X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Hur många olika sorters Limoncello kan man göra? För ett par veckor sedan var jag på halvön Sorrento strax söder om Neapel. Nu stänger de flesta hotellen ner för säsongen. Men under mitt besök frodades fortfarande turismen. Varje dag ankrade ett kryssningsfartyg upp på redden utanför staden Sorrento.

Limoncello

I en butik i Sorrento fick jag mitt lystmäte på Limoncello. Det blev dock bara köp av en flaska.

Överallt fanns det Limoncello till salu. Många butiker hade också sin egen produktion. Varför inte prova nu när höstmörkret kryper in på oss. Det skapar en längtan till nästa sommar med sol och värme.

Limoncello görs av skalet på citroner som får urlakas i alkohol och sedan tillsätts socker och vatten som ger en söt simmig likör. Drick den iskall som en digestif.

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

En speciell upplevelse på en vinprovning. Det var premiär för en ny temaprovning på Systembolaget igår. Ett knappt hundratal viner stod redo för provning. De hade alla kvalificerat sig från Beställningssortimentet för att komma in på det Fasta Sortimentet. Det handlar om att de sålt i vissa kvantiteter i förhållande till pris och antal flaskor eller boxar.

Petrus o Solens Mat

Osannolikt på Systembolaget. Château Petrus jämfört med Solens vin och Ernst Kirchsteigers utvalda från Toscana.

På plats 51 och 52 var det fler än jag som studsade till. Först ett av världens mest eftertraktade viner: Château Petrus i årgång 2007. Pris: 10 000 kronor för en helbutelj. Därpå en box med Solens Mat-mannen Bo Hagströms vin kallat Solens Vin (förstås). Pris: 239 kronor för tre liter eller 60 kronor per flaska. En skillnad på 9 940 kr. Därpå ytterligare ett kändisvin: Ernst Kirchsteigers vin ”utvalt från Toscana”. Pris: 99 kr.

Jag kan bara säga att det är svårt att ta till sig ett vin för 10 000 kronor. Hur bra kan ett vin bli? Prisvärt? Nej, knappast. Och vem har köpt så många Château Petrus att det plötsligt tar sig in i Fasta Sortimentet? Framgångarna för Solens Vin och Ernst Kirchsteiger kan jag förstå.

Kul också för Bo Hagström att få sola sig i glansen av Château Petrus.

Mikael Mölstad

Nu kan du ladda inför min krönika i Resor & Mat. På söndag i SvD-bilagan Resor & Mat skriver jag om varför vi har så olika åsikter om vad som är gott. Jag tog ett tydligt exempel: vi i Sverige älskar Kalles Kaviar och i England är Marmite den stora favoriten. Få engelsmän kan stoppa Kalles Kaviar i munnen och lika få svenskar vill testa Marmite.

Som den seriösa journalist jag är var jag tvungen att testa skillnaden. Just hemkommen från England fick jag med mig Marmite och nu har jag jämfört. Till mitt after noon tea idag gjorde jag två skorpor: en med Kalles och en med Marmite.

Kalles Kaviar äter jag nästan dagligen. Marmite har jag inte provat på mycket på länge – utom den variant som finns på Twiglets (som jag berättar om i krönikan).

Kalles o Marmite

Nu har jag testat Marmite mot Kalles Kaviar. Den blev en knapp seger för Kalles Kaviar tack vare att den har en lite mildare smak. Hade jag varit uppfödd med Marmite hade säkert resultatet varit omvänt.

Här är mina upplevelser.

Båda produkterna är mycket speciella. Smakerna är tydliga och koncentrerade. Jag kan förstå att ingen av dem har fått en internationell succé. Snarare är de båda sprungna ur en nationell kulturell tradition.

Kalles Kaviar är en väldigt svensk upplevelse av färsk fisk och räkskal med smak som är både salt och söt. Marmite däremot är kommen ur en öltradition. Jästdoften är tydlig men smaken är mer som en djupt koncentrerad oxfond.

Medan Kalles är lätt och luftig är Marmite seg och lite klistrig – som en superkoncentrerad fond.

Jag kan förstå att man kan bli förtjust i Marmite. Själv kan jag tänka mig att använda den som ett koncentrat i en köttgryta.

Faktum är att jag ska jobba på att gilla Marmite. Kalles Kaviar är redan en favorit.

Mikael Mölstad

Hur många vet att det överhuvudtaget görs vin i England? Återvände just efter några dagars upplvelser av sparkling wines i södra England. Sedan jag började skriva om vin för mer än tjugo år sedan har det hänt enormt mycket. Då var det mesta hobbymässigt – och det som producerades var mest vita torra och halvtorra viner på tyska druvor. Idag är det de franska champagnedruvorna chardonnay, pinot noir och pinot meunier som gäller. Och framför allt är det sparkling wines som produceras och de görs som i Champagne med den traditionella metdoen..

 

England_sparkling_skörd

Om du inte tror det odlas vindruvor i England så är beviset här. Skörden av chardonnay pågick hos Ridgeview i veckan när jag var där.

Mousserande vin är framtiden för Englands vinproducenter. Det är min övertygelse, efter dessa dagar. Faktum är att många av dem producerar sitt vin i exakt samma geologiska jordmån av krita som i Champagne.

England-sparkling_Nyetimber

Nyetimber i East Sussex är en av de mest ambitiösa producenterna. Deras besöksanläggning är romantiskt engelskt med lyxig charm.

Efter att smakat mig en igenom ett fyrtiotal olika bubbelviner, tittat på anläggningar och pratat med vinmakare är jag övertygad. Engelsk sparkling wines kommer att kunna hota den kvalitet och stil av bubbelviner som görs i Champagne. Inte idag, men kanske om fem-tio år. Inte de allra främsta husen – men många andra.

England-sparkling_Ridgeview

Jag fick nöjet att prova en Ridgeview från 1998 – en upplevelse. Här fanns det mest du skulle önska av en mogen kvalitetschampagne.

Priserna för dessa English Quality Sparkling Wines ligger inte långt efter äkta champagne. Engelsmännen har nämligen tagit det engelska bubblet till sina hjärtan – och produktionen är fortfarande liten.

Mikael Mölstad

Tillbaka till antiken. Alla vinintresserade känner säkert till att amforor var grekernas och romarnas vintunnor. Det var i dessa man transporterade och förvarade viner på den tiden.

Mindre känt är att man också jäste sina viner i amforor. Dessa amforor var betydligt större, de rymde upp mot 2 000 liter, och var nedgrävda i marken. I Georgien har man fortsatt den tradition ända in i våra dagar. Men nu sprider sig denna teknik.

Kroatien_amforor-i mark

Detta är allt som syns av amfororna som ligger nedgrävda i marken.

Under en resa i Kroatien besökte jag vinproducenten Kabola. De satsar nu på naturviner helt och hållet jästa i amforor som de importerat från just Georgien.

Kroatien_amfora

Så här ser amfororna ut – dock är detta en mindre variant av de som ligger nedgrävda.

Jag har ännu inte provat resultatet men en sak är klar: det finns få andra viner som produceras utan så lite påverkan av människan.

Jag ser fram emot dagen då vinerna är klara att avsmakas.

Här kan du läsa om Kabola – om du är lite hemma i kroatiska.

 

Mikael Mölstad

Uppumpade viner är inte kul. I dagens tryckta SvD finns en krönika om ekchips, ekfat och viner med alldeles för mycket av allt. Det började en gång med den vita Lindemans Bin 65 på 1990-talet. Sedan dessa har de vita vinerna blivit betydligt elegantare.

Nu är det istället många röda viner som packas med allt som går: frukt, extrakt, ekfat och alkohol. Tanken är väl att ju mer allt som finns desto mer kan man ta betalt. Vissa är helt i obalans med tydlig spritighet – andra är mer balanserade men smakar som portvin. Jag tycker det är tokigt.

Jag ska inte skylla på Amaronetrenden – men faktum är att just Amarone nu drar upp mot 17 procent alkohol. Och nog har framgången för Amarone och Ripasso skapat en marknad för dessa superpackade viner.

För mig är alltihop väldigt svårtuggat – i alla avseenden.

Uppumpade viner

Här är sju viner med tuggmotstånd: packade med frukt, extrakt, ekfat och alkohol. Se listan nedan.

Igår provade jag nya årgångar i oktober och provade mig igenom denna parad av viner. Se alkoholhalten i listan nedan. Du kan själv döma genom att prova dem – de finns i fasta sortimentet.

• La Tyre 2010, 795 kr, 15,5% alk (Alain Brumont)

• Finca Sophenia Reserve Malbec 2012, 99 kr, 14,5% alk

• Chakana Estate Selection Malbec 2012, 109 kr, 15% alk

• Gestos Cabernet Sauvignon 2012, 89 kr, 14,5 (Finca Flichman)

• Tahbilk Shiraz Museum Release 2006, 149 kr, 13,5% alk

• Amarone della Valpolicella Classico 2009, 379 kr, 16,5% alk (Zenato)

• Domìni Veneti Amarone Classico 2010 750 189 252 15% alk (Cantina Valpolicella Negrar)

Mikael Mölstad

Nu ska viltköttet komma ut ur jägarnas frysar. Varje år läggs hundratusentals kilo viltkött i i frysarna hos Sveriges jägare och markägare. Nu har Jägarförbundet tagit initiativ till att mer av detta åtminstone ska komma ut på krogen. Frågan är nu om viltmaten kan den bli den nya allemansmaten?

På Jägarförbundet menar man att viltmaten ger unika smakupplevelser – samtidigt som det är ett både hållbart och smartare sätt att hantera våra tillgångar.

I veckan visade några av huvudstadens främsta krögare sina tolkningar av den nya allemansmaten. Där presenterades både patéer, tartarer och långkok på dovhjort, rådjur och vildsvin. Fantastiskt gott, men kanske inte direkt allemansmat. Men tanken är att viltmaten kan förädlas och användas i riktiga folkfavoriter som pizza och kebab.

Viltmatkarta

Jägarförbundet har skapat en viltmatkarta som presenterar viltutbudet på Stockholms krogar.

Kockarna på plats på Atelier Food var Danyel Couet, F12, Daniel Frick, Lux dag för dag, KC Wallberg, Gubbhyllan och Andreas Langborg, Nosh & Chow. De anfördes av Mathias Dahlgren.

På en viltmatkarta här kan du hitta de krogar som ska servera de vilda på sina tallrikar i höst.

 

Mikael Mölstad

Svenska kockar visar framfötterna i New York. Det finns flera duktiga kockar i New York där Marcus Samuelsson är den stora ledstjärnan. Hans skapelse Aquavit har en stjärna – men den tillkom först efter hans tid. Nu har den lilla krogen Aska i Brooklyn också fått en. Aska är skapad av Fredrik Berselius som gått den långa vägen – utan formell kockutbildning. Dock har han arbetat på bland annat Aquavit.

Aska_Fredrik_B

Grattis Fredrik Berselius. Så här glad var han redan i maj när jag besökte honom i Brooklyn.

För mig känns Fredrik Berselius stjärna i Guide Michelin väldigt kul. Jag har lärt känna honom efter ett besök där i början av maj. För några veckor sedan fick jag till och med nöjet att servera honom hälleflundra med brynt smör och pepparrot när han var i Sverige. Jag tror han gillade det.

Aska_lokal

Aska är inte stor – det här är själva restaurangdelen. Det finns också en större bardel med bistromat.

Hans lilla restaurang Aska präglas dock av en annan syn på mat. Det är en synbart enkel men kreativ matlagning där säsongens råvaror står i hundraprocentigt fokus. Varje dag handlas nya varor som med Fredriks skaparförmåga blir sällsynt vackra rätter med smaker som både känns bekanta och nya. Men framförallt är det gott. Mycket gott.

Aska-Maträtt

En av rätterna på Aska. Stiligt, enkelt och gott på handgjorda keramikfat.

Visst är det kul när en svensk kock får uppmärksamhet i New York. If you make it there – you make it anywhere.