X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Årets Kock blev i år en rafflande historia. Det här blogginlägget borde ha skrivits redan förra veckan. Men ofta är det det som ligger en närmast om hjärtat som man missar som en nyhet. Jag var nämligen på Årets Kock och hejade på Klas Lindberg. Jag känner honom och hans sambo sedan flera år. Redan förra året led jag med honom när han bara blev trea. Det var ju egentligen jättebra i första finalen – men Klas var grymt besviken. Han hade ju tänkt att vinna.

Klas Lindberg kostade på sig ett leende för min kamera mitt i all koncentration.

Men i år höll det. Och det var tack vare att han tog lärdom av förra årets tävling. Bra gjort. Det är inte alla förunnat att lära sig av sina egna misstag. Förra året var Klas på tok för ambitiös med teknik och tillbehör. Han ville visa allt han kunde på en gång. I år tog hand det lugnare och koncentrerade sig på huvudråvarornas smaker: först en svensk biffrad från Gotland och sedan färsk hummer.

Sekunden innan hans namn lästes upp av Prins Carl Philip såg Klas så här förundrad ut.

Det är inte ofta jag tjoar spontant i offentliga sammanhang. Men när hans namn lästes upp gav jag ifrån mig ett glädjetjut. Mest tjoade Per Bengtsson från PM & Vänner i Växjö. Han stod bakom mig och skrev: så himla gött! Men så är Klas både smålänning och har jobbat på hans krog.

Det blir ett hektiskt år för Klas Lindberg. Men för mig blir det lite lugnare. Nu har han ju vunnit.

 

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

En tillfällig lansering med toppviner. Min provning av över 2 000 viner från Beställningssortimentet fortsätter. Idag kommer vi upp i över 1 000 provade viner. Hälften kvar! Men det är fortfarande lika kul, kan jag lova. De är få förunnat att gå igenom så många olika viner under så kort tid. Oerhört lärorikt.

Men det händer annat också på vinfronten. Systembolaget släpper nästa vecka den 1 februari 43 viner i ett tillfälligt exklusivt sortiment. Där finns några riktiga höjdpunkter. Ja, faktum är att det var en räcka viner i följd som alla kan rekommenderas:

• Château La Garde 2000, 299 kr, nr 98030

• Barbera d’Alba Luciano Sandrone 2009, 199 kr, nr 94069

• Vietti Perbacco Nebbiolo 2008, 179 kr, nr 92007

• Casalferro 2008, 319 kr, nr 90515

• Colledilà Chianti Classico 2008, 319 kr, nr 90514

• Kaesler Cabernet Sauvignon 2008, 219 kr, nr 94810

• Meerlust Cabernet Sauvignon 2009, 199 kr, nr 99283

• Syrah Le Pousseur 2008, 180 kr, nr 99180

• Le Cigare Volant 2007, 280 kr, nr 99200

• Châteauneuf-du-Pape Cuvée Anonyme 2009, 359 kr, nr 98016

Det var en ren fröjd att att prova igenom dessa viner när provningen hölls på Systembolaget i december.

Tre av dem har jag med i dagens tidning som rekommendation: Château La Garde, Casalferro och Meerlust Cabernet Sauvignon. Visst kostar dessa viner en bra slant – men vinupplevelsen ligger helt i nivå med priserna.

Redan nu kan du kolla in vinerna på Systembolagets webbplats.

 

Mikael Mölstad

Beställningssortimentet är en riktig guldgruva. Varje år i januari är jag en i vinprovarteamet som gör Sveriges största maratonprovning. Det handlar om att ge utlåtande om en stor del av vinerna i Systembolagets beställningssortiment. Totalt kommer vi att prova över 2000 viner. Provningen arrangeras av tidningen Allt om Vin där jag också är redaktör.

Hur kan man prova 2000 viner, undrar du säkert. Svaret är metodiskt och koncentrerat med nogsam spottning. Ett vin i taget där omdömen och poäng förs in i ett dagligt excelark. Det krävs också en erfarenhet. Tillsammans har vi i vinprovargruppen mer än 100 års kunskap kring detta.

