset” på Holländargatan 68, där den berömda ockupationen ägde rum 24-27 maj för 40 år sedan. Anders Carlberg har åter stått i talarstolen och en del av hans dåvarande borgerliga kritiker har varit uppe och vittnat. I en ”expertpanel” sitter Håkan Arvidson, Svante Nordin, Kim Salomon och Kristian Gernér.

– Vi var övertygade om att det vi krävde aldrig skulle kunna bli verklighet, säger Håkan Arvidson. Det fanns en stor trygghet i den vetskapen.

– Vi trog er på orden. Vi trodde att det var proletariatets diktaur som väntade, säger Peter Kockum, nu moderat Sigtunapolitiker, då förstanamn på det borgerliga kårpartiets lista.

Det råder befriande nog ingen enighet i salen, men känslorna svallar mindre än 68. Det känns bra.

68 blev på ett sätt ingen maktfaktor. Partipolitiskt samlade yttervänsterns partier inte mer än tiondelar av procent i valen. Men kulturellt, akademiskt, medialt, värderingsmässigt blev genomslaget desto större. Svante Nordin redogjorde i ett tragikomiskt inlägg för konsekvenserna för humaniora, som kommit att utsättas för en sorts permanent metodologisk (marxism, strukturalism, postmodernism osv osv) kårhusockupation.

Är inflytande lika stort i dag som på 70- och 80-talen. Kanske ändå inte. I fredags var jag med om öppningen av Lärarnas riksförbunds kongress, som alltså ägde rum dagen före det exakta 40-årsminnet av majvårens Stockholmsvariant: Kongressen inleddes med Stockholms studentsångare i frack. De avslutade med Kungssången och sedan talade kungen, LR-ordföranden Metta Fjelkner, den moderata statsministern och den liberala skolministern och avslutningsvis Lärarförbundets Eva-Lis Preisz. Talen handlade om kunskap, kvalitet och läraryrkets betydelse för att ge barn en gedigen kunskapsgrund att stå på inför fortsatta studier eller yrkesliv. De fackliga ombuden utbröt i applåder minst ett dussin gånger under Jan Björklunds skarpt formulerade anförande.

Stil och högtid, kunskap och kvalitet. Det är bra avlägset från 68:s barnsliga slagord ”Det är rätt att göra uppror.” Det känns riktigt bra.

PJ Anders Linder

Barck Obama och John McCain kommer lika i Newsweeks färska opinionsmätning: 46-46. McCain går betydligt bättre bland demokraterna än Obama bland republikanerna, men Obama har ett visst övertag (fyra procentenheter) bland de oberoende.

Enligt en omfattande och mycket läsvärd analys i Politico står John McCain inte alls utan chans. Eftersom vinnaren i en delstat tar hem alla delegater kan Obama få dåligt betalt för vissa framgångar, till exempel om han mobiliserar svarta väljare i sydstater utan att det leder till att majoriteterna förändras. Många delstater ter sig som ”säkra” Obama- eller McCainstater, och det hela kommer att avgöras i ett begränsat antal delstatsval.

Politico skriver:

Börja med kartan från 2004 års val. Tillgodoräkna Obama Iowa och Colorado och, eftersom bägge anses vara stater som Obama kan ta hem. Räkna sedan med McCainvinster i New Hamsphire och Michigan, två delstater där McCain är konkurrenskraftig. I detta scenario vinner McCain i elektorsförsamlingen med 291-246, en större marginal än vad Bush hade för fyra år sedan.

Om Obama bara klarar att vinna Iowa från republikanerna och McCain bara klarar att ta hem Pennsylvania skulle McCain fortfarande vinna med mycket större marginal än Bush – 300-237.

Republikanska partiet ligger uselt till. Efter åtta år med krig, konfrontation och statsfinansiell låt-gå-politik vill väljarna ha förändring. Men McCain är inte vilken republikan som helst…

PJ Anders Linder

Det är väl en allmän uppfattning att nätläsare i genomsnitt är lite mer – ja, vad ska man säga – på framkant än papperstidningsläsare. Så det är inte utan intresse jag ser på ett par av dagens omröstningar på nätet.

I Expressen undrar man om kärnfamiljen behövs. Ja, svarar (i skrivande stund) 78 procent av. Mindre än en fjärdedel av de svarande är skeptiska.

I SvD anser 87 procent av läsarna att det är rätt att införa elitklasser på gymnasiet, så att även matematik, fysik- och historiebegåvade kan få utvecklas, precis som idrotts- och musiktalanger länge haft möjlighet att göra.

Fast hur det än är med detta, nu ska jag återvända till övriga medlemmar av kärnfamiljen och se hur det går för fru Perrelli.

PJ Anders Linder

Obehöriga lärare ska inte få sätta betyg. Obehöriga lärare ska inte kunna få fast anställning. Det rapporterar DN i dag.

Vad ska man sätta för betyg på det? G? Kanske.

