Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Karolin A Johansson ger Expressens absurda konspirationsteorier om regeringen och tsunamibanden just den kommentar de förtjänar.

PJ Anders Linder

I går kväll var jag en av talarna vid uppstartsmötet med Liberala gruppen i riksdagen, ett initiativ för frihetliga riksdagsledamöter, handläggare och vanliga dödliga utanför parlamentet med CUF-arna Fredrick Federley och Annie Johansson som värdar. Det var 100 personer i Bååtska huset i Gamla stan – och en livlig diskussion om platta skatter.

Utan det borgerliga samarbetet i Alliansen hade det inte blivit något maktskifte i höstas. Det är kanonviktigt att kontakterna förblir levande och vitala. Därför är det så roligt att se att borgerligt samarbete inte bara behöver vara försök att hitta minsta gemensamma nämnare utan att det också kan vara prövande, framtidsinriktad idédebatt,

Annie Johansson skriver mer om mötet på sin blogg. Federley likaså.

Vem hade kunnat ana att centern skulle utvecklas på det här sättet. Historien om den borgerliga valsegern är verkligen historien om fyra partiers förändring.

PJ Anders Linder

Den förtjänstfulle Pär Ström, Integritetsombudsman vid tankesmedjan Den Nya Välfärden, fortsätter debatten om övervakningssamhället. Nyss lades två intervuer om integriteten i Sverige, den ena med undertecknad, den andra med JK ut på hemsidan. De kan laddas ned och avlyssnas på poden.

Där finns också en innovation i integritetsarbetet: en sång om storebrorsplanerna för FRA.

PJ Anders Linder

Den 15-åring, i dag 16, som dödade en familjefar med kniv i Fittja i höstas fick sin dom i dag: sex månaders sluten ungdomsvård.

Ja, ni läste rätt: sex månaders ”vård” för ett liv.

Vilket besked till familjen: Sex månader är vad make och pappa var värd. Vilken signal till unga på glid: Råkar ni ha ihjäl någon så blir det ett halvår som motreaktion….

Jag saknar ord.

Antingen har domarna i Huddinge tingsrätt alldeles blivit från vettet. Eller så har de tolkat lagen rätt – och då är det svårt fel på lagen.

I det förra fallet kan hovrätten korrigera det hela. I det senare fallet är det riksdagens sak. Att ingetdera skulle behövas är ett alternativ som bara inte existerar.

PJ Anders Linder

I upphetsningen över Danielsson – och Persson – är det viktigt att inte glömma bort hanteringen av databanden och tjänstemännens ansvar. Ett antal centrala befattningshavare i regeringskansliet har handlat på ett sätt som ter sig ytterst märkligt: de har raderat samtalslistori förtid, mörkat vetskapen om att mejlloggar fanns på band, försökt få mejlloggarna raderade.

Varför? Och vem har haft ansvar för vad?

JO tog initiativ till granskningen av Danielsson. (KU:s granskning gäller bara ministrarnas ansvar.) Han bör ta ett motsvarande initiativ till en granskning av cheferna io förvaltningen. Vad har de haft för sig? Vad är det för kultur som har rått egentligen?

PJ Anders Linder

Johan Hirschfeldt har inte gjort sig känd för att vara en bildstormare, tvärtom. När Katastrofkommissionen tillsattes var många oroliga för att han skulle visa sig alltför mjuk. De farhågorna kom på skam – men det har inte förvandlat honom till en rabulist som söker plocka snabba poäng.

När Hirschfeldt nu begär att Katastrofkommissionen ska kallas in igen kan man utgå från att det finns allvarliga saker att diskutera.

Enligt programmet Adaktusson i TV8 har Göran Perssons statssekreterare Lars Danielsson talat osanning när han berättat att han läst försvarsdepartementets tidiga mejl om tsunamin och vidarebefordrat informationen till Göran Persson. Det får Aftonbldate att dra på med rubriken ”Lögnare” över hela sin förstasida i dag.

Om Danielsson har ljugit för KU och Katastrofkommissionen är det utomordentligt allvarligt, men det väcker också frågor om Göran Perssons agerande. Här finns ett svårt och viktigt uppdrag för Katastrofkommissionen.

Ska vi få en konstitutionell skandal ovanpå krishanteringsskandalen?

I dag samlas partiledarna för att diskutera om Hirschfeldt ska få fortsätta sitt arbete. Det ska bli mycket intressant att se hur socialdemokraterna väljer att ställa sig till förslaget.

Det ska också bli mycket intressant att se hur Mona Sahlin hanterar det hela. Kommer hon att sluta upp bakom sin regeringschef och partiledare, eller kommer hon att försöka att skapa distans till det som varit?

PJ Anders Linder

Arbetsrätten har blivit en sådan där fråga som hanteras på två helt skilda plan. Dels ett retoriskt där allt är stort och laddat och låst. Dels ett praktiskt där det inte alls är omöjligt att förändra.

Maud Olofssons uttalanden i dagens SvD stämmer väl med vad hon tidigare sagt. Signalen är en annan än vad arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin sänder, och det är klart att den skillnaden blir intressant.

Men samtidigt som Littorin säger att arbetsrätten fungerar bra, att den inte ska förändras och att det är han som bestämmer i frågan – så förändras arbetsrätten.

Så sent som i går var det möte på arbetsmarknadsdepartementet där man diskuterade ett antal förändringar i lagen om anställningsskydd, som är tänkta att träda i kraft i sommar, Det ska bl a bli lättare att visstidsanställda, och äldre arbetskraft ska ha en något mindre privilegierad ställning i sist in-först ut-systemet.

