Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Saddam Hussein var en avskyvärd person, men det var fel att avrätta honom, skriver SvD i dag. Stater ska inte ta liv i fredstid. Rättegångskvaliteten är ifrågasatt. Många av hans brott kommer aldrig att bli ordentligt genomlysta

PJ Anders Linder

Det mest uppseendeväckande med SvD:s toppnyhet i dag – ”Skolor får lättare att tvångsflytta mobbare” -är att den över huvud taget är en nyhet. SkolministerJan Björklund vill redan från den 1 juli nästa år ändra lagen så att det blir uttryckligen möjligt att som en sista åtgärd tvinga mobbande elever att byta skola. Vad säger det om svensk skolpolitik att detta självklara beslut inte har fattats för länge sedan?

Grov mobbning, och det är vad saken gäller, är något rent helvetiskt. Offren tvingas leva i förnedring och rädsla och får sin tillvaro förstörd. Hur är man funtad när man håller på och jamsar om hur synd det är om förövarna i stället för att se till att rektorer och andra ansvariga har de redskap som behövs för att få stopp på eländet?

Självklart kan det vara synd om mobbare, precis som misshandlare kan vara trasiga människor. Men att rätta till deras problem har solklart andra prioritet jämfört med att ge mobboffer och misshandelsoffer säkerhet och värdighet. Och, ja, det gäller även när de inblandade är skolbarn.

– Skolpolitiken i Sverige har varit alldeles för flat och mera skyddat mobbarna och förövarna än offren, säger Jan Björklund till SvD. Och man behöver inte mer än läsa företrädaren Ibrahim Baylans (s) patetiska reaktion på förslaget för att få saken bekräftad. ”I grund och botten har man ingenting löst” genom att flytta mobbare, säger Baylan.

Ursäkta? Så innan politikerna har genomfört det totala lyckoriket är det ingen idé att skydda svaga mot brutaliteter? Är detta socialdemokrati? Mona Sahlin har ett stort jobb framför sig.

PJ Anders Linder

Financial Times har länge haft intervjuformatet ”Lunch with the FT”, där läsaren får ta del av ett lunchsamtal – men också själva lunchmenyn. Magasinet Fokus har plockat upp idén.

I senaste numret av Fokus får Bodil Malmsten kanelbullar, och det dricks te.

I helgens Financial Times är det historikern Andrew Roberts som är intervjuoffer. Han och hans intervjuare går till Wiltons på Jermyn Street, där de ratar teet till förmån för espresso. Och lite annat:

2 glasses of house champagne
2 dressed crab
1 lobster omelette
1 scallops
1 Chablis Premier Cru Fourchaume 2005
1 still water
1 half bottle of Muscat de Beaume de Venise Vidal Fleury 2005

FT-Fokus 1-0

PJ Anders Linder

Moderaterna har kommit tillbaka i stor stil efter valkatastrofen 2002. I höstens val gjorde partiet sitt bästa valresultat i modern tid och spelar nu en ledande roll i en harmonisk borgerlig allians. Sveriges stats-, finans- och utrikesminister är alla moderater. Vallöften förverkligas i rasande fart. Det går bra nu.

Mot den bakgrunden tar säkert Fredrik Reinfeldt och den nya m-ledningen Ingegerd Troedssons avhopp från partiet med ro. Frågan är om de bör göra det.

Troedsson är inte vilken missnöjd gräsrot som helst. För 20 år sedan konkurrerade hon med Carl Bildt om ordförandeskapet i moderaterna. Hon var talman 1991-94 och hon har spelat stor och konstruktiv roll i både socialpolitik och idédebatt. Hon är ingen enkelspårig nyliberal utan står för en hållning som ser männisors rätt till frihet och ansvar som politikens centrala värde. När hon säger till SvD.se att hon inte känner igen sig i partiet längre, därför att det bara handlar om åtgärder, inte om ideologi, så är det knappast stormsvala. Men väl en varningssignal.

PJ Anders Linder

Expressen har skrivit en del på sistone om att det behövs en självständig, borgerlig miljöpolitik. Det har de helt rätt i. Den gamla linjen har varit defensiv och nej-sägande, och det leder ingen vart. Sedan ska detta förstås inte betyda att man tar över vänsterns reglera-och-beskatta-politik, utan att man utveckliar en egen hållning med äganderätter och ny teknik som viktiga beståndsdelar.

Men i dagens Expressen blir det överhettning.

I går presenterade regeringen ett klimatinitiativ, som präglas av vad man kan kalla engagerad realism: man vill ligga långt fram i teknikutvecklingen men inte agera ensidigt på ett sätt som förstör företag och jobb i den svenska samhället.

