Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Enligt resume.se oroar sig Eva Hamilton för vad övertrampen under inspelningen av ”Ballar av stål” ska få för konsekvenser: ”Ett gyllene tillfälle för alla som vill att SVT ska ha ett smalare uppdrag”, skriver hon i ett brev till personalen.

Ursäkta, men vore det inte bättre om Eva Hamilton oroade sig för att SVT ruinerar sitt rykte genom att slösa licenspengar på skräp? För allvarligt talat, vilken sorts uppdrag i allmänhetens tjänst kan motivera att SVT engagerar sig i ett projekt där man förnedrar folk på ett handgripligt sätt i hopp om att de ska vara narcissistiska nog för att gå med att inslagen får sändas?

Ska folk bli mer benägna att titta på Agenda därför att de har sett Carola besprutas med vattenpistol? Kom igen. Eller finns det någon sorts självändamål i att inte bara privatkanaler utan också SVT organiserar vulgära jippon?

”Man kan alltid diskutera huruvida SVT ska göra den här typen Dolda
kameran-program. Och det ska vi förvisso grunna på. Men inte via
Expressens eller Svenskans ledarsidor”, skriver Eva Hamilton enligt resume.se.

Det skulle vara intressant att höra SVT-chefen utveckla resonemanget lite grand. Menar hon att public service är en angelägenhet endast för företagens anställda? Eller vad menar hon?

PJ Anders Linder

Borgerliga danskar begär så lite av Danmarks radio. Bara en smula pluralism, skriver nättidningen 180 grader i en ledare. ”Men det ligger åbenbart institutionen meget på sinde, at vi ikke skal have det.”

Det som utlöst denna senaste omgång av en gammal välbekant debatt är att en framträdande DR-journalist har sagt att det är i sin ordning att Hugo Chavez stänger den venezolanska tv-station RCTV – och dessutom passat på att uttala sig nedsättande om ”Reportrar utan gränser”. De är ju kritiska mot Kuba.

Vänta nu här, känns inte den här diskussionen igen? Från något annat nordiskt land? Norge…? Finland…..? Färöarna………….? Hmmmmm……………….

PJ Anders Linder

Även Peter J Olsson i Kvällsposten tar upp Fokus undersökning, som utnämner Värnamo till Sveriges bästa integrationskommun.

I Malmö fungerar inte integrationen, konstaterar Olsson. Utanförskapet är stort. Integrationen över Öresund skjuter däremot fart. Svenska och danska miljöer blir allt mer sammanflätade – men människor som kommer långt bort ifrån har svårt komma in.

”Ekonomin” är inte det enkla svaret på integrationsfrågan. Mycket i Malmös ekonomi går mycket bra, och det finns en känsla av framåtskridande och nya horisonter som öppnas: kommersiellt men också kulturellt och arkitektoniskt. Men för att tillväxten också ska verka integrerande krävs mer av småföretagande, mer av arbetslinje i alla sammanhang – och mer av sociala kontakter i det civila samhällets regi.

Malmö är en förebild i kraft av sina djärva satsningar. Värnamo är en förebild i kraft av sin ansvarsfulla vardagsrytm. Bägge behövs. Bägge kan lära av varandra.

PJ Anders Linder

Japan tänker begränsa fångsterna i egna vatten av den blåfenade tonfisken, rapporterar Ekot. Tokyos sushikonnässörer har ännu större hål i plånboken att se fram emot – fast å andra sidan skulle de knappast ha haft några framtida smaksensationer alls att se fram emot (i alla fall inte på tonfiskfronten) ifall inget hänt.

Den som vill läsa mer om den blåfenade firrens betydelse och om den fascinerande fiskmarknaden mitt i Tokyo, fortfarande bemannad av soignerade herrar med styckningsredskap som tillverkas av firmorna som fick gå över till annat när det blev stopp på samurajsvärdbeställningar efter att shogunatet fallit samman, kan göra det på vanityfair.com. Artikeln finns också i pappersutgåvan för juni.

