Annons
X
Annons
X

Silicon Valley-bloggen

Miriam Olsson Jeffery

Miriam Olsson Jeffery

På dagens arbetsplatser sitter många av oss på en kontorsstol framför en skärm hela dagarna. Och för att inte tala om alla möten vi har.

I går talade författaren och Silicon Valley-profilen Nilofer Merchant, på TED-konferensen som just nu pågår i Long Beach i Kalifornien, om just vårt sittande. Tidningen Wired är på plats och rubriken på det här inlägget kommer från en artikel med titeln: ”In Silicon Valley, Sitting is the New Smoking”

Merchant refererade till statistik som visar att folk sitter i snitt 9,3 timmar per dag. Det är fler timmar än vad vi sover, vilket är i snitt 7,7. Allt sittande ger i sin tur tio procent högre risk för bröst- och tarmcancer, sex procent högre risk för hjärtsjukdomar, och sju procent för typ 2-diabetes.

– Att sitta är så väldigt utbrett att vi inte ens ifrågasätter hur mycket vi gör det, säger Merchant.

Å andra sidan tycker jag att kontorsjobbare har fått höra rätt mycket i Sverige att vi borde ha höj- och sänkbara skrivbord och stå delar av dagen. Men om det blir så är en annan sak, för även om en del av oss kanske gör det ett tag går vi tillbaka till att sitta igen utan att ens tänka på det.

– Eftersom alla andra gör det, så tänker vi inte ens på att det inte skulle vara okej, säger Merchant.

– På det sättet har sittandet blivit vår generations rökning, menar hon.

En lösning tycker hon är ”walk and talk”, alltså att ha möten under promenader. Det är något som Apple-vd:n Steve Jobs gjorde mycket när han levde, och som även Facebook-vd:n Mark Zuckerberg har anammat.

Hur mycket sitter du per dag?

Foto: TED/Flickr

Om bloggen

 
Miriam Olsson Jeffery är SvD Näringslivs medarbetare i internetutvecklingens centrum - Silicon Valley i Kalifornien. Här föds det som påverkar våra nätliv och företagens affärer. Bloggen handlar om webbtjänsterna, användarna, entreprenörerna, pengarna och internetjättarna, men också om livet och stämningen i dalen.

Vill du kontakta Miriam?
Hon nås på mejl eller
Twitter: @miriamolsson
Miriam Olsson Jeffery

Gratis lunch och Iphones till alla är bara några av de saker som Marissa Mayer har infört sedan hon tillträdde som vd på Yahoo för sju månader sedan. Men nu är det slut på gullandet. I en skrivelse till Yahoos 14 500 anställda, från HR-chefen Jackie Reses, står att de numera ska infinna sig på kontoret varje dag. Från och med juni blir det inget mer av att jobba hemma eller från andra ställen.

”För att bli det absolut bästa stället att jobba på kommer kommunikation och samarbete att vara viktigt, och vi måste arbeta sida vid sida. Därför det är avgörande att vi alla är på plats på våra kontor. Några av de bästa besluten och insikterna kommer från diskussioner i korridorerna och i kaféet, träffa nya människor och ha improviserade möten … Vi måste vara ett Yahoo och det börjar med att vara tillsammans fysiskt.”, står det bland annat i meddelandet till de anställda.

Som vanligt var det egentligen bara var avsett för personalens ögon, men någon läckte det till Kara Swisher på teknikbloggen All Things Digital. Kritiken från omvärlden lät inte vänta på sig och hon hörde av anställda som var upprörda, och skriver att beslutet bland annat kommer att påverka flera hundra som för tillfället jobbar hemifrån på heltid.

Framförallt var det tonen i meddelandet, och att Yahoo inte skulle lita på sina anställdas goda omdömen som förargade dem. En kritik har också kommit från föräldrar som ofta kan behöva lite mer flexibilitet i jobbet. Särskilt som Marissa Mayer själv blev mamma i oktober förra året.

