Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Moderaternas Pär Henriksson håller inte med om att Alliansen borde uppträda gemensamt under politikerveckan i Visby. Dels är det fel tajming, dels finns inte behovet. Alla vet vilken koalition som regerar och ”varje regeringsbeslut är ett alliansbeslut”.

Så ser det säkert ut – från insidan.

Men utifrån har det efter valet blivit svårare att se skillnaden mellan den nuvarande regeringen och tidigare borgerliga regeringar. Den speciella allianskänslan som var så viktig i valrörelsen har vi märkt mycket mindre av, och jag är övertygad om att det är till det borgerliga alternativets nackdel.

Visby skulle vara ett utmärkt tillfälle att börja påminna det opinionsbildande Sverige om att det är en alliansregering och inte en vanlig fyrpartiregering som styr,

Detta utesluter självfallet inte att partierna har egna aktiviteter och sysslar med eget idéarbete. I själva verket behöver den borgerliga interndebatten bli mycket livligare och djärvare såväl inom som mellan partierna. Men för att den diskussionen ska bli bra behöver den ske inom en tydlig alliansram, annars börjar det öppna meningsutbytet snart att likna splittring – eller kommer åtminstone att beskriva på det sättet.

PJ Anders Linder

Tony Blair har fjorton dar kvar vid makten. I går startade han nedräkningen med ett mycket laddat tal med skarpa angrepp på medierna – ja, eller snarare på hur relationen mellan medier och politik har kommit att utvecklas.

Vi känner igen en hel del från debatterna om mediedrev här hemma. Men det är nyttigt att ta del både av Blairs beskrivning av hur pressade och stressade makthavarna känner sig av 24/7-nyhetsjakten – och hur medierna svarar att de är trötta på politikernas manipulationer och lirande.

Visst kan man säga att Blair var nöjd med medierna så länge de gav honom medvind, och att det är motgångarna efter Irakkriget som gjort honom bitter. Men jag tycker inte att man ska göra det för enkelt för sig. Det här utbytet är food for thought inte bara i Storbritannien utan även för oss som på olika sätt är aktiva i den svenska debatten. (Blair skriver för övrigt även om bloggar och nya kanaler on line. Han är måttligt entusiastisk.)

Här hittar man själva talet.

Så här svarar Independents chefredaktör
. Independent var den den enda
tidning som Blair särskilt namngav:

Så här skriver en kommentator i Times Online. Och så här resonerar man i The Telegraph.

PJ Anders Linder

”Signalspaningen vid FRA [handlar] heller inte om att avlyssna våra inhemska telefonsamtal, datatrafik eller att snoka i medborgarnas e-post”, skriver Mikael Odenberg m fl på dagens Brännpunkt.

Nej, rätt ska vara rätt: regeringens ambition att avskaffa brevhemligheten vid elektronisk kommunikation gäller bara om meddelandena passerar rikets gränser.

Ett mejl från farmor i Arboga till ett barnbarn i Malmö ska bara automatgranskas av FRA ifall det passerar via en utländsk server. Det är bara kommunikationen med det andra barnbarnet i Köpenhamn och farmors syster utanför Malaga som automatgranskas i sin helhet. Hurra!

Regeringsförslaget är den elektroniska motsvarigheten till att FRA får rätt att ånga upp all vår handskrivna, vanliga post och leta efter speciella uttryck. Detta innebär inte bara en ökad risk för kränkningar av vår personliga integritet utan en kränkning alldeles i sig. Från och med att Lex Orwell träder i kraft skriver du alla dina e-postmeddelanden i vetskap om att staten kan komma att leta igenom dem (vem vet vilka mejl som passerar utländska servrar?). Det är bedrövligt att en borgerlig regering driver igenom detta.

Och det känns ännu mer bedrövligt att läsa om hur en centerpartistisk riksdagsledamot med känsla för personlig integritet hotas med repressalier av sin gruppledning ifall de följer sitt samvete i stället för partipiskan. Jag förstår också att det behövs viss disciplin i en riksdagsgrupp, men att se inskränkningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna drivas igenom på det här sätter lämnar en ytterst trist eftersmak i munnen.

Jag säger som bloggaren Peace, Love & Capitalism: ”Vad är det som är så viktigt att man behandlar sina kanske mest lysande nya stjärnor i riksdagen på det här sättet?”

Går moderaternas gruppledning lika hårt fram? Mejla gärna om ni vet.

PJ Anders Linder

Även i år kommer LO med en rapport om hur arbetarlönerna utvecklats jämfört med maktelitens – börsdirektörernas, toppolitikernas – löner. Makteliten tjänar många gånger mer, men inte riktigt lika många gånger mer som 2000.

LO:s Erland Olausson skjuter dock in sig mindre på nivåerna än på ökningstakten. Styrelsefolk har i snitt fått 7,5 procent om året samtidigt som LO-medlemmarna har fått tre procent. Enligt Olausson är smittan större från storfräsarnas löner – så det är deras fel om löneglidningen sätter i gång och det börjar rycka i armen på Riksbankens räntehöjare.

Fast kanske är det något annat som är fel: att räkna ut genomsnittshöjningar för kollektiv och sedan jämföra dem med varandra. Och framför allt: att sätta löner kollektivt.

Alla vet att en viss procentuell höjning är för låg för några i en grupp och för hög för andra. Om lönebildningen tog mycket bättre hänsyn till det, avstod i största möjliga mån från generella påslag och belönade faktiska prestationer i stället, så skulle löneglidning inte vara inflationsdrivande extrahöjningar – utan den riktiga, konstruktiva lönebildningen. För arbetare såväl som för direktörer.

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=1419969

PJ Anders Linder

Det är högtryck på arbetsmarknaden. Konjunkturen är het och det skapas många nya jobb – men inte så många som det finns potential till. En hel del företag hittar helt enkelt inte folk och ger till sist upp försöken att rekrytera.

Trots att det fortfarande finns många öppet arbetslösa, och trots att i storleksordningen en miljon vuxna står utanför arbetsmarknaden, går det inte att fylla luckorna. Vad i himlens namn har Ams sysslat med under alla år?

PJ Anders Linder

Vänsterpartiet får sina sämsta siffror på 13 år i dagens Demoskopmätning, som publiceras i Expressen. Och, allvarligt talat, varför inte? Vad har vänsterpartiet att erbjuda? Populistiska angrepp på regeringen och löften om återställare? Där är socialdemokraterna överlägsna. Krav på statligt företagande? Där eldar Östros på för allt vad han är värd. Höjda skatter? Där har vi Nuder. Kommunism och planhushållning? Vem skulle vilja ha något sånt?

Om dagens mätning vore valresultat åker v ut ur riksdagen och mp gör ett kanonval. Man kan ha sina synpunkter på det, men tänk vad dynamiken i svensk politik skulle förändras om s plötsligt var utan ett parti som man kan behandla hur som helst samtidigt som man alltid kan tillgodogöra sig dess röster.

Ett farväl till vänstern innebär också hej och välkommen till socialdemokratisk ödmjukhet. Nytt läge.

PJ Anders Linder

Advoktsamfundet har gett sitt journaliustpris för 2007 till IT-strategen Pär Ström, numera verksam vid Den Nya Välfärden som Integritetsombudsman. Det är ett utmäkt val. Pär Ström är en outtröttlig kämpe för integriteten i Sverige och har gjort mer än kanske någon annan för att få upp frågan på dagordningen.

Den skyddade privatsfären naggas i dag i kanten från alla möjliga håll, såväl offentliga som privata. Vart och ett kan ingreppen te sig beskedliga och uthärdliga, men sammantaget urvattnar de integriteten på ett mycket otäckt sätt. Föreställningen om enskild integritet har växt fram tillsammans med idéerna om medborgerliga fri- och rättigheter och om integriteten skjuts i sank är det inte osannolikt att fri- och rättigheterna går samma väg.

PS! Advokatsamfundets pris är ett fint pris. För två år sedan gick det till Maria Abrahamsson här i SvD:s ledarredaktion. ds

PJ Anders Linder

EU-domstolen hävdar EU-tanken att det ska råda frihet inom Europa. I den ligger att man ska kunna handla fritt mellan länderna, och det gäller även öl, vin och sprit. EU-samarbetet går ut på att öppna för rörlighet

Det svenska folkhälsoargumentet för förbud mot privatimport håller inte, menar EU-domstolen, som i sitt pressmeddelande skriver så här: ”Importförbudet har till syfte snarare att främja Systembolaget som distributionskanal för alkoholdrycker än att allmänt begränsa alkoholkonsumtionen. Importförbudet kan således inte anses ändamålsenligt för att uppnå syftet att skydda människors hälsa och liv.”

Om man i en fransk tidning får syn på en annons för ett vin, som man smakat förut eller som man är nyfiken på, men som Systemet inte har i sitt sortiment, ska man på egen hand kunna beställa några flaskor utan att tullen lägger beslag på dem. Man ska inte, som i dag, tvingas begära av Systemet att de ska sköta beställningen med allt vad det innebär av krångel, fördröjning och ökade kostnader. Och varför inte? Om man hade varit i Frankrike med bilen när man fick syn på annonsen hade det ju varit helt OK att ta med vinet hem i bagageutrymmet.

Kravet på att inköpet ska vara för eget bruk kvarstår rimligen, så domen gör inte att privatpersoner kan beställa långtradare med vodka från Polen eller Tyskland.

Däremot är domen en kraftig signal om att pris- och förbudslinjen inte kan vara huvudspår i svensk alkoholpolitik. Jag säger verkligen inte att folkhälsoaspekten på sprit är oväsentlig, men det behövs nya idéer baserade på frivillighet.

Nu ska HD ta EU-domen som utgångspunkt när man dömer i det mål som satte i gång alltihop. Folkhälsoministern kommer säkert att signalera fortsatt motståndsvilja när hon träffar pressen senare i dag. Men om regeringen satsar på att barrikadera sig bakom den gamla förbudslinjen i stället för att tänka kreativt om det nya läget gör man varken medborgarna eller folkhälsan någon tjänst.

PJ Anders Linder

Missa inte Peter J Olsson i Kvällsposten. Ämnet är ansvarskommittén, som kanske inte får samhällsdebattens högsta poäng för sex appeal – men vars behandling kommer att betyda väldigt mycket för hur det politiska Sverige ska se ut framöver.

Olsson har läst utredningsordförandens Mats Svegfors bok ”Vi dumma svenskar” (1993) och funderar kring hur tankarna där hänger ihop med ansvarskommittén. I sin bok reflekterar Svegfors över hur politiken kunde ha byggts upp kring andra svenska traditioner än centralismens och kollektivismens – småföretagandet, självständigheten, det lokala självstyret – och skapat en annan, mer decentralistisk och människonära modell. ”Dumheten” är tron att en en enda upplystVi centralmakt utan motkrafter kan ordna allt till det bästa.

I den färska utredningen, menar Olsson, fortsätter Svegfors längs samma tankespår genom att föreslå inrättandet av nya regionala enheter, som kan ta över politisk makt från staten och bygga något mer medborgarnära i institutionell konkurrens.

Det ligger åtskilligt däri och framför allt tål det att tänkas på. Svegfors och hans medutredare har intressanta saker att säga om behovet och värdet av en ny politisk nivå. Tyvärr föreslår de att denna ska hantera sjukvården också och bli en sorts superlandsting. Det är en hopplöst planekonomisk idé och olyckligtvis har den gjort att nytänkandet om regionernas övriga arbetsuppgifter har kommit i bakvattnet. Synd att lämna dem guppande där.

PJ Anders Linder

I Köpenhamn blir en fotbollsdomare överfallen. Efter matchen utbryter slagsmål mellan svenska och danska ligister. Människor törs inte röra sig fritt.

Några få mil österut, i tyska Rostock, går vänsterextremister bärsärkagång. De krossar butiksfönster, förstör bilar och kastar gatstenar och flaskor på polisen.

Europa har ett våldsproblem och tar det inte på tillräckligt allvar. Fotbollsvärldens motåtgärder hämmas av supporterromantik. Fredliga vänsteraktivister låter sig tjusas av våldsverkarnas ”glöd” och ”engagemang”. Straffen för att sprida skräck och förödelse i det offentliga rummet är hopplöst låga. Hög tid att ändra på allt det här.