Annons
X
Annons
X

Silicon Valley-bloggen

Miriam Olsson Jeffery

Miriam Olsson Jeffery

Jag är på resande fot i två veckor och därför tar jag och Silicon Valley-bloggen en kort bloggpaus, men är snart tillbaka. Ses då!

ENTREPRENÖRER Kontorslokalen är långtifrån bemannad, en vanlig syn i Silicon Valley hos startup-företag som på så sätt visar att de ska växa och anställa fler. Jag är på walkie talkie-appen Voxers kontor i centrala San Francisco, i området SOMA, men jag är inte där för att träffa någon från Voxer utan Jori Lallo. Han är en finsk entreprenör som tillsammans Karri Saarinen driver bokmärkestjänsten Kippt.com.

Det finns någon slags symbolik i stora kontor här i dalen. Det bygger upp förväntningar som skulle kunna ge positiva effekter för startup-företag till exempel när det gäller investeringar. Men tills det kommer fler anställda hyr Voxer ut till andra startup-företag, som Kippt.

Förra gången jag pratade med Jori Lallo var i mitten av juni, samma vecka som han och Karri Saarinen, som första finska startup-grundare, påbörjade programmet hos Silicon Valley-acceleratorn. Något som många entreprenörer söker till och drömmer om att få vara med i.

LÄS OCKSÅ: Han är antagen till Ycombinator

Nu har det gått några månader och Kippt-grundarna verkar ha fått ut en del av det tre månader långa programmet. Och precis som Jori Lallo sa att de skulle göra verkar de ha jobbat hårt.

– Det är dem som jobbar mest på kontoret, säger en av deras kontorskollegor på Voxer.

Ett par dagar i veckan under sommaren och under hösten har Jori Lallo och Karri Saarinen åkt ner i dalen för tisdagsmiddagar med de andra entreprenörerna och för möten med Ycombinators partners.

­– Ycombinator gav oss definitivt en push när det gäller produktutveckling och att bättre förstå hur startup-företag jobbar här i dalen, säger Jori Lallo.

– Men nu kommer den svåra delen. Att komma in på Ycombinator är coolt, men bara det gör inte att något händer. Det är ännu en startpunkt och jag ser inte att något kommer att bli lättare genom det, snarare svårare, säger han.

För själva jobbet måste Kippt göra själva och då är det bra att ha stöd från vänner från de andra Ycombinator-företagen som är i samma fas som dem, för att lära av varandra och dela erfarenheter. Vilket är en viktig del av dalens kultur.

– Att se flera av de andra företagen göra riktigt bra ifrån sig pushar verkligen oss och vi känner pressen.

Jori Lallo säger att de har hunnit tänka en del på hur de vill utveckla tjänsten under sommaren. I dag ser de på Kippt.com som ett ställe där man kan spara och arkivera länkar på lång sikt, lite som ett personligt internet-arkiv. Det kan till exempel handla om länkar från bloggar, nyhetssajter, Twitter-inlägg, och allt annat det finns länkar till.

– Livstiden för innehåll är kort i dag, max en vecka, och det finns inget direkt ställe för att samla det mer permanent, tycker Jori Lallo.

Precis som jag skrev om i juni så är Kippt inte ensamt om att vara ett ställe där man kan samla länkar. I den genren finns flera tjänster som Evernote, Delicious och Instapaper. En skillnad med Kippt är det aspirerar på att vara socialt och att bli mer av ett community för innehåll. I tjänsten kan man dela sina olika kategorier av länklistor med andra, följa andras publika länklistor och kommentera länkar. Det går också att dela länkar till Google och Facebook samtidigt som man sparar dem till Kippt genom tjänstens webbläsarplugin.

– Vi vill vara stället för att spara innehåll på längre sikt och bygga upplevelser kring det. Vi vill inte bara vara en av alla länksparar-tjänster, säger Jori Lallo.

Visionen grundarna har är att människor ska lägga över sina länkar, som de sparat under åren, och lägga in dem på Kippt. Och Jori Lalli och Karri Saarinen jobbar en del med att försöka få till olika samarbeten med andra tjänster där man kan spara länkar ifrån. Något som även användarna har hjälpt till med genom att mejla andra tjänster och efterfråga det. Bland annat finns det nu möjlighet att lägga över innehåll man har samlat och delat i tjänsten Digg, då den numera inte har kvar den funktionen.

Men samarbeten och användare till trots så kommer frågan, som den gör för alla startup-företag förr eller senare: vad ska Kippt tjäna pengar på? Det finns en premium-tjänst med lite extra funktioner, men grundarnas fokus är just nu inte på affärsmodeller och de drar inte in några stora summor.

