Annons
X
Annons
X

Silicon Valley-bloggen

Miriam Olsson Jeffery

Miriam Olsson Jeffery

Sommaren är i full gång och här kommer några tips som kanske kan passa bra för lata semesterdagar. I Silicon Valley pågår dock det mesta som vanligt. Här har de flesta inga långa semestrar och nyhetsflödet tickar på.

Den senaste veckan har det bland annat handlat om it-jättarnas rapporter där Facebook tog täten och Googles ryktade uppköp av den svenska musiktjänsten Spotify. Det senare har dock aldrig varit på tal, om man får tro Silicon Valley-veteranen Kara Swisher på teknikpublikationen Recode.

Men om vi släpper nyhetsflödet för en stund och satsar på längre läsformat så har riskkapitalisten och Silicon Valley-profilen Ben Horowitz bok kommit ut i handeln. Den har en lång titel: The hard thing about hard things – Building a business when there are no easy answers, och handlar om hur man driver ett startup-bolag.

Ben Horowitz har varit med förr. Han har bland annat, tillsammans med Marc Andreessen, startat mjukvaruföretaget Loudcloud 1999 som senare bytte namn till Opserve och såldes till Hewlett-Packard för 1,6 miljarder dollar, drygt tio miljarder kronor, 2007. I dag driver han och Marc Andreessen det omtalade riskkapitalbolaget Andreessen Horowitz och har investerat i bolag som Facebook, Twitter, Foursquare och Pinterest.

Som titeln på Ben Horowitz bok antyder handlar den om det svåra i att starta ett företag. I den delar han med sig av sitt perspektiv på det mesta som kan gå fel i en startup, hur man kan vända det och vad som samtidigt hände runtomkring honom i familjen. En del av boken bygger på det Ben Horowitz flitigt har skrivit om på sin blogg, Ben’s blog, och där kan du bland annat läsa inlägget ”The Struggle” – vilket också är namnet på ett av kapitlen i boken.

Har du redan alldeles för många böcker på läslistan? Lugn, det finns en app för det. Med den tyska webbtjänsten och Iphone/Ipad-appen Blinkist kan du läsa sammanfattningar av böcker och få med dig det viktigaste. De tre första dagarna är gratis och sedan kostar tjänsten cirka 35 kronor i månaden eller 350 kronor för ett år.

Vill du inte läsa går det istället att titta på hur en startup kommer till. Om än inte alls med samma allvar som i Ben Horowitz bok. HBO-serien Silicon Valley, som finns på HBO Nordic, har gått i en säsong och handlar om programmeraren Richard Hendriks. Han jobbar först på it-jätten Hooli (en parodi på Google) och har kommit på en effektiv algoritm för att komprimera data. Tillsammans med några vänner startar han företaget Pied Pieper och på den vägen är det. Skaparna av serien, Mike Judge, John Altschuler och Dave Krinsky, leker med stereotyper i startup-världen, vilket stundom är riktigt underhållande. Det är dock sorgligt att se hur få kvinnor som är med i serien, men det återspeglar tyvärr mer eller mindre hur situationen är här i Silicon Valley.

Känner du istället för att vara mer produktiv än att titta på en serie och har tänkt på att börja blogga? Då har tidningen New York Times en enkel guide till dagens bloggplattformar. Vilken du ska välja beror till exempel på vad för slags blogg det är du ska skriva, om den främst ska innehålla bild, text eller båda två. På teknikpublikationen Mashable finns en lista över 15 bloggplattformar, som också kan ge en fingervisning.

Vill du hellre läsa bloggar, men vet inte var du ska börja så har Silicon Valley-bloggplattformen Medium en del intressant innehåll. Det kan vara lite svårt att hitta till innehållet på Medium, för tjänsten har inte separata bloggar som de flesta plattformar utan ett enda långt flöde av bloggposter. Går du in på startsidan finns det en läslista och även en flik för de 100 inläggen som är mest lästa. Du kan också göra bokmärken och skapa en egen läslista. Registrerar du dig på tjänsten kan du följa olika användare och skribenter, och få mejl om de skriver något som Medium tror kan intressera dig.

Med de tipsen säger jag glad sommar och ha en fin höst! Silicon Valley-bloggen kommer inte att uppdateras på ett tag då jag går på föräldraledighet. Tack till alla er som har läst, kommenterat och delat med er av innehåll hittills – och på återseende!

Utsikt over Dolores ParkUtsikt från toppen av Dolores Park i området The Mission i San Francisco.

Om bloggen

 
Miriam Olsson Jeffery är SvD Näringslivs medarbetare i internetutvecklingens centrum - Silicon Valley i Kalifornien. Här föds det som påverkar våra nätliv och företagens affärer. Bloggen handlar om webbtjänsterna, användarna, entreprenörerna, pengarna och internetjättarna, men också om livet och stämningen i dalen.

Vill du kontakta Miriam?
Hon nås på mejl eller
Twitter: @miriamolsson
Miriam Olsson Jeffery

Rasmus Andersson var Spotifys förste designer och rekryterades sedan till Facebook i Silicon Valley. I dag jobbar han på Dropbox i San Francisco, lagringstjänsten som har fått en tredjedel av uppkopplade i Sverige att registrera sig.

Rasmus Andersson planerar i tvåveckorsperioder. Det får honom att känna sig fri och det kanske är löjligt, säger han, men det funkar för honom.

Vi träffas på Dropbox huvudkontor i centrala San Francisco. Det är juli månad och Rasmus Andersson har inga planer på att åka hem till Sverige i sommar. Någon semester har han inte planerat in än, men han utnyttjar helgerna för att ta sig iväg från sommardimman i San Francisco. På frågan om han jobbar mycket blir svaret:

– Uppfattningen av tid är relativ. Kommer du ihåg när du var barn och tänkte på jul, då kunde en dag kännas som en månad. Så är det inte som vuxen. Men om vi hinner mycket på en dag så kan det kännas som en lång dag, men på ett bra sätt. Jag brukar ändå försöka gå från jobbet i tid, säger han.

