Mikael Mölstad
Det är inte lätt att bryta ny mark. I veckan fick jag prova en raritet – ett svenskt rödvin från gissningsvis 1997 (det finns ingen årgångsbeteckning). Vinet heter Röd Calle och gjordes av Hässlö Vinmakare. Grundarna, Nils-Olof Wärnelius med sonen Calle, var riktiga föregångare i Sverige både med att göra vin på importerad vinmust och egna vinodlingar.
En av deras vinodlingar låg på sluttningen norr om Gränna, en annan nära Bäckviken på ön Ven. Jag var själv en av pionjärerna med vinodling i Skåne – men Nils-Olof Wärnelius var mig veterligen först, åtminstone på Ven.
Svensk vinhistoria från 1996-1997. Röd Calle var mig veterligen Systembolagets första svenska vin efter EU-inträdet.
Tyvärr tog sagan kring Nils-Olof Wärnelius och hans Hässlö Vinmakare slut 1999 med skattetvister och en konkurs som följd. Men Nils-Olof och sonen Calle ska dock hedras för att de varit föregångare med odling och vinifiering av vindruvor i Sverige. I modern tid.
Hur smakade då Röd Calle? Jo, alldeles utmärkt för att vara ett svenskproducerat vin med 14-15 år på nacken. Doften liknande gamla fikon och smaken påminde om inkokta jordgubbar. Syran var dock långt ifrån sprittande.
Men svensk vinhistoria är det i alla fall.