X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Vinetiketterna blir mer och mer avancerade. För en tid sedan skrev jag en krönika om att det finns mycket att vinna på spännande etiketter. Jag noterade då bland annat att en branschprofil var övertygad att ett bra vin i rätt prisklass med rätt namn är lika med win-win-win.

Snabbt har jag blivit bönhörd och det har skapat problem på Systembolaget. Vad ska man till exempel anse om ett vin som heter Mother’s Milk och har en tecknad serie där det finns en uppmaning: Drink up!

Systembolaget anser inte att denna etikett svarar upp mot de måttlighetskrav som alkohollagen föreskriver. Ett annat vinetikett heter Mother’s Ruin och visar fylleri, slagsmål och barn – om man är kritisk. Allt detta är förbjudet på alkoholartiklar i Sverige.

Här syns vinerna Mother’s Ruin och Mother’s Milk i mitten. Alla fyra vinerna är från det australiska vinhuset First Drop som satsar mycket på annorlunda namn och etiketter.

Ett vin med namnet Kungfu Girl kan man med samma kritiska öga påstå att etiketten avbildar både barn och kampsport. Systembolaget menar dock att etiketten inte skildrar våld eller sport utan mer föreställer trädgrenar och ett stiliserat kvinnoansikte

Ja, så där kan jag fortsätta med fler exempel. Det är inte lätt att navigera rätt bland dessa regler. Det visade mitt förra blogginlägg där jag berättade om att Systembolaget censurerade pistolen i 007-loggan.

Systembolagets plan är nu att försöka styra upp detta. Det blir inte lätt.

 

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

Systembolaget har tolkningsproblem. Idag har senaste Bondfilmen Skyfall premiär. Bollinger har varit huschampagne hos 007 sedan Moonraker 1979 – med ett första inhopp i Live And Let Die 1973. Samtidigt som Bond nu firar 50 år beslöt champagnefirman att göra en jubileumsutgåva av sin Bollinger Grand Année 2002. Det blev en supersuccé. De hundra flaskorna i sin speciella Bondlåda försvann i ett nafs – eller för att vara exakt på ett par minuter.

Det vara bara ett problem: 007-loggan innehåller en stiliserad pistol. Och det blev för mycket för Systembolaget. Vapen får inte förekomma på etiketter för alkoholhaltiga produkter.

Så här ser Bollingers James Bondchampagne ut i ocensurerat skick.

På Systembolaget menar man att de bara följer alkohollagstiftningen som säger att vapen, sexuella anspelningar och unga människor inte får förekomma på förpackningarna liksom kopplingar till trafik och idrott.

Bollingerimportören Arvid Nordquist fick helt enkelt sätta en lapp över Bondpistolen. Jag undrar vad James Bond tycker om det – för att inte tala om M?

Dock kan jag gissa att de svenska lådorna med jubileumschampagnen får ett extra marknadsvärde på grund av detta. Tyvärr har jag inte köpt någon.

 

Mikael Mölstad

USA-glimtar 5: USA har gamla whiskytraditioner. Jag har ingen överdriven entusiasm för whisky. Det är spännande dryck – inte minst på grund av kulturhistorian. Som vinprovare kan jag dock tycka att det blir för starkt och emellanåt med för påträngande dofter. I Skottland kan det bli för rökigt – i USA drar det för mycket mot söta vaniljtoner.

I en spritbutik i Tennessee fanns ett flertal sorter Jack Daniels som jag inte kände till. Den honungssötade finns dock i Sverige nu.

På min USA-tur ville jag ändå besöka de två stora: Jack Daniels och Jim Beam. Jack Daniels är en Sour Mash Tennessee Whisky. Det betyder att man använder en slags surdeg från tidigare jäsningar för att sätta fart på den nya. En sour mash kan bli hur gammal som helst. Jim Beam är en Straight Bourbon Kentucky Whisky. Den görs på vanligt vis – men som straight är det bara den rena whiskyn utan blandning eller tillsatta smak- och färgämnen. Bourbon är namnet på den county där det produceras.

Jim Beam är en storsäljare – men den är inte ensam. Här står Kentuckywhisky på rad tillsammans med whiskylikörer som Southern Comfort.

Båda whiskysorterna lagras en tid på nya fat av amerikansk vitek som rostas rejält. Genom rostningen får whiskyn färg men också sin söta vaniljton. De flesta av dessa fat fraktas sedan till Skottland för lagring av skotsk whisky.

Sour Mash Tennesseewhiskyn George Dickel känner jag inte till. Och vad jag vet finns den inte i Sverige heller.

Jag imponerades verkligen av de båda anläggningarna som ligger ut på landet. Och båda har också mycket trevliga besökscenter med massor av skojiga prylar att handla. I synnerhet imponerade Jim Beam. Där fanns det mest av roliga whiskysaker, kläder och grilltillbehör. Båda har också välordnade rundturer för att se hur whiskyn produceras. Pedagogiskt och trevligt.

Amerikanare är mycket proffsiga på att ta hand om besökare.

 

Mikael Mölstad

USA-glimtar 4: i Louisiana älskar man sin cajun- och creolmat. För oss svenskar är matkulturen i Louisiana mest känd för de kokta kräftorna. Delstaten har också varit en stor exportör av kräftor till Sverige. Kräftorna finns överallt i det gigantiska deltaområdet och ätes traditionellt varma med potatis och majs. Eller blandas de i paellaliknande rätter som den berömda Jambalaya, där kräftstjärtarna blandas med lök, paprika, selleri, tomatsås och gärna några rökta korvar. Det finns lika många varianter som det finns stolta kockar och hemmamatlagare.