Här i dalen finns det en hel del startup-företag som är i ett stadium av så kallat ”pre-rev”, pre-revenue, vilket betyder före inkomster. Men Jori Lallo tycker att han har märkt av en förändring under sommaren på Ycombinator. För två år sedan handlade det mest om sociala tjänster och många användare – i dag går utvecklingen mot fler B2B-tjänster och att fler tänker på affärsmodeller.

För tillfället lever Kippt på såddinvesteringen de fått genom Ycombinators program, som brukar ligga på runt 18 000 dollar, cirka 120 000 kronor. Och de planerar att ta in mer kapital inom kort. Kanske från någon kontakt genom ”speed-dejtingen” de gjorde med investerare på Ycombinators examensdag – den så kallade ”demo day” när alla företagen pitchade inför en viktig publik.

Om bloggen

 
Miriam Olsson Jeffery är SvD Näringslivs medarbetare i internetutvecklingens centrum - Silicon Valley i Kalifornien. Här föds det som påverkar våra nätliv och företagens affärer. Bloggen handlar om webbtjänsterna, användarna, entreprenörerna, pengarna och internetjättarna, men också om livet och stämningen i dalen.

Vill du kontakta Miriam?
Hon nås på mejl eller
Twitter: @miriamolsson
Miriam Olsson Jeffery

Det finns ett konstant flöde av rykten om dalens företag. I helgen som gick var det ryktet om att Facebook ska starta ett söksamarbete med Yahoo som snurrade. Det är Yahoos vd Marissa Mayer som ska ha diskuterat med gamla kollegan från Google, Facebooks operativa chef Sheryl Sandberg, om hur de ska utöka bolagens samarbete. Det skrev engelska The Telegraph om i söndagens tidning. Teknikbloggarna hängde på och karusellen var igång.

De båda internetjättarna har gjort upp några gamla patentstrider och samarbetar redan kring några mindre projekt, som att dela Yahoo News på Facebook. Och nu skulle det alltså vara ett söksamarbete på gång, enligt Telegraphs källa. Vilket skulle kunna vara ett potentiellt hot mot Google.

Grejen är att Yahoo sedan 2009 redan har ett samarbete med Microsoft Bing för sök. Något som All Things Digitals Kara Swisher stödjer sig på i sin analys om att samarbetsryktena inte stämmer. Enligt hennes källor är det inte något sådant på gång. Facebook dementerar också att det ska ha pågått diskussioner med en ny sökpartner (nämner inte Yahoo).

Men John Carney på CNBC, som har tittat närmare på Yahoos och Microsofts samarbetsavtal, menar att avtalet med Microsoft troligtvis inte skulle stoppa Yahoo från att även samarbeta med Facebook. Även om det nu inte är aktuellt. Han skriver att det skulle kunna handla om ”en ny typ av personaliserad sök som kanske bygger på information om vad folk redan har delat på Facebook”.

Att Facebook kommer lansera nya sökfunktioner i framtiden är ingen nyhet. Det rapporterade jag om här på Silicon Valley-bloggen från teknikkonferensen Techcrunch Disrupt i september. Det ryktade söksamarbetet med Yahoo verkar dock just vara ett rykte.

Och så är vi tillbaka igen där det började. Men det kan ändras snabbt.

Miriam Olsson Jeffery

När talkshow-stjärnan Oprah Winfrey skulle marknadsföra Microsofts nya surfplatta Surface, som hon har utsett till en av sina favoritsaker, twittrade hon (eller någon av dem som jobbar för henne) om det på sin Ipad från Apple. #fail – som man säger på ”Twitter-språk”.


Skärmdump från Zagg.com som var först med att upptäcka att tweeten var postad från en Ipad.

Miriam Olsson Jeffery

Det har gått en dryg vecka sedan det amerikanska presidentvalet avgjordes, och jag tänkte att jag skulle följa upp lite av det jag har skrivit om valet i sociala medier.

Det var inte bara Twitter som slog rekord med Obamas segertweet i förra veckan, som nu har delats vidare över 815 000 gånger. Även hans post på Facebook är den mest delade där, med över 4,4 miljoner likes.

På Facebook gjordes det under valdagen totalt 71,7 miljoner uppdateringar i USA som rörde valet, de flesta av folk under 35 år. Och på Twitter skickades det ut 32 miljoner val-tweets.

Inför och på valdagen uppmanade flera av de sociala nätverken väljare att gå till vallokalerna. Om det hade någon effekt på valdeltagandet är dock en fråga för sig, men enligt siffror från analysföretaget Pew Internet tog 30 procent av väljarna del av sådana budskap och 20 procent uppmanade vänner och familj att gå iväg och rösta.

