X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

En klassisk påskblandning för dig som har lite tålamod. Det är mycket som hör till påskens traditioner. En gammal fin tradition är att göra sin egen äggtoddy.  Jag är normalt inte så förtjust i äggdrinkar men när det kommer till påsk vill jag åtminstone en gång röra ihop min ägg- och sockerblandning och späda med hett vatten och någon sprit (eller juice, för den som vill ha alkoholfritt). Det kräver lite tid och tålamod – men resultatet är – ack, så gott.

Ägg och socker är grundingredienserna i äggtoddy – med lite tålamod är det starten för en riktig påsknjutning.

Här är mitt recept på äggtoddy (för en person).

Du behöver: Ett stort kraftigt glas och en rejäl gaffel, en äggula, 5-7 teskedar socker, 5 cl cognac (alternativt 10 cl punsch eller apelsinjuice), 20 cl hett vatten.

Gör så här: Lägg äggulan och sockret i glaset. Rör kraftigt med gaffeln. Det kan ta upp mot 20 minuter innan det är klart. Den färdiga ägg-sockerblandningen ska bli ljusgul, pösig och inte droppa från gaffeln.

Häll i  cognacen (alt. punsch eller juice) och fyll upp glaset med 20 cl hett vatten. Rör om och njut! Vill du ha lite kraftigare äggsmak tar du två äggulor och ca 10 teskedar socker.  För att snabba på ”rörandet” av ägg-sockerblandningen kan du ta hjälp av en elektrisk visp. Men detta kräver att du gör en större sats – minst 3-4 äggulor och motsvarande mängd socker.

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

Hur många vet hur mycket vin de får i glaset? För en tid sedan skrev jag en krönika om mängden vin som serveras på restaurangen. Responsen blev stor. De flesta hade själva funderat över detta. Många jämförde med utlandet där man nästan alltid vet hur mycket vin man får. En som mejlade hade alltid med sig mätglas – men det är väl att ta i.

Måttränder är ju ett utmärkt sätt att hälla upp rätt mängd – och visa gästen att det är så. Anders Tronje på restaurangen Tysta Mari i Östermalmshallen i Stockholm hörde av sig. Han hade helt sonika beställt sina nya glas med graveringsstreck för 10 och 20 centiliter. Hur enkelt som helst.

Både gäster och personal är helnöjda. Dags för andra att ta efter, tycker jag.

På Tysta Mari har de måttränder på glasen. Obs: glaset till vänster innehåller tio centiliter (eller kanske elva, som det ser ut). Det till höger dubbelt så mycket, dvs tjugo centiliter. Håll med om att det inte är vad man tror.

 

Mikael Mölstad

Vill du dricka ett nästan 200-årigt öl? För ett par somrar sedan hittade dykare ett skepp i Ålands skärgård med massor av champagne. En tredjedel av dem var  helt oskadade och fullt drickbara efter 180 år i det iskalla vattnet.

Dykarna fann också ett par flaskor öl. I buteljerna fanns rester av bland annat malt, sockerarter och humle. Dessutom hade ölet också haft smak av ros, mandel och kryddnejlika, tror forskarna.

Tyvärr hittade man inga levande jästsvampar. Nu tror bryggexperterna ändå att de kan återskapa ölet med hjälp av den döda jästen samt några levande mjölksyrebakterier som hittats.

Det tycker jag vore häftigt. Ett nybryggt öl som smakar som för 180 år sedan. Jag får återkomma till hur det smakar när det första ölet lanseras nästa år.

Här kan du läsa mer om denna spännande nyhet.

 

Mikael Mölstad

I norra Rhône är man modernist är traditionalist. I de flesta av Frankrikes klassiska vinregioner pågår en intensiv utveckling. I norra Rhône är det många som vill göra lite mer lättklunkade viner som inte behöver ligga i en vinkällare många år.

Mitt i staden ligger Domaine Chave. Det hela är så diskret att det inte ens finns en läsbar skylt. Det enda som syns är en brun rostplåt på väggen.

Andra tycker att det viktigaste är att förvalta sitt arv. Domaine Chave i Mauves tillhör dessa. De har inte ens en vettig skylt vid gatan. Vinerna göra precis som på farfars vis. Men när det handlar om vin på denna fantastiska nivå är det en del av konceptet.

Jean-Louis Chave själv gillar sina gamla källare där traditionens makt är stor – och mängden mögel imponerar.

Vinkällarna är gamla och väggarna är täckta av mögel. Här verkar tiden ha stått still i hundra år – vilket det kan ha gjort, även om vinerna är yngre.

Jean-Luc Colombo är en superkändis i Cornas. Vinerna är fräscha och matvänliga. De bästa kommer från Cornas-sluttningarna.

Nere i Cornas finns Jean-Luc Colombo. Hans druvor kommer från de gamla vingårdarna på branterna ovanför byn. Men vinproduktionen sker med senaste teknik.

Finns det något rätt eller fel hos dessa två producenter. Nej, menar jag. Men med tiden kommer naturligtvis de gamla mögliga källarna att försvinna.

I papperstidningen den 22 mars berättar jag mer om detta.

 

Mikael Mölstad

Côte Rôtie och Condrieu är i en klass för sig. I norra Rhône är det två viner som står ut mer än alla andra. Röda Syrah-viner från Hermitage i alla ära. De är klassiker som de flesta gillar. Eller Marsanne-viner från Saint-Joseph med sin kryddiga frukt och ekton.

