Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Det finns fler sätt att inhämta kunskap än att läsa, skriva och räkna. Det säger Oscar Engdahl, förbundsstyrelseledamot i elevorganisationen Svea till SvD.se.

Jodå. Men det är nog läge att börja med de tre och se till att de sitter.

PJ Anders Linder

Inga läxor. Det är orättvist, därför att föräldrarna är olika bra på att hjälpa till. Vänsterpartiet slår till om skolan.

Ursäkta, men vad för verklighet lever de i? Häromdagen kom LO med nya uppgifter om hur många som misslyckas i grundskolan och gymnasiet. En ny SCB-körning som fp presenterade i går visar att 30 procent av barnen till föräldrar som bara har grundskola inte klarar av grundskolan. Vi har årtiondens erfarenhet av ökande kravlöshet i skolan och resultatet är inte att eleverna från studieovana hem blomstrar utan att de klarar sig sämre.

Den så förtalade gamla pluggskolan skapade social rörlighet och klassresor. Unga människor togs på allvar. Skolsystemet sade: All right, så dina föräldrar har inte studerat? Men det förväntar vi oss att du ska göra. Visa vad du går för! Kraven var tydliga och begripliga och massor med unga fick helt nya livsbanor öppnade. Läxor var en självklar del av paketet. Skolgång är arbete.

Om man nu tar bort de sista läxorna: stärker eller försvagar det skolan som kunskapsskola? Frågan är retorisk.

Vänsterpartiets idéer gör skolan till ännu mer av sorteringsskola. Sentimentaliteten får brutala konsekvenser. Vad säger Göran Persson och Ibrahim Baylan? Nappar de? V är ju trots allt tänkbara regeringskamrater. Och vad kommer i så fall härnäst? Förbud mot att läsa böcker på fritiden?

PJ Anders Linder

Lag om cykelhjälm? Jaha. Det är klart. När det nu injte blev någon fettskatt.

Man undrar vad som ska hända om man bryter mot lagen? Ska man då bli jagad av polis? Gripen? Dragen inför skranket? Dömd till böter i domstol?

Och hur ska polisen prioritera cykelhjämsbrott? Ska man strunta i ännu fler villainbrott och misshandelsfall? Ska man bli ännu mer frånvarande från riks- och länsvägar, där de vårdslösa förarna huserar okontrollerade i dag?

Är inte Ulrica Messing för ung för att hålla på med såna här 70-talsidéer om att staten ska göra samhället bättre genom att expandera sin makt in absurdum?

Det är säkert klokt att ha hjälm när man cyklar i Stockholms innerstad. Men menar Messing på fullt allvar att det ska bli ett brott att hjämlös ta cykeln ned till bryggan för ett lantligt kvällsdopp? I så fall är det inte bara hjälm- utan alldeles huvudlöst.

PJ Anders Linder

Björn Elmbrants veckokrönika i P1 är kritisk mot fondförvaltarna. Han skriver:

”Hur ska en andelsägare i en fond kunna bli en vinnare, när många fonder inte ens under den långa börsuppgång vi haft i några år klarat att nå index – det vill säga den genomsnittliga börsutvecklingen?”

Eh, vänta ett ögonblick. Vad säger karln? Är det jag som inte kan läsa eller är han indignerad över att alla fonder inte går bättre än medel? Det är ju trots allt rätt svårt att åstadkomma även när börsen är stark. Om Elmbrant blir upphetsad av sånt kan han inte ha många lugna stunder här i livet.

Sedan kan jag hålla med honom om att fondavgifterna är märkligt höga, men det är en annan historia.

PJ Anders Linder

Barometerns Per Dahlgår till ett lysande generalangrepp mot Historiska museets utställning om mayakulturen. I stället för folkbildning ägnar sig museet åt narcissism, politisk korrekthet och flum.

Här finns en större historia, tror jag. Många museer verkar ha gripits av en ytterst olycklig blandning av politisering och kommersialisering. Den egentliga uppgiften fuskas bort.