Läs också: ”Ut och rösta” – är budskapet i sociala medier

Totalt delade drygt en av fem, 22 procent, av de registrerade väljarna med sig i sociala medier av hur de hade röstat, enligt Pew Internet. Vilket motsvarar nära 28 miljoner amerikaner, av de 126 miljoner som röstade (cirka 57 procent av dem som får rösta) –  20 procent av Romneys anhängare och 25 procent av Obamas.

Det är många ändå, men fortfarande för få för att kunna förutsäga i sociala medier vad valresultatet skulle bli.

Jag har tidigare skrivit om frågan vem av kandidaterna som vann valet i sociala medier. Och svaret var att det inte fanns något entydigt svar, utan att engagemanget varierade i olika kanaler. Obama vann i antal följare, men har haft fyra år på sig att bygga upp sina kanaler och jobbat mycket med det. Och Mitt Romney vann i procentuell tillväxt av följare.

Läs mer: Vem vinner valet i sociala medier – Obama eller Romney?

Men oavsett om sociala medier speglade valresultatet eller inte tycker jag att man kan säga att det spelade roll i valet. Inte minst för teknik-communityt. Det har startats nya tjänster, appar och statistik-verktyg kring valfrågor. Det har gjorts samarbeten mellan aktörer som Facebook och CNN och Youtube med flera medier. Integrationer av olika tjänster, som fotoappen Instagram på New York Times och NBC:s sajter. Det har twittrats och ”fejsbookats” miljontals gånger under partiernas kongresser och kandidaternas debatter.

Sociala verktyg ger folket möjlighet att uttala sig. Och att de båda kandidaterna använde sina sociala medier-kanaler, när valet var avgjort, för att meddela sig säger rätt mycket om hur de ser på dem.

Läs också: 7,2 miljoner tweets under kvällens presidentvalsdebatt

Läs också: Det amerikanska Twitter-valet

De sociala medierna hjälper också till att snabbt sända ut budskap och nyheter. Teknikbloggen Pando Daily har tittat på sök-trender under valet på Google Trends, alltså vilka termer det har sökts mest på under olika delar av valperioden. Ett är Todd Akins uttalande om ”legitimate rape” i september, ett annat är de ”47 procenten” som Mitt Romney sa i en video som spreds på nätet i oktober.

För sociala medier gör att många tar del av informationen, men samtidigt sveper den snabbt förbi och drar över. Även om till exempel de ”47 procenten” så klart hade betydelse i valrörelsen så tog ju det som sas i debatterna snabbt över i nästa sociala medier-våg.

Men det var då. Nu har det riktiga arbetet för Obama börjat igen och användarna i sociala medier följer med.

LÄS MER: Silicon Valley och det stundande valet

Miriam Olsson Jeffery

I måndags förra veckan var det premiär, och i går kväll sändes det andra avsnittet av Bravos dokusåpa ”Start-Ups: Silicon Valley”. Bakom den står bland andra Randi Zuckerberg, Facebook-grundaren Mark Zuckerbergs äldre syster. Och serien är just inspirerad av filmen om Facebook – ”The social network”.

Men folk i dalen är inte nöjda med hur livet här porträtteras i serien – som lite hårddraget kan beskrivas som en blandning av pool-partyn (i San Francisco där det inte är särskilt varmt), intriger, snack om pengar och uppklädda människor. Alltså ungefär som vilken såpa som helst, men som den här gången utspelar sig i entreprenörstäta Silicon Valley.

Redan i somras, när Bravo släppte nyheten om serien, höjdes röster. Till exempel twittrade Kevin Rose, grundare till Digg.com och som numera investerar Googles pengar i startups på Google ventures, om att han tycker att dokusåpor kan stanna i LA.

I serien får vi följa sex personer mellan 20 och 30 år och deras strävan efter att bli framgångsrika i Silicon Valley. Det är till exempel Ben, en brittisk uppfinnare och entreprenör som redan varit miljonär, men förlorat alla pengar. Bens syster Hermione, som försöker starta ett företag tillsammans med honom. Dwight (som dock har sålt sitt bolag till Facebook, ska tilläggas), en festglad programmerare, och Sarah som sänder sitt liv på nätet. Många av scenerna utspelar sig i ett hus i San Francisco som kallas ”The Villa” där deltagarna träffas för pool-partyn.

En twittrare förmedlade sin bild under gårdagskvällens avsnitt enligt nedan. Och det är en hel del stereotyp ”entreprenörs-jargong” som deltagarna slänger sig med i serien, som: ”Geeks are definitely the new rock stars” och ”If you are not aiming for something a billion dollars or larger, why waste your time?”.


