X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Nu lanseras goda alkoholfria drycker. På fredag är det premiär för ett helt gäng av alkoholfri äppel- och druvmust. Systembolaget har tagit ett rejält tag i sitt alkoholfria sortiment, detta som ett led i att erbjuda bättre alternativ för de som inte kan eller vill dricka alkohol. Jag måste tillstå att jag är imponerad. Dessa drycker bjuder på ett rikt smakspektrum med bra syror och matvänlig frukt.

Det kommer mycket bra svensk äppelmust 1 mars på Systembolaget.

Gastronomigruppens Äppelmust står i särklass bland de svenska av dessa drycker – min favorit är gjord på äppelsorten Gravensteiner. Men även Kullamust och Kiviksmusten håller hög klass. Från Frankrike kommer tre drycker. Jus de Raisin är gjord av av ren druvmust och Jus de Pommes Artisanal är gjord på äpplen. Druvmusterna är mycket bra men bäst är den äppelmustbaserade drycken.

Den franska druvmusten, Jus de Raisin, är riktigt god.

Här är hela listan på dessa alkoholfria drycker.

• Äppelmust Gravensteiner, 36 kr, 90197

• Äppelmust Signe Tillisch, 36 kr, 90143

• Äppelmust Ingrid Marie, 36 kr, 90645

• Kullamust Premium Cox Orange, 38 kr, 90644

• Kullamust Premium Belle de Boskop, 38 kr, 90643

• Kiviks Årets skörd Gravenstein, 33 kr, 97002

• Kiviks Årets skörd Ekologisk Äppelmust, 33 kr, 97009

• Kiviks Årets skörd Cox Orange Belle de Boskoop, 33 kr, 97003

• Jus de Raisin Blanc, 59 kr, 1974

• Jus de Raisin Rouge, 59 kr, 1980

• Jus de Pommes Artisanal, 39 kr, 99202

 

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

Nu är det inte många kvar av de gamla favoriterna. Det fanns en tid i Sverige då alla svenskar drack nästan samma viner. Snart är de alla borta. Kvar finns det halvsöta Diamant och några till – än så länge. Jag kan undra vilka som håller försäljningen uppe?

Den klassiska Paradoretiketten är säkert nostalgisk för många vindrickare som hängde med på 1970-talet.

På fredag kommer en krönika om Parador och en recension om hur den smakade. Jag gick nämligen och köpte en flaska. En av de sista som fanns i Stockholm. Är du intresserad av flaska får du skynda på. Snart är dess saga all.

Den senaste Parador-etiketten är originell men knappast snygg. Den gamla Systembolagspåsen följde med på köpet.

I krönikan berättar om jag om dess utseende och hur den såg ut från början. Här kommer därför lite bildbevis. Observera påsen under Paradorflaskan. Det är en gammal Systembolagspåse som Lennart på Systembolaget på Sveavägen plockade fram ur sitt hemliga lager.

Min samling av oöppnade Vin Tinto-flaskor är en stilig vininstallation i mitt kök därhemma.

Jag berättar också om Vin Tinto som är hädangången sedan flera år. Jag köpte dock ett gäng av de sista flaskorna. Inte för att dricka – även om de är helt okej i smaken. Anledningen var deras design som jag gillar. Den skapade av den kände formgivaren Anders Beckman på 1950-talet – samme man som startade en designskola i Stockholm.

Snygg design var ibland ett signum för de klassiska Vin & Spritcentralens viner.

 

Mikael Mölstad

Är vinkällarens tid över? I min senaste krönika den 17 februari skrev jag om att vin klarar mycket mer av skakningar och temperaturförändringar än man tror – ja, att helt enkelt bli omilt behandlat utan att drycken förstörs. Detta förutsatt att det är hyggligt bra vin på glasflaska.

Jag beskrev där mitt experiment med två identiska flaskor där det ena körts runt i bilen i hetta och kyla och den andra förvarats under perfekta förhållanden. Det vill säga det förhållande som alla vinkännare påstår är de rätta för att lagra vin.

Här är beviset på två flaskorna Rosso di Montalcino 1999 från Fattoria dei Barbi där den till vänster låg i bilen och den till höger i vinkällaren.

Detta kanske inte gäller längre. För efter bilskumpande och ytterligare tio års lagring provade jag flaskorna. Och det var nästan ingen som helst skillnad i smak och doft. Jag blev, som jag skrev, mycket förvånad.