Men det finns också dem som försvarar Marissa Mayers beslut.

En källa till Business Insider säger att det här är något hennes företrädare visste att de behövde göra men aldrig kom till skott med. Några av skälen ska, enligt källan, vara att många anställda har hållit sig undan, drivit startup-företag vid sidan om och helt enkelt inte varit produktiva.

– Hon har redan visat att hon kan ändra kulturen och nu är folk glada över att gå till jobbet. Det här är den bästa chansen vi har jämfört med tidigare vd:ar. Tidigare chefer har tagit ett halvår på sig minst innan de gjort några förändringar, sa en Yahoo-medarbetare till mig ett par månader efter Marissa Mayer hade tillträtt som vd.

Nu har det gått fem månader till och Marissa Mayer verkar fortfarande ha många med sig på tåget. Trots att de inte får jobba hemma, vilket kan tyckas bakåtsträvande med tanke på alla prylar och arbetsverktyg i molnet som finns i dag.

I en tråd på fråga-svar communityt Quora svarar ett antal (anonymt), som uppger sig vara Yahoo-anställda, på frågan om vad de tycker om förbudet att jobba hemma. Flera skriver att det är bra att Marissa Mayer ”städar upp i huset”.
”Vill vi förändra, konkurrera och göra en comeback så behöver alla vara med, i möten, bidra med idéer, vara engagerade etc.”, skriver en Quora-användare.
I en diskussion på sajten Hacker News är tongångarna desamma.

Det har tydligen funnits en del anställda som har utnyttjat det faktum att det var möjligt att jobba hemma, och nu kanske säger upp sig. Men Yahoo behöver skära i kostnaderna, och det här kan vara ett sätt som Marissa Mayer har räknat ut att hon kan bli av med folk utan att behöva avskeda dem.

På tisdagskvällen kom Yahoo med ett uttalande till New York Times angående den nya policyn som lyder:
”Det här ingen bred branschbild av att jobba hemifrån. Det här handlar om vad som är rätt för Yahoo just nu.”

Foto på Marissa Mayer – CC: magnus hoij/Flickr

Miriam Olsson Jeffery

Jean H. Lee, Associated Press byråchef i Korea, har under det senaste dygnet postat några av de första Instagram-fotona direkt från Nordkorea, skriver The Next Web i dag.

Mobiloperatören Koryolink har öppnat upp för mobilt internet, och Jean H. Lee har bland annat lagt upp foton på mat och en skylt som välkomnar forskare som utför atomprov.

Mobilt internet via Koryolink är tillgängligt för besökare och utlänningar som bor i Nordkorea. Men inte för den lokala befolkningen, som bara får använda 3G för mms, videosamtal och att prenumerera på lokaltidningen Rodong Sinmun.

Koryolink, som drivs av Korea Post & Telecommunications Corporate och egyptiska Orascom, har erbjudit 3G ett tag och har en miljon abonnenter, skriver The Next Web. Men det har tidigare begränsats av den Nordkoreanska regeringens regler för internet, när det gäller vilka tjänster som har fått användas. Det har dock funnits fast internetuppkoppling för vissa i Nordkorea sedan tidigare, men nu ska det gå att twittra, ringa via Skype, posta foton på Instagram och använda andra tjänster via mobilen.

Det var i fredags som Jean H. Lee rapporterade att mobil data via Koryolink skulle bli tillgängligt inom den närmaste månaden. Det några veckor efter man tillåtit utlänningar att ta med sig sina mobiltelefoner in i Nordkorea (på North Korea Tech finns mer information kring kostnader för mobilt internet via Koryolink).

I januari besökte Googles styrelseordförande Eric Schmidt Nordkorea och sa att det skulle vara ”väldigt lätt” för landet att erbjuda mobilt internet via Koryolinks 3G-nätverk. I slutet av januari släppte också Google kartor för Nordkorea, från att det innan varit en vit fläck.