Efter första avsnittet så var utlåtandet från dalens medier att det här liknade inte verkligheten, vilkas recensioner sajten Upstart Business har sammanställt under rubriken: After premiere, Silicon Valley still hates ‘Start-Ups: Silicon Valley’

Jag måste själv säga att karaktärerna inte stämmer överens med bilden av de hårt arbetande entreprenörerna jag träffar här, även om det finns något undantag i serien. Och inte heller med dem jag träffar som inte verkar jobba lika hårt. Oavsett så ser jag sällan folk i entreprenörscommunityt uppklädda och slänga sig med onliners, för stilen här är avslappnad och t-shirts och jeans är huvudklädseln.

Nick Bilton, journalist på New York Times redaktion i San Francisco, beskriver det bra tycker jag:
”Silicon Valley is really quite a boring place. The story of start-ups should be a documentary on PBS, not a weekly reality show on Bravo. The creators of “Start-Ups” managed to manufacture something that doesn’t really exist here: drama.”

För visst är dalen är ett spännande ställe, men inte utifrån ett dokusåpa-perspektiv. Och på ett startup-kontor, där entreprenörer spenderar den mesta av tiden, sker det nog inte särskilt mycket drama till vardags. Där handlar det mest om att sitta framför datorn och jobba.

Miriam Olsson Jeffery

I veckan var Sveriges it- och energiminister Anna-Karin Hatt i Silicon Valley på delegationsresa, och jag gick med henne ett par timmar när hennes delegation besökte ett av startup-företagen i San Francisco.

– Har du checkat in på Facebook än?, frågar Anna-Karin Hatt sin pressekreterare Jonas Johansson, när de lämnar lunchrestaurangen Plant Café i centrala San Francisco.

It- och energiministern är här med en delegation av folk från båda hennes ministerområden, en representant från House of Sweden i Washington och en från innovationsmyndigheten Vinnova.

Det är fredag och sista dagen på Anna-Karin Hatts vecka då hon har åkt runt i Silicon Valley och andra delar av Kalifornien. På frågan om det varit värt pengarna det kostar att dra runt en delegation här, och tiden, svarar hon:

­– Det handlar om att få komma hit och känna på det själv. Att få känslan för vad som är grejen, och för att förstå vad det är de lyckas med, förutsätter nästan alltid att man fysiskt får uppleva det.

– Framförallt inom områden som it och energi, som är sådana som regeringen och riksdagen har pekat ut att Sverige ska ligga långt fram inom, tycker hon.

Vi hoppar in i en taxi för att åka till delegationens sista besök. Tidigare under veckan har de åkt runt till it-företag som Google och Ericsson, träffat elföretaget PG&E, diskuterat smarta elnät med bland annat representanter på Lawrence Livermore National Labratory och Kaliforniens energikommission, besökt en gymnasieskola för att titta närmare på it-stöd i skolan samt en del annat. Och upplevt det amerikanska presidentvalet på nära håll på en tillställning som anordnades av senatorn Diane Feinstein (D).

– Jag gillar den amerikanska handlingskraften, säger Anna-Karin Hatt.

Samtidigt menar hon att det är svårt att få USA att ta del av arbetet med den internationella klimatfrågan. Hon tycker att det ska bli spännande att se vad president Obama gör av det, som tog upp frågan i sitt tal när valet var avgjort.
– Han är det klimatsmartare alternativet, men har en del av bevisa, säger hon.

Men valet är inte därför hon är här. Det var bara en tillfällighet att det blev så och hennes besök har varit planerat sedan länge då en vecka är mycket att vara borta för en minister.

– Jag är här för att hämta hem idéer och se hur vi kan fördjupa samarbeten med Kalifornien. Sverige bör ha ett bilateralt avtal med Kalifornien som ligger så långt fram på it- och energiområdena, menar hon.

Ett sådant fanns mellan Kalifornien och Sverige 2006-2011 och aktuella punkter för ett nytt tycker hon bland annat är e-förvaltning, smarta elnät och förnybara energikällor. Det är tre av frågorna hon har diskuterat med olika aktörer här under veckan. När ett nytt samarbete kan bli klart vågar hon inte svara på, då det alla aktörer ska vara överens och hon inte vet hur lång tid sådana processer tar i regeringen.

Områdena it och energi går in i varandra hela tiden, menar hon, och till exempel under besöket på Google pratade man både om data och att Google försöker jobba för att minska sin egen miljöpåverkan.

– Sverige lyfts ofta fram som att det har stark innovationskraft, men det som är viktigt att se när man kommer hit är att här är det en helt annan snabbhet i innovationsfrågan.

– Här finns den typen av entreprenörsgryta som alla vill uppnå. Vi har en del sådant i Sverige, men vi behöver skapa fler mötesplatser och göra det accepterat att misslyckas. I Sverige är priset ofta ganska högt, både socialt och ekonomiskt, säger hon.