Det blir många viner – och alla sorteras och katalogiseras av våra duktiga sommelierer från Grappe.

Det krävs förstås även en hel del tid. Minst sjutton dagar kommer det att ta med ett dagligt pensum av cirka 120 viner.

Blir man inte urless på vinprovning, funderar du kanske nu. Nja, inte så farligt. Det är en spännande variation. Även om en räcka på 25-30 viner av samma typ i rad kan vara lite avtändande. Men oftast är det intressant. Man lär sig enormt mycket.

Och en sak är klar – det finns många fantastiska viner i detta dolda sortiment. Det är dem vi ska rapportera om fram i mars.

Och jag ska rapportera mer om provningen allt eftersom den fortlöper.

 

Mikael Mölstad

Mer naturligt för mannen med det naturliga köket. Vår store matkreatör Mathias Dahlgren har satsat nytt på sin tvåstjärniga krog på Grand Hotell. Jag har varit där och tittat. Inredningen är helt ny med gråa mjuka toner och bekväma möbler. Även belysningen har blivit bättre. Det är inredningsdesignern Ilse Crawford från England som skapat denna elegant modesta miljö. Med tanke på den glada kreativa inredningen som hon tidigare designat på Matbaren är detta mycket återhållet.

Mathias Dahlgren och hans restaurangchef Daniella Illerbrand visade stolt runt i de nya lokalerna.

Mathias matkoncept ska nu också bli ännu mer naturligt. Han har skapat en hel meny med växter i fokus. Helt vegetarisk är den dock inte – det finns lite fisk och kött här och där. Men bara som ackompanjemang. Även på vinsidan är det naturligt som gäller. Till hela växtmenyn serveras bara naturviner – det vill säga viner som görs ekologiskt utan tillsatser. Enligt mina sagesmän som provat maten och vinerna håller det i det närmaste världsklass.

Nya inredningen på Mathias Dahlgren Matsalen: elegant, sparsmakad och bekvämt med bra belysning.

Men smakar det världsklass så kostar det också. Men det kan det vara värt om du gillar stora restaurangupplevelser.

Ett tips: om det är tre gånger dyrare än vad det kostar på andra krogar – så kan du ju gå ut var tredje gång – så blir det inte dyrare.

 

Mikael Mölstad

Överraskande enkel lokal – och överraskande gott. Vet ni att en av Sveriges största livsmedelsexporter är tacos. Det är kryddföretaget Santa Maria som har en sådan exceptionell framgång med med hela sitt tacossortiment i Europa. Nu var det längesedan jag åt dessa mexikanska specialiteter då det yngsta barnet kommit ur tacosåldern.

Men i fredags var det dags. Det blev en plötslig lunch på stan med min medarbetare. Hon tog mig ner i en källare på Barnhusgatan i Stockholm – bara runt hörnan från Drottninggatan. Där ligger La Neta – inte mycket mer än ett hål i väggen med mycket basic inredning. Ja, man sitter faktiskt på enkla träbänkar.

Fredagsmys med tacos på La Neta. Riktigt gott och kul med tallrikar och peppar-saltströare i plast med leksaksfärger.

La Neta kallar sig Skandinaviens första mexikanska taquería. Jag förmodar att de lever upp till detta. De som har stället är i alla fall mexikanare. Min erfarenhet av mexikanska tacos sträcker sig bara till San Diego – och det är ju på fel sida gränsen.

På La Neta var det mycket kryddigt och kul med olika blandningar av kött man kan välja på i sitt bröd. Det vara extra kul med deras plastallrikar i olika glada färger. Det gav en genuin känsla, på något sätt. Man kan säga att varken lokalen eller serveringsupplägget var speciellt inställsamt. Vilket hedrar dem.

Lite mys med tacos på fredagslunchen kan rekommenderas.