Miriam Olsson Jeffery

”Ok Glass take a photo”, säger en kvinna och fotar sitt barn i en reklamfilm om vad Google Glass kan göra. Glasögonen, som fungerar lite som en smart mobil i ditt ansikte, har fått en egen sajt och förväntas komma ut till konsument i slutet av 2013 eller i början av 2014. Så ska Apple hinna ifatt måste den ryktade Iwatch snart bli klar.

I filmen uppmanar personer Glass att göra olika saker, som att ta ett foto, spela in en video, översätta ord eller hitta information på Google. Det går också att ta emot meddelanden, sända video där andra kan titta på det via en annan kanal, eller använda Google Maps för att hitta vägen. Det handlar alltså om att exponeras för olika saker framför ena ögat, och att det kan ske med hjälp av röstkommandon och meddelanden.

Framtiden för hur vi använder nya prylar, och vad som kommer att kunna komplettera våra mobiler i framtiden, rör ju så klart inte bara Google Glass, utan nya smarta klockor och tillämpningar av olika gränssnitt som röststyrning och rörelsestyrning.

Nu letar Google efter personer i USA som vill testa Glass, och har lagt ut på sin sajt hur en ansökan går till. Och det blir intressant att se om man har kommit förbi buggarna som det pratades om på Googles utvecklarkonferens i somras.

Sökanden måste twittra eller skriva ett inlägg på Google+ med 50 ord om vad de skulle göra med Glass, och markera inlägget med hashtaggen #ifihadglass. Den som vill vara med och blir uttagen får i så fall köpa dem för 1 500 dollar, cirka 10 000 kronor, vilket är priset utvecklare också har fått.

Glasögonen är dyra och även om priset kanske blir lite lägre för konsument kommer det fortfarande inte vara något som alla bara kan gå och köpa.

I dag har Glass en futuristisk design, och är nog inget folk som har råd ändå skulle ha på sig varje dag. Men enligt New York Times har Google ett samarbete med Warby Parker, e-handelssajten för glasögon, på gång och i så fall kommer det kanske andra modeller.

Tydligen kom prototypen för Google Glass till på bara en dag. Det enligt interaktionsdesignern Tom Chi, som har jobbat på Googles X-avdelning med användarupplevelsen för Glass. Han berättar om det i en TED-presentation, och att de använde saker som matpinnar, hårsnoddar och galjar för att göra en prototyp.

Läs också: Hur är det egentligen med klockan Apple?

Läs mer: Är vi redo för framtidens glasögon? – om filmförbud på restauranger och andra ställen, och att det inte skulle fungera med Google Glass.

Miriam Olsson Jeffery

Många av oss tar hashtaggen för givet, men var kommer den egentligen från? Den där lilla #-symbolen som vi sätter ord efter och använder för att binda samman händelser, markera vad eller vem det gäller, beskriva något eller sprida internetmeme.

På Twitter och Instagram blir hashtaggar till länkar som samlar ihop ett sammanhang, och de används också som referens i andra sociala nätverk. Numera visas även hashtaggar upp i tv-program för uppmana tittarna till att twittra om innehållet, och på konferenser för att samla in deltagarnas frågor och intryck. De har också nått den fysiska världen och trycks på väskor och t-shirtar för att manifestera olika saker.

Hashtagg blev utnämnt till årets ord 2012 av American Dialect Society. Det vann över populära ord som ”Gangnam Style” och ”YOLO” (You Only Live Once) och ”fiscal cliff”. Motiveringen var bland annat att det hjälper till att sprida virala budskap inom många olika ämnen, som politik, ekonomi och populärkultur.

Det är dock inget nytt ord och man skulle kunna tro att det var Twitter som kom på att vi skulle använda hashtaggar, men så var det inte.