Det tror hon att Sverige kan lära av dalen.

– Ska vi få den starka innovationskraften så måste vi bli mycket mer förlåtande, så att man inte måste riskera sitt anseende, säger Anna Karin-Hatt.

Taxin är framme och det är dags för besöket hos startup-företaget 100plus. Grundaren Chris Hogg berättar att de är på väg ut med en tjänst där man kan mäta sina framsteg i vardagen, som att gå uppför en trappa eller ta en lunchpromenad.

Men främst handlar besöket om hur 100plus har använt sig av data. Chris Hogg och hans team har utfört ett antal experiment för att ta reda på den långsiktiga effekten av att få folk att känna sig bra när de utför vardagsmotion. En del av den data de använt har de fått från Chris Hoggs partner som också driver Practice Fusion – ett företag som jobbar med digitala hälsojournaler.

– Jag skulle inte ha kunnat starta det här utan Practice Fusion och regeringens data. Och jag har många vänner som har företag inom samma område, säger han.

Anna-Karin Hatt passar på att fråga honom om vilka fem måsten han ser när man startar ett företag.
– Datamaterial, pengar, bra människor, rådgivare och kontakter, säger han.

Han tar exemplet med acceleratorer i dalen, som Ycombinator och Rock Health, och att det är en väg att få finansiering och att komma igång. Han lyfter även fram ”hackathons” – att släppa data och ordna ett event där folk får komma dit och hacka ihop tjänster av den.

­– Det är också något vi har börjat experimentera med i Sverige, säger Anne Lidgard, representant för Vinnova som just nu är stationerad i Silicon Valley.

Chris Hogg pratar även om utmaningar som pristävlingar, för att få entreprenörer att ta fram nya lösningar. Det finns till exempel en organisation – Health 2.0 – som organiserar sådana med hjälp av sponsorskap från företag. Ett annat alternativ han nämner är bidrag från regeringen.

­– Vad pratar vi för summor som skulle kunna motivera?, frågar Anna-Karin Hatt.

– Det finns 100 000 dollars-utmaningar, men 25 000 dollar ger också många resultat, säger Chris Hogg.

Diskussionen fortsätter och Anna-Karin Hatt berättar om initiativet med tjänsten Öppnadata.se som ska bli en plattform för just öppna data från myndigheter. Men vi är inte där än, för uppdraget ska redovisas 2015 står det på sajten just nu.
– Om du släpper data fri så kommer folk på olika udda idéer som du inte visste att du behöver, säger hon.

Hon berättar om en en reseapp för Stockholms lokaltrafik, som en enskild utvecklare har byggt och fortsätter att underhålla. Och som många använder varje dag.

När besöket är klart promenerar vi till Anna-Karins Hatt hotell och hon verkar nöjd med timmen hos 100plus.
– Det här företaget för ihop hälsosektorn och it-sektorn med olika data. Det är spännande att se vad som kommer fram när man gifter ihop olika sektorer, säger hon.

Framförallt har hon fastnat vid pristävlingstänket.

– Det skulle inte behövas så stora resurser för att göra det och studenter skulle kunna delta på samma villkor som mer etablerade aktörer, säger hon.

– Där har vi en del att lära när det gäller tävlingstänkandet. En liten insats skulle kunna ge mycket aktivitet, tror hon.

Öppna data från myndigheter och kommuner och landsting är ju något som länge har efterfrågats från entreprenörssidan.
– Entreprenörscommunityt önskar ibland att det skulle gå fortare, men jag kan elda på det lite och regeringen kommer att göra det i den nya e-förvaltningsstrategin, hävdar hon.

– Sverige är kanske det land i världen som har mest data från lång tid tillbaka med väldigt bra kvalité, säger hon.

Nu gäller det att den görs tillgänglig så att den kan komma till användning.

– Det finns fantastiska tillväxtmöjligheter i öppna data och det kommer att vara huvudsignalen i den nya strategin.

Med strategin syftar hon just på den för e-förvaltningen i Sverige, som hon ska åka hem och färdigställa i nästa vecka.

­– Ett sådant här besök stärker tanken att vi är på rätt väg, samtidigt som att jag kan se att det är en del saker vi inte gör som man har lång erfarenhet av USA, som till exempel tävlingar. För det blir en uppenbar starkt innovativ atmosfär kring ett sådant tänkande.

– Vi människor är tävlingsdjur, säger hon.

Miriam Olsson Jeffery

Valet är avgjort och sociala medier var med hela vägen. President Barack Obamas segertweet – ”Four more years” – har i skrivandets stund blivit ”retweetad” (skickad vidare) över en halv miljon gånger. Flest gånger hittills i historien för en tweet.

