Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Ekonomin har återvänt till middagssamtalen, skriver Matthew d’Ancona i Sunday Telegraph. Ja, eller rättare sagt den ekonomiska oron.

För några år sedan drömde man även i medelklassen om trevliga sommarhus utomlands, i dag handlar bordssamtalen snarare om risken för negative equity och att ingenting rör sig (i alla fall inte uppåt) på börsen.

Gordon Brown möter det hela med att försöka övertyga väljarna om att verkligheten är bättre än de tror. David Cameon har i all tysthet givit lägre prioritet åt cyklandet och vindkraften och börjat tala ekonomiska fundamenta i stället. Toryledningen ses som mer kompetent i att hantera ekonomin än vad premiärministern och hans kansler gör.

Tories har skaffat sig ett stort försprång i opinionsmätningarna.

Slutsatser för Sveriges del? Att oppositionen kommer att bli vinnare ifall känslan av kärvare tider sprider sig. Njae. Som vi såg i valet 2006 finns ingen rät linje mellan god ekonomi och gott valresultat. Väljarna vet att ekonomin är internationell och att läget inte restlöst bestäms av regeringens åtgärder. Det farliga för de styrande är om det sprider sig en känsla av att man inte riktigt har koll på läget.

En svagare konjunktur behöver inte betyda haveri för Alliansen. För allvarligt talat: vem känner sig tryggare av tanken på Mona Sahlin och Thomas Östros vid spakarna? Men det är A och O för Reinfeldt/Borg att fortsätta vårda trovärdigheten i handlaget – och ge en övertygande bild av hur man tänker om framtiden. Taffligheter och osäkerhet om färdriktningen är mycket farligare än några tiondelars lägre tillväxttakt.

PJ Anders Linder

Moderaterna går fram och socialdemokraterna backar, enligt dagens Synovatemätning i Dagens Nyheter. Avståndet mellan blocken är fortfarande stort, 13,2 procentenheter, men det är den minsta marginalen på ett halvår och i storstäderna har m gått om s. Mona Sahlins Stockholmsstrategi har havererat rejält.

Vad kommer att hända på riksplanet? DN:s Henrik Brors gör en kostlig analys:

Opinionssvängningen märks nästan uteslutande i Stockholmsregionen och övriga storstadsområden. Framtida mätningar får visa om det innebär att åsiktsklyftorna fördjupats i Sverige, mellan storstad och landsort. Eller om det beror på att nya politiska trender slår igenom snabbare i storstäderna där det finns så mycket fler medier, med morgontidningar, kvällstidningar och gratistidningar utöver radio och teve.

Ja, det är klart, om de borgerliga skulle vara beroende av utvecklingen i de delar av landet där det varken finns morgon- eller kvällstidningar (Gotska sandön?) vore belägenheten rätt prekär.

Brors noterar att det går bra för m, men inte för övriga allianspartier, och anar att de mindre partiernas utspel kommer att slita på Alliansen. Jag antar att han har det färska kd-initiativet om fastighetsskatten i åtanke.

Kanske, kanske inte. Det sliter nog värre om det bara går bra för moderatena, medan de andra står och stampar. Därför är det så viktigt att regeringspartierna agerar under det samlande alliansparaplyet och att Fredrik Reinfeldt flitigt påminner om att han är statsminister i en alliansregering snarare än en m-ledare för en borgerlig fyrpartisregering. Ju fler gemensamma aktiviteter som Alliansen ägnar sig åt, desto bättre tål man soloåkningarna från de enskilda partierna.

PJ Anders Linder

Labourregeringen har lagt fram sin nya budget, och Iain Martin i The Telegraph varnar för fortsatt plundring av medelklassen. När Gordon Brown tänker ”medelklass” ser han för sitt inte öga en övre medelklass av direktörer och advokater (lite grand som familjen Blair) och tycker att de gott kan tåla nya pålagor. Han har ingen känsla för lärarna, banktjänstemännen och småföretagarna, som kämpar på och bygger samhället och vill skapa ett bättre liv för de sina.

Ett sådant misstag skulle familjen Blair inte göra.

PJ Anders Linder

Det känns som att regeringen ändå har spottat upp sig i det kommunikativa efter nyår. Statsministern visar sig emellanåt, och det tas initiativ.

Men på alliansfronten intet nytt. Jag tittade just förbi den berömda (är det ordet?) gemensamma webbplatsen. Det senaste inlägget gäller ett möte med pensionärsorganisationer som ägde rum för en månad sedan.

En månad!

