X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Ibland är företagen sanslöst marknadsanpassade. Under de senaste året har det tagit ordentlig fart med rockviner. Vem hade trott att gamla Motörhead skulle komma med en rosé? Förvisso också en kraftig Shiraz – som är lite mer Heavy Metal, men bara lite. Nu kommer också den ännu hårdare och tyngre metallgruppen Slayer med en Cabernet Sauvignon kallad Reign in Blood Red. Har inte provat men fansen måste gilla vinet eftersom det nu kvalat in i Systembolagets ordinarie sortiment.

På senaste Systembolagsprovningen fick jag syn på denna flaska. Mycket ska man uppleva.

I oktober kommer en riktig heavy metalflaska. Det är den kanadensiska Crystal Head Vodka som gör entré i Sverige. Fascinerande dyrt: 70 cl vanlig vodka i en döskalle av glas för 499 kr. Kan det vara något? Nja, man måste nog ha en speciell döskallevurm för att betala detta.

Det är i alla fall roligare än det tyska vinet Happy Cat som kom i en flaska i form av en glaskatt.

 

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

Gamla favoriter blir som nya. Många minns säkert Egri Bikavér, en av Systembolaget gamla storsäljare. ”Tjurblodet från Eger” är Ungerns mest kända vin och sägnen berättar att vinet blandades med riktigt tjurblod under krigen på 1500-talet för att ge mod till soldaterna. De måste göra på minst tre druvsorter.

Tjurblodet från Eger är ett av Systembolagets gamla storsäljare och kommer nu i ny tappning.

Den 1 september kommer vinet i det ordinarie sortimentet. Druvorna är 30 procent kékfrankos, 20 procent cabernet sauvignon, 20 procent cabernet franc, 20 procent merlot och 10 procent syrah. Vinet har sedan lagrats 24 månader på tre år gamla ungerska ekfat.

Här har du fakta:

Simon Egri Bikavér klasszikus 2009, 79 kr, Eger, Ungern, 94024

Här är några andra av mina röda favoriter som lanseras samma dag på Systembolaget.

Lucas & Lewellen Pinot Noir 2010, 89 kr, Kalifornien, USA, 92038

Encontro 2010 , 87 kr, Bairrada, Portugal,  98001

Barbaresco Enrico Serafino 2008, 179 kr, Piemonte, Italien, 90129

Santa Ana Malbec Cabernet Sauvignon 2011, 69 kr, Mendoza, Argentina, 91258

Kom bara ihåg att lanseringen är lördag den 1 september.

 

Mikael Mölstad

Människor är förbjudna i alkoholreklam. I en gammal vinhandel (och då gissar du att det inte är i Sverige) fick jag syn på ett par affischer. De satt på baksidan av ett skåp på lagret. Som du förstår av mina bilder kunde jag inte låta bli att ta fram kameran.

Två gamla affischer som gör reklam för Torres viner känns inte så lockande längre.

I Sverige får man knappt visa något alls i en alkoholannons. Jo, det är tillåtet att ha med själva produkten man vill sälja. Men de får inte finnas något lockande runt omkring – glas, vinklasar, vinkällare eller annat mysigt som kan ge en positiv känsla. Människor som dricker är totalt bannlysta. Med andra får det inte finnas tillstymmelse till någon mänsklig känsla i annonserna. Könlöst är ledordet.

Torres affischer är långtifrån könlösa. Jag gillar båda skarpt. Speciellt den tandlöse vingubben med sin tastevin om halsen. Den ledsne matadoren är inte mycket sämre. De trugar på honom den ena flaskan efter den andra utan att göra honom glad.

Inget ont om Torresviner – men inte bli man sådär väldigt sugen?

 

Mikael Mölstad

Hur gott är det egentligen med kräftor? Kräftfest i augusti hör till de mest seglivade av de svenska traditionerna. Jag kan förstå det: en kul fest som markerar att sommaren slut. Själv har jag fiskat mycket kräftor – till och med på den tiden då man kunde hitta flodkräftor. Det var kul.

Själva kräftfesten var också kul – alla förberedelser och allt ståhej under glad samvaro. Men kräftor – njaaa. Det är sällan jag har njutit av dem. Mycket pill och slabb för lite mat.

Det måste inte vara snaps och öl till kräftorna. En Riesling funkar lika bra.

Men nog har jag fått i min några kräftor varje år. I år blev det ingen kräftfest utan bara ett antal svenska signalkräftor på tu man hand. De köptes färska i en plastburk. Ärligt talat smakade de inget vidare. Svenska Dagbladet hade rätt i sin kräfttest. Jag borde lytt deras råd.

Inte blev det öl och snaps heller. Jag gillar snapsvisor skarpt men är måttligt road av att bli snapsfull. Det blev en Riesling från Alsace istället. Mycket frukt och balanserad syra.