I en mening ligger arbetsrätten fast – principerna kastas inte över ända. I en annan förändras den – enskilda regler moderniseras.

Ju mindre upphetsad debatten kan bli, desto bättre är det – och desto sannolikare är det att ett antal viktiga reformer kan genomföras.

Några ingångsvärden:

. Företagarna själva anser att arbetsrätten känns hotfull och problematisk. Man tar på sig otroligt mycket ansvar och förpliktelser genom att anställa. Det motverkar nya jobb.

. Det ensidiga fokuset på trygghet genom icke-förändring i Las gör att rörligheten på arbetsmarknaden minskar och att människor hänger sig kvar på gamla jobb, där de har bra plats i Las-turordningen, till den grad att de blir sjuka.

. Trygghet behöver inte vara detsamma som att man har hopp om att behålla sitt jobb. Det kan också vara att det är lätt att hitta ett nytt jobb ifall man skulle förlora sitt gamla.

. Fredrik Reinfeldt har mig veterligen inte sagt tvärnej till att förändra Las. När han talar om vikten av att slå vakt om den svenska modellen handlar det om att vi ska ha kollektivavtal även framgent. Men han utesluter inte justeringar för de mindre företagen.

. Sven Otto Littorin har fel när han säger att haan bestämmer över arbetsmarknadsregleringen. Regeringen fattar beslut som kollektiv, och Littorin har inte mer formell makt än vad Maud Olofsson har. Den vars vilja verkligen spelar grundläggande roll är Fredrik Reinfeldt.

. För 6-7 år sedan ändrade de borgerliga tillsammans med miljöpartiet i arbetsrätten mot den sittande s-regeringens vilja: Det blev förbjudet att försätta enmansföretag och företag med bara familjemedlemmar anställda i blockad. Det blev tillåtet att göra undantag för två personer i Lasturordningen i mindre företag. Båda dessa förslag har haft utmärkt effekt – utan att vältaa systemet över ända. De visar att detaljjusteringar är möjliga.

. Och, som sagt, detaljjusteringar pågår as we speak.

. Alltså: Lägg inte locket på om arbetsrätten. Öppna för modernisering. Det bör t ex bli förbjudet för fackföreningar att försätta företag i blockad om man inte har några medlemmar där. Las bör bli mindre rigid. Men ta upp frågan i lugn och ro, bjud gärna in ”parterna” till diskussioner, bjud in till hearings osv. Låt frågan ta tid. Men starta processen. Gör inga fler förhastade uttalanden om att inget ska förändras.

PJ Anders Linder

Dagens industri har träffat Fredrik Reinfeldt i Davos och ställt frågor om regeringens privatiseringsprogram. Statsministern säger att det är viktigt att staten får ett så bra pris som möjligt för tillgångarna men säger nu också att det är viktigt att affärerna blir industriellt sunda.

Inget fel med det.

Men varför inte komplettera penga- och industrimålet med ett förmögenhetsmål – som gäller svenskarnas förmögenheter?

Här finns ett gyllene tillfälle att se till att inte bara statens utan medborgarnas plånböcker får påfyllning. Sälj gärna statliga innehav, men inte allt. Välj ut ett eller flera av de statliga innehaven och dela ut den till medborgarna, det är ju trots allt de som genom staten äger dem. Men nu kan de få chans att äga själva, personligen, i stället.

Väldigt många svenskar står praktiskt taget helt utan sparkapital. En utdelning skulle förändra det läget i grunden – och vara en viktig investering i en annan framtida syn på oberoende och ägande. Vågar Reinfeldt?

PJ Anders Linder

SvD:s Mikael Holmström rapporterar i dag att granskningen av de återfunna tsunamibanden ger en annan bild av verkligheten än den som Lars Danielsson har lämnat. Sekretessen är stor och vi får inte reda på vari skillnaderna består, men det hela är tillräckligt graverande för att Johan Hirschfeldt ska begära att Katastrofkommissionen får börja arbeta igen.

Två frågor hamnar i centrum:

1. Har Sverige haft någon krishanteringsberedskap att tala om? Göran Perssons strategi gick ut på att den högsta politiska ledningen i regeringskansliet också skulle fungera som översta krishanterare. Danielsson har hävdat att han gick in i en aktiv roll meddetsamma. Om det inte stämmer, förändras bilden i grunden. Då visar sig bygget vara ännu bräckligare än vad det annars har tett sig.

2. Vilken kultur har egentligen rått i Göran Perssons statsrådsberedning? Hur har de här säkerhetskopiorna kunnat existera utan att någon av de höga tjänstemän som känt till dem har underrättat Hirschfeldt, Katastrofkommissionen – eller de folkvalda företrädarna i KU? Och varför har man försökt radera banden mitt under pågående kommissionsarbete? Vad har styrt tjänstemännens handlande? Varför teg de så länge? Hur ska regeringen Reinfeldt förhålla sig till vad de gjort?

PJ Anders Linder

Ett 60-tal länder har kommit överens om en plan för att rädda bestånden av tonfisk.

Det finns många miljöhot i världen: upphaussade och äkta. Men ett av de mer påtagliga, och absurda, är utfiskningen. Statssubventionerade trålare dammsuger världshaven på fisk som staterna annars försöker skydda. Här finns ett genuint problem med allmänningarnas tragedi: ingen äger, alla förser sig gå gott de förmår.