En flaska whisky för 150 000 kr

Hur dyr kan en flaska whisky bli? Idag presenterades världens dyraste och äldsta whisky i Stockholm – åtminstone när det gäller en nybuteljerad flaska. Jag var en av några utvalda som också fick prova den. Whiskyn är en 70-årig Glenlivet Single Malt förpackad i en stilig droppformad kristallkaraff med tillhörande handgjord träschatull. Av totalt 100 flaskor har bara två exemplar tilldelats Sverige. Systembolaget ska saluföra dessa rariteter från den 2 maj för runt 150 000 kronor per helflaska. Dags att hänga på låset denna morgon?

Det är det skotska handelshuset Gordon & MacPhail som tillsammans med sin partner i Sverige whiskyspecialisten Symposion i Malmö presenterade dyrgriparna i Stockholm. Glenlivet Generations 70 Years Old, som det officiella namnet är, levereras direkt från Gordon & MacPhails skattkammare i den skotska whiskyhuvudstaden Elgin. I deras lagerhus förvaras en mängd gamla whiskyfat så exklusiva att många pratar om byggnaden som whiskyvärldens nationalbibliotek.

Gordon & MacPhails vd Michael Urquhart, i skotskt paraddräkt, presenterade den unika flaskan.

Hur smakade den då? Jo, jag fick prova någon centiliter av det som legat så länge på fat att hela 40 procent hade dunstat bort (det är det som på whiskyspråk kallas angels share – änglarnas andel). Färgen var lustigt guldskimrande med gröna toner. I doften fanns toner av allt från läder, pomerans och äpplen till vanilj och lite rökighet, men bara svagt. Smaken hade mer av bränd fatighet med en örtsyrlig frukt – elegantare än det mesta jag provat i denna väg. Jodå, det var en upplevelse. Men med tanke på att mina droppar kostade kring 3 000 kr (åtminstone när de befinner sig i helflaskan) så är nog prisvärdet begränsat. Fast det handlar ju om samlarvärde för whiskyfanatiker och då ska det kosta.

Jag fick nöjet att prova några centiliter av dyrgripen – det kändes högtidligt.

Flaska nr 1 auktionerades häromdagen ut för cirka 155 000 och pengarna ska gå till Röda korsets arbete bland tsunamioffren i Japan. Hedrande – och då är plötsligt priset riktigt sympatiskt. Även om flaskan bara innehåller destillerad mäsk som legat på gamla sherryfat i sju decennier.

Visst ska vi ha gårdsbutiker som säljer vin

Sveriges förhållande till alkohol är lite märkligt. Förslaget om att vinodlare ska få sälja sitt eget vin har just inte kommit längre än till ett förslag från regeringens utredare. Det som jag trodde äntligen skulle bli av verkar nu har kört fast. Detta sedan ensamutredaren har fått ta EU-hänsyn, som det verkar, och måste ge dessa gårdsbutiker rätt att också sälja andras alkoholprodukter – om än i mycket begränsad omfattning.

Nykterhetsföreningen IOGT-NTO:s aktiva ordförande Anna Carlstedt vill naturligtvis stoppa det hela och anar morgonluft. Hon går hårt ut och meddelar att det nu kan bli tillåtet med fristående spritbutiker. Genom en enkät har hon fått socialnämndsordförande i kommuner att ana oro. Tro det, ja. Lite skrämselpropaganda kan säkert få en del politiker att blir räddhågsna.

Egentligen skulle det ju bara handla om att små svenska vinodlare skulle få sälja sina egna produkter på gården. Ganska dyra viner som knappast kan skapa sociala problem.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson är en stor förespråkare för gårdsförsäljning. Undrar om han kan driva igenom förslaget?

Just nu vet jag inte hur det går. Förslaget ska väl ut på en rejäl remissrunda innan regeringen lägger fram sin proposition i riksdagen. Det kanske blir i höst, i bästa fall. Trist och tråkigt. De svenska vinodlarna får helt säkert inte sätta igång sin efterlängtade gårdsförsäljning i sommar – en gårdsförsäljning som kommer att skapa ett fantastiskt uppsving där ett vingårdsbesök blir en spännande helhetsupplevelse med källarbesök och provsmakning. Och några souvenirflaskor att prova därhemma.

Visst är Sverige en del av Europa. Fast ibland undrar man.

 

Dags för ett vin- och spritmuseum därhemma?

Vin & Sprithistoriska museet på Dalagatan ska tömmas. Om du inte visste det så låg en gång Vin och Spritcentralens huvudkontor i norra änden på St Eriksgatan i Stockholm. Denna pampiga byggnad har idag bara en rest kvar av sin storhetstid – det vin och sprithistoriska museet. Skojigt att besöka med jättetrevliga utställningar. Men det ligger ju i helt fel ände av stan med dåliga förbindelser. Jag har alltid framfört åsikten att det borde flyttas till Djurgården. Svaret var krasst – det går inte därför att alla maskiner och apparater är för tunga och dyra för att flyttas.

Men nu är det ändå bestämt, utan min påverkan, att ett nytt museum ska öppna i Galärskjulen på Djurgården i maj 2012. Det är dock inte troligt att så mycket av de trevliga (men tunga) utställningarna kommer att flytta med. Vad jag hört ska det mesta monteras ner och förpassas till något bergrum utan tillträde för dig och mig. En del prylar ska också säljas ut. Från den 9 april kan du passa på att skaffa dig lite kul vin- och sprithistorisk kuriosa för hemmet. Jag ska själv bege mig dit (om jag bara kommer ihåg det).