När det stod klart att Obama hade vunnit skrevs det som mest 327 452 Twitter-inlägg i minuten kopplat till valet, och mikrobloggen klarade trycket och höll sig uppe. Totalt landade det på 31 miljoner tweets när valdagen var slut, skriver Twitter i ett blogginlägg.

Facebook är också flitigt använt och Obama har fått över 2,2 miljoner ”likes” på sin segerpost. Mitt Romney tackade fansen med en bild på Facebook och nära 400 000 personer har gillat den.

Läs också:
”Ut och rösta” – är budskapet i sociala medier
Silicon Valley och det stundande valet

7,2 miljoner tweets under kvällens presidentvalsdebatt
Vem vinner valet i sociala medier – Obama eller Romney?
Det amerikanska Twitter-valet

Miriam Olsson Jeffery

Det är valdag och de sociala medierna pushar de amerikanska medborgarna till att gå ut och rösta. I topp på Facebook ligger en uppmaning om att hitta sin lokala röstningslokal.

För att illustrera att folk har röstat har Facebook Stories satt upp en kartsida som uppdateras i realtid med dem som röstar runtom i landet och delar med sig av det i det sociala nätverket. Vilket självklart inte alla gör, men den ger i alla fall en känsla av att det händer något.

Och enligt en rapport, som Washington Post har tagit del av, ”Social Media and Voting” säger var femte väljare att de gärna berättar om vem de röstar på i sociala medier.
”Dessutom sägs i rapporten att över en tredjedel av väljarna blivit uppmuntrade att ta sig till vallokalen via kontakter på Facebook eller Twitter”, skriver SvD:s Fredrik Mellgren i senaste nytt från valet.

Facebook har också ett samarbete med CNN där man listar hur många som pratar om de båda kandidaterna i nätverket.

Twitter listar olika delstaters officiella Twitter-konton, där användarna kan hitta information om vallokaler, och pushar för sin sida #Election2012 – den officiella hashtaggen för valet. I dag väntas nya rekord på mikrobloggen.

NBC har satt upp en sajt, Electiongrams, där Instagram-användares foton läggs upp i olika delstater om de taggar sina valbilder med hashtaggen #NBCPolitics.

För sen stund sedan var jag förbi den lokala röstningslokalen här i SOMA i San Francisco och där var det lugnt.
– Det går i vågor, sa de som jobbar där.
Och många jag har pratat med här har poströstat i förhand.

Fler digitala kanaler där du kan följa valupplösningen är:

Presidentkandidaternas Twitter-konton – Romney, Obama
Google Politics & Elections

Youtube Politics
Platstjänsten Foursquares röstningskarta

Teknikbloggen Mashable listar hur 20 kändisar har valt att ge sitt stöd till Obama och Romney i sociala medier.

Läs också: Silicon Valley och det stundande valet
Läs mer: Vem vinner valet i sociala medier – Obama eller Romney?
Läs mer: Det amerikanska Twitter-valet

Miriam Olsson Jeffery

I dag går det amerikanska folket till val och de senaste valundersökningarna har visat att det är jämt mellan kandidaterna, men nu verkar Barack Obama ha ett knappt övertag, enligt en undersökning på New York Times sajt.

De senaste dagarna har han och Mitt Romney varit ute och kört det sista kampanjracet. Men de är inte här i Kalifornien, för här är det i princip klart på förhand till fördel för demokraterna. Något som också leder till att en del inte röstar.
– Här vinner presidenten ändå, min pinne har ingen betydelse, sa en av de anställda i min lokala matvarubutik när jag handlade häromdagen.

Men även om inte kandidaterna uppvaktat Kalifornien så mycket för att vinna röster är Silicon Valley en resurs för de båda när det gäller pengar, och de har varit här i olika omgångar för att blidka teknikfolket. Obama är den som har flest vänner i dalen, även om intresset har svalnat något. Han var till exempel här i slutet av september då Sheryl Sandberg, operativ chef på Facebook, höll i en insamling hemma hos henne för hans räkning.

Bland Romneys supportrar finns Hewlett & Packards vd Meg Whitman och Scott McNealy, medgrundare till Sun Microsystems. Och han har även med sig ett antal investerare, bland dem Marc Andreessen, på sin sida.

Men även om Romney får en del pengar härifrån kommer hans främsta bidragsgivare från Wall Street med investmentbankerna Goldman Sachs, JPMorgan Chase och Morgan Stanley i topp. Medan Obamas toppgivare är University of California, Microsoft och Google. Det säger rätt mycket om var Silicon Valley står.

Journalisten Declan McCullagh, politisk korrespondent på teknikpublikationen Cnet News.com, säger att folk här kulturellt sett är libertarianer och demokrater politiskt.
– Och trots att hälften ändrar sig från ett val till nästa är de ofta motvilliga att rösta på republikaner – även om de skulle dra fördel av lägre skatter – på grund av partiets syn på abort och ämnen som global uppvärmning, säger Declan McCullagh.
Klimatfrågan är viktig här i Silicon Valley.