Han har arbetat som designer på Dropbox sedan i mars förra året, men flyttade till Silicon Valley för tre och halvt år sedan för att jobba som designer på Facebook i Menlo Park.

Rasmus Andersson

Rasmus Andersson har hela tiden bott inne i stan i San Francisco och säger att visst har staden förändrats under den tiden. Hyrorna och lägenhetspriserna har skjutit i höjden, men han tycker inte att det är så farligt. Alla skulle inte hålla med för just nu har San Francisco de högsta hyrorna i USA. Rasmus Andersson jämför utvecklingen med Stockholm för några år sedan då, enligt honom, samma sak hände där.

– Vi kommer att se tillbaka på utvecklingen som pågår här just nu om 15 år som en kaotisk period, säger han.

Men någon teknikbubbla tror han inte att det är.

Det är dock inte bara teknikutveckling och innovation som får honom att stanna i dalen.
– Det här är ett ställe som ändras hela tiden och det har växt i mitt hjärta. Men det som håller mig kvar här är troligt naturen runt omkring och människorna som masserar min hjärna varje dag, säger Rasmus Andersson.

Nära San Francisco finns skidåkning i Lake Tahoe eller vandring längs några av de många vandringslederna i skog och berg. Något Rasmus Andersson utnyttjar så ofta han kan.

Han umgås med folk från olika delar av världen och har nyligen även fått några fler svenska kollegor på Dropbox. Bokläsartjänsten Readmill köptes upp av lagringstjänsten för några månader sedan och bland andra medgrundaren och designern David Kjelkerud är numera Rasmus Anderssons kollega. Dropbox har totalt tretton svensktalande anställda i Dublin och San Francisco och har nyligen översatt tjänsten till svenska. Det finns en anledning till det, då Dropbox har en stor användarskara i Sverige.

– Sverige ligger på topp fem Dropbox-användare per capita, vilket motsvarar en tredjedel av befolkningen, säger Rasmus Andersson.

Men det betyder inte att alla svenska användare är aktiva, utan motsvarar hur många som har registrerat sig. Totalt har Dropbox lagringstjänst, som är gratis för 2GB och kostar runt 70 kronor i månaden för 100GB,  300 miljoner användare globalt, varav 70 procent finns utanför USA.

När Rasmus Andersson pratar om Dropbox som arbetsplats är det lätt att tänka att han romantiserar tillvaron. Han beskriver det som en stor startup med 700 anställda där alla jobbar tillsammans och inte har några särskilda titlar. På designavdelningen är alla designers och vem som är chef är inte så noga, säger han. Arbetet är upplagt så att man jobbar med flera mindre projekt åt gången och byter med varandra.

– Ingen dag är den andra lik och vi försöker att inte ha för många möten som stör arbetsflödet, säger Rasmus Andersson.

Själv jobbar han mycket med det Dropbox mål kallar det ”andra kapitlet”, vilket han definierar som att skapa ett hem för all din digitala information.
– Det handlar om att spara och dela minnen, säger han.

Den befintliga lagringstjänsten, som finns tillgänglig för privatpersoner och företag, släpptes 2008. I april i år kom konsumentfotoappen Carousel, som ingår i andra kapitlet, där användare kan dela foton och album med varandra. Dropbox har också gjort ett antal uppköp den senaste tiden som pekar mot bolagets försök att fokusera mer på mobilen.

Rasmus Andersson jämför med sina tidigare arbetsgivare.
– Spotify har en produkt, Facebook handlar om att koppla ihop människor och Dropbox vill skapa en plattform för människors digitala liv.

Han jobbade som designer på Facebook mellan april 2011 och början av 2013 och var involverad i designarbetet för det som sedan blev Facebook Home – en Android-app som lägger sig som ett lager över mobilens hemskärm. Home har i princip fallit i glömska och fick dåliga betyg när det begav sig. Rasmus Andersson säger att han tycker det är en fantastisk produkt och har ingen bra förklaring på varför inte Home har tagit fart.

En av de designers han jobbade med på Facebook var också en av vägarna in till Dropbox. Soleio Cuervo var en av sociala medierjättens första designers och lämnade för att gå till Dropbox några månader innan Rasmus Andersson.

Nu jobbar de tillsammans med det andra kapitlet. Vad det faktiskt är mer konkret får Rasmus Andersson inte säga, men det handlar som sagt om att Dropbox vill vara involverat i alla delar av våra digitala liv. Och där finns det ju också en hel del konkurrens, från Google, Facebook, Apple och Microsoft – som alla har liknande tjänster för lagring och foton, men också andra lagringstjänster som Box och nischappar.

– Jag omfamnar alla utmaningar och hälsosam konkurrens är bra för alla. Dropbox handlar om användarupplevelsen. Vi äger till exempel inget operativsystem, vilket gör att vi kan fokusera på att bygga bra saker utan andra intressen, hävdar Rasmus Andersson.

Miriam Olsson Jeffery

Varje år lägger Ericsson cirka 30 miljarder kronor på utveckling. En del av de pengarna spenderas på telekomjättens forskningskontor i Silicon Valley.

Ericsson entreErik Ekudden tar emot i receptionen på Ericssons kontor i San Jose, Kalifornien. Han har jobbat på Ericsson i 20 år och är i dag ansvarig för bolagets teknikstrategier. På kontoret här i Silicon Valley har Ericsson runt 1 000 anställda och en bit bort sitter 400 till på forna Microsoft Mediaroom, ett bolag som man köpte i september förra året och som utvecklar en plattform för distribuera tv via internet.

– Vi håller på att bygga ett nytt campus för 2 000 personer, som ligger ett stenkast härifrån. Det gör vi för att ytterligare stärka upp vår närvaro i Silicon Valley, säger Erik Ekudden.