 

Mikael Mölstad

Det finns olika sidor av naturvin. Under det senaste året har naturviner blivit haussade bland många sommelierer. På det bästa krogarna i Sverige är naturviner ett stående inslag på vinmenyerna. En vinmeny till avsmakningsmenyn är ju ett sätt för restaurangens vinansvariga att briljera med sina favoriter. Mina erfarenheter av naturvin till mat är kort och gott: spännande. Ett naturvin har ofta ett annat spektra av smaker. Många gånger kan det bli mycket givande möte med maten. Andra gånger är det en ren katastrof.

Barone Francesco Ricasoli visade upp sina senaste viner i Stockholm. Han gillar Sverige – men så är det också hans största marknad.

Mannen bakom Barone Ricasoli i Toscana, själve baronen Francesco Ricasoli, var i Sverige nyligen. Han har utvecklat vinifiering av viner till en avancerad konst. Varje år görs närmare 200 olika vinifieringar av druvor från olika gårdar. Han arbetar mycket med olika druvkloner, terroirer och vingårdens höjd över havet. Allt för att utveckla större upplevelser av det färdiga vinet.

Naturliga viner har han dock inte mycket till övers för. Han menar att det är alldeles för mycket struntprat bland entusiasterna – för att uttrycka sig milt. Han gillar ekoviner och hållbar produktion dock. Och när det handlar om mindre svavel i vinerna är han positiv.

Jag konstaterar bara att naturvinsentusiasterna i alla fall har fått fart på debatten kring mindre tillsatser i vin.

 

Mikael Mölstad

Robert Parker älskade vinerna från Valandraud. När jag började göra vinböcker i slutet på 1980-talet var det två vinhus i Bordeaux som stack ut: Château Le Pin och Valandraud. Dessa två viner blev de första kultvinerna. De hade helt enkelt mer av allt – inklusive priset. Alla pratade om dem. De som gjorde vinerna kallades garagister – det påstods att de gjorde vinerna i sina egna garage. Vilket inte var riktigt sant – men nära.

Jean-Luc Thunevin skapade ett av världens första kultviner: Château Valandraud. Här med hustrun Murielle, född Andraud, därav slottsnamnet.

Den amerikanske vingurun Robert Parker gillade verkligen dessa kraftiga viner med mycket smak och alkohol. När skaparen av Château Valandraud, Jean-Luc Thunevin, nyligen var i Stockholm kunde han bekräfta detta. Han berättade också att Robert Parker brukade kalla honom The Bad Boy. I Stockholm kunde han därför stolt visa upp ett av sina viner med namnet Bad Boy de Valandraud. På etiketten syns också ett svart får som ju också symboliserar vilken rebell Jean-Luc Thunevin var på 1980-talet.

Bad Boy de Valandraud är en högklassig Bordeaux på 95% Merlot och resten Cabernet Franc.

Nu, en bit över 50 år, har han en dotter som är lite som Lisbeth Salander. Själv är han inte lika rebellisk längre. När han förklarade hur bra skruvkapsyler är – och hur mycket korkdefekter som det blir av korkviner – frågade jag förstås varför han inte gick över till skruvkapsyl. Nej, menade han traditionen med kork är så stark.

– Men är du ingen bad boy längre då, undrade jag.

– Nej inte mycket, jag börjar väl bli gammal, kom svaret från Jean-Luc Thunevin.

När rebellen blir gammal blir han traditionell.

 

 

Mikael Mölstad

Över 2000 viner provade. Nu är det klart. Jag har varit med i provningsteamet som testat igenom en stor del av vinerna i Systembolagets beställningssortiment. En grannlaga, tidskrävande men mycket givande uppgift. Vi började den 18 januari och avslutade det hela den 7 februari. Runt 120 viner blev provade per dag.

Ordning och reda bland glas, spottkoppar och dator är en nödvändighet. Protokollen ifylls noggrant.

Det finns mycket att upptäcka bland alla dessa buteljer. Mycket roliga viner från delar av världen där du annars inte hittar några viner – och många fantastiskt bra viner som är värda att upptäcktas. Enligt våra preliminära beräkningar var runt sextio procent av vinerna mer än prisvärda.

Muskatvinet ”You shook me all night long” med AC/DC-logga var mer kul än kvalitet.

Många lustigheter dyker också upp. Till exempel AC/DC-viner – ja ni vet den australiska hårdrocksgruppen. Detta är dock mer kuriosa än bra.

Resultatet av hela denna holmgång i vinvärlden kommer i vintidningen Allt om Vin i mars. Jag ska då också berätta mer om resultatet av mina vedermödor här i SvD.