Lokalt i San Francisco där jag bor går invånarna till val om frågor som utbildning, skatter och boende (här finns valförslagen för Kalifornien och San Francisco). Men aktiviteten kring själva valet upplever jag inte är så stor, varken här eller i ute i dalen. Det sitter en och annan skylt uppe och borgmästare Ed Lee driver frågan om ”Prop E”, vilket är en viktig fråga för de många teknikföretagen i stan. Den innebär att man beskattas på varje anställd istället för företaget som helhet, vilket inte är förmånligt när man vill anställa fler och något som borgmästaren vill ska fasas ut.

En entreprenör jag pratade med häromveckan sa att en oro är statsskulden som bara fortsätter att öka. Blir den för stor tappar konsumenterna förtroende för marknaden och det kan i sin tur påverka företagen i dalen. Det jag hör folk prata om mest här är dock inte det, utan frågor som inte är en av de med direkt inverkan på hur valet slutar i dag.

Många av de entreprenörer och anställda jag träffar här kommer inte från USA och har inte rösträtt. Men det finns en grupp med frågor som spelar stor roll för dem, för de som vill komma hit och för de amerikanska företagen här som vill anställa till exempel utvecklare från andra länder – nämligen legal immigration och visumfrågor.

En del internationella entreprenörer kommer hit ett tag på ett turistvisum och går på möten och konferenser, men med det får man ju bara stanna tre månader (eller sex månader om man får ett utökat visum) och det finns än så länge inget enkelt sätt att flytta hit och starta ett företag.

Det finns en rörelse, Startup Visa, med entreprenörsprofiler och investerare som Dave McClure (500 Startups), Eric Ries (Lean Startup), Paul Graham (Ycombinator), Fred Wilson (riskkapitalist) och Reid Hoffman (Linkedin-grundare) står bakom. Och förra året lades det fram en Startup Visa Act som drivs av senatorerna John Kerry (D), Mark Udall (D) och Richard Lugar (R) och som handlar om att göra det lättare för entreprenörer att komma hit, men den är fortfarande under utredning.

Båda presidentkandidaterna vill jobba med immigrationsfrågorna, men det har ännu inte kommit några mer konkreta förslag. Dock har Obama sagt att han stödjer Startup Visa Act. Något han också nämner i ett svar på ett öppet brev från gruppen New York Tech Meetup, som visserligen befinner sig i New York och inte här i Silicon Valley, men som jobbar för samma frågor för teknik-startups.

Men immigrationsfrågan gäller inte bara entreprenörer utan också de som vill komma hit och jobba för olika företag. Då är det ett så kallat H1B-visum som gäller, men det finns ett tak på hur många sådana som delas ut varje år. Och när de är slut får man vänta till nästa omgång, vilket begränsar företagen här som har behov av arbetskraft, som utvecklare och ingenjörer, från andra delar av världen. Det handlar också om att en visumprocess tar tid och kan bli en kostsam historia för företagen.

Romney skriver i sitt svar till New York Tech Meetup att han vill höja kvoten för arbetsvisumen medan Obama inte nämner det i sitt svar, men har berört frågan tidigare.­

En person jag pratade med på en teknikkonferens i dag, och som jobbar på ett startup-företag i dalen, säger att många av hans internationella kursare han gick på universitetet med fick åka hem till respektive land efter utbildningen. Och andra som han känner har fått möjlighet att jobba här, men är fast i kontrakt för att arbetsvisumen är svåra och dyra att flytta.
– Vi förlorar talang här som vi behöver, säger han.
———————————————————————————————————————————–

Andra viktiga frågor för Silicon Valley, som inte är direkta valfrågor men som så klart kommer att ha betydelse efter valet, är till exempel utvecklingen av internet och nätneutralitet. Teknikpublikationen The Verge har sammanställt var de olika kandidaterna står i olika teknikfrågor i artikeln: Election 2012: where do Obama, Romney, Johnson, and Stein stand on tech issues? Voting on cyber war, space, drone armies, and internet freedom

Läs också: Vem vinner valet i sociala medier – Obama eller Romney?
Läs mer: Det amerikanska Twitter-valet

Här finns SvD:s sajt om USA-valet

Miriam Olsson Jeffery

Mycket av nyhetsflödet här i veckan har med rätta handlat om stormen Sandy på östkusten. Men aktiviteten i dalen är lika hög som vanligt och här är ett urval av veckans snackisar och rykten i Silicon Valley.