Ericsson satsar pengar här och forskningskontoret i Silicon Valley är inte minst strategiskt viktigt på grund av platsens position som teknikmecka. Telekomjätten jobbar med de flesta stora telekomaktörerna i USA men, som vd:n Hans Vestberg sa i en intervju med Silicon Valley-bloggen för ett och halvt år sedan, så är det fortfarande många i Nordamerika som inte känner till Ericsson.

I Silicon Valley jobbar Ericsson med utveckling av mjukvara för nätverk, molntjänster och media. Här finns mycket kompetens på mobilsidan som jobbar med utvecklingen av 5G, vilket är det som på sikt kommer att komplettera 4G. År 2020 menar Erik Ekudden att ett sådant nät kommer att finnas och kunna lösa extrema krav.

Erik EkuddenErik Ekudden ritar upp en modell för Ericssons framtida nät.

– De tekniska cheferna på stora bolag kommer hit för att se vad vi sysslar med i vårt upplevelsecenter som vi har här. De jobbar med oss när det gäller framtidens mobilnät och det är mycket som händer i Silicon Valley, säger Erik Ekudden.

Operatörer har visat sig vara en effektiv form att få ut uppkoppling till världens befolkning, men blir partnerrelationer blir allt viktigare, enligt Erik Ekudden.

– Det är en ganska stor skillnad jämfört med ”voice-tiden” då tjänsten var inbyggd i nätet. Det är en stor omställning för operatörerna, som handlar om att kunna erbjuda plattformar och tjänster som enkelt kan konsumeras av medieföretag, säger han.

Förutom uppenbara kunder till Ericsson, mobiloperatörer som exempelvis AT&T och Verizon, så jobbar bolaget även med sociala mediertjänster som Facebook.

– Vi har ett labb på Facebook där vi jobbar tillsammans och dit vi har lånat ut utrustning och personer, säger Erik Ekudden.

På labbet testas Facebooks applikationer på surfplattor och mobiler för att få till bästa prestanda.
– Applikationerna ska anpassas till nätet och vice versa. Bandbredden ska vara den rätta, det ska inte gå för mycket batteri och man ska inte ladda ner mer data än den man behöver. Det är viktigt för alla stora ekosystem, förklarar Erik Ekudden.

Han tillägger att Facebook även finns på marknader där det ”bara” finns 2G och att man måste utveckla för det också.

– Vi gjorde ett hackathon (en dag när man ses och utvecklar tillsammans, reds anm) här med Facebook och använde två olika nät, ett i Kenya och ett i Sydostasien, säger han.

Ericssons strategi är att tillhandahålla stabila nät, vilket inte bara gäller för surfplattor och mobiler. Alla industrier ska så småningom kopplas upp, tåg, bilar och flyg med mera, men det kräver en hel del flexibilitet från näten. Erik Ekudden berättar att Ericsson bland annat jobbar med det som kallas ”distribuerade lokala moln”, som han menar krävs för att få nya aktörer med exempelvis självkörande bilar att koppla upp sig.

Sedan handlar det också om att man gör om näten, från att vara statiska till att vara öppna.
– Olika industrier måste kunna samsas i nätet, säger Erik Ekudden.

Media kräver till exempel stor bandbredd och när det gäller autonoma bilar får det inte finnas några fördröjningar. För att få till det optimala nätet kommer Ericsson att göra om de fasta näten och nätet för molntjänster till att mer likna mobilnäten som är mer dynamiska. Till slut ska allt ingå ett nytt enat nät, något som Ericsson redan har börjat bygga.

– Vi måste optimera exempelvis bilar och smartphones tillsammans med näten och bygga applikationer som är smarta. Att kunna koppla ihop molnet med smartphones, surfplattor och sensorer, säger Erik Ekudden.

Miriam Olsson Jeffery

De svenska Pichit.me-grundarna Henrik Bergqvist och Mathias Björkholm är i San Francisco för olika möten. När vi ses på jobbkaféet Workshop Café i finanskvarteren håller de som bäst på med att försöka boka en flygresa till Las Vegas, där de har fått ett extrainsatt möte.

Pichit.meDet var under en egen årlig kompiskonferens för några år sedan som idén till Pichit.me dök upp. De båda grundarna hade drivit ett annat bolag ihop i tio år och jobbat med affärsutveckling på konsultbasis. Bland annat var de också med och grundade Mataffären.se som sedan såldes till Coop.

Från mat till foton kan tyckas långsökt, men Mathias Björkholm menar att mönstret kring foton var något de hade diskuterat innan.

Utvecklar de ännu en fototjänst, tänker du kanske? Hur många kan det egentligen finnas på marknaden? Men Pichit.me-grundarna hävdar, liksom många andra, att det de gör bygger på en lite annan idé.

– Vi går på dem som inte köper bilder i vanliga fall. Vår grej är att hitta den köparen. Vi vill inte bygga ett community av fotografer som många andra, säger Mathias Björkholm.

Tänk dig exempelvis en Powerpoint-presentation med bilder och text.
– Powerpoint är en stor katalysator för bildstöld och Mathias är som en iller när han har fått skott på något. Skulle det bli något stort så måste vi samarbeta med stora kanaler, säger Henrik Bergqvist.

2012 drog de igång Pichit.me och 2013 började de jobba med Microsoft som partner.

Pichit.me:s webbfototjänst handlar alltså om att hitta nya köpare av foton och få dem att använda bilder på ett legalt sätt i exempelvis presentationer och bloggposter. Integrationen med Microsoft ligger i programmen Powerpoint, Word och Excel, i molntjänsten Microsoft 365.

Andra har kallat Pichit.me för ”ett Spotify för foton”, då det är en marknadsplats för att söka efter foton som man tillfälligt vill använda. Tjänsten bygger på en prenumerationsmodell där användaren betalar en månatlig summa för att få använda fotobanken. En prenumeration kostar 9,99 dollar, cirka 65 kronor, i månaden.

