X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Valet av ekfat kan påverka vinet egenskaper. Just nu pågår ett spännande projekt i Sverige. Det är Örebro Universitet som tillsammans med Sveriges ende tunnbindarmästare, Johan Thorslund, ska forska kring svenska ekfat för vinlagring.

Sveriges ende tunnbindarmästare, Johan Thorslund, ska ta reda på om svenska ekfat är bättre än franska och amerikanska.

Till projektet har man också knutit vår kände vinmakare Lars Torstenson. I projektet ingår nu hela nitton olika hundralitersfat av svensk, fransk och amerikansk ek. Lars Torstenson har nu tagit fram ett referensvin som ska testas i alla fat.

Faten har rostats olika mycket inuti – precis som det görs ute på de stora vinhusen. Nu har vinet legat sex månader på de nitton tunnorna och jag fick förra veckan testa ett antal fatprov.

Ett konstaterande är att de smakar olika beroende på ursprung av eken. Men huruvida den svenska eken var avgjort bättre var svårt att avgöra. Men genom tekniska analyser ska man nu åtminstone får reda på vilken skillnad som uppstår i olika fat.

Jag ser fram emot fortsättningen.

 

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

En vinepok går till slut i graven. Jag har bloggat om vinet Parador några gånger. I februari spådde jag dess lite för tidiga slut på Systembolaget. Det blev en nytappning och en tillfällig återkomst. Men som jag påpekat flera gånger: det är svårt att hejda utförsbacken när den väl börjat.

Beviset: en bild från Systembolaget webb som visar att det nu bara finns en Parador kvar. Vem köper den sista flaskan?

För ett vin som lanserades 1969 är det ändå bra jobbat – 43 år på Systembolaget. Paradorvinet är ett eko från den tiden då många rödviner var både karaktärslösa och lite söta.

Parador i sin senaste etikettskrud – men det är inte det sista halvtorra rödvinet. Jag kan konstatera att allt fler rödviner har mer och mer sötma.

Men hav tröst alla ni som gillar lite söta röda viner. Trenden med ripassoviner har skapat ett ny kundgrupp som gillar när det är lite extra fruktsocker i vinet. Det finns flera viner som är lika söta som Parador – 10 gram socker per liter.

Nästa vecka på fredagen 7 december kommer en krönika i SvD som handlar om detta: Torra viner är inte alltid torra. En dold sockerkälla.

 

Mikael Mölstad

Hur många musikkändisar ska ha sina egna vinserier? Det har minst sagt gått inflation i viner som ska sälja på fansens intresse. En hel rad hårdrocksband har nu egna viner där de fantasifulla namnen är betydligt bättre än innehållet. Av svenskar har både Kent, Tomas Ledin och Lasse Stefanz (lite otippat) kommit med sina buteljer. Mest ambitiöst är Kent med sin Edizione-serie som producerats av den skickliga producenten Tua Rita. Hög klass i alla avseenden.

Per Gessle har slagit sig ihop med Marilisa Allegrini för att göra två kvalificerade husviner till sitt Hotell i Tylösand.

Nu har vinentusiasten Per Gessle slagit sig ihop med vinhuset Allegrini och presenterat två röda viner. Efter att ha provat dem måste jag erkänna att de är snäppet bättre än Kent-vinerna.

Namnen är mycket personliga. Furet heter det ena och är döpt efter området i Halmstad där Per Gessle växte upp. Druvorna är Merlot, Syrah, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Den andra (och betydligt dyrare) vinet har fått sin namn av Pers föräldrar Kurt & Lisa. Snacka om att hedra sin far och mor på bästa sätt. Kurt & Lisavinet är ett Cab-dominerat vin från Bolgheri i Toscana.

 

Mikael Mölstad

Det går mycket frukt och grönt för konstens skull. Ölands Skördefest gjorde reklam på Stockholmsmässan förra helgen. Det skedde genom denna löktavla som mätte 3 x 7,5 meter. Den består av 6000 lökar av fyra olika sorter: gul lök, rödlök, purjolök och silverlök. Imponerande.

Löktavlan som visades upp på Stockholmsmässan vägde hela 700 kilo.

Löktavlan har motivet Världsarvet – Södra Ölands odlingslandskap och är skapat av konstnären Theo Janson med hjälpa av alla dessa lökar som Ninni, Ingvald och Niklas Petersson på Norrgården Ventlinge plockat fram.

I franska Menton gör man enorma konstverk av apelsiner och citroner.

Ännu mer imponerande är alla dessa frukt och grönsaksverk som förekommer runt medelhavet. I den franska kuststaden Menton, vid italienska gränsen, tror jag det är värst. Varje år under deras citron och apelsinfestival gör de fantastiska konstverk av dessa orange och gula citrusfrukter.

 

Mikael Mölstad

Här får folket välja sina egna favoriter. På mässan Mitt Kök fick jag leda en vinprovning som är lite speciell. Ett hundratal besökare på mässan fick själva prova 23 boxar – fem vita, fyra rosé och fjorton röda. Alla boxarna finns i beställningssortimentet.