PJ Anders Linder

Simon Jenkins skriver mycket läsvärt om global uppvärmning i Sunday Times. Han ifrågasätter inte att temperaturen på klotet ökar, men han ifrågasätter den religiöst färgade upphetsningen och alla domedagsbudskap om att det är nödvändigt att tvärt bryta med dagens livsstil och återgå till någon sorts lågenergisamhälle.

Även om man kan skrämma medelklassen i USA och Europa till vissa uppoffringar kan man inte skrämma den till vad som helst – och det krävs drakoniska sänkningar av CO2-utsläppen i Väst för att uppvärmningsscenarierna ska ändras så att det märks.

För vem tror att befolkningarna i Kina, Indien och övriga fattiga länder kommer att acceptera att avstå från materiella förbättringar?

Det centrala, skriver Jenkins, är därmed inte hur vi ska gissla oss själva. Framtidsvägen ligger inte i späkning – utan i utveckling av ny teknik för energiproduktion och transporter – och i seriösa program för att hjälpa fattigare länder att möta de destruktiva effekterna av att det blir varmare i världen.

Stoppa inte huvudet i sanden. Men öda inte kraft på att begära det hopplösa. Gör det konstruktiva i stället. Så kan man sammanfatta Jenkins. Sounds reasonable to me.

PJ Anders Linder

”Polare emellan” heter Per T Ohlssons söndagskrönika i dagens Sydsvenskan. Han tar upp den socialdemokratiska utnämningspolitiken, där staten gång efter annan används som arbetsförmedling för Rörelsens ledande kamrater. Nu senast blev Göran Perssons kamrat Claes Ljungh generaldirektör för Kammarkollegiet. Precis som andra Perssonvänner blivit generaldirektörer före honom.

Måhända är Ljungh en utmärkt kraft för jobbet, skriver Per T Ohlsson. Men inget i utnämningsförfarandet har givit oss en chans att bilda oss en uppfattning.

PJ Anders Linder

Min söndagskrönika i dagens tidning består av ett rufft scenario. Ungefär vad kan komma att ha hänt i svensk politik till 2014, om det har varit borgerlig regering – som för borgerlig politik – i de båda mandatperioderna mellan nu och då?

Kom gärna med synpunkter. Vad för viktiga saker fattas? Vad är helt orealistiskt?

Dagens debatt är för närsynt och kretsar bara kring detaljförändringar av regelverket som vi har. De större linjerna saknas. Det kan man nog anklaga även det här scenariot för, men jag har försökt hitta balansen mellan förhoppning och realism….

Och lite realism skadar nog inte. Början till förändring är att man inser att förändringen är möjlig.

PJ Anders Linder

Magnus Henrekson gör en jätteviktig insats när han talar klarspråk hos Ekot om akademikernas försiktighet i debatten. Politiseringen har gått så långt att många forskare ser sig nödsakade att tiga – eller undvika det politiskt korrektas minerade terräng. Kommer man fram till fel slutsats i en fråga där det finns en statlig Sanning som gäller, då kan man råka i svårigheter.

Tänk efter: Hur många universitetsforskare känner ni till, som vågar gå mot strömmen – och berättar om det i den allmänna debatten.

Det är definitivt ett politiskt mål att öka integriteten hos universiteten, minska den statliga styrningen, öka pluralismen bland finansiärerna. Men noga taget måste det vara ett mål även för forskarsamhället självt: efter hand kommer universitetens lyster att falna om resultaten mest stryker makten medhårs.

PJ Anders Linder

Sten Tolgfors tar på sin skolblogg upp den gångna P1-veckan om gymnasiet. Regeringen är helt fixerad vid ambitioner – alla ska få kunskaper, alla ska till högskolan – och helt ointresserad av verkligheten – alla lär sig inte vad de borde, bara av sex av tio når högskolebehörighet.

Är skillnaden mellan dröm och verklighet större någonstans än i den s-märkta skolpolitiken?