När det gäller Twitter började det som en tweet från en användare i Silicon Valley – entreprenören och internetaktivisten Chris Messina. Det var den 13 augusti 2007 som han skrev:

“how do you feel about using # (pound) for groups. As in #barcamp [msg]?”

– Jag lånade ett sätt jag hade sett göras på Jaiku (mikroblogg som köptes upp av Google 2007) och IRC (Internet Relay Chat), och satte helt enkelt dit en kanal direkt i min tweet, förklarar Chris Messina.

Först var folk skeptiska och hånade honom för att lägga in onödig information i sina tweets, berättar han. Men det stoppade honom inte.

– Mina vänner och jag försökte hitta ett sätt att göra innehållet på Twitter mer målinriktat och relevant, för att uppnå samma mål som gruppfunktioner på mer konventionella sociala nätverk har. Men att göra det på ett sätt som hade noll overhead och kunde användas över sms, säger Chris Messina.

– Det bästa sättet för att göra det verkade vara att förändra sättet vi twittrade, istället för att vänta på att Twitter skulle lägga till en funktion för grupper, säger han.

En vändning för användningen av hashtaggen på Twitter var de stora skogsbränderna i San Diego i oktober 2007. Då började folk följa Chris Messinas exempel och twittra under hashtaggen #sandiegofire för att sprida information.

– Det tog ett tag, men till slut fick jag andra att ändra sina tweets. Människor förstod kraften och bekvämligheten att ändra sitt eget beteende, snarare än att vänta på att Twitter skulle ändra sig, säger Chris Messina.

2009 började Twitter att länka upp hashtaggar och koppla dem till sök. 2010 infördes ”trending topics”, något som också mikrobloggen tjänar pengar på i dag genom att företag kan köpa in sig med annonsering i trendande innehåll.

Men Chris Messina trodde först inte att hans språkprojekt skulle ta fart, och säger att han är ödmjuk inför det faktum att hashtaggar har spridit sig på webben.
– Jag hoppas att folk uppskattar hur snabbt hashtaggar har potential att förena den sociala webben genom att ge möjlighet för olika grupper att samlas i communitys runt olika ämnen.

Foto på Chris Messina från NEXT Berlin.

Miriam Olsson Jeffery

Nytt år och ett nytt internetmeme. ”Gangnam Style” har fått konkurrens av ”The Harlem Shake”, som har spridit sig snabbt på Youtube de senaste två veckorna.

Det är Baauers låt Harlem Shake som det dansas till, och själva dansen består av varierande hiphop-stilar, skakningar och improvisationer. Den ska dock inte blandas ihop med originaldansen Harlem Shake, en hiphop-stil som kommer från ”Al B” – en Harlem-bo som skapade den 1981.

Memet startade i början av februari med en video från Youtube-användaren ”Filthy Frank”, men det var ”SunnyCoastSkate” som satte formen för det. Videoklippen är 30 sekunder långa och börjar med att en person, ofta med hjälm på, dansar och alla andra fortsätter med vad de gör, för att i nästa klipp gå över till att alla dansar. Och alla ska också gärna vara utklädda.

University of Georgias sim- och dykteam har gjort det, skateboardbyggare, brandmän, en familj i ett kök, en skolklass, Maker Studios, Google, Facebook, The Colbert Report, The Daily Show och många fler (här finns en topplista).

I början av veckan rapporterade Youtube att 12 000 videoklipp med ”The Harlem Shake” har lagts ut, som har fått sammanlagt 44 miljoner visningar. Men det ser ut att ha ökat rejält under veckan.

YouTube Preview Image
Miriam Olsson Jeffery

Tre av de stora tidningarna här har under de senaste dagarna rapporterat om rykten kring att Apple tros komma med en smart klocka.

Iwatch omskrivs den som, och först ut i söndags var det New York Times som skrev om att Apple experimenterar med ett böjt glas som klockan förväntas ha. I artikeln spekulerade man också kring vad som skulle kunna finnas i en sådan klocka, som röstassistenten Siri, kartor, möjligheten att ta emot meddelanden i den och kanske betala med Apples Passbook.

