Annons
X
Annons
X

PJ Anders Linder om politik & samhälle

Per Ericson

Per Ericson

Linda Skugge bloggar om Roland Poirier Martinssons artikel på ledarsidan i dag:

”Jag har länge tänkt på det där. Hur kan kd ligga så nära fyra procensgränsen när de är mer inne än nånsin? Varför fattar de inte att de måste haka på trenden nu när tiden är mogen?”

Som sagt, värderingarna i kd-fältet delas av fler än man kanske skulle kunna tro.

PJ Anders Linder

Försäkringskassan ska nu ställa högre krav på långtidssjuka att söka sig till andra yrken och arbetsplatser. Att man har fått svårt att utföra ett arbete betyder inte att man är oförmögen till andra jobb.

Det här beskrivs nu i termer av ”hårdare tag”.

Jag tror att det har mycket att göra med Försäkringskassans praktiska handlag. Går man bryskt fram kommer den nya policyn att uppfattas som polisiär och översåtlig. Men i princip är den här omläggningen inte hård: det måste vara mycket bättre även för individerna själva att man går från ett arbete som man inte mår bra på till ett annat och bättre jobb – i stället för att man ska bli en passiv mottagare av försörjning.

Vad är hårdast? Att hjälpas och manas till nytt jobb och egen försörjning? Eller att avskrivas från arbetsmarknaden för all framtid, först som sjuk och så ssmåningom som förtidspensionär?

PJ Anders Linder

Stort grattis till Christian Sandström från Kalmar, som just blivit världsmästare i frisbee. Han vann längdfinalen i San Diego med ett kast på 178,2 meter.

Imponerande! När jag själv tog SM-brons i längd för hemskans många år sedan behövde man inte ens kasta hundra meter för medalj; det svenska rekordet låg på strax över hundra. Materialet har förstås förändrats, men detsamma gäller utövarnas skicklighet. Det har gått framåt.

Frisbee är lika roligt som vackert. Toppen att sporten lever och att Sverige håller ställningarna.

PJ Anders Linder

Det är bra attt Kjell-Olof Feldt skapar nya öppningar i skattedebatten, som annars rör sig i en alldeles för trång och instängd mittfåra. De viktiga förändringarna i vår nära omvärld – plattskatt, sänkta bolagsskatter – ägnas alldeles för lite uppmärksamhet. För att ta ett exempel.

Men hur i all världen har Feldt tänkt när han föreslår att sänkt högsta inkomstskatt till 40 procent ska kombineras med en höjning av bolagsskatt och kapiitalinkomstskatt till samma nivå?

Det är helrätt att sänka inkomstskatten. Det är lika helrätt att göra ett alexanderhugg för att bli av med de företagarfientliga 3:12-reglerna. Men att kraftigt höja skatten på den mest lättrörliga skattebasen av dem alla, kapital, är en hopplös tanke. Omvärldstrycket pekar i rakt motsatt riktning.

Det enda raka är en riktig plattskattereform, som avskaffar den statliga inkomstskatten. Då hamnar inkomstskatt, vinstskatt och kapitalinkomstskatt på samma nivå: utbildning och entreprenörskap blir mycket lönsammare och hela orsaken till fåmansbolagens skatteplaneringsövningar försvinner. Det vore en riktigt radikal reform, och man ska inte bli förvånad över att Feldt väjer för den, men den är långsiktigt sund och behöver fler kraftfulla talesmän i debatten.

Claes Arvidsson

Det har blivit nytt liv i debatten om införande av ett avdrag för hushållsnära tjänster, det som förslagets motståndare föraktfullt avfärdar som pigavdrag. På uppdrag av arbetsgivarorganisationerna Almega och Svenskt näringsliv har statliga Konjunkturinstitutet räknat på effekterna i termer av jobbskapande och skatteintäkter/bidragskostnader. Hur KI än räknar blir det vinst. I det mest fördelaktiga alternativet handlar det om uppskattningsvis 18 000 nya riktiga jobb och en besparing på 400 miljoner kronor.

Men socialdemokraterna säger nej.

