Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

I Wall Street Journal berättar Karl Rove nya historier om John McCain: hur han uppträdde i fångenskap i krig, hur han ställt upp för medmänniskor i fred. Kampanjgeniet Rove ser med förundran på McCain: Fortfarande, 2008, finns det personer som vill hålla upplevelser och minnen privata och inte slå mynt av dem offentligt, trots att världens viktigaste ämbete står på spel. Men hur mycket respekt han än känner blir hans slutsats klar: Det här kan inte McCain hålla på med. Han måste öppna upp.

Well…..

PJ Anders Linder

Gotlands Allehanda tar vid där Barometern slutar: När fastighetsskatten reformerades så tjänade de som hade dyrast hus mest. Det var ofrånkomligt att det skulle bli så om man ville göra något åt en hatad skatt. Men nu blir det så att en fastighetsägare i Gotlands inland först inte märkte mycket av reformen av fastighetsskatten, och nu får han eller hon utstå en höjning som den som har ett dyrare hus slipper. Hur skall alliansen kunna göra inbrytningar i nya väljargrupper under sådana betingelser?

Det finns bara en slutsats. Gör om!

PJ Anders Linder

Barometern ställer den uppenbara frågan: Hur gick det till när den fastighetsskattereform som skulle ge sänkt skatt plötsligt visar sig leda till skattehöjningar för stora delar av Sveriges villaägare?

OK, det är bra med ett skattetak som gör att folk inte drivs från gård och grund. Det är bra att de värsta överraskningarna har försvunnit ur systemet. Men det känns bra tröstlöst att taxeringscirkusen är kvar, att taket räknas upp – och att 42 procent av hushållen får vidkännas skattehöjningar jämfört med läget 2006 (samtidigt som hus med mycket höga taxeringsvärden går fria).

Sällan kan guld ha förvandlats till aska lika effektivt som när finansdepartementet fick sätta tänderna i Alliansens fastighetsskattelöfte.

PJ Anders Linder

Jag vet inte vad Barack Obama har gjort sin församlingspräst Jeremiah Wright för ont, men något verkar det vara. Wright gör i alla fall sitt yttersta för att skapa svårigheter för demokraternas blivande presidentkandidat.

För en tid sedan blev det känt att Wright – som varit Obamas församlingspräst i 20 år , som vigt honom och som givit inspiration till titeln på Obamas kampanjbok – hade hållit ytterst radikala och kontroversiella predikningar där han bland annat manat Herren att fördöma snarare än välsigna Amerika.

Obama blev förstås ordentligt besvärad av uppmärksamheten, men han tog inte avstånd från Wright utan lät anfall bli bästa försvar och höll ett stort linjetal. Det gick sådär. Talet väckte gehör som retoriskt kraftprov, men det räckte inte till för att skingra alla frågetecken.

Och nu har Wright bestämt sig för att tacka för Obamas lojalitet med nya svavelosande utfall. Han lägger fortfarande en del av skulden för 9/11 på USA självt – ”You cannot do terrorism on other people and expect it not to come back on you” – och han vill inte ta avstånd från påståendet att USA:s regering har skapat hiv-viruset för att skada de svarta.

Jonah Goldberg i Los Angeles Times och George Will i Washington Post kommenterar.

Obamas anhängare försöker nu hävda att det är otillbörligt smutskampanjande att dra upp Wright, men den linjen kommer inte att hålla. Han har varit en nära allierad till Obama, och det är klart att republikanerna kommer att hamra hem temat: patrioten McCain mot firma Obama&Wright. Hur skulle de kunna avstå från det?

De demokratiska superdelegaterna måste svettas floder. Det blir allt tydligare att de inte kommer runt valet av Obama som kandidat – och det blir allt tydligare att han kommer att få det förfärligt besvärligt. Och höstens val är valet som demokraterna bara MÅSTE vinna.

PJ Anders Linder

Tidskriften Time (May 5) presenterar tre scenarier för hur kampen Obama/Clinton kan sluta:

1. Clinton Loses Indiana on May 6 and Pulls Out
2. Party Leaders End It in June
3. A Fight All the Way to Denver

Gunnar Johansson i dagens Expressen (sid 26) tänker sig också tre möjligheter:

1. Hillary förlorar i Indiana – tvingas ge upp
2. Demokratiska ledningen avgör senast i juni
3. Sista ronden i Denver

Och märkligt nog verkar det vara en ren tillfällighet att han tecknar precis samma bild som Time; jag hittar i alla fall ingen referens till tidskriften.

PJ Anders Linder

Reseskribenten Norman Miller i The Telegraph har varit i Köpenhamn, och naturligtvis rapporterar också han om dansk/svensk/färöisk/grönländska Noma på Strandgade. Och så har han varit och ätit smørrebrød på Ida Davidsen. Inget fel med det, men det är inte så dumt på Kanal Cafeen heller.