– En bloggpost är en färskvara. Tittar du på den traditionella marknaden så skyddar man original med licenser. Men vår köpare är ofta inte intresserad av att köpa en bild för att använda den i två år. De behöver en bild nu, säger Henrik Bergqvist.

60 procent av prenumerationskostnaden går till fotograferna, och används ett foto ofta får upphovsmannen mer betalt.

För Microsoft löser det ett problem, menar Henrik Bergqvist. Det här är produkter som växer för Microsoft, men bolaget håller inte på med bilder och Pichit.me:s lösning kan hålla det ifrån upphovsrättsliga frågor.

Numera Microsoftägda Nokia är också en viktig aktör för Pichit.me, vars app släpptes med Nokias 41 megapixel kameramobil. I den kan fotografer ladda upp foton till försäljning och appen har laddats ner 25 000 gånger.

– It-entreprenörsbranschen garvar åt oss för att släpper vår första App i Windows Phone. Men Windows Phone-användare har varit väldigt positiva, säger Henrik Bergqvist.

I appen handlar det alltså om fotografer som använder Pichit.me och än så länge har själva webbfototjänsten bara några 1 000 användare. Förutom att betala för foton går det också att använda dem gratis, men då med fotografens namn och Pichit.me:s logga på.

Att sälja bilder direkt till konsumenter står fortfarande för en liten del av verksamheten och Pichit.me satsar också på företagskunder. I dagarna blev bland annat ett samarbete med den globala organisationen World Scout Movement klart, som använder Pichit.me:s plattform för att samla sina foton. Den har över 40 miljoner medlemmar och kommer att betala en licens per månad och medlem som använder fototjänsten. I det ingår också ett partnerskap med Silicon Valley-bolaget Monster Headphones som säljer hörlurar med scoutbilder på via plattformen.

Pichit.me kommer även att släppa på stora bildbanker i sin tjänst och för att få ordning på det har det nu kommit en ny version med bättre sökfunktion.

Men hur det kommer att gå med alla samarbeten och tillströmningen av användare återstår att se. Än så länge lever Pichit.me på riskkapital från Sverige och söker nya investerare. Dagen efter ska Mathias Björkholm och Henrik Bergqvist till Las Vegas och sedan vidare hem till Sverige. Men snart blir det nya resor till USA.

Miriam Olsson Jeffery

Sveriges närvaro i Silicon Valley har länge gått på lågfart jämfört med grannländerna Finland, Norge och Danmark. Men det har Anne Lidgard, chef för den svenska innovationsmyndigheten Vinnovas Silicon Valley-kontor, kommit hit för att ändra på.

Två års arbete från Anne Lidgards sida har bland annat resulterat i ett nordiskt samarbete som går under namnet Nordic Innovation House. Till det har representanterna i Silicon Valley från de olika länderna bland annat fått 3,1 miljoner norska kronor som ska spridas ut på tre år. I samarbetet från Sveriges håll ingår, förutom Vinnova, också Almi och Business Sweden (före detta Exportrådet).

Anne Worsøe, Anne Lidgard och Bjorn LyrvallAnne Worsøe från Innovation Norway, Anne Lidgard från Vinnova och Sveriges USA-ambassadör Björn Lyrvall som var på besök på Nordic Innovation House i början av juni. Foto: Isak Bodin Alfredsson/Embassy of Sweden, Washington DC

För 15 år sedan var Sverige mycket mer aktivt i Silicon Valley med ett attachékontor här, men ett antal politiska beslut ledde till att verksamheten successivt drogs ner. Attachékontoret stängdes helt och hållet för några år sedan och sedan dess har Business Sweden och Svenska konsulatet representerat svenska intressen här. Samtidigt har de andra nordiska länderna byggt ut sin närvaro.

Pengarna till det nordiska samarbetet kommer från Nordic Innovation, en organisation som ligger under det Nordiska Ministerrådet, och ska gå till nordiska entreprenörer. De ska bland annat användas till subventionerade kontorsplatser och gemensamma nordiska evenemang i samband med större konferenser som exempelvis Techcrunch Disrupt.

– Finansieringen möjliggör också för oss att projektanställa en community manager för att hålla ihop det här, säger Anne Lidgard, när vi ses på Innovation House Norway i centrala Palo Alto, Kalifornien, som från och med nu är bas för Nordic Innovation House i Silicon Valley.

Nordic Innovation HouseDet är en liten ljus lokal med högt i tak, där det finns ett antal kontorsplatser, ett litet kök och en övervåning för mindre evenemang. Även lokalen intill ingår och där finns det fler kontorsplatser.

Nordic Innovation House ska fungera som en hub för de nordiska entreprenörerna som kommer hit, och där ska de kunna sitta och jobba och ta del av det gemensamma nätverket. Relationer och nätverk här kräver en långsiktighet, menar Anne Lidgard, som har fått sitt uppdrag förlängt ytterligare ett par år.

Men det är samtidigt skattepengar det handlar om, som ska gå att motivera varför de läggs just i Silicon Valley.

– Vi vill ju ha en innovationsmyndighet i världsklass och då måste vi ha en uppkoppling mot ett av de mest innovativa ställena i världen, tycker Anne Lidgard.

– Vi måste också sluta tänka på Silicon Valley som någon annans ekosystem. Det är en del av vårt och där svenska startup-bolag har möjlighet att utvecklas. Man kan se det som ett komplement till det som erbjuds i Sverige och med det synsättet blir det också näringspolitiskt vettigt, fortsätter hon.

Antalet svenska entreprenörer som kommer till Silicon Valley har ökat de senaste åren och många av dem etablerar även kontor här.

De nordiska länderna har också entreprenörsprogram som numera är tillgängliga för entreprenörer med olika nordiska nationaliteter. Bland programmen finns norska Tinc (står för Tech incubator) som Silicon Valley-bloggen har skrivit om tidigare. Ett annat är svenska Born Global som anordnas av Almi Företagspartners och CBI (Center for business innovation), som också har nämnts här tidigare. De är delvis subventionerade, men kostar även entreprenörerna en slant.