Många kockar har sin egen seasoning. Här är några exempel på den berömda New Orleans-kocken Paul Prudhommes varianter som används på hans krog K-Paul’s Louisiana Kitchen.

Skillnaden mellan cajun och creol är egentligen bara att cajun är lite mer lantligt och creolmaten har sitt ursprung i de ursprungliga europeiska invandrarnas finkultur. Idag märks ingen större skillnad. Båda köket excellerar i smaksättningar. Olika seasonings (kryddblandningar som smaksättare) och tabascoliknande flaskor finns överallt.

Heta tabascoliknande såser finns det gott om. Gärna med lustiga fantasinamn som Slap Ya Mama eller Bayou Love Potion.

Seasoning består av en salig blandning av kryddörter, olika pepparsorter, lök och gärna farinsocker. Småflaskor med heta droppar, likt tabasco, finns det massor av. Alla består av chilipeppar i olika koncentrationer och blandningar. Just Tabasco är en världskänd Louisianaprodukt som producerats på den lilla ön Avery Island i västra delen av delstaten sedan 1868.

Louisianaborna gillar mycket smaker. Men det finns också ett mer avancerat kök som förekommer på finkrogarna. Där är smaksättningen mer europeisk anpassat.

 

Mikael Mölstad

USA-glimtar 3: hur accepterad kan fetma bli? Under min rundresa i djupaste södern ser man fler feta människor (för att tala klarspråk) än jag sett tidigare i USA – ofta är de unga. I början är jag lite chockad. Men på något vänjer sig ögat och tanken. Men det måste gro ett gigantiskt hälsoproblem om några decennier. Stort är det redan nu.

Men som jag skrev i förra blogginlägget: allt vad gäller snabbmatsportioner och läskmuggar blir bara större och större. Till min förvåning såg vi när vi närmade oss Chicago alltfler stora billboards vid motorvägen med budskapet: Obesity is a decision, not a disease (fetma är ett beslut – ingen sjukdom).

Detta har väckt diskussioner. Vad är hönan och ägget? Är man fet får man sjukdomar – javisst – men blir man fet på grund av sjukdom? De flesta anser dock att budskapet är korrekt.

St. Mary Medical Center i Hobart, Indiana provocerade många genom sin reklam med det omvända budskapet.

På ett sjukhus för viktminskning i Hobart i Indiana ville man ha kunder. Därför satte man upp egen vägreklam med budskapet Obesity is a disease. Not a decision (Fetma är en sjukdom. Inget beslut). Detta väckte dock än mer rabalder då många överviktiga som tagit beslut att gå ner i vikt genom att helt enkelt äta mindre och röra sig mer blev provocerade.

Denna debatt tror jag inte vi kommer att drabbas av.

 

Mikael Mölstad

USA-glimtar 2: Här är det stora alltid för stort för oss européer. Det är välkänt att USA alltid ska vara värst. Här är hamburgarna, stekarna, kakorna – ja det mesta större än man önskar. Till slut blir man van att alltid ta small i alla sammanhang. Det räcker och blir över.

När det gäller läskmuggar har det tagit groteska proportioner. Alla hamburgerbarer har muggar som kallas Big Gulp eller liknande som rymmer runt 1,4 liter (48 ounces). Rekordet har 7-Eleven med sin Double Gulp på 1,9 liter (62 ounces). En Double Gulp innehåller socker motsvarande 47 sockerbitar.

Hur stor får en läskmugg bli i USA? Ingen vet. Double Gulp är nu på runt två liter. När kommer en Triple Gulp?

New Yorks borgmästare Michael Bloomberg har reagerat på detta. Han har nu helt sonika förbjudet alla inrättningar i staden att sälja läsk i muggar som är större än en knapp halvliter (16 ounces). Ett litet steg mot en mer normal storleksstandard får man hoppas. Som jämförelse: när McDonalds öppnade 1955 var största muggen 20 cl (7 ounces).

Allt är större i USA. Denna enkla espresso på en bättre restaurang är den största jag sett. Jämför storleken med 25-centsmyntet på kanten.

Efter en brunch på ett stiligt hotell i New Orleans beställde jag en espresso. Obs – en enkel expresso. Detta är vad jag fick in. Det såg ut som en stor frukostkopp med espresso för tre personer.

Det är lätta att oja sig över detta – men enklast är det att skrattas åt. It’s just bigger in the US.

 

Mikael Mölstad

USA-glimtar: här finns mycket av det bästa och sämsta. Under tio dagars resa mellan New Orleans och Chicago får man uppleva en annan sida av det stora landet i väster. Tidigare har jag varit mycket i Kalifornien. Det har också blivit en hel del turer till ostkustens stora städer som New York.

När jag nu rest i en ny del av landet slås man av likriktningen när det gäller mat. Det är samma grillade och friterade rätter mest överallt. Men det finns alternativ i de stora städerna. Och då är plötsligt allting mycket fräscht och det ståtas med ekologiska ursprung.

På den fräscha snabbmatsrestaurangen Pret i Chicago ger man bort all mat som inte säljs samma dag.

I Chicago åt jag frukost på ”Pret” där de meddelade att de göra ”Handmade Natural Food – avoiding the obscure chemicals, additives and preservatives”. Deras slogan var ”Made today – Gone today”. Det innebär att all mat som inte såldes samma dag omedelbart gavs bort till hemlösa i staden.

Det kan väl vara ett koncept att kopiera även i Sverige?