Provningarna skedde helt anonymt – varje vin hade bara ett nummer. De hela organiserades av medlemmar i Munskänkarna.

Amatörprovarna hade sedan uppgiften att plocka ut en vit, en rosé och en röd favorit. Här är de som fick flest röster och nu får kalla sig Folkets Favorit.

VITT

Matua Valley Sauvignon Blanc 2011, 229 kr, Nya Zeeland, nr 73957 (Importör: Treasury Wine Estates Sweden)

ROSÈ

Umbala Rosé 2012, 149 kr, Sydafrika, nr 73656 (Importör: Oenoforos AB / Carovin)

RÖTT

Vinirone Appassimento 2011, 199 kr, Italien, nr 73486 (Importör: Giertz Vinimport)

Mikael Mölstad

Ett nytt sätt att prova vin skapades på Mitt Kök. Till och med söndag den 11 november pågår Sveriges största mat- och vinmässa: Mitt Kök på Stockholmsmässan i Älvsjö. Alla stora vinimportörer har egna imponerande montrar. Där får allmänheten små vinprover mot avlämnande av en dryckeskupong.

Hos Wine World och The Wine Agency har man dock tänkt annorlunda. De har bjudit dit tio av sin bästa och mest kända producenter till en speed tasting. Ja, ni läste rätt – inte speed dating, fast idén är den samma.

Speed tasting på mitt Kök-mässan – en riktig vinsnabbis på tio gånger tre minuter.

Allmänheten betalar 100 kronor och bokar en tid för sin speed tasting. De sitter ner vid ett av tio bord och får prova vinet och prata med den kände producenten i tre minuter. En gonggong ljuder och producenten flyttar till nästa bord. Som vinprovare sitter du alltså kvar. Kul idé som funkade riktigt bra. Och vilken ära för många att få sitta så nära dessa stora vinpersonligheter.

De mest kända av de tio var: Marilisa Allegrini, (Allegrini, Italien), François Lurton (François Lurton, Frankrike), Kevin Arnold (Waterford Estate, Sydafrika), Francesco Ricasoli (Barone Ricasoli, Italien) samt António Soares Franco (José Maria da Fonseca, Portugal).

 

Mikael Mölstad

Ibland får man vara med om osannolika upplevelser. När man minst anar det blir upplevelsen oftast som störst. Många av de vinupplevelser jag minns extra hände sig vid tillfällen då det inte alls var planerat.

Onsdagkvällen var en sådan kväll. En trevlig middag med goda vänner och viner – javisst. Men någonstans på väg på huvudrätten blev jag anmodad att öppna en flaska rött. Jag kan ärligt talat säga att mina ögonbryn for upp många centimeter.

Det är inte varje onsdagkväll jag får korka upp en Grands Èchézeaux 1984 från Romanée Conti.

Framför mig stod en flaska Grands Èchézeaux 1984 från Domaine de la Romanée Conti. Alltså: det världsberömda kultvinhuset i Bourgogne. Många med mig anser nog att de producerar några av världens godaste viner. Deras mest berömda vin heter Romanée Conti, rätt och slätt, och kostar ett halvt basbelopp för en enda flaska när de lanseras idag.

Här stod jag med en lillebror och nästan lika bra. Jag skulle korka upp den och blev med ens mycket seriös och noggrann. Här fanns inte plats för misslyckande. Oj, vad jag skruvade och drog försiktigt – millimeter för millimeter för att avsluta med ett rejält handgrepp om hela den fuktiga korken. Den gled ut elegant. Mission completed.

Hur det smakade? Mjukt, lent och silkigt men ändå karaktärsfullt med en doft av mycket mogna hallon och lätt multna jordgubbar. Magiskt.

 

Mikael Mölstad

Det fanns en tid då alkoholproblemen var större. Ingen kan förneka att det finns en baksida av att samhället tillåter alkoholkonsumtion. Men sett i dagens ljus var det mycket värre förr. Jag fick ett spännande exempel på detta under ett besök på Britas Pensionat utanför Boden. Bland all annan nostalgisk kuriosa hängde nämligen denna skylt:

Planschen har använts inom nykterhetsrörelsen på 1930-talet. Den är utgiven av Centralförbundet för Nykterhetsundervisning.

Här framgår det tydligt att vad många familjer kunde få försaka om mannen i huset drack (jo, det var oftast mannen som drack). Problemet var också att lönerna betalades kontant.

En liter brännvin motsvarande ett kilo smör i inköpspris. En hel liter eau-de-vie kostade lika mycket som 4,5 kilo socker och ett kilo kaffe. En årsranson av pilnser kunde motsvara inköp av en överrock, en kappa och en barnkostym.

Och kanske mest intressant: genom att avstå från alkohol och med tillägg av 60 kronor kunde familjen få en dubbelt så stor lägenhet.

Klara besked anno 1931.

Det skulle vara intressant att räkna om detta till dagens penningvärde.