– Vi jobbar också för att utveckla utbudet av program, samt för att kvalitetssäkra de program som erbjuds här av kommersiella aktörer. Man kan se oss som lotsar i systemet, som underlättar för nordiska entreprenörer att hitta rätt. Det sparar både tid och pengar, menar Anne Lidgard.

Det här med vilket land man kommer ifrån som entreprenör har dock inte så stor betydelse. Till Silicon Valley kommer folk från alla delar av världen och de flesta känner inte till att exempelvis företag som Spotify och Skype har sitt ursprung i Sverige.

– Man bryr sig inte så mycket om att det är Sverige, Norge Danmark eller Finland. Då är Norden ett starkare varumärke som ger oss kritisk massa nog att synas och märkas i bruset i Silicon Valley, säger Anne Lidgard.

Miriam Olsson Jeffery

Det är sen eftermiddag och solen gassar i den lilla staden Palo Alto som ligger i Silicon Valley, Kalifornien. Det var här Hewlett Packard och Google startade en gång i tiden, och Facebook hade sitt första kontor. Startup-kontoren duggar fortfarande tätt trots att inflyttningen till San Francisco har ökat markant de senaste åren.

Säkerhetstjänsten Bsafes lilla kontor är fullt av skrivbord och whiteboard-tavlor. Den norska grundaren Silje Vallestad är precis klar i ett möte med Bsafes två praktikanter och vi sätter oss i konferensrummet. Svensken Nicklas Jonsson, som anställdes som vd i december förra året, är på ingång. Silje Vallestad har en bakgrund från ideellt arbete i bland annat Indien och tyckte att det var dags att få in en extern vd som kan fokusera på att sälja produkten.

– Jag lägger mer tid på att vara ansiktet utåt och Nicklas fokuserar på tillväxt, pengar och partnerskap, säger hon.

Liksom många startup-bolag i Silicon Valley, där det råder brist på utvecklare, har Bsafe tidigare haft sitt utvecklarteam på distans, i Ukraina.
– Men tidsskillnaden och när du inte sitter bredvid varandra kan leda till missförstånd som kan få stora konsekvenser, säger Silje Vallestad.

Därför flyttade Bsafe nyligen utvecklingen hit, vilket har ett pris. Nu har de tre och halv utvecklare anställda istället för fem och en halv. Nyrekrytering kostar pengar och det saknas fortfarande en person. Teamet är i dag totalt tolv personer och tre praktikanter.

– Android-utvecklare är det svåraste att hitta, säger Nicklas Jonsson, som har satt sig vid konferensbordet.

Han har under de senaste åren jobbat på mobiltillverkaren HTC i Silicon Valley och har en bakgrund från Sony Ericsson i Lund. Silje Vallestads dotter gick på samma skola i Palo Alto som hans, och på den vägen är det.

Bsafe_ Nicklas Jonsson och Silje Vallestad
Silje Vallestads historia som teknikentreprenör är lite otippad, för hon har en bakgrund från ideellt arbete och hade nyss avslutat en ekonomexamen när hon kom på idén till Bsafe. Hon startade företaget 2007 när hon var mammaledig och det var också utifrån sina barn som hon fick idén till säkerhetstjänsten.
– Jag ville ha en telefon till mitt barn med en säkerhetslösning.

Hon anmälde sig till den norska versionen av entreprenörstävlingen Venture Cup och vann 100 000 norska kronor. Egentligen hade hon sagt ja till ett jobb på ett managementkonsultbolag och tackade nej, men fick istället med sig chefen som investerare.

– Min största rädsla när jag startade var att misslyckas, för då skulle jag förstöra mitt cv. ”Gör jag den här startupen så får jag inte jobb sedan” tänkte jag, säger Silje Vallestad, men hon körde på ändå.

Planen då var att bygga egna mobiltelefoner och skissen såg ut ungefär som en Iphone, med pekskärm och bildikoner. I den skulle det finnas ett personlarm där barnen snabbt kunde kontakta nära och kära om något hände och det var starten till det som är Bsafe i dag. Men sedan kom lågkonjunkturen.

Under åren har det tidvis varit knackigt med pengar för Bsafe. Men det har ändå löst sig, ofta i sista stund, med norska finansiärer och numera även en investerare här i Silicon Valley.

2010 gjorde Bsafe ett samarbete med mobiloperatören Telenor i Norge, Tele2 Bipper, en sms-funktion för barn som kunde skicka ett alarm till fem personer. Det var ingen kommersiell succé, men genererade flera tusen kunder bland annat genom tv-reklam.
– Det som hände då var att mödrar istället använde barnens mobiltelefoner, säger Silje Vallestad.

En ny marknad öppnade sig för Bsafe – kvinnor och män som ville ha ett skydd med sig i fickan när de var ute och sprang eller gick på kvällarna, och vid den här tiden började också många köpa smarta mobiler. Bsafe bytte inriktning och utvecklade en mobilapp som riktar sig främst tonåringar och unga kvinnor i åldrarna 15-30 år. Lanseringen av den nya tjänsten var i november 2011 och vid den här tiden hade också våldtäkter och överfall ökat i Norge.
– Det blev den mest nedladdade appen i App Store i Norge, 50 000 nedladdningar de två första veckorna, säger Silje Vallestad.

Sommaren 2012 flyttade hon hit till Silicon Valley, området där misslyckanden ses som en viktig del av entreprenörskapet.
– Det var en stor risk, men jag såg att Norge var för litet och att man inte kunde bygga ett globalt företag där. Då tog jag ett lån, flyttade familjen, men visste inte hur det skulle gå, säger hon.

Bsafe har tappat en del gamla användare på vägen och har nu släppt nya appar för Iphone och Android, som kom ut i januari i år och hittills har 200 000 nedladdningar. I dag är Indien Bsafes största marknad, men premiumfunktionerna finns än så länge bara i Norge och Sverige och innebär att Bsafe-appen är kopplad till en larmcentral. Kostnaden för premium är 59 kronor i månaden och Nicklas Jonsson hävdar att det ger samma skydd som ett hemlarm för en åttondel av kostnaden.