PJ Anders Linder

Värnamo är bäst i Sverige på integration, enligt en genomgång av alla Sveriges kommuner som nyhetsmagasinet Fokus har gjort. Fokus har precis fått ett fint pris från Publicistklubben och det är tidningen väl unt; redaktionen är bra på att hitta nya, relevanta ämnen och borra lagom djupt. Som opinionsskribent saknar jag ibland lite temperament och idédebatt, men materialet som publiceras är helt OK.

Jag kommenterar undersökningen i dagens söndagskrönika. Efter att ha växt upp i Värnamo är det svårt att låta bli.

Varför går det så bra? Huvudnyckeln heter jobb. Det finns många företag. Det finns bra samarbete mellan företag och kommun. Och det finns en föreningsliv, som på ett generöst och engagerat sätt tar kontakt med flyktingar och invandrare – men inte nöjer sig med att tycka synd om dem utan vill hjälpa till att slussa in dem i samhällslivet.

Den snälla sidan av Värnamokulturen är den starka arbetsetiken, företagsamheten och de goda möjligheterna att hitta arbete. Den stränga sidan, som också är viktig, är en moral som säger att det är OK att inte ha fått jobb ännu men allt annat än OK att inte försöka hitta något.

Per T Ohlsson tar upp Fokusartikeln i sin söndagskrönika i dagens Sydsvenskan. Malmö är inte Värnamo och kan inte bli det över en natt, konstaterar han, men när det gäller att satsa på företagande finns mycket att låta sig inspireras av i Småland. (På tredje och femte plats i Fokus genomgång ligger Vaggeryd och Gnosjö och på andra plats Hylte kommun, som grenslar gränsen mellan Småland och Halland.

Mats Linder skriver också i ämnet i Gotlands Allehanda (en del vidareklickande krävs).

PJ Anders Linder

En chef på SVT Syd, Johan Grafström, säger till resume.se att vattenattacken på statsministern är utagerad och att SVT:s förtroende för Strix television är obrutet. Uppenbarligen är minnet kortare runt fikabordet på SVT Syd än i vardagsrummen runt om i landet. Eller Grafström har kanske inte tid att intressera sig för det som händer utanför SVT:s väggar.

Är verkligen ”Ballar av stål” tv i allmänhetens tjänst?

Grafström: ”Public Service är det som vi publicerar på Sveriges Television. Ett isolerat inslag kan aldrig vara public service.”

Alltså i klartext: Vilken skräp som helst är public service, förutsatt att SVT sänder det. Undrar just hur imponerade uppdragsgivarna i riksdagen, och ytterst licensbetalarna, blir av den sortens resonemang?

Om SVT-chefer tror att det är detta slippriga, sluttande plan som leder till framtiden så är tondövheten i firman större än man haft anledning att frukta. Jag tror att Eva Hamilton har en genuin vilja att rycka upp SVT och hitta en roll för modern public service, men stackars henne vad med jobb hon har framför sig.

PJ Anders Linder

Signhild Arnegård Hansen har blivit ny ordförande i Svenskt Näringsliv i dag. Det är en utnämning som kan få riktigt stor betydelse. Från och med nu har företagsamheten i vårt land en företagsgrundare, ägare och entreprenör,som främsta företagare – en kvinna som både gillar framgång och omtanke om samhällets genuint svaga.

De som försöker att måla upp en bild av Arnegård Hansen som högerspöke kommer att domna i armarna innan de lyckas. Tillsammans med sin vd, ekonomen Urban Bäckström, kan hon bilda en ledarduo som svensk företagsamhet länge saknat.

Hennes stämmotal finns här (pdf) och erbjuder förträfflig läsning i sin blandning av medmänskligt engagemang och företagardriv.

Några citat:

”Jag tror starkt på att försvara rätten till entreprenörskap och egen framgång. Att få personlig frihet. Men jag tror också på ansvaret som de starka har för de svaga. De som inte klarar sig helt på egen hand.”

