X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Rheingau är själva hjärtat i tysk vinindustri. Är just återkommer från några dagar i tyska vinregionen Rheingau. Den vackra sluttningen ner mot floden Rhen mellan Wiesbaden och Rüdesheim bjuder på massor av stiliga vyer – och bra viner. Jag har besökt de tre stora: Schloss Johannisberg, Schloss Vollrads och Kloster Eberbach. Resultatet ska bli en artikel i vinmagasinet Allt om Vin i september tillsammans med andra artiklar i en Tysklandsspecial.

Schloss Vollrads tillhör sedan sexton år Nassauische Sparkasse.

Min tes för artikeln var att Rheingau står för både tradition och framtid. Och detta blev mer än väl bekräftat. De tre stora, Johannisberg, Vollrads och Eberbach, har sedan medeltiden stått för ett nytänkande när det handlar om odling och vinifikation.

Schloss Johannisberg var tidigare ett benedektinerkloster – men är idag privatägt.

Munkarna på Johannisberg och Eberbach var skickliga i allt de företog sig – och mycket handlade om vin. Munkarnas kunskap och framtidstro har sedan överförts till Tysklands första och bästa vinuniversitet: Geisenheim i Rheingau.

Kloster Eberbach ägs av delstaten Hessen sedan cistercienserklostret upplöstes.

I Rheingau var man först i Tyskland med att kunna framställa ädelsöta viner. Det hände 1775 och var en revolution. Eftersom tyska viner sällan kunnat skryta med hög alkoholhalt var sötma det bästa sättet att göra dem hållbara.

Lustigt nog har Rheingau de senaste tjugo åren varit ivriga föregångare och förespråkare för den nya torra tyska vinstilen. De läckra torra rieslingvinerna har nu sina bästa förebilder i denna historiska del av Tyskland.

 

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

Har Systembolaget något att lära? (2). I den pyttelilla orten Littau finns min favoritvinhandel: Schubi Wein. I hundra år har de servat folk i Innerschweiz med vin. Under tiden har de byggt ut sin källare till massor av rum, gångar, prång och vrår. Det står och ligger vin överallt. De har till och med skyltat upp med en rundtur så man inte tappar bort sig. Det lär finnas mer än 3000 olika viner hos Schubi.

Schubi Wein utanför Luzern har funnits i över hundra år.

Ett helt rum är ägnat åt Champagne. Italienska specialiteter är också väl företrädda – liksom vin från alla världens vinländer i övrigt. Jag överdriver inte. De har en liten avdelning med mer exotiska viner också: Mexiko, Brasilien och Peru till exempel.

Mest imponerande är rummet med gamla årgångar. Här hittar du gamla godingar från 1970-talet och framåt. Schweizarna har en stor fäbless för bordeauxviner så de är också väl representerade. Här finns det mesta från Château Latour och neråt.

Ett rum är fyllt med erbjudanden av olika slag – både vin och delikatesser. Här kan man också få prova vinerna vid en disk.

Detta är mycket långt från det svenska Systembolaget.

Här är en liten bildkavalkad från Schubi Wein:

Mikael Mölstad

Har Systembolaget något att lära? (1). I Sverige säger vissa att urvalet på Systembolaget är det bästa i världen. Då jämförs nästan alltid med det vinurvalet i livsmedelsbutiker och på varuhus i utlandet. Men det är inte hela sanningen. I de flesta länder utanför Norden finns specialiserade vinhandlare med både enorma urval och mer sparsmakade. Det ligger sällan på stora butiksgator.

Här är ett exempel på en modern elegant schweizisk vinbutik.

Här är ett exempel från Schweiz på den mer eleganta. En stor luftig butik med stiliga vinfack uppdelade efter länder. Vinerna var av hög kvalitet genomgående – och här fanns de flesta länder representerade. Det var sålunda inte billigt vilket tydliggörs av att längst bak i lokalen fanns ett urval viner i lådor där ingen flaska kostade mer än 25 schweizerfranken (ca 170 kr). Det lät som att ”här hittar du billiga viner”.

I samma lokal fanns också ett vinprovarrum med stort modernt kök som lånades ut till alla som ville.

En stor del av butiken upptogs av ett rum där man kunde prova vin. En vinprovargrupp kunde helt sonika träffas här och plocka viner från butiken för sin provning. Där fanns också ett stort kök. Där kunde man hyra in kockar eller också samlas ett gäng för att laga sin egen mat tillsammans.

Och var gång man blev sugen på ett nytt vin var det bara att gå ut i butiken för att botanisera.

 

Mikael Mölstad

Amerikas första riktiga vindruva kan uppleva en ny vår. När spanjorerna koloniserade Sydamerika hade de med sig druvan Listán Negro. Överallt där de drog fram planterades druvan med olika framgång och fick olika namn. I Chile fick heter den ännu País (lantdruva), i Argentina och andra länder kallas den Criolla (kreoldruva) och när den anlände till Mexiko och Kalifornien var namnet Misión och senare Mission (missionsdruva).

Allt eftersom nya trendiga druvor plockats hem från Europa under de senaste 150 åren har den gamla Listán-druvan tappat status. Till slut gjordes det bara enkelt bulkvin antingen den kallades País, Criolla eller Mission. I Chile har dock Miguel Torres väckt liv i den inhemska País-druvan – med framgång. Fler kommer att följa. Här finns en potential att göra spännande viner av en för de flesta okänd druva.

Reserva de Pueblo är det första moderna rödvinet gjort på den gamla kolonialdruvan País.