Utredaren Jörgen Ullenhag vill att obehöriga lärare ska tvingas konsultera behöriga lärare när de sätter betyg. Jan Björklund håller med. Anställningsstoppet är Lotta Edholms (fp) i Stadshuset idé.

Men vad menar de egentligen med ”behörig”?

Att man har gått igenom lärarutbildningen? Men det i sig är inget vidare kvalitetsmärke. Tyvärr, tyvärr. Ett antal utvärderingar har ju visat att den nya lärarutbildningen är helt bedrövlig, och att det inte är obligatoriskt att lära sig sätta betyg (eller lära sig hur man lär barn lära sig läsa och skriva). Intagningspoängen till utbildningen är skrämmande låga och sjunker; ja, en del lärarstudenter har inte ens godkänt i alla ämnen från gymnasiet (trots alla obehöriga lärare som sätter betyg).

Om Ullenhag/Björklund/Edholms förslag går ut på att ge skråprivilegier till dem som har gått igenom modern lärarutbildning så är de helt fel ute. Behörighet och auktorisation kan vara bra, men då måste kraven – på kunskap och erfarenhet – vara betydligt högre än att man suttit av en utbildning som utvärderarna sågar.

PJ Anders Linder

Inte nog med att Barack Obama fick storstryk av Hillary Clinton i Kentucky, trots att Clinton alltmer ses som uträknad. En färsk opinionsmätning visar att Clinton klarar sig mycket bättre än Obama mot John McCain i de avgörande delstaterna, the swing states, de som varken republikaner eller demokrater kan känna sig säkra på.

Florida
Clinton-McCain 48-41
Obama-McCain 41-45

Ohio
Clinton-McCain 48-41
Obama-McCain 40-44

Pennsylvania
Clinton-McCain 50-37
Obama-McCain 46-40

PJ Anders Linder

”Är det bra att betyg används i svenska skolsystemet?” Lärarnas riksförbund ställer frågan till lärare, föräldrar och elever.

Ja-svaret vinner över nej-svaret över hela linjen.

Bland lärarna med 92-6. Bland föräldrarna med 95-4. Bland eleverna med 94-6.

Lärare och föräldrar är rörande eniga om att kunskapsuppdraget är betydligt viktigare för skolan än det sociala uppdraget.

Lärare och föräldrar tror mycket mer på staten än på kommunen som huvudman för skolan.

Hur kan den svenska skolpolitiken ha blivit som den blivit? Det är en tragisk obegriplighet.

PJ Anders Linder

Ännu inga nyheter från Crewe and Nantwich, valkretsen i Cheshire där det är fyllnadsval i dag, och där tories har chansen att tillfoga labour ett storartat nederlag. Vänstern har kontrollerat Crewe and Nantwich sedan Henrik VIII:s glada dagar, men med Gordon Brown vid rodret ser det mörkt ut. The Telegraph rapporterar.

Labour har försökt utmåla den konservativa kandidaten som en överklassprätt. Det har inte fungerat. Väljarna vill ha en fungerande regering, inte klasskamp.

Strikt matematiskt gör ett enda mandat ingen skillnad i underhuset. Labour har stor majoritet. Men en toryseger skulle spela desto större roll för momentum och moral. Det är 26 år sedan tories senast vann ett fyllnadsval, där den avgångna (eller avlidna) kandidaten inte var konservativ. Det är 30 år sedan man erövrade en valkrets från labour i fyllnadsval.

Cheshire cat är en figur i Alice i underlandet. Först visar den upp världens största leende, men sedan börjar den blekna bort och till sist är det bara leendet kvar.

Gordon Brown bleknar snabbt, så långt är läget sig likt. Men det är inte precis något leende som svävar kvar.

PJ Anders Linder

Skattebetalarna har gjort en mätning om vad svenska folket tycker om värnskatten. Där finns flera intressanta resultat, men jag fastnar särskilt för två.

1. När man berättar hur värnskatten är utformad och frågar folk vad de tycker är det fler som vill ha dn kvar än ta bort den. Men om man berättar att den bara bidrar med en halv procent av skatteintäkterna och att den ekonomiska forskningen anser att ett avskaffande är självfinansierande eller näst intill, så byter människor åsikt. Plötsligt anser 46 procent att den ska bort och bara 31 procent att den ska vara kvar.

Det är inte klasskampsperspektivet som dominerar. Med ökad kunskap ökar stödet för det liberala förslaget. Där får moderata ministrar och många med dem något att tänka på. Man kanske inte bara kan lyssna av opinionen, man kanske kan påverka den också?

2. Det visar sig att 85 procent av värnskattebetalarna har förmögenheter som ligger under gränsen för förmögenhetsskatt (ifall den funnits kvar). Argumentet att sänkt värnskatt är att ge ”de rika” ännu mer stämmer inte. I Sverige är sambandet väldigt svag mellan hög lön och förmögenhet; det går nästan inte att jobba sig rik. Rik blir man på arv, värdestegringar och lotterivinster, i någon mån också på försäljning av eget företag.