Så här ska det nya museet i Galärskjulen på Djurgården se ut – enligt en arkitektskiss.

Det nya museet blir stiligt värre i tre delar – en mindre utställning med vin- och sprithistoria, en lokal för specialutställningar och en större yta för den nya Absolut Art Collection. Ja, du vet kanske att Absolut Company samlade på sig fantastiska konstverk under sin glansperiod. Bland annat finns verk av Andy Warhol, Louise Bourgeois, Keith Haring, Damien Hirst, Dan Wolgers och Linn Fernström. Det blir en attraktion som heter duga, kan jag lova, och på rätt plats i Stockholm.

Varför får inte Sverige fler Michelin-stjärnor?

Det blev inget stjärnregn över Sverige. Årets upplaga av Guide Michelin Main Cities of Europe 2011 har just kommit. Just inget att yvas över för Sveriges del. Sjömagasinet i Göteborg tappade sin stjärna – inte så konstigt då de har stängt, byter ägare och inte öppnar förrän framåt sommaren. Thörnströms Kök i samma stad fick dock en stjärna. Det var verkligen på tiden. Thörnströms har presterat på topp i många år nu och jag kan undra vad den röda guiden sett för fel hos dem tidigare. Ännu märkligare är det att inte Operakällaren fick tillbaka sin stjärna (som togs ifrån dem förra året). Nästan alla seriösa krogrecensioner i Sverige har satt toppoäng på detta klassiska mattempel. Jag har jobbat med krogbedömningar i tolv år och fattar absolut ingenting.

Michelins europeiska storstadsguide är en diger lunta. Med alldeles för få stjärnbeströdda svenska krogar.

Överhuvudtaget tycker jag att Guide Michelin är mycket njugga mot Sverige. Om du varit på en-stjärniga krogar i Frankrike (det finns över 450 av dem) så vet du att de sällan kan jämföras med de nio i Sverige som fått den äran. De svenska en-stjärniga, som jag upplevt det, lagar mat som är väl värda två stjärnor i jämförelse. Det är något konstigt med att deras bedömningsgrunder skiljer sig så mellan olika länder – kan det bero på att den röda guiden är född i Frankrike?

Jaha tänker du, men en stjärna handlar ju om allt annat på restaurangen också. Nej, det gör det faktiskt inte, för detta ändamål har de gafflar. Stjärnan är ett betyg på maten. En en-stjärning restaurang ska indikera ”a very good cuisine in its category”.

Jag har flera gånger försökt diskutera detta med Guide Michelin men aldrig fått något bra svar.

I maj lanseras Sveriges bästa torra vin

Kanske kan det bli något av Sverige som vinland. Har just provat igenom alla nya aktuella årgångar i det fast sortimentet – men också ett gäng viner som ska lanseras i maj i det tillfälliga sortimentet. Där finns det mycket att se fram emot. Det mesta är från klassiska vinområden i Europa. Många bra och prisvärda bourgogner, men också berömda Rhône-viner som Châteauneuf-du-Pape eller pampiga Chianti från Toscana.

Mindre klassiskt är två svenska viner som håller riktigt bra nivå: Interkardinal Solaris och Hällåkra Rondo. Speciellt Interkardinal-vinet övertygar stort. Producerat på Vingården i Åhus men skapat av Sveriges kanske skickligaste vinproducent (åtminstone när det gäller torra viner) – Murre Sofrakis på Vingården i Klagshamn. Ett vin som lätt kan förväxlas med stora viner från södra halvklotet. Imponerande.

Interkardinal Solaris från Vingården i Klagshamn är ett svenskt vin som imponerar.

Jag tror inte jag har lovat äta upp min eventuella hatt om Sverige kan producera kvalitetsvin. Men skulle det vara så, så gör jag det gärna. Sverige kan bli ett vinland i norra Europa att räkna med – åtminstone i det mindre formatet.

I en flaska champagne finns 250 viner

Livet har sina ljusa sidor. Befinner mig just nu i Champagne efter denna hektiska tid med restaurang-galor och annat. Det här är den tiden på året då de kommande champagnerna ska blandas och jag har fått nöje att vara med och prova en del. Från champagnehuvudstaden Reims åkte vi till den lilla byn Aÿ – utanför Epernay. I Aÿ ligger det berömda champagnehuset Bollinger, fortfarande privatägt, fortfarande otroligt bra kvalitet och fortfarande James Bonds favoritbubbel. Av en London-sommelier från Gordon Ramsay fick vi höra lite skvaller: dagens James Bond-skådis Daniel Craig beställer alltid Bollinger Rosé när han är på krogen  – bara så du vet.

Champagnehuset Bollinger tillhör de stora i världen – och kanske mest känd som James Bond-champagnen.

Om du tycker Bollinger (och många andra berömda champagner) är dyrt så ska du läsa följande. Standard-champagne har ingen årgångsbeteckning på grund av det är blandning av många olika viner från olika årgångar. En Bollinger Special Cuvée består av – hör och häpna nu – 120 olika viner från två olika årgångar samt en del äldre extra lagrade smaksättar-viner. Totalt finns det i standardcuvéen från Bollinger runt 250 olika viner. 250 olika viner! Tänk bara på jobbet att prova igenom alla dessa för att bestämma vilka och hur mycket som ska finnas med? Jag fick vara med och prova 16 av dessa grundviner – viner som alltså är helt unga och utan bubblor. Bubblorna skapas först när slutblandningen är gjord.

Alla grundviner är av olika karaktär – chardonnay och pinot noir från olika vingårdar, olika