I en kommentar till KI:s utredning säger kristdemokraternas vice ordförande Maria Larsson att det är obegripligt att inte vilja ersätta Ams-åtgärder med riktiga jobb, göra svarta jobb vita och öppna en ny marknad (och då särskilt för kvinnors företagande). Men det är inte alls obegripligt. LO står i vägen.

PJ Anders Linder

Midsommarhelg. Läge för några dagar med festligheter, utomhusliv och läsning. Många olika böcker på gång just nu. Jag har letat fram Tove Janssons ”Pappan och havet”. Skön melankoli. Och bredvid datorn ligger Per Molanders essäsamling Kejsarens sändebud (Atlantis, 2005): ett litet smycke med djupa tankar (OBS ej ironi) om värdekonflikter. Molander skrev en liknande bok för sådär tio år sedan, som handlade om allt från spelteori till Ibn Khaldun och gav mycket food for thought.

Sommarbloggen blir glesare än vårbloggen, misstänker jag. Läge att ladda batterierna lite grand. Men SvD utkommer varenda dag (ja, utom just i morgon….). Vi får förstärkning av flera skrivstarka sommarmedarbetare. På måndag börjar Roland Poirier Martinsson.

Glad midsommar!

PJ Anders Linder

Alliansen leder över vänstern med 11,6 procentenheter i dagens mätning från Temo. Ja, eller med 7,8 procentenheter om man räknar bort kd, som inte klarar fyraprocentsspärren. Se där en viktig påminnelse om varför de borgerliga bör gå samman i valallians.

Oavsett hur man räknar kd går det urdåligt för den samlade vänstern. S klarar med nöd och näppe 30 procent. Den senaste månadens löften om mer Ams-pengar och hätska angrepp på de borgerliga för att vara opatriotiska har inte gjort några avtryck. Frågan är vad de kommer att trolla fram för nya kaniner under hösten; socialdemokraterna kommer att göra sitt yttersta för att inte behöva lämna ifrån sig makten.

För de borgerliga gäller det nu att vidmakthålla stödet, att gå fler steg på vägen från ord till handling i alliansarbetet – och att hålla missnöjet med regeringen levande. Svenska väljare byter inte regering för nöjes skull, det har vi lärt os vid det här laget. Det måste finnas en stark och utbredd känsla av att det finns problem i landet, som regeringen Persson saknar vilja och förmåga att göra någonting åt.

PJ Anders Linder

Enligt nyhetstjänsten EUobserver säger sig Göran Persson stå entydigt på den brittiska sidan i diskussionen om Europas framtid, detta de hätska angreppen från Frankrike och Tyskland (Schröder) till trots.

Lysande. Men varför ser man aldrig denna Dr Persson på hemmaplan utan bara Mr Göran?

PJ Anders Linder

Den förtjänstfulla föreningen Stockholms Företagsminnen byter namn tlll Centrum för Näringslivshistoria. Måhända var det gamla namnet aningen färgrikare, men det nya ger en bättre bild av vad man håller på med. Det handlar inte bara om att dokumentera och folkbilda kring Stockholms, utan hela Sveriges näringslivshistoria.

Föreningen sköter arkiven åt ett stort antal privata företag och organisationer – och använder arkivmaterialet som underlag för studier och presentationsmaterial.

Det offentliga Sveriges intresse för den välståndsskapande sektorns historia är ytterst begränsat. Historieämnet ägnar företagsamheten förstrött intresse; välståndsökningen ses i hög grad som ett naturfenomen; fokus ligger på politiken och maktkamperna. Arbetarrörelsens arkiv får en uppmärksamhet som Centrum för Näringslivshistoria bara kan drömma om.

I alla fall har det varit så. Förhoppningsvis kommer Företagsminnens viktiga kulturgärning att få ännu bättre stuns och genomslag under sitt nya banér och bidra till en mer nyanserad bild av det moderna Sveriges framväxt.

PJ Anders Linder

Ett nytt trafikmärke har sett dagens ljus. Det visar en hand som lämnar över två guldmynt och ska signalera ”betalväg”. Behovet har uppstått framför allt pga biltullarna i Stockholm.

Varningar för att staten kommer att kräva en på pengar. Hmm… Det finns användning för sådana på lite fler ställen än vägar.