Apple meddelade i måndags att IOS-chefen Scott Forstall, en Apple-veteran och Steve Jobs nära kollega när han levde, kommer att lämna företaget nästa år. Dessutom får den relativt nyanställde John Browett, chef för butiksverksamheten, sluta.

En orsak många tror ligger bakom att Scott Forstall får lämna var att han inte ville skriva under brevet Tim Cook gick ut med om missarna i Apples karttjänst Maps.

Eddy Cue, nu ansvarig för Apples onlinetjänster, kommer även att ansvara för problemområdena röstassistenten Siri och Apple Maps. Bob Mansfield, som tidigare pensionerats men sedan kommit tillbaka, får ansvar för en ny teknikgrupp. Och Jonathan Ive, industridesigner på Apple, startar en ny grupp för ”human interface” (mänskliga gränsnitt).

Tim Cook rör alltså om rejält i ledningsgruppen, ett tecken på att han på allvar börjar forma sitt eget Apple.

Läs mer: Svalt mottagande för Apples karttjänst

Flera röster här pratar om vad Jonathan Ives designinflytande kommer att ha för påverkan på Apple. Och det har skrivits en del om att Apple kanske kommer gå ifrån ”skeuomorphism” de senaste dagarna. Jag måste ärligt erkänna att jag innan inte riktigt visste vad det ordet betyder, men i korthet är det en designstil där man avbildar verkliga material som läder, trä, papper och objekt som bokhyllor, rullbandspelare och annat i ett digitalt gränssnitt. En stil som Steve Jobs hade en förkärlek till, som Scott Forstall stödjer, och som finns i flera Apple-tjänster som Ibooks och Apples podcast-app.

Veckan började också med att Google lanserade nya produkter som jag skrev om här på bloggen. Men kampen mellan Google och Apple tar sig i uttryck på många olika sätt och i tisdags passade sökjätten även på att uppdatera röstsöket i Googles sökapp för Iphone och Ipad. En utmanare till Apples röststyrda assistent Siri och en app som liknar Google Now i Android. Många har klagat på att Siri är trögt och det här är Googles chans att ta sig in med röst i IOS. En fördel är sökmotorns stora innehåll och det nya röstsöket är snabbare och har nu en röst som svarar tillbaka.

CNET Reviews har jämfört Googles röstsök och Siri, med samma sökning, i ett videoklipp. Och Google är snabbare. Men vill man boka möten, komma åt integrationen med andra appar eller hitta en kontakt är det fortfarande Siri som gäller för IOS-användare (vill du roa dig med en Youtube-video så här på en söndag så har Jonathan Mann aka ”Songadayman” gjort två duetter med Siri).

 

I fredags skrev New York Times att Twitter är på gång med en funktion där användare kan lägga på filter på foton de postar i mikrobloggen, likt dem som fotoappen Instagram har.

Det har pratats en del om Twitters eventuella intresse av att köpa Instagram, men enligt fotoappens medgrundare Kevin Systrom, när jag lyssnade på honom för några veckor sedan, fanns det inget konkret erbjudande på bordet när Facebook slog till. Förhandlingarna kanske inte hade kommit så långt, men nu kommer det alltså en motreaktion från Twitter.

Twitter har ju också som känt begränsat vad tredjepartsapplikationer kan göra med tjänsten och går mot att bygga upp egna tjänster. Men än så länge går det att posta Instagram-bilder till Twitter.

Grejen är väl att Instagrams filter inte alls är så innovativa och det finns andra appar för att redigera bilder och lägga på filter i. Storheten i Instagram ligger i att det har utvecklats till ett socialt nätverk med över 100 miljoner medlemmar. Och där har Twitter nog svårt att konkurrera som ett fotocommunity. Det är ju mer av ett forum för att dela och diskutera nyheter och händelser och en del av dem som använder Instagram postar sina foton till Twitter, men vill ha tillgång till fotoappens nätverk.

När det gäller det amerikanska presidentvalet i nästa vecka och sociala medier har Twitter lanserat en engagemangskarta för tweets från de två kandidaterna. Det är självklart en push Twitter gör för egen del, men det är rätt intressant att se engagemanget för olika tweets i olika delar av USA.

Mitt Romneys tweet i samband med 11 september om att ”USA är förenade under gud i sökandet efter fred och frihet hemma och över världen” har fått högst engagemang bland hans inlägg, och starkast är det i delstaten Utah. Obamas tweet den 6 september om att ”ingen familj ska behöva säga nej till en antagning till college för att de inte har pengar” har fått högst engagemang, främst i delstaterna Texas och Nevada.

Läs också: Vem vinner i sociala medier – Obama eller Romney?

Jag återkommer med vad valet innebär för Silicon Valley i början av nästa vecka, tills dess – trevlig helg!