Nästa dag var det Wall Street Journals tur, som kunde berätta att Apple pratar med sin produktionspartner Foxconn om en klockliknande pryl. Och diskuterade att smarta klockor på sikt skulle kunna ersätta mobilen med funktioner som gps, så att man slipper ta upp och ner något ur fickan.

På tisdagen skrev Bloomberg att det, enligt deras källor, är ett team på 100 personer som jobbar med Iwatch.

Alla tre tidningarna är kända för att ha välinformerade källor om Apple, och Bloomberg namnger till och med två personer som är med i teamet.

”Vem manipulerar Apples aktiekurs med storyn om Iwatch?”, skriver Readwrite. Och Fortune radar upp olika skäl till varför läckan skulle vara planterad; som att få upp aktiepriset, ta bort fokus från en potentiell tv från Apple och rikta bort uppmärksamheten från att bolaget ska göra en utdelning till aktieägare, som kan bli fördröjd.

Och med flera olika initiativ inom så kallad ”wearable computing”, som konkurrenten Googles glasögon Google Glass, smarta klockor som Pebble, Meta Watch och Sonys Smartwatch och ”wearables” som Nike Fuelband, Jawbone Up, Fitbit och Larklife, vill väl Apple vara med i matchen innan prylarna börjar bli populära på bred front.

Många av de här prylarna är också kopplade till Iphone genom appar där man laddar in information, och Apple är på så sätt redan del av det ekosystemet. Dessutom är bolaget i behov av en ny innovation, då det har klagats rätt friskt på Apples innovationsförmåga den senaste tiden.

Ett virrvarr av rykten och spekulationer alltså. Som vanligt när det gäller Apple.

Läs också: Därför blir det ingen billigare Iphone

Miriam Olsson Jeffery

Ett problem med Twitter har varit att gamla tweets försvinner, och det snabbt. Därför har det varit svårt att följa upp vad som sagts i en viss diskussion, om ett event eller en aktuell händelse, eftersom inläggen försvinner efter en vecka.

Men så häromdagen lanserade mikrobloggen en uppdatering som gör att användarna ska kunna söka på och hitta tweets från mycket längre tid tillbaka. Den har rullats ut de senaste dagarna, men gäller fortfarande inte alla gamla inlägg. Twitter skriver i ett blogginlägg att de tar hänsyn till engagemang i urvalet, alltså vilka tweets som har favoritmarkerats, skickats vidare och klickats i.

Mängden av gamla tweets som visas ska utökas successivt och uppdateringen gäller både Twitter.com och apparna i Android och IOS.

Innan jul kom Twitter också med möjligheten att ladda ner alla sina gamla Twitter-inlägg (Wall Street Journal har en guide till det här). Men än så länge är det få användare som har fått ta del av den funktionen.

Sedan i fredags kan alla dock använda det nya Lolcat-språket på Twitter. I inställningarna under språk, mellan koreanska och malajiska, finns det nu Lolcat – internetmeme-språket som används i samband med bilder på katter. Språket översätter tweets på engelska till lolcat, och är ett resultat av ett så kallat ”hackathon” man hade på Twitter.

Teknikbloggen Gizmodo tycker dock att Twitter borde lägga sin tid på bättre saker, som buggar i deras OS X-app till exempel. Och har så klart gjort en lolcat för att illustrera det.


Skärmdump från Gizmodo.

Miriam Olsson Jeffery

I veckan var jag på acceleratorn 500 Startups ”demo day” i Mountain View, en bit ner i Silicon Valley.

MOUNTAIN VIEW På ett bord i entrén till Microsofts lokaler, där 500 Startups ”demo day” ska äga rum, ligger lappar för att skriva sitt namn på. Jag väljer först en röd, för att jag gillar färgen, men inser snart att regeln är att investerare ska ha röda och alla andra blå.

