X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Österrikiska Riedel överträffar det mesta här i världen. På väg till Kroatien för att studera vin blir det några timmar på flygplatsen i Wien. Och där har de (förstås) en stor utställning av Riedels vinglas. Georg Riedel är österrikaren som tog över sin fars glasbruk och beslöt att ge världen alla de olika sorters vinglas de inte trodde att de behövde. Hur många olika sorter han producerat tror jag inte ens han själv vet. Jag gissar att det rör sig om mer än hundra.

Riedelglas_Wien

På flygplatsen i Wien ställer Riedel ut en samling av sina vinglas. Detta är dock bara en bråkdel som produceras och har producerats.

Riedel har lyckats skapa ett nytt glas inte bara till varje typ av vin – utan också till de flesta populära druvor. Vilken vetenskap som ligger till grund för detta vet jag inte. Men jag vet att vin doftar olika i olika glas. Men frågan är: hur subtilt kan det bli? Vad gör några millimeter skillnad i radie eller höjd?

Hur många olika vinglas använder du själv? Jag har runt åtta olika hemma. Dock används mest bara tre. Ett vardagsglas som är ett ISO-glas – alltså ett standardiserat vinprovarglas.

ISO-glas_3591

Så här ser ett ISO-glas med alla mått. Bara så du vet.

De två andra jag använder är ett större bordeauxglas med tunn kupa – som ett elegantare glas till helgen – samt ett stort glas med bourgognekupa, som är rundare i formen. Dessa två funkar både till röda och vita viner beroende på tycke och smak.

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

Det vita vinet från Champagne håller världsklass. I dagens SvD finns en krönika om mousserande vin. Där berättar jag om skillnader mellan olika metoder att göra vin med bubblor i.

Dessutom förklarar jag att prisskillnaderna på olika mousserande viner framför allt beror på metoden – vilket är helt rätt. Men jag borde utvecklat det hela när det gäller champagne – även om platsen är knapp för en krönika.

Grattis_champagne

Det är inte bara bubblorna som gör champagne dyrt – vinet är dyrt redan innan bubblorna skapas.

Här finns det mer plats. Faktum är nämligen att champagne inte bara blir dyrt för att metoden att få bubblor är komplicerad. Det höga priset beror ännu mer på att vinet från början är väldigt kostsamt: vingårdarna är mycket värdefulla och all produktion sker för hand med noggrant urval av druvor för de dyraste champagnerna. Ett dyrt arbete är också att vinifiera de olika vingårdarna druvmust separat och att sedan göra den perfekta blandningen av dessa separata viner. En så kallad cuvée.

Sanningen om champagnemunken Dom Pèrignon är att han var en föregångare när det gäller vinodling och att göra en perfekt cuvée. Han hittade inte på bubblorna – de hade redan andra kommit på tidigare i södra Frankrike.

Dom Pèrignon tyckte till och med att bubblor i vinet var en defekt.

Mikael Mölstad

Biblioteksgatans Wienercafé öppnar igen i ny skepnad. Många har gått förbi planket och affischerna på Biblioteksgatan vid hörnan Mäster Samuelsgatan i Stockholm, lyxstockholms allra finaste promenadstråk.

Efter en omfattande nybyggnad öppnar här det nya Wienercaféet med namnet Wiener Caféet anno 1904. Jag ska villig erkänna att jag inte var frekvent gäst på det gamla stället: ett ganska vanligt kondis – men i paradläge och därmed ohemult dyrt.

WienerCafé_tak

Allt är påkostat. Glastak, stuckaturer och marmorerade väggar. Lamporna sitter på grova järnbalkar – lite udda.

Jag har inte kollat priserna på det nya Wiener Caféet anno 1904 – men jag kan inte tro att de tänker konkurrera om att vara billigast. Här handlar det om upplevelser i den mycket eleganta lokalen med kristallkronor i taket, glastak och träboaserade väggar (där skivorna och delar av väggen är marmorerade för att likna marmor och mahogny – ett enormt jobb). Överhuvudtaget är lokalen fylld med kul detaljer.

WienerCafé_inre

I ett inre rum kan man få mer avskildhet och dessutom studera kökets arbete bakom stora glasrutor.

Här ska serveras kaffe, vin och champagne till exklusiva bakverk signerade mästerkonditorn Daniel Lindeberg. Signaturbakverket ska bli prinsesstårta. Det ligger rätt i tiden. Där ska också finnas lättare rätter för den hungrige.

Detta är måhända vad Stockholm behöver för turisterna: ett klassiskt café med internationell inredning och känsla. Lite Paris – lite Wien.

Mikael Mölstad

Vin lockar till många konstiga uppfinningar. I min vinvärld dyker det ständig upp nyheter och pressmeddelanden kring saker som ska göra vindrickare lyckliga. De vanligaste handlar om att lufta viner. Det har uppfunnits de mest sinnrika anordningar. Oftast bygger det på att vinet ska gå genom en konstig mojäng där det blandas med luft. En designer tyckte att det smartaste var en karaff där vinet rann ut i en slags stril – som på en vattenkanna.

Fyllehundar

Två exempel på fyllehundar till salu på Amazon. Det är inte ens skojigt – och ändå är jag lättroad.

Jag kan inte låta bli att tro att många av dessa idéer har tillkommit efter ett visst intag av dryckerna som det skapas tillbehör till. Till den kategorin hör dessa fyllehundar som ska hålla flaskor. Det hela är seriöst, vad jag förstår. De finns att köpa på amazon.com.

Min enda kommentar är: osmakligt och fult. Inte ens skojigt.

Mikael Mölstad

Gamla bordeauxer lever länge. Kan ett 54 år gammalt vin bjuda på några upplevelser? Absolut, kan jag svara efter att ha fått prova några centiliter ur denna rara flaska av Château Mouton-Rothschild 1959.

Mouton_Rothschild_1959

Min personliga premiärsmakning av en Mouton-Rothschild 1959 var en upplevelse.

Fortfarande mycket liv i syran och tydligt förnimbara dofter av mogna jordgubbar med lädertoner. Tanninerna har förstås bleknat betydligt men det gör också att vinet får en viss fräschör – om än med mycket mogenhet.

En sällan upplevelse för en sann vinvän.

Mikael Mölstad

De alkoholfria matdryckerna blir allt fler och bättre. Under helgen har jag besökt den nya matfestivalen: Taste of Stockholm. Ett ambitiöst projekt för alla som vill provsmaka ett antal toppkrogars mat. Och dessutom träffa några av kockarna. Det hela fick en smakstart, åtminstone vad gäller vädret. Jag tror dock arrangörerna önskat sig ännu fler besökare. Kanske får de tänka om på inträdespriser och system med smakkronor. Jag kommer dock gärna igen.

Jag hade också förväntat mig fler matprodukter att handla. Det blev ändå en upptäckt: en alkoholfri vuxendryck på svarta vinbär och aroniabär. Namnet är Roomi (ett namn som förekommer i en Dan Anderssonvisa) och drycken är skapat av ett team med bland annat hallänningen Dan Trum som flyttat till Leksand. Bakom konceptet ligger Michael Toivio.

Svartvinbärsdryck

Roomi är en kvalificerad svensk alkoholfri dryck gjord av svarta vinbär och aroniabär.

Jag blev imponerad av detta rika koncentrat av svenska dofter och smaker. Och dessutom en helt torr dryck med frukt, beska och rejäl syra som passar till kraftiga kötträtter. Doften domineras av svarta vinbär med en viss skogskaraktär – jag förmodar att det är aroniabären och granskottssirapen som ger detta.

I karaktären påminner Roomi om Saxhyttegubbens Blåbär 100% som finns på Systembolaget. Där har också Roomi en given plats, tycker jag. Och även så i alla sammanhang där någon vill ha en rödfruktig alkoholfri dryck med vuxensmak.

Mikael Mölstad

Fransmännen är duktiga på senap. Under en kort vistelse i Beaune, Bourgognes vinhuvudstad, fick jag möjlighet att prova senap. I staden ligger nämligen den senapsfabrik som många anser gör den bästa senapen i världen: La Moutarderie Fallot.

Fallot- senap i butiken

Fallot har ett fantastisk urval av senap i sin butik och fabrik i Beaune.

Jag har alltid gillat deras speciella senap med olika karaktärer och smaksättningar. Med bara 20 anställda gör de 85 000 ton senap per år: Ett tiotal olika naturella och närmare 30 med olika smaksättningar.

Fallot_ ingredienser

Här kommer rören med de smaksättare som används: alkohol, vin, vinäger och salt.

De levererar senap över nästan hela världen. Och det är fascinerande hur en så egentligen enkel produkt kan smaka så fantastiskt. Jag gillar den grovkorniga naturella men också flera av de smaksatta – t ex med basilika eller dragon.

Några blev helt tagna av en senap med tryffel. Inte jag.