– Skillnaden är att väktarna kommer till dig där du är, säger Nicklas Jonsson.

Alla andra funktioner är gratis, som att kunna trycka på larmknappen (eller ”oh-shit”-knappen som Nicklas Jonsson kallar den) då telefonen sms:ar till alla dina Bsafe-kontakter och ringer din huvudkontakt, som ett fejkat inkommande samtal du kan ställa in, check-in som visas för vänner och familj och att någon kan följa med på joggingturen eller följa dig hem via gps.

– Funktionerna är till för att du ska samarbeta med andra. Appen är förebyggande och går ut på att du redan har telefonen öppen, säger Nicklas Jonsson.

Han berättar bland annat om en undersökning i USA som visar att en av fem kvinnor som går på universitet i USA har varit med om en våldtäkt under en dejt. Om en månad släpper Bsafe också funktioner som inte kräver att man är inne i appen för att larma, som att dra ut ditt headset ur mobilen eller trycka på en knapp på ett bluetooth-tillbehör som säljs av Bsafes partner.

Men Bsafe är så klart inte ensamma om sådana här funktioner. Nicklas Jonsson tar upp att tjänsten Life 360, som är en etablerad konkurrent, just fick in flera miljarder från ADT – USA:s största larmbolag – i sin senaste runda med kapital.

– De har en lokalisera- och kommunicerafunktion och inga egentliga förebyggande tjänster än, menar Nicklas Jonsson.

Han tror att konkurrensen kan ge Bsafe en säljfördel.
– En av de stora utmaningarna är ju att folk ska veta att vår produkt finns och om andra lastar på marknadsföring inom vårt område så är det ju bra, säger han.

– Men det gäller att vi springer fort nu, lägger han till.

Miriam Olsson Jeffery

Microsoft vdbrevKlockan sex på morgonen, torsdag morgon Seattle-tid, väcktes Microsoft-anställda av ett långt brev i mejlinkorgen från vd:n Satya Nadella.

Det har gått snart sex månader sedan han tillträdde som vd, och under den tiden har han antytt att han kommer sätta sin egen prägel på Microsoft. Nu verkar det snart vara dags.

Brevet till de anställda har han även lagt ut för alla att läsa och han inleder det bland annat med att säga:
”Dagen jag tog mig an min nya roll sa jag att vår industri inte respekterar tradition – den respekterar bara innovation.”

Det betyder, enligt Satya Nadella, att Microsoft måste ”återupptäcka sin själ” och sin ”unika ryggrad”. Får han som han vill handlar det om att ”återigen” förändra världen. Det är en stor kostym som Satya Nadella sätter på sig.

I brevet skriver han också att det snart kommer nyheter kring utveckling och omorganisation. Det verkar som att Satya Nadella kommer att gå ifrån den förre vd:n Steve Ballmers nya riktning och omorganisation, som gjordes så sent som förra sommaren. Den kallade Steve Ballmer ”One Microsoft”, med fokus på prylar, tjänster och mjukvara. Satya Nadella skriver att det är väl bra, men nu måste Microsoft vidare. Han definierar det istället som att Microsoft ska fokusera på plattformar och produktivitet för mobilt och molntjänster.

Vilka konkreta förändringar det innebär, skriver han, kommer att presenteras samtidigt som den senaste kvartalsrapporten den 22 juli.

Här finns Satya Nadellas vd-brev i sin helhet.

LÄS OCKSÅ: Microsoft slog förväntningarna trots svagare kvartal
LÄS MER: Därför ger Microsoft bort Windows för mobila produkter

Miriam Olsson Jeffery

Du har säkert läst om teknikbolag som har finansierat sin verksamhet med en så kallad crowdfunding-kampanj. Det innebär att man ber om finansiering via en plattform, som exempelvis de amerikanska tjänsterna Indiegogo och Kickstarter eller svenska Fundedbyme, där folk bidrar med pengar för att entreprenörer ska kunna gå vidare med sina projekt.

Bland de lyckade exemplen finns det svenska startup-bolaget Tinitell som har samlat in cirka 680 000 kronor till att producera en liten mobil för barn. Och Narrative som fick in 3,5 miljoner kronor till utvecklingen av sin bärbara minikamera.

Men visst är det inte bara teknikbolag som satsar på crowdfunding, utan även exempelvis konstprojekt, böcker och annat. Det har också visat sig att det går att skapa hype kring potatissallad, eller så kanske man snarare ska kalla det ironi och humor av crowdfunding-fenomenet. Det är just vad Zack Danger Brown har lyckats med. Han har lagt ut en kampanj för att göra potatissallad, som har inledningstexten:

”I princip tänkte jag bara göra en potatissallad. Vilken sort har jag inte bestämt mig för än.”

I skrivande stund har han samlat in nära 33 000 dollar, cirka 225 000 kronor, på sin kampanj, och summan tickar uppåt hela tiden. Alla pengarna har också gjort att han har utökat sina mål, men slutade vid 3 000 dollar då han skrev att han ska hyra en festlokal för ett potatissalladsparty.

För de olika finanseringsnivåerna, vilka ligger på mellan 1-50 dollar, lovar Zack Danger Brown bland annat en potatissallad gjord på potatisar med ditt namn ingraverat, en haiku om potatissallad och en receptbok med potatissalladsrecept från hela världen. Allt kan så klart tolkas som ironi av hur crowdfunding-kampanjer brukar utformas och nu går väl finansieringen av bara farten för all uppmärksamhet som potatissalladen har fått. Zack Danger Brown ska till och med vara med tisdagens avsnitt av ABC:s Good Morning America.

”Jag har alltid gillat potatissallad på Memorial Day- och Labor Day-fester. Tidigare i veckan frågade någon om jag hade gjort potatissallad någon gång och jag kunde inte säga att jag hade det. Så jag vände mig till Kickstarter för att ändra på det”, säger Zack Danger Brown i en intervju med sajten Buzzfeed.