Vi skämtar lite där i entrén om att vissa investerare kanske väljer blå ändå och kör ”undercover” en dag som denna, för att inte överfallas av hoppfulla entreprenörer.

Jag ser flera nervösa ansikten på väg till salen där presentationerna ska hållas. Därinne går en kille runt framme på scen och känner in atmosfären. Det är dags för den senaste omgången av startup-företag i acceleratorn 500 Startups att snart visa upp vad de går för.

Dave McClure, grundare av 500 Startups, inleder:

– Gillar ni ett företag så låt oss höra det, säger han, och publiken applåderar och visslar.

Dave McClure liksom studsar upp och ner på scen, men läser samtidigt innantill från ett manus. För varje startup han presenterar ändrar han dialekt eller lägger till något utanför det som står på pappret.

Det märks att entreprenörerna har övat innan, och alla presentationerna följer i princip samma modell. Först handlar det om hur mycket marknaden är värd och varför deras lösning är så bra, efter det några exempel för att bevisa det, för att sedan presentera teamet och till sist hur mycket pengar de skulle vilja ha.

Entreprenörerna står längs väggen och väntar på att det ska bli deras tur att presentera sitt företag.

Vissa är så klart bättre på att pitcha än andra, men det finns energi i många framträdanden och de gör inga stora missar. En kille tappar bort sig ett tag:

– Det är för att vi precis har stängt en stor runda med pengar som jag är nervös, säger han, och river ner en applåd från publiken.

Det är 33 lyckliga företag som har varit med under tre månader i den här omgången av 500 Startups, men ett har redan hunnit hoppa av. I programmet får de en såddinvestering och chans att utveckla sina verksamheter, med hjälp av mentorer och varandra. Dave McClure startade acceleratorn för tre år sedan, och det här är den femte kullen med entreprenörer.

Under företagens presentationer sticker han ibland i mellan med en kommentar eller ett hejarop.

– Sa du just att ni har haft fler sökningar än Google, säger han och har sprungit upp på scen när det danska bolaget Iconfinder presenterar.

– Ja, det säger jag, säger Steffen Thilsted, medgrundare till Iconfinder, en sökmotor för ikoner som tog in 1,8 miljoner dollar i såddinvesteringar förra året.

– Inom vertikalen ikoner, säger han.

Steffen Thilsted avslutar med att säga att de inte letar efter några pengar just nu.

– Sexigaste pitchen man kan göra: ”vi behöver inte era pengar”, säger Dave McClure, innan han går vidare till nästa företag.

Hälften av de 32 bolagen här är inte från USA. Till 500 Startups kommer entreprenörer från hela världen. En del försöker stanna, andra åker hem. Alla kommer långt ifrån att lyckas, men många av de som står på scen har redan blivit lovade investeringspengar.

Summan 500 000 dollar kommer upp om och om igen. De flesta av företagen siktar på att ta i en investering i den storleken. Vissa har inte kommit någonstans, andra har kommit halvvägs eller längre.

Det är en blandning av bolag, med ungefär lika många konsumenttjänster som B2B-företag. Många av startup-grundarna pratar om sin affärsmodell och några av företagen tjänar redan pengar.

När alla är klara blir stämningen bland dem desto mer uppslupen, och ljudnivån är hög på minglet efteråt där de får möjlighet att prata med investerare som är på plats.

Jag hälsar på Dave McClure, säger att vi haft kontakt, men att han sedan inte svarat.

– Det är likt mig, säger han och ger mig sitt kort.
– Du kan ringa mig någon dag, säger han.

Sedan kommer nästa person och vill prata med honom. Och med 450 såddinvesteringar, ett startup-program och resor är det mycket och många som kräver hans uppmärksamhet.

Nästa dag är det dags för entreprenörerna att presentera i San Francisco, och sedan väntar New York i nästa vecka.