Alliansforsverige.se skulle kunna vara ett forum för livlig diskussion med deltagare från alla de fyra partierna och intresserade partilösa. I stället är den en kopieringsmaskin där pappret har tagit slut.

Allians för Sverige var helt avgörande för den borgerliga valsegern – och utan ett starkt allianssamarbete blir det ingen vinst 2010. Hanteringen av den gemensamma identiteten efter valet är en av de värsta politiska försummelser jag har skådat!

PJ Anders Linder

Beviset för Hillary Clintons stora come back var att hon vann både Ohio och Texas. Vad gäller primärvalet stämmer det för bägge staterna, men når den omständliga delegatfördelningsberäkningen i Texas nu är klar visar det sig att Obama tog hem spelet. Av de 193 delegater som stod på spel gick 98 till honom och 95 till Hillary Clinton.

Inget är klart. Men det ser allt tyngre ut för Clinton. Obama leder med 127 delegater, och då har mer än hälften av superdelegaterna tagit ställning för endera sidan (vilket i och för sig inte binder dem).

Det finns ingen tänkbar väg till seger för Clinton som inte innehåller endera eller bäggedera av att superdelegaterna vänder sig mot Obama och omval i Florida och Michigan. Hur mycket moraliskt auktoritet har Clinton däefter kvar till mötet med John McCain?

PJ Anders Linder

Det klagas på folkpartiets alla förslag om medborgarutbildning och medborgarkontrakt, och, jo, det blir väl tjockt emellanåt. Man får trösta sig med att Björklund i alla fall inte är inne på samma spår som den brittiska labourregeringen: att alla skolbarn ska svära trohetsed till drottningen.

Alice Miles i The Times är inte så imponerad, men hon konstaterar att det skulle ha varit ännu värre för några år sedan: då hade det blivit trohetsed till den statliga sjukvården i stället.

My goodness, med tanke på all triangulering i svensk politik, vad kommer Mona Sahlin att föreslå trohetsed till? Det gröna folkhemmet? Eller Arbetsdomstolen?

PJ Anders Linder

De svenska socialdemokraterna skär guld med täljkniven i opinionen. Det är annorlunda i Tyskland. I en ny undersökning, som redovisas i dagens Die Welt, får SPD det lägsta stöd som mätinstitutet någonsin har noterat: 23 procent. CDU får 38 procent och har ett stort försprång i tvekampen, men allra mest stressande för socialdemokraterna är att ytterkantspartiet Die Linke når hela 14 procent.

SPD:s medverkan i Angela Merkels regering gör att det inte blir något tryck i reformpolitiken. Men SPD:s belöning för att jobba på insidan och hålla emot är att vänsterväljarna associerar partiet med de borgerliga och går vänsterut. Det finns inte många roliga vinnare i den ekvationen.

Läge för en sak: nyval.

PJ Anders Linder

Hur begåvat var det egentligen av Hillary Clinton att öppna för att Barack Obama ska bli hennes vice preidentkandidat? Dels ger det Obama chans att om och om igen påminna om att det ju är han som leder (delstater, röster, delegater). Dels har hon rätt effektivt tagit kål på sitt budskap om att Obama är för grön för att rycka in som överbefälhavare – det är ju just vad en vice president ska göra ifall presidenten är ur spel.

”Du är för oprövad för att ta det där förfärliga telefonsamtalet klockan tre på morgonen. Så vad sägs om att bli ansvarig för att ta det där förfärliga samtalet ifall något förfärligt först har hänt mig….”

Den som kom på det där har en del funderande (och jobbsökande) framför sig. Eller var det Bill?

PJ Anders Linder

Barack Obama vann Wyoming – en av USA:s minst folkrika och mest republikanska delstater – med ungefär 60-40 i röstetal.

PJ Anders Linder

Hillary Clinton vann Texas? Well, yes and no. I primärvalsdelen segrade hon med några procentenheters marginal, men Texasdelegaterna fördelas på ett utomordentligt invecklat sätt och där blir resultatet mindre tydligt. Enlingt RealClearPoliticcs kandidaträknare har fortfarande bara 184 av Texas 193 delegater fördelats, och nu står det precis lika: 92 mot 92.

Den demokratiska nomineringen kommer inte att avgöras före konventet och kanske inte ens där. De ogiltigförklarade valen i Michigan och Florida spökar och i ett mardrömsscenario för partiet blir det domstolssak.

Ska John McCain ställas mot en kandidat som antingen har utsetts av konventets maktlirare eller av federala domstolar? Tala om scenförändring.