Potatissallad

LÄS MER: Folkfinansiering på frammarsch

Miriam Olsson Jeffery

Artificiell intelligens, robotar och medicinteknik är bara några av de områden som 80 studenter från 36 länder tar sig an under tio sommarveckor på Singularity University. Svenskarna Virpal Singh och Marcus Olsson är två av dem.

– Känner ni att vi håller på att förvandlas till robotar? Vi har redan programmering och jag tror inte att vi har en fri vilja. Det är annat som styr oss, säger Rob Nail, som länge har drivit ett robotföretag och i dag jobbar på Singularity University som hyr in sig i Nasas forskningslokaler i Silicon Valley.

Han har på sig Googles smarta glasögon Glass under föreläsningen och säger att även om studenterna tycker att de ser löjliga ut i dag, så kommer de ha på sig något liknande om två år.

Rob Nails uttalande om att vi själva håller på att förvandlas till robotar diskuteras flitigt bland studenterna i pausen. Bland dem finns två svenskar: Virpal Singh som har pluggat på KTH och i Singapore, jobbat med medicinteknisk utrustning i Etiopen och bor i Stockholm där han driver egen konsultverksamhet. Och Marcus Olsson som har pluggat i medieteknik Norrköping, jobbat inom mobilindustrin i tio år, bott i Berlin och i dag bor Helsingfors och jobbar på numera Microsoft-ägda Nokia.

Virpal Singh och Marcus Olsson i klassrummetVirpal Singh och Marcus Olsson i klassrummet på Singularity University som håller till i Nasas forskningslokaler i Mountain View, Silicon Valley.

– Vi har lärt oss en del om ”forecasting” och att titta på olika scenarier. I går handlade det om vad som händer om robotar tar över, säger Marcus Olsson.

– I det finns till exempel frågan om vad som kan ses som en fördel eller inte. Inför vi robotbilar så skulle det kunna medföra att exempelvis 10 000 personer dör i trafiken varje år, vilket inte är bra. Men bättre än tidigare, säger Virpal Singh.

De har kommit till Singularity i tio veckor för att ta sig an globala utmaningar. Första veckorna matas studenterna med föreläsningar och delas sedan in i grupper där de jobbar med projekt som går ut på att sätta sig in i teknik och vetenskap som har exponentiell påverkan och kan beröra en miljard människor inom tio år. En anspråksfull uppgift.

De globala utmaningarna är: fattigdom, hälsa, utbildning, energi, miljö, mat, vatten och säkerhet. Teknologier och vetenskaper som studenterna ska använda för att hitta lösningar till dem är allt från nanoteknik, digital produktion, medicinteknik, neurovetenskap, artificiell intelligens, robotik, nätverk- och datorsystem, bioteknik och biometri till energi- och miljösystem, rymden, design, entreprenörskap, ekonomi, framtidsstudier, politik, etik och lagar.

– Det är mycket teknik, men ofta med etiska, politiska och filosofiska frågor kopplat till det, säger Marcus Olsson.

Till exempel har de gjort en utflykt till San Francisco och pratat med hemlösa.
– Under besöket förundrades jag över de stora klyftorna i samhället, då vi träffade hemlösa människor utanför Twitters tjusiga högkvarter. Det är här utmaningen ligger, att skapa kommersiella lösningar som är hållbara i längden och kan skapa arbetstillfällen och förbättra situationen för dem som är utsatta, säger Virpal Singh.

Studenterna har även fått ta del av kritiken mot Silicon Valley, som att det är inskränkt och att det finns många konsumentappar som löser triviala icke-problem.

– Utbildningen ligger rätt i tiden. Det känns som att Singularity University är en del av ett större initiativ att bryta sig ur Silicon Valleys bubbla, säger Marcus Olsson.

Men grundarna av Singularity University har också kritiserats. Medgrundaren Ray Kurzweil, futurist som myntade uttrycket singularitet – som förenklat kan förklaras som en punkt i framtiden då artificiell intelligens har gått förbi människan – har långt ifrån alla med sig.

– Rays framtidsbild kan uppfattas som långsökt och vi skojar ofta om att ladda upp oss själva på nätet. Men man ska kanske inte ta hans bild av singularitet för bokstavligt, utan snarare se det som en symbol för en framtid som kommer att se så annorlunda ut att vi knappt kan föreställa oss den, säger Marcus Olsson.

Han kommer in på ett resonemang om att teknik har bra och dåliga sidor, men att det inte går att stoppa den. Problemet är dock att få lagar och regleringar att följa med, tycker han.

Virpal Singh hänger på och pratar om kontroversiella frågor som kloning och 3D-utskrivna vapen. Men 3D-skrivare kommer även att kunna producera organ, vilket innebär helt nya medicinska möjligheter i utvecklingsländer, säger han.

Det är sådana ämnen som diskuteras dagarna i ända på Singularity. Studenterna har föreläsningar och utflykter från morgon till kväll, och sedan kvällsaktiviteter som de själva ordnar. I nästa vecka håller Marcus Olsson i ett pass om meditation och i förra veckan ordnade Virpal Singh en konferens om medicinsk utveckling i utvecklingsländer.

De har båda tagit ledigt från sina jobb och går in helhjärtat för uppgiften och tillvaron på skolan.

– Vi har nästan ingen fritid, men det gör inget för det är så socialt. Man känner en samhörighet med alla och alla vet hur det är att leva i främmande kulturer. Du ska ha bott i ett annat land i minst ett år för att komma in, säger Marcus Olsson.

Virpal Singh fyller i att alla här har en passion. Själv är han bland annat intresserad av medicinteknik och miljö, och driver just nu ett projekt där kvinnor från Indien med it-bakgrund ska få chans till jobb i Sverige när de följer med sina män.