 

Mikael Mölstad

Verkligheten överträffar dikten ibland. I augusti skrev jag om några av våra kända vinprofiler och deras guilty pleasures. En av dem berättade då att en av årets höjdpunkter är Matéus rosé ihop med räkost på tub. Nu har jag nyligen fått bildbevis. Bilden är uppenbarligen tagen på en hotellbalkong där man njuter av värme och sol – fjärran från vinter-Sverige.

Svensk räkost på tub, salta kex och Matéus Rosé är en höjdarupplevelse, anser en av våra vinkännare.

Det ser faktiskt ganska mysigt ut – eller?  Jag kan tro att det är riktigt gott: syra, sötma, sälta och den feta smaken från räkosten.

Jag fick också ett mejl från Karin R som kom ihåg sina upplevelser kring det ryska vinet Ruby of Crimea. I min krönika till nyår berättade jag ju om en annan Ruby of Crimea-erfarenhet. Karin minns vinet som en eländig soppa – ja faktiskt helt odrickbart. Det enda det kom på att göra med vinet var att använda det till att rengöra gamla stövlar med. Och så blev det.

Om stövlarna blev extra vackra och rena förtäljer inte historien.

 

Mikael Mölstad

Det är kul men svårt att öppna ostron. Jag kan inte undanhålla er denna bild på nyårsaftonens ostronfat. Jag gillar ostron och champagne – speciellt med tanke på champagnen. Men jag har vänner som absolut skulle ta ostronen före champagnen om de tvingades välja.

Dessa vänner var nu värdar på nyårsafton. Jag erbjöd mig förstås att hjälpa till med öppningen. Visserligen har jag prövat förr – men ändå känns varje gång som den första. Hur ska man hålla dem, var ska kniven stickas in. Och det stående problemet: vissa ostron är för mig omöjliga att öppna.

Vårt stiliga fat med nyöppnade ostron inför nyårsfesten. Gott – men jag tycker nog champagnen ändå är det bästa.

Av dessa här på fatet har jag öppnat ett tiotal – och det tog säkert femton minuter. Det vinner man inga tävlingar på. Ska man bli världsmästare måste man öppna 30 ostron på två minuter och 28 sekunder. De ni. Det gjorde nämligen världsmästaren i höstas. Han är svensk, heter Johan Malm och jobbar på restaurangen Gabriel i Feskekörka i Göteborg. Hans pappa äger dessutom stället.

Jag var hos Gabriel i höstas och studerade hans ostronteknik – men det hjälpte alltså inte i nyår. Men ostronen var mycket goda – vilket inte alltid är fallet.

 

Mikael Mölstad

Nytt är med nya föresatser. På fredag den 13:e (illavarslande nog) kommer min första krönika för året. Det handlar om vin och kalorier. Ett både svårt och känsligt ämne. Svårt därför att detta med kalorier är komplicerat – känsligt därför att det finns många åsikter. När jag skrivit krönikan insåg jag att detta måste granskas av sakkunskapen – i detta fall av vår ende bantningsprofessor Stephan Rössner. En man som dessutom vet hur man njuter av mat och dryck.

Stephan gav mig omedelbart backning på flera förklaringar jag gjort. Trots att jag läst på ordentligt. Dessutom la han till att alkohol är vårt mest energitäta livsmedel – näst efter fett. Det är inte så kul att veta även om det finns en tröst med att det kostar energi att förbränna alkoholen.

Visst kan rödvin vara nyttigt – men det innehåller ändå massa kalorier. Foto: Dan Hansson.

Men allt detta får du läsa om på fredag. Men med tanke på att alla kunniga SvD-läsare vill jag bara säga att jag har bemödat mig om att allt ska vara rätt.

Sedan tror jag mig ändå veta att några av er har andra åsikter. Det är uppenbarligen så att det finns olika skolor när det handlar om kalorier och förbränning. Det finns en del religioner också som förkortas GI eller LCHF.

Men å andra sidan så är det väl fortfarande så att var och en får bli salig på sin religion. Så länge man blir smal och vacker av den.