Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

I dag säger en utmattad statsvetarprofessor att bloggarna är en flopp, som helt saknar betydelse, och DN ägnar frågan ett uppslag som för att understryka att han har … ja, välj själv. Martin Jönsson ger honom välformulerat svar på tal.

På DN:s debattsida går samtidigt Bertil ”det-är-förfärligt-att-Bildt-bloggar” Torekull till storms mot tidningarnas ledarsidor: ”denna publicistiska blindtarm”. Det är mycket vitalare med kolumnister och med debattsidor, de senare av skälet att de är ”suveräna plattformar för mäktiga särintressens utspel”. Eh?

Jag talar för all del i egen sak. Men man får onekligen intryck att Torekull inte bara har struntat i nätet utan även i tidningar under det senaste årtiondet. Hans polemik kanske i någon utsträckning drabbar tidningarna som de såg ut på den tid han själv höll i taktpinnen, men i dag mår ledargenren bättre än någonsin förut.

Anonymiteten är begränsad till en text per ledarsida och finns där för att garantera lite stadga i ställningstagandena över tid. Partitroheten är historia i alla större medier, och samtidigt som det skrivs seriösare om aktuell politik på ledarsidorna än vad de flesta kolumnister orkar med finns det ny ledarsidesnärvaro i en bredare samtidsdebatt än den snävt politiska.

Jag har absolut inget emot att tidningarna håller sig med kolumnister, tvärtom. Men få av dem lär vara intresserade av att fylla ledarredaktionernas funktion – eller för den delen av att förse sig med de ideologiska VDN-stämplar som Torekull efterlyser. Menar han verkligen allvar när han skriver att alla kolumnister borde offentligöra sina ”drivkrafter”? Vad skulle han skriva om sig själv? ”Mina drivkrafter är sanningslidelse, framåtskridande och medkänsla”? Eller är det alltför försiktigt tilltaget?

Peter Wennblad ger Torekull sina fiskar varma på Neos blogg under rubriken ”Urtidsdjuren dansar i DN”, och jag kan hålla med honom i mycket. Fast ledarjournalistiken är mycket mindre smal, exklusiv och kommersiellt kapabel än vad Wennblad tror.

Det är en vitt spridd myt att få läsare bryr sig om ledarsidorna, men mätningarna talar ett annat språk. Enligt den senaste mätningen från Orvesto, som är annonsörernas heliga skrift vad gäller tidningars räckvidd och publik, läser en tredjedel av alla svenskar i åldrarna 15-79 ledar- och debattsidor, och i de stora morgontidningarna är det betydligt fler än så: 52 procent i DN, 59 procent i SvD. Det ger oss knappt 300 000 läsare om dagen. Om det är en blindtarm, vad är då Bertil Torekull?

PJ Anders Linder

På Vägtrafikinspektionen (VTI) är man bekymrad över att polisen inte haffar tillräckligt många av de bilister som kör några enstaka kilometer i timmen för fort på 90- och 110-väg. Det rapporterar SvD i dag. VTI:s utredare säger: ”Polisen är fortfarande mer inriktad på höga hastigheter.” De griper alltså hellre 160-förare än 116-förare. What an outrage!

Och allra mest koncentrerar sig polisen på att bötfälla förare som kör för fort på 30- och 50-sträckor. De bryr sig mer om det än 90- och 110-syndarna.

I snävt formell mening låter detta kanske inte så bra. Rikspolisstyrelsen har fått för sig att trafikpolisen ska agera lika hårt mot dem som kör 96 på 90-väg och 116 på 110-väg, som mot 36-på-30-gänget, och trafikpolisen ska väl rätta sig efter vad rikspolischefen säger? Well… I verkligheten måste poliser alltid prioritera mellan olika sorters överträdelser och brott, och i det perspektivet gör man förstås rätt som lägger krutet på dem som råkör i 180 eller dundrar på i 75 förbi skolor.

Samtidigt som Vägverket och polisledningen blir alltmer övertända i sin kamp mot fartsyndare, till den grad att man anser det vara jätteviktigt att knipa folk som gör 120 på fin, torr motorväg, så ökar antalet dödsolyckor i trafiken och nollvisionen ter sig mer avlägsen än på länge. Kanske kan det vara läge att satsa mer på de verkliga livräddarna – fler varjerräcken; tätare polisnärvaro på vägarna för att lugna ned galna omkörare, häcksniffare osv – än på att få upp statistiken över antal ingripanden!

Allvarligt talat: Hur motiverar de ansvariga att prioriteringen att jaga 120-på-110-väg-bilister, samtidigt som det inte finns patrullerande polis på gator och torg under kvällar och nätter?ii

PJ Anders Linder

Varje gång det finns minsta risk att människor ska glömma bort Marita Ulvskogs speciella talang för genanta uttalanden ser hon till att komma med något nytt. Nu är det Ericssonchefen Carl-Henric Svanberg som ska få betalt för gammal ost. Ulvskog kan bara inte förlåta honom för att han använde sin medborgerliga frihet och sade vad miljoner svenskar tyckte, nämligen att det skulle kännas uppfriskande med maktskifte i Sverige.

Hon skriver i sin nätdagbok:

Nokia redovisar rekordresultat. Medan Ericsson, som är så viktigt för Sverige, skakas av att ledningen inte hade koll på läget. Kanske borde koncernchefen Carl-Henric Svanberg ha låtit bli att uppträda som partipolitisk opinionsbildare och istället koncentrerat sig på sitt uppdrag?

Väldigt klädsamt, inte minst för att komma från den som var partisekreterare i socialdemokraterna 2006 när de noterade sitt sämsta valresultat i modern tid.

PJ Anders Linder

Roland Poirier Martinsson gör en ytterst säker iakttagelse på debattplats i dagens Expressen. Apropå Michael Moores nya film Sicko återger han en rad citat ur svenska medier, som varnar för vad en amerikanisering av svensk sjukvård skulle kunna innebära. Flera har udden riktad mot borgerliga idéer om ett större privat inslag i vården, trots att ingen ledande politiker mig veterligen ens snuddat vid tanken på att gåp över till en amerikansk modell.

Och, som Roland PM konstaterar: Amerikansk sjukvård är alldeles lysande. Det är i sjukförsäkringssystemet som problemen finns. Och det är en jäkla skillnad på S:t Görans sjukhus och Skandia.

PJ Anders Linder

Christer Gardell tar upp Dick Klings idé om att använda det statliga företagsinnehavet till att sprida ägandet i samhället. ”Dela ut [Telia]aktien till svenska folket, till kraftigt rabatterat pris”, säger han till E24. Han kan tänka sig att göra likadant med till exempel Vasakronan och Vin&Sprit.

Ja, när det nu ändå blivit nödvändigt med ett omtag i regeringens privatiseringsarbete, så vore det ett stort misstag att inte åtminstone seriöst pröva den här möjligheten.

Rak privatisering till etablerade aktörer ger staten inkomster. Ägarspridning kan bidra till ett förändrat samhällsklimat.

PJ Anders Linder

I P1 Morgon i morse var jag och diskuterade hyrespolitiken med moderaternas gruppledare Lars Lindblad. Ja, eller noga taget blev vi intervjuade i tur och ordning. Man hittar intervjuerna här. Jag tycker nog inte att man fick något riktigt bra svar på varför planekonomi och prisreglering ska fungera just när det gäller bostäder.

Några saker att minnas:

• 60 procent av alla bostäder i Sverige är småhus och bostadsrätter. Där råder helt fri prisbildning.

• Problemet är störst i Stockholm. Där står 200 000 personer i bostadskö (väntetiden är 3-4 år till närförort, 12-15 år till innerstaden). Svarthandeln beräknas omsätta drygt en miljard om året. Antalet hyresrätter minskar snabbt, cirka 5 000 lägenheter om året ombildas till bostadsrätter (eftersom hyresregleringen gör dem mycket mer värdefulla som bostadsrätter).

• Om man som vanlig löntagare vill spara ihop en halv miljon kronor genom att jobba några timmars övertid varje vecka får man enligt Stefan Fölster hålla på i 25 år. Bor man i hyresrätt och det blir bostadsrättsombildning kan man tjäna betydligt mer än en halvmiljon på några månaders boende.

Ett bar system? Hur ser i så fall ett dåligt ut…..?

PJ Anders Linder

Politikerbloggen undrar Fredrick Federley hur moderaterna tänker när de plötsligt sluter upp omkring bruksvärdessystemet. Han själv, som äger bostadsrätt i Stockholms innerstad, tjänar pengar på bristekonomin som uppstår. Men varför vill m ha ett system som främjar köer och svarthandel?

Det finns väl bara ett rimligt svar, och det är att partiet givit upp. Man tror inte längre att det går att förklara poängerna med fri prisbildning på hyresmarknaden utan tror att folk kommer att leva i ständig skräck för stora hyreshöjningar. Då byter man till en sämre ståndpunkt för att slippa en svår debatt. Tänk om de hade resonerat likadant om A-kassan….

Dessutom. Hur politiskt farligt är det egentligen med marknadshyror. I valrörelsen 1998 drev socialdemokraterna i Stockholm en stenhård skrämselkampanj och varnade för att borgerligt styre skulle bli ett dråpslag mot hyresgästerna. Resultatet? S förlorade valet och de borgerliga tog över.

PJ Anders Linder

Liberala Upsala Nya Tidning spar inte på krutet när de kommenterar Lars Lindblads (m) farväl till marknadshyror. Att moderaterna gör sig blinda för bruksvärdessystemets brister är inte bara löjeväckande, skriver UNT, utan direkt tragiskt.

PJ Anders Linder

I dagens DN Kultur skriver Jonas Thente om ett seriealbum av Henrik Lange, där 80 romaner ur klassikerarvet sammanfattas på en sida var. Det kan man ha sina synpunkter på, men Thente väljer att recensera läsare i stället:

””[J]ag är säker på att Hult och många andra läser romaner precis så som Lange beskriver dem. För handlingen. De förmår helt enkelt inte uppfatta mer än så. Det är lite otäckt, men mest sorgligt: de är mer än insekter men betydligt mindre än människor.”

Vad säger Maria Schottenius ifall arga läsare ringer? ”Varför så stingslig? Du är väl ingen insekt heller…..”

PJ Anders Linder

Trots att New Labour höjt skatterna i omgångar, till den grad att man lyckats passera Tyskland i världens högskatteliga, har den nya finansministern Alastair Darling brist på pengar i årets budget. Samtidigt som David Cameron fick stort gensvar på sitt budskap om skattesänkningar vid torykongressen. Ska regeringen Brown ändå bli tvungen att göra något åt ett av västvärldens största planekonomiska vidunder: det statliga sjukvårdssystemet NHS?