Marcus Olsson har en bakgrund inom mobilt och är engagerad i ett korsvetenskapligt nätverk i Malmö med databasexperter och hackers som bland annat har tittat på datadriven medicinering för depression. Och här finns allt från hjärnkirurger till komiker och skådespelare som tillsammans ska försöka lösa världsproblem.

———————————————————————————————————–

Virpal Singh och Marcus Olsson med en robot i Singularitys labb3Så kom Virpal Singh och Marcus Olsson in på Singularity University:
Marcus Olsson blev inspirerad att söka till Singularity genom två finnar som gick programmet förra året. Han chansade och mejlade Nokias förre vd, i dag produktchef på Microsoft, Stephen Elop om en rekommendation som han skickade tillsammans med ansökan. Skolavgiften lyckades han få finansierad av en stipendiefond i Finland.

Virpal Singh skickade inte in någon ansökan, utan vann Singularitys tävling i Sverige. Det finns representanter i ett antal länder i världen som ordnar tävlingar och i Sverige gick den ut på att komma med förslag på hur urbaniseringen kan bli mer hållbar för miljön och påverka 1-2 miljarder människor.

– Jag föreslog ett autonomt fordon som hanterar, sorterar och generar intäkter från avfall. I dagsläget förorenar det miljön och vattenkällor och kan sprida sjukdomar, säger Virpal Singh.

Han vann bland 50 olika förslag och tror att var för att hans förslag innehöll både miljö, demokrati, sjukvård och intäkter. Pengarna till utbildningen kom genom Stockholm Business Region, som också står som värd för tävlingen.

Fakta om Singularity University
Grundades: 2008 av Peter H Diamandis, driver stiftelsen X Prize – tävlingar för globala utmaningar, och Doktor Ray Kurzweil, författare till boken Singularity is near.

Utbildningar: Singularity Graduate Program, tio veckor under sommaren, kostar cirka 200 000 kronor.
Executive Program, intensivkurser under en vecka för vd:ar och tekniskt ansvariga, kostar cirka 80 000 kronor.

Syfte: Att positivt påverka livet för en miljard människor inom tio år.

Ansökan: skolan får 3 000–4000 ansökningar per år.  Består av uppsatser, videoklipp, rekommendationer och personliga intervjuer.

Tidigare projekt från Singularity University:
2011 gick svensken Gustav Borgefalk på Singularity University och var med och startade projektet Matternet. Idén är att utveckla autonoma farkoster för att skeppa saker till utvecklingsländer som Afrika, där stora delar av befolkningen inte har tillgång till vägar. Matternet är numera ett bolag i Palo Alto i Kalifornien som bygger basstationer och flygfarkoster.

Ett annat projekt som fortsätter efter Singularity University är Made in Space (2010) där man tagit fram en 3D-printer som fungerar i tyngdlöshet. Den ska kunna tas med till rymden för att skriva ut saker till att bygga rymdstationer för att slippa ta med sig en massa reservdelar.

Miriam Olsson Jeffery

Frågan har kommit upp flera gånger. Hur står det egentligen till med mångfalden bland bolag som Google, Facebook och Apple?

När jag har besökt Googles och Facebooks campus så ser jag mest vita och asiatiska män och få kvinnor, svarta och latinamerikaner.

Efter många om och men, och förfrågningar från olika håll, så släppte Google till slut sin ”Diversity report” – mångfaldsrapport – för några veckor sedan. Nu har Linkedin och Yahoo följt efter och i förra veckan var det dags för Facebook att till slut komma loss.

Rapporterna visar på etnicitet och kön bland de anställda på bolagen och det är främst vita och asiatiska män som jobbar där. Det är inget nytt, men bolagen säger att de vill ändra på det.

Totalt har Facebook 69 procent män och 31 procent kvinnor anställda, vilket visserligen är över snittet inom teknikindustrin som ligger på 85 procent män och 15 kvinnor enligt siffror från juni i år. Jämför man med jobb som inte är teknikorienterade är motsvarande siffror 53 procent män och 47 procent kvinnor.

På Facebook i USA är 57 procent av de anställda vita, 34 procent från Asian och fyra procent latinamerikaner. Andelen svarta är bara två procent.

På Facebook är det 77 procent män som har toppjobben, vilket är något sämre än på Google där siffran är 79 procent. Och det är främst vita som har seniora positioner.

På Google är 61 procent av de anställda vita, 30 procent asiater, tre procent är latinamerikaner och återigen bara två procent är svarta. Av Googles 50 000 anställda globalt är 30 procent kvinnor.

Jag skulle kunna räkna upp många fler siffror från de olika rapporterna, men problemet kvarstår och löser sig inte på beställning. Det krävs hårt jobb och eftertanke för att få bukt på situationen och det verkar som att it-bolagen har börjat jobba mer aktivt med det.

Men det måste också hända saker utanför deras väggar, för det är ett strukturellt problem och ett av dem är att få kvinnor går ingenjörsutbildningar. I USA ligger det på runt 18 procent. När det gäller latinamerikaner och svarta är den siffran mindre än fem procent. Det enligt siffror från Google.

På tal om Google så hade sökjätten sin stora utvecklarkonferens I/O i förra veckan, som jag rapporterade om här på bloggen. Jag var även på en träff med kvinnor som deltog i konferensen, det Google kallar Women Techmaker-träffar. Google ansträngde sig för att ha fler kvinnliga utvecklare med på konferensen i år och 20 procent av deltagarna var kvinnor, vilket var åtta procent fler än förra året. Träffen jag var på samlade ett knappt hundratal av dem. När den var slut fick de med sig varsin ”goodie bag” och i den låg choklad och en tremånaders kodningskurs från Google. Men de flesta som var där var seniora utvecklare. Även om det alltid är bra att fortbilda sig kan man fråga sig vad de ska med en mer eller mindre grundläggande kurs i programmering till? Samtidigt snackades det om att män var på ett event där man fick Android TV-boxar.

Nä, bättre kan ni Google.

LÄS MER: Var är kvinnorna, Apple?