Domen från Dave McClure kom dock redan dagen innan den första presentationsdagen. På eventet Startup Grind tidigare under veckan förutspådde han att en tredjedel av startup-företagen här kommer att ta in en miljon dollar eller mer, en tredjedel 500 000 dollar eller mer, och en tredjedel 250 000 dollar eller mindre. Och att ett par troligtvis inte kommer att kunna ta in tillräckligt med kapital för att komma så mycket längre.

”Till de flesta startup-företag i rummet, ni kommer f-n att misslyckas”, sa han.

Vilket inte kan ha ingjutit så mycket hopp hos entreprenörerna som var på plats på Startup Grind, och nästa dag skulle presentera sina företag. Samtidigt är det kanske också det som motiverar dem att kämpa vidare, för kanske är det någon av dem som står för nästa stora grej.

Några av startup-företagen i den här omgången av 500 Startups:

Waygo – en översättningsapp för resor. Exemplet på scen var en kinesisk meny, och för att översätta ett ord använder man telefonens kamera och appen kräver ingen uppkoppling. Kostar 14,99 dollar per språk. Från USA.

Gazemetrix – ett verktyg där företag kan hitta foton i sociala medier med deras logga i, mäta engagemang och sprida innehåll vidare. Har redan 40 kunder, bland andra Coca-Cola, Nike och Yoplait. Från USA.

Chewse – en marknadsplats för företag som vill beställa catering. Har redan investerare från Twitter och Google, och har serverat 20 000 måltider till kunder som Wells Fargo och Pricewaterhousecoopers. Men har också konkurrens från tjänster som Seamless och Melt. Från USA.

Babylist – ”ett Pinterest för bebisprodukter”. Fungerar som en önskelista och inspirationsplats för föräldrar. Tjänar pengar per registrering och transaktion, och förra året köptes det presenter för 2,3 miljoner dollar genom sajten. Från USA.

Walletkit – en mjukvaruplattform för att skapa, hantera och leverera digitala kuponger till mobila plånböcker. Från Indien.

Idreambooks – ”ett Rotten Tomatoes för böcker”, tjänst för bokrekommendationer som aggregerar recensioner från tidningssajter och andra betrodda källor. Från Kanada och Indien.

Markerly – en tjänst för den ”dolda delen av webben”, där medieföretag kan ta reda på vilka namn och meningar som läsare interagerar mest med, vilka som twittrar om vad och hur mycket trafik det ger samt uppmana läsare till att dela med sig av innehåll de markerar i en text. Från USA.

(På Techcrunch finns en lista med alla startup-företagen i bokstavsordning.)

Läs också: Trendigt att vara entreprenör – men få lyckas

Miriam Olsson Jeffery

På torsdagskvällen blev många besökare snopna när de försökte surfa in på bland annat CNN, The Washington Post och Huffington Post, men efter några sekunder istället dirigerades om till en Facebook-sida med ett felmeddelande. Det skriver sajten Buzzfeed, som också påverkades av buggen.

Den kan ha berott på en viss gilla-knapp som finns på alla berörda sajter (förutom Tumblr), vilket innebär att buggen är kopplad till tjänsten Facebook Connect. Och den påverkade bara användare som var inloggade på Facebook samtidigt.

NBCNews.com rapporterar att deras sajt låg nere i 15 minuter, och teknikbloggen Readwriteweb skriver att andra sajter felade i en timme.

Buggen var tillfällig, och sajterna var tillbaka efter en stund. Men det var många och stora sajter som drabbades, vilket ändå visar på en sårbarhet i systemet.

I en kommentar till Buzzfeed säger Facebook:

”Under kort tid fanns det en bugg som omdirigerade folk som loggade in med Facebook från tredjepartswebbplatser till Facebook.com. Problemet löstes snabbt, och inloggning med Facebook fungerar nu som vanligt.”