”Som företagare är jag trött på att låta mig hunsas av människor som själva inte skapat något, utan bygger sitt maktutövande på föreställningen att vår välfärd och offentliga sektorns löner, är en gåva från tomma intet.”

”Jag är övertygad om att marknadsekonomi är det enda sättet att organisera en ekonomi, i alla fall det enda sättet om man vill ha frihet och demokrati. Vi måste därför sluta att göra kapitalismen suspekt.”

”Vi vill att politiken ska ge utrymme åt individer och familjer. Vi vill att sambandet mellan frihet och ansvar, mellan förmåner och motprestationer ska göras tydligare.”

”Att tro att vi i framtiden kan hävda oss internationellt med ett skolsystem som hindrar utvecklingen av spetskompetens är förödande….Vi behöver elitforskare såväl som elitsvarvare.”

”Arbetsmarknadens regelverk diskuteras knappast alls. Från borgerligt håll resoneras som om jobb kunde skaps ur tomma intet, utan att de företag som förväntas anställa ges förbättrade villkor.”

”Som organisation får vi aldrig glömma att arbeta med de stora penseldragen om vi ska åstadkomma långsiktig förändring.”

”Svenskt Näringslivs verksamhet utgår från respekt för individens integritet och för alla människors lika värde.”

Jaha, kamrater Sahlin och Lundby-Wedin, nu är det slut på sötebrödsdagarna och de lättplockade poängen. Vad gör ni nu? (Ja, det där sista var alltså jag.)

PJ Anders Linder

Riksdagsmännens löner ska höjas till 51 200 kronor i månaden. Bloggaren ninschen i england tycker att det är uselt betalt, men det perspektivet är ganska brittiskt. Tvärtom kommer snart missnöjesmaskinen att stånka i gång och vi får höra massor om att det här är helt andra nivåer än vad vanligt folk kan räkna med. Och så är det ju.

En privatanställd tjänsteman tjänar i genomsnitt cirka 32 000 kronor i månaden, en gymnasielärare åtskilligt mindre än så.

Å andra sidan finns det chefer i privat och offentlig sektor för vilka riksdagsmannalönen skulle betyda ett rejält ekonomiskt avbräck och som riksdagen därmed går miste om.

Å tredje sidan finns det politikproffs, som aldrig har haft ett jobb utanför politiken, och för vilka 51 200 kronor i månaden är en ytterst attraktiv ersättning. Deras alternativ på den fria marknaden skulle innebära sänkt lön med mer än 50 procent.

Vad göra?

Ett anspråkslöst förslag: Låt riksdagsmännen själva välja lön i ett intervall på, säg, 30 tkr – 80 tkr i månaden. Vill man sända signalen att man inte har tagit jobbet för pengarna kan man välja samma lön som man hade i sitt civila jobb, vill man ha högre lön är det OK – men då får man förstås också ta debatten om varför man ska tjäna så bra som man gör.

Men den största förtjänsten skulle vara att vi slipper det eviga klagandet och urskuldandet varje gång arvodena är i färd med att höjas.

PJ Anders Linder

Johan Theorins debutroman Skumtimmen ligger inte på mitt nattduksbord längre, för den tog slut i ett nafs. Boken har fått mycket beröm, och jag kan bara säga att det är välförtjänt. Tonträffen känns ursäker i skildringen av Öland som en cocktail av utflyttningsbygd och semesterparadis, och historien är lika omöjlig som trovärdig. Spökena skrider över Alvaret, i alla fall i fantasin.

PJ Anders Linder

Moderaterna som den nya mansrörelsen? Katrine Kielos bloggpost har nästan en vecka på nacken, men jag ler inte mindre under läsningen för det. Ska de borgerliga vinna 2010 i tvättstugan? Socialdemokraten Kielos verkar inte riktigt tro att det ska gå så. Det gör inte jag heller.