Det är förstås rimligt. Vad är poängen med att ställa så höga krav på svensk produktion att den inte klarar sig – och att det blir mindre kravställande länder som får jobben och utvecklingen i stället? Ett tema i den rödgröna miljöpolitiken har varit att det måste göra ont för att vara på riktigt, och det är utmärkt om vi nu kan säga farväl till denna kontraproduktiva späkelsedyrkan.

Investeringar i minskad klimatpåverkan ska förstås i första hand göras där de får störst genomslag. Om man kan rena 1000 enheter för 1000 kronor i Kina är det rent slöseri att rena 10 enheter för 10 000 kronor i Sverige. Så resonerade också Reinfeldt på gårdagens presskonferens.

Men detta tycker Expressen är helt fel. Plötsligt dyker längtan efter försakelse upp som gubben i lådan. Festarångest redan före helgerna. Mysko.

PJ Anders Linder

Andreas Carlgren och Fredrik Reinfeldt presenterade regeringens klimatinitiativ i dag. Jag tycker att de är på rätt spår.

De hojtar inte om nödbromsar och att vi helt måste byta livsstil utan om att göra resor och produktionen miljösnällare med hjälp av ny teknik. De lägger inte alla ägg i Oljekommissionens trosvissa lösning: etanol für alle. De talar för att göra miljöinvesteringar i länder där dessa får hög avkastning snarare än att tvinga Sverige till späkning genom investeringar med små effekter till mycket höga kostnader.

Modernisering och realism. Ja, det är väl så man ska göra.

Mindre lyckat är att de tillsätter ett vetenskapligt råd där bara en av tio professorer är ekonom, och där många av de andra är rätt aktivistiskt lagda. Beställningarna därifrån kan bli en politisk huvudvärk när de så småningom kommer.

PJ Anders Linder

HD gick på samma linje som hovrätt och tingsrätt och fällde Uppsala universitet . Det var fel att trixa till det med kvotsystem för att öka andelen studenter med en viss sorts etnisk bakgrund.

Inget fel med att göra det attraktivt för alla sorters människor att studera vid universitet, men ändamålet helger inte den här sortens medel. Staten ska skydda allas likhet inför lagen. Inte kränka den.

Utslaget är en stor seger för Centrum för rättvisa, som backat upp de diskriminerade studenterna. Fascinerande att just Axel Hägerströms gamla universitet fick på nöten i denna process om medborgerliga fri- och rättigheter.

PJ Anders Linder

Börsbolagens styrelseordförande har fått stora inkomstökningar under 2005, rapporterar DN. Även procentuellt tjänar de mycket mer än vad vanliga anställda gör.

Förklaringen är framför allt att de har kapital- eller vinstanknutna inkomster, som växer mycket under ett godår som 2005.

Slutsats? Att direktörerna är girigbukar och att facken som hämnd bör dra på extra i sina krav under avtalsrörelsen? Kanske ändå inte. (Överhöga krav leder dessutom bara till höjda räntor, som slår hårt mot alla löntagare och belånade löntagare i synnerhet.)

Däremot kan det vara på sin plats att förnya diskussionen om brett personligt ägande. I den nya globaliserade världen tycks kapital vara en knappare resurs än arbete, och strukturellt betyder det att en större andel av de totala ersättningarna kommer att gå till kapitalägarna. Det vore bra om fler kunde vara med och dela där.

Men självfallet inte genom löntagarfonder eller annat kollektivistiskt hokus pokus utan genom en politik som gör det möjligt för många fler människor att spara en slant, skaffa ett litet kapital och själva bli investerare.

Alla kan inte bli nya Wallenbergare, men många kan ta ett steg på vägen.

PJ Anders Linder

Skogs- och Träfacket ökar enligt Ekot ansträngningarna för att göra ett antal arbetare i Smålandsstenar arbetslösa. Arbetsgivarna vill inte skriva på kollektivavtal, och arbetarna vill inte ha något kollektivavtal skrivet, men det struntar facket i. I stället för att respektera de anställdas åsikter har man satt företaget i blockad och trappar nu upp sina stridsåtgärder.

Det handlar inte om att rädda någon undan usla arbetsvillkor. Hittills har facket inte kunnat styrka att villkoren på Ji-Ma Produkter och Skandro Trade skulle vara sämre än kollektivavtalets. De anställda har inte uttryckt några klagomål.

Varför ska den här sortens fackliga uppträdande vara lagligt? Det är ju rent maktmissbruk.

PJ Anders Linder

TT har intervjuat Maud Olofsson apropå konflikten vid salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg. Hon har ingen avsikt att be om ursäkt för att hennes partikamrater (läs Federley) tagit i ordentligt i beskrivningarna av fackets insatser:

”Man kan diskutera ordvalet men värderingen står hela partiet bakom, nämligen att du måste ha en möjlighet för det enskilda företaget att själv bestämma tillsammans med sina anställda hur man vill ha det.”

Mitt i prick. Varför låter inte Sven Otto Littorin så här?