X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Sverige har två restauranger bland de 25 första. Varje år listar en jury på närmare tusen personer de bästa restaurangerna i världen. Det resulterar i World’s 50 Best – en ranking av de bästa krogarna över hela jorden. Det är lätt att undra hur det går till – och varför just dessa finns med och i just denna ordning.

Men faktum består att detta är några av världens absoluta toppkrogar. Och alla gillar listor – rätt eller fel. I synnerhet tidningar. Ikväll var det dags igen att presentera World’s 50 Best Restaurants.

Noma_W50B_1

Hela gänget från Noma jublade från scenen framför blixtrande kameror (bild från livesändning).

Årets etta blev återigen danska Noma. Tillbaka på tronen efter två år på andraplatsen. René Redzepi såg faktiskt överlycklig ut. Grattis Danmark – som också fick med Geranium på plats 42. Ur svensk horisont gick Fäviken om Frantzén och ligger nu på 19 plats – ett rejält kliv från plats 34. Frantzén hamnade på plats 23  – elva platser ner från förra året.

Här är topp tio av World 50 best Restaurants 2014

1. Noma, Köpenhamn – Danmark

2. El Celler de Can Roca, Girona – Spanien

3. Osteria Francescana, Modena – Italien

4. Eleven Madison Park, New York – USA

5. Dinner By Heston Blumenthal, London – England

6. Mugaritz, San Sebastian – Spanien

7. D.O.M, Sao Paolo – Brasilien

8. Arzak, San Sebastian – Spanien

9. Alinea, Chicago – USA

10. The Ledbury, London – England

Övriga nordiska

19. Fäviken Magasinet, Järpen – Sverige

23. Frantzén, Stockholm – Sverige

42. Geranium, Köpenhamn – Danmark

Noma_W50B_2

René Redzepi såg något chockad ut när tronskiftet tillkännagavs.

Noma_W50B_3

Äntligen fick han chansen att hålla sitt vinnartal från 2010 – då vågade han inte.

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

Nu finns tre matetablissemang i den gamla Jarla-teatern. Sayan Isaksson är en av de smaksäkraste och skickligaste kockar vi har i Sverige. Han står bland annat bakom Esperanto och Råkultur som huserar i den gamla Jarlateatern på Kungstensgatan i Stockholm.

Shibumi_Sayan

Sayan Isaksson på toppkrogen Esperanto är matgeniet bakom Shibumi.

Nu har källarvåningen kompletterats med ett elegant mat- och dryckestempel i japansk anda under namnet Shibumi. Det är inspirerat av de japanska Izikaya-pubarna – ett ställe där du kan slinka in och få allt möjligt att dricka till goda smårätter.

Shibumi_dörr

Ingången till Shibumi ligger på sidan av Jarla-teatern bakom en diskret koppardörr.

Om Sayan och hans duktiga medarbetare få råda blir det ett nöje att gå dit. Det jag upplevt av alla smårätter bådar mycket gott – till rimliga priser. Det serveras förstås både varm och kall sake – men också japansk öl och vin från främst Tyskland. Och dessutom kan ingen bli besviken på drinkarna när Hampus Thunholm står bakom flaskorna.

Shibumi_tartar

Tartar på svensk hängmörad biff med goda tillbehör.

Shibumi_burgare

Japansk minihamburgare med bun – i New York-style.

Shibumi_knivmussla

Grillade knivmusslor i eget skal med vispat ägg, lagrad soja och halstrad potatis.

Mikael Mölstad

Spännande möte med Sveriges bäste kock. Matbordet heter Mathias Dahlgren nya koncept som bjuder på något helt nytt i restaurangsverige. I en egen avdelning i hans matsal finns nu ett u-format bord med kök i mitten. Där bjuder mäster själv på en inspirerande matshow inför tio gäster.

Matbaren_MD_sparris

Här är det upplagt med nybakat surdegsbröd, hemkärnat smör, ost på mjölk från fjällko och nyskördad gotlandssparris.

Olika kvällar har olika teman. När jag var där bjöds det på två timmar underhållning med ett antal rätter som skapats just inför denna kväll. Råvarorna var förstås i säsong: grön sparris, färska örter och lamm.

Matbaren_MD_mandelpotatis

En favorit var en skål med mandelpotatis, koncentrerad gräddfil, brynt smör, sikrom, gräslök och friterade potatisskal. Bara goda grejer.