PJ Anders Linder

Per Wirtén förklarar läget i Dagens Arena.

”Att svenska debattörer som Hans Bergström och Sofia Nerbrand uttalat sitt stöd för denne man [John McCain] vittnar om stor okunskap.”

Generöst. Inte ondska. Bara okunskap.

PJ Anders Linder

The New Republics John B. Judis går igenom resultaten från Pennsylvania i detalj, och det han hittar innebär dåliga nyheter för Barack Obama. Det går dåligt i valkretsar med mycket arbetarklass, vilket inte är oväntat, men det går inget vidare bland medelklassen heller. Framgångarna kommer i collegestäder och i minoritetsgrupper, och det är en för svag bas för att bli framgångsrik i november.

John B Judis tycker sig se en koalition som påminner alltmer om den som stödde George McGovern i det demokratiska katastrofvalet 1972.

Obama förblir den mest sannolika demokratiska kandidaten, men redan nu kan man ana svår beslutsvånda hos superdelegaterna inför konventet i augusti. Ska man avsätta den kandidat som vunnit flest folkvalda delegater, eller ska man hålla fast vid honom trots växande oro för att han inte är lika strid- och valbar som Hillary C?

PJ Anders Linder

Polly Toynbees Sverigebesök har avkastat ytterligare en artikel (se förra bloggposten), där hon varnar de brittiska väljarna får att david Cameon försöker göra samma varg-i-fårakläder-trick som Fredrik Reinfeldt.

Varför förlorade socialdemokraterna valet? PT har bara en förklaring för ögonen: Göran Persson. ”Failing to eject Persson despite disastrous polling predictions, they [socialdemokraterna] sleep-walked over the precipice with their eyes wide open. Even Moderate party ministers admit there was no national swing to the right….”

Vem vet, det kanske några minister gör. Men enligt Sören Holmberg och SCB var den starka högervinden 2006 ett av de viktigaste skälen till att vänstern förlorade.

Sedan levererar Polly Toynbee ett antal mer eller mindre fria fantasier:

• ”National insurance contributions have been raised sharply, with the unplanned effect that nearly half a million of the lowest paid have walked away from the scheme, leaving them nothing if they lose their jobs”.

Nej, Polly, även om man lämnar a-kassan är man fortfarande berättigad till grundbeloppet i arbetslöshetsförsäkringen, vilket motsvarar ungefär hälften av full a-kasseersättning.

• ”Meanwhile more of the health service is contracted out, with GPs free to charge for the first time.”

Nej, vårdcentralerna får inte ta mer betalt av patienterna än förut bara för att man inför vårdval. Däremot får de betalt per insats och patient – av landstinget.

• ”…state-owned liquor stores are about to be sold off….”

Har Maria Larsson gjort helt om? Varför har ingen berättat det för svenska folket?

Avslutningsvis hävdar Polly Toynbee att regeringen Reinfeldt gjort varaktig skada på den svenska modellen med dess ”höga skatter och generösa välfärdsstat”. Och visst har det hänt saker. Skattetrycket sjunker. Men att Sverige rasat till andra plats i världens skattetrycksliga gör det nog lättare snarare än svårare att hålla välfärden i trim. Det har vi lärt oss av det oljuva svenska 1970-tal som Polly T och hennes systemkramande kamrater dyrkar med sådan frenetisk nostalgi. The Guardian har rykte om sig att vara en kvalitetstidning med vänsterprofil; den här gången blev det mer vänster än kvalitet.

PJ Anders Linder

I dagens Sydsvenskan gör Per T Ohlsson en utmärkt genomgång av färska rapporter om svenska folkets förmögenheter – ja, eller snarare brist på förmögenheter.

SCB:s färska statistik talar om att antalet miljonärer fördubblats, men det visar sig bara handla om fastighetsvärden. Klart att det kan kännas bra att ha en extra miljon under västen i kraft av ökat marknadsvärde på huset, men den dag man ska flytta har ju alla andra jämra hus också ökat i pris. Lite trygghet ger värdeökningen men inte så mycket till frihet.

AMF Pension kom nyligen med en rapport som visar att en tredjedel av LO-medlemmarna inte har några sparpengar alls och att hälften av dem som ändå har lite pengar har mindre än 25 000.

Och så har professor Sven-Olof Lodin gjort en studie på uppdrag av Swedbank. Den visar att inget annat land beskattar medel- och höginkomsttagare lika skoningslöst på Sverige. De få gymnasielärare som når upp mot 30 000 i slutlön efter en lång karriär träffas av hårdare marginalskatt än börsdirektörer i jämförbara länder.

Skattepolitiken proletariserar svenska folket och inte ens en borgerlig majoritetsregering vågar röra vid världens högsta marginalskattesats: den svenska värnskatten.