Ett perfekt ackompanjemang, tycker jag. Kan rekommenderas.

 

Mikael Mölstad

Svenska klassiker finns nu i snabbmatsform. På Centralstationen i Stockholm har de sedan ett tid ett helt nytt snabbmatstorg. Jag har inte studerat det närmare eftersom jag inte längtar efter vare sig Pizza Hut eller ”Home of the Whopper”. Men jag hajade till när jag såg skylten Svenska Klassiker – även det ett snabbmatsställe bland de mer namnkunniga kedjebolagen.

Svenska Klassiker har sitt snabbmatställe på Centralen i Stockholm.

Nu vet jag vad de svenska klassikerna är. Här serverades nämligen  hamburgare, kebabtallrik, tunnbrödsrulle och korv med bröd. Allt prydligt listat på skärmarna. Detta är det lätta att raljera över. Men frågar man tillräckligt många svenskar vad klassisk svensk föda är – så kanske det är svaret.

Här serveras faktiskt en hel rad av riktiga klassiker. Jag har dock inte smakat någon än.

Där fanns också ett antal rätter under rubriken Husmanskost. Det låter mer vällovligt – där fanns bland annat köttbullar, wallenbergare, pytt-i-panna och strömming. Och det är väl husmansklassiker om något.

Men vad sjuttsingen är lövstek? Det låter motsägelsefullt. Är det kanske lövtunna skivor av en större köttstek.

Jag ska ta reda på detta.

 

Mikael Mölstad

Ett spännande försök att skapa ett unikt äppelbubbel. Som alla champagnevänner vet så är det unika med lyxbubblet från Champagne att vinet jäses en andra gång på flaska. Det är då själva bubblet uppstår. Riktigt dyr årgångschampagne kan ligga och mogna med bubbel och jästrester i 10-15 år.

Nu har Kiviks Musteri getts sig på denna komplicerade process med en cider. Det började med en stor och bra skörd av äpplen 2004. Cidervinmakare Bengt Åkesson bestämde sig för att spara 500 flaskor för att se hur de utvecklades på flaska. Åtta år senare kan detta avslöjas.

Etiketten är delvis handskriven. De ingående äppelsorterna är: 50 procent Belle de Boskoop samt 25 procent var av Ribston och Cox Orange.

Vinet degorgerades den 30 mars 2012 – vilket innebär att jästtresterna togs bort genom nedfrysning och flaskan fick en champagnekork med stålgrimma.

För en vecka sedan provade jag denna raritet. Mitt första konstaterande var ett ordentligt tryck. Trots att flaskan kylts ner stående blev det som en Formel 1-öppning. Det doftade moget av en god äpplig brödighet – som ju även riktig champagne bjuder på. Smaken var supertorr – inte en uns av sötma eller överdriven frukt kunde anas. En ren, stram äppelcider med lyxpotential.

Det är kul när någon anstränger sig för att göra det lilla extra.

 

Mikael Mölstad

Är saluhallen framtidens gårdsbutik? Saluhallar har blivit på modet igen i kölvattnet av allt lokalproducerat. Och visst är det rätt. Få gårdsproducenter kan hålla personal för att sälja grönsaker för en femhundring om dan. En del här i nordvästskåne kör med ”lägg pengar i lådan”-upplägget. Det funkar alldeles utmärkt – men är knappast en lösning för framtiden.

Höganäs Saluhall har chans att bli en samlingsplats för lokalproducenter.

Jag hoppas på en ny typ av saluhallar som kan bli en samlingsplats för lokala producenter – både för att sälja produkter och utveckla koncept och idéer tillsammans med likasinnade. Höganäs nya Saluhall kan bli en sådan plats.

Det hela har just smygöppnats i Saltglaserats gamla lokaler som var en del av Höganäs AB. Lokalen domineras av de gigantiska ugnarna där keramiken fick sin glasyr och lyster. Sedan tidigare finns här nygamla möbler, designobjekt och konsthantverk.

Här finns också en stor färskvaruavdelning med allt av kött, fisk och fågel.

Bakom hela konceptet och genomförandet av den nya Saluhallen finns paret Eva Dahlberg och David Mill från Grand Hôtel i Mölle. Redan nu finns produkter från alla viktiga gårdsproducenter på Kullabygden tillsammans med utvalda varor från andra delar av sydsverige. Det blir till en nästan komplett livsmedelshall i en synnerligen spännande omgivning i den gamla fabriksbyggnaden.

Bakom saluhallen finns kocken David Mill med partner Eva Dahlberg från Grand Hôtel i Mölle.

Här ska det också produceras mat i olika former – allt från saftkokning och brödbakning till ölbryggeri och en mjölkvarn. I framtiden tror David Mill att  vissa producenterna själva kommer att driva egna enheter i saluhallen.

I Höganäs Saluhall ska det bli folkligt, festligt och förhoppningsvis fullproppat med kunder.