Inför våra ögon skapades fem olika rätter där Mathias Dahlgren pedagogiskt förklarade hur han tänkte kring sin matlagning. Alla vi gäster deltog i samtalet med frågor och kommentarer.

Som jag berättade i en krönika för några veckor sedan har jag sett fram mot denna kväll. Det är precis vad jag kan längta till: en kväll med spännande matlagning och mycket prat kring råvaror och tillagning.

Matbaren_MD_vin

Det serverades två viner. Den vita var en stor upplevelse: en 2012 Domaine de Chassorney Saint-Romain från Côte de Beaune i Frankrike.

Och visst är det något speciellt att sitta ner med Mathias Dahlgren som bara lagar för mig (och nio till). Han är ju ändå vår ende svenske kock som vunnit Bocuse d’Or.

Mikael Mölstad

Är det på förpackningen det hänger? På fredag i papperstidningen av Svenska Dagbladet finns en krönika om tunga och lätta förpackningar. Det finns stora skillnader berättar jag om. Minst förpackningsvikt i förhållande till vinets mängd har boxvinerna – tillsammans med petflaskor och pappförpackningar.

Mest förpackningsvikt i förhållande till innehållet finns bland glasflaskor. Vissa producenter lägger in som mycket glasmassa att bara flaskan kan väga mer än ett kilo. Det märkliga är att det säljer – men som jag skriver: tungt är fint

Papp_mot_glasflaska

Châteauneuf-du-Pape i papp väger 40 gram utan vin jämfört med argentiska Schroeders muskelflaska med en vikt av över 1,3 kilo.

Som ett bevis på vad jag skriver om i krönikan tog jag denna bild. Den visar två vinförpackningar där flaskan väger över 1 300 gram – utan innehåll – och pappförpackningen endast 40 gram. Det lustiga med denna tetrapak-förpackning är att det är ett slottsvin från Châteauneuf-du-Pape. Aldrig har någon sett ett dyrare och finare vin i en sådan förpackning.

Det var Åkesson Vin som lät lansera denna produkt för ett par år sedan. Jag kan meddela att det inte blev någon succé. Någonstans går gränsen för vad en billig förpackning kan innehålla – även om förpackningen är nog så praktisk och miljövänlig.

När du nu läser krönikan så har du nu Châteauneuf-du-Pape i papp här som bildbevis. Observera också att det inte står ”Mis en bouteille au Château” (hälld på flaska på slottet) utan istället ”Mis en carton au Tetra Pak” (hälld på kartong hos Tetra Pak)  Mycket skojigt, tycker jag. Lika skojigt som Châteauneuf-du-Pape i papp.

Mikael Mölstad

Snart är det dags för rosésäsongen att ta fart. Det tog något decennium för svenskarna att upptäcka rosé som en trevlig sommardryck till ett rimligt pris. Ett vin utan åthävor som passar både att smutta på separat och att kombinera till de flesta sommarrätter.

De flesta roséer ligger mellan 60 och 90 kronor. Alldeles för billigt – tänker man på vinslottet Château d’Esclans i Provence. Deras standardrosé kostar därför 256 kronor. Men det räckte inte – de ville helt enkelt vara dyrast för att locka till sig jetsetet i St-Tropez som kunder.

Ch_D'Esclans

Här är de tre vinerna från Château d’Esclans. De billigaste till vänster och värstingen Garrus till höger. De har faktiskt också en budgetrosé för 199 kr – kallad Whispering Angel.

De lanserade då en ny rosé kallad Les Clans. Den kostar i Sverige exakt 500 kr. När även det priset övertrumfades var det bara att ta i ännu mer. De anlitade en vinmakare från Mouton-Rothschild som skapade världens dyraste rosévin: Garrus. Det finns på Systembolaget till det facila priset av 900 kr.  Imponerande. Och vad jag har hört säljer det bra – åtminstone på Rivieran.

Här i Sverige tycker nog alla att det är oförskämt dyrt. Javisst, men om det nu finns onödigt rika människor som tycker det är kul att lägga en liten förmögenhet på en flaska vin så är det okej för mig. Bara jag slipper stå för notan.

Undrar ni hur Garrus smakar? Bra, som en rosé från Provence med ett värde av cirka 150 kr – inte mer.