Nyligen provade jag ett skojigt rödvin från Torres: Reserva de Pueblo på País-druvan. Riktigt bra i en rustik stil – det har alla möjligheter att bli en framgång.

Redan nu finns det ett vin på País-druvan i Sverige som är kanonbra: ett bubblande rosévin med namnet Santa Digna Estelado Rosé för 89 kr. Det är i ett tillfälligt sortiment men finns i de flesta butiker.

Räkna med att fler gamla druvor dyker upp i ny tappning.

 

Mikael Mölstad

Restauranger som dyker upp och försvinner kan bli framtidens trend. Världens tuffaste – och förmodligen dyraste – restaurangcontainer har landat i Stockholm. Det är vitvaruföretaget Electrolux som skapat två restauranglådor som de reser runt med i världen. Projektet kallas The Cube och har stått på de mest spektakulära ställen. Vad sägs om Triumfbågen i Paris eller domen i Milano. Under OS i London finns en av de två kuberna uppe på Royal Festival Hall.

Utsikten från Operans tak mot Kungliga Slottet och Strömmen är hänförande.

Idén med kuben är att förstärka Electrolux varumärke som leverantör av utrustning till de bästa restaurangerna, kan jag gissa. Det hela är i alla fall otroligt spektakulärt.

I Stockholm står The Cube nu fast förankrad uppe på Operans tak, På andra sidan operabygget finns en specialhiss som tar gästerna upp på taknocken där de byggt ramper över till andra sidan. Restaurangkuben i stål och glas har en magnifik utsikt mot Slottet, Skeppsholmen och Grand Hotel. Oslagbart.

 

Klas Lindberg bjöd på en underhållande show för de arton gästerna.

Jag var där när Årets Kock, Klas Lindberg, stod bakom spisen. Han bjöd på en underhållande matshow. Vi fick ömsom smaka direkt ur stekpannan – eller bevittna hur kocken själv for runt bordet vevandes i en gryta med färskpotatis och annat gott. Potatisen blev senare till en förrätt med löjrom och äggkräm. Lysande bra – liksom hans vinnarrätt från Årets Kocktävlingen: hällstekt biff med nordisk hetta och rökt märgsmör.

En eftermiddag med god mat, goda viner, trevligt sällskap och en vacker utsikt kan man leva länge på.

 

Mikael Mölstad

Systembolaget satsar på att göra kunderna mer nöjda. Ett monopol är alltid ett monopol och det är inte bra, kan man tycka. Ända sedan Systembolaget fick behålla sitt undantag som detaljhandelsmonopol för alkoholförsäljning i Sverige 1995 har det funnit starka krafter som vill stoppa detta. Men rösterna har faktiskt försvagats de senaste åren. Mycket beror på att sortimentet har förbättrats och tillgängligheten ökat. I synnerhet har möjligheten att beställa viner ur det enorma beställningssortimentet ändrat många negativa åsikter.

Nu ska vårt alkoholmonopol ta ett ytterligare stort steg framåt. Om ett år och några månader ska en helt ny sortimentsmodell lanseras. Det innebär att varje butik ska få ännu större möjligheter att själva styra sitt sortiment efter kundernas efterfrågan. En slags kundmakt i monopoltappning. Jag tror att det kan bli bra.

Här är två bilder från Nybrogatan i Stockholm. Den översta visar på indelningen av viner i länder. Den undre på ölavdelningen där dryckerna ställs upp efter smaktyp.

Ett led i detta är att butikernas flaskor och lådor ska ställas upp på ett annat sätt. Vinerna ska till exempel sorteras efter land, pris och sist smaktyp. Det är åtminstone ett förslag som testas just nu. Hela juli ut kan du se hur kan det kan bli i två testbutiker: Nybrogatan i Stockholm och Söderhamn.

Här finns en utförligare beskrivning av vad Systembolaget planerar.

 

Mikael Mölstad

Kaffeentusiaster älskar droppande filterkaffe. Länge trodde jag att de stora rostfria espressomaskinerna skulle skulle ta över helt på alla caféer. Och visst finns de idag nästan överallt. En riktig kaffeservering måste alltid kunna trolla fram en perfekt skummad cappuccino eller en skumfläckad espresso kallad caffè macchiato. De må vara en restaurang, bar, konditori eller coffeeshop.

Nu är dock motrörelsen igång. Det började med att unga kaffeentusiaster började mjukrosta eget exklusivt kaffe med urprungsbeteckning. Det funkar förstås inte att använda i en espressomaskin. Då dök presskannorna upp med en sil som man tryckte ner i glaskannan. För ett par år sedan överraskades jag av att några krogar plockade fram en gammal filterhållare av porslin från melitta. De bryggde kaffet vid bordet direkt.

På Drop Coffee står filterhållarna på parad redo att fyllas med utvalt kaffe som under flera minuter smaksätter det heta vattnet.

Nu hittar jag fler och caféer som nästan bara gör kaffe genom droppmetoden. Min senaste upptäckt är Drop Coffee på Södermalm i Stockholm. De har två coffeshops – på  Wollmar Yxkullsgatan och Tjärhovsgatan. Även Johan & Nyström i närheten har koll på detta. Kaffet är förstås exklusivt. På Drop Coffee har man till och med beskrivit doftupplevelserna på kaffesorterna. De populäraste är Korchona från Etiopien och beskrivs med doftord som bergamott och citrus – vilket låter misstänkt likt Earl Gray. Spännande! Men du kan också få en Daterra från Brasilien med doft av choklad och nötter.

Dags att leta upp den gamla filtertratten och droppbrygga kaffe på klassiskt vis.