Nu handlar det om Côte Rôtie och Condrieu som har en helt egen stil med kraft och mineralkaraktär. AOC Côte Rôtie ligger tätt inpå Rhônefloden med vingårdar som nästan störtar ner mot vattnet. Namnet betyder den ”stekta sluttningen” och det märks i vinerna. Här finns en gedigen mörkfruktighet med grillade toner och en pepprighet på sluten.

M Chapoutier är en superkändis bland Côte Rôtie-producenterna – men så äger de också några av de bästa lägena.

Idag är vinerna betydligt mer tillgängliga att dricka från första dagen. Men de tål att lagras i decennier. Intressant är att det är tillåtet med upp till 20 procent av druvan Viognier. Den används för att mjuka upp frukten och tillföra en viss blommighet.

George Vernay gör berömda Condrieuvin från stockar som är en del av de fem hektaren av Viognier som återstod i hela världen för 40 år sedan. På bilden Paul Amsellem.

Viognier har sin egen appellation: Condrieu. Det är därifrån druvan härstammar i modern tid – för att sedan sprida sig över världen. För bara 40 år sedan fanns det endast 5 hektar kvar. Idag är det 140 hektar och vinerna blir bara populärare och populärare.

Jag fick prova ett av de viner som görs från de ursprungliga fem hektaren. Det var en magisk upplevelse med sin feta aprikosfrukt, blomdoft och honungstoner och en stram mineralkaraktär. Alkoholhalten är relativt hög och syran relativt låg – men det är inget man märker av.

Côte Rôtie och Condrieu är två viner som ger enastående upplevelser.

 

Mikael Mölstad

Det går bra för vinerna från Rhônedalen. Är just nu i norra Rhône på deras stora förevisning av vad de förmår att göra när det gäller vin. Vartannat år hålls detta evenemang i fyra dagar. Det börjar nere i Avignon med mässa och provningar av viner från södra Rhône där bland annat Châteuneuf-du-Pape ligger.

Dagarna tre och fyra förflyttas det hela upp till norra Rhône och Tain l’Hermitage för att avslutas i Ampuis. 650 utställare totalt och mer än 2 000 inköpare och journalister kom till denna jätteprovning i år.

Provningarna sker i stora hallar – som här en sporthall i den lilla staden Mauves.

Intrycket är mycket gott. Vinerna är traditionella förvisso – men många jobbar nu med en vinstil som känns mer modern: mer elegant och mer drickvänligt redan från dag ett. Syrah-druvan visar verkligen upp sin bästa sida.

Vita Marsanneviner från Saint-Joseph och Saint-Péray imponerar. Tyvärr är produktionen liten.

Speciellt imponerad blev jag av de vita vinerna. Condrieu gjord på Viognier har sedan länge varit en favorit. Men nu kommer också Marsanneviner från bland annat Saint-Joseph och Saint-Péray. De flesta har upp till en tredjedel med Rousanne.

Nu ökar exporten stort av deras röda viner. Dags att hålla ögonen på Rhône.

 

Mikael Mölstad

Att kombinera mat och vin är både lätt – och svårt. Ett av de vanligaste frågorna jag får handlar om att para ihop rätt vin med rätt mat. Även om det fins många teorier kring detta är jag övertygad om att det mesta funkar. Det bästa är att våga testa och fundera lite själv på vad man gillar.

Ibland blir det mindre lyckat just i din mun och då är det bra att komma ihåg vilken typ av vin det var som inte funkade till vilken mat. Ibland blir det extra gott för dig och då kan du lägga den typen av vin till den typen av mat på minnet.

Är du tveksam går det alltid bra med champagne eller rosévin – säger jag som vinkännare, både på skämt och allvar.

Jan Guillou har hittat sin perfekta matchning – Viognier och rökt lax. Rätt eller fel? Det är bara att testa.

En vinvän som länge letat efter det perfekta vinet till rökt lax är Jan Guillou. Han berättar för mig att han till slut fann vinet: en Condrieu från Guigal. Men förklarar också, med viss rätt, att detta vin är både dyrt och svårtillgängligt.

Nu har han dock äntligen hittat en billighetsersättning i det kaliforniska ståltanksproducerade Clay Station. Detta vin är liksom Condrieu också gjort på druvan Viognier. Ett tips av föra vidare, menar Jan Guillou, eftersom varm- eller kallrökt lax är så vanligt på svenska matbord.

Jag får väl tillägga att det kan gå lika bra med Viognier från McManis och Zuccardi också.

 

Mikael Mölstad

White Guide har delat ut sexton priser. I veckan höll White Guide (där jag är involverad) sin stora gala på Grand Hotel i Stockholm. Årets Bästa Restaurang blev Esperanto i Stockholm – en doldis för många. Inte för oss –Esperanto har bubblat precis under den absoluta toppen i flera år. Nu slog de till och ingen kunde vara gladare än eldsjälen Sayan Isaksson.

Årets Matupplevelse fick Daniel Berlin på sin egen krog på Österlen i Skåne. Vinupplevelse hamnade i Gamla Stan i Stockholm. Där finns vin- och matbaren 19 glas. De fick priset för sin passionerde vinlista och för att servera så många vi på glas till rimliga priser. Precis som jag alltid förespråkar.

Peter Bennyson på 19 glas i Gamla Stan fick Årets Vinupplevelse av White Guide. Här berättar han om sin passion.

19 glas drivs av Peter Bennyson som är en passionerad vinälskare. På frågan från programledaren Tilde de Paula om varför han tror att de fick priset svarade han förstås: passion! Svaret på vilket vin man ska dricka just nu kom lika snabbt: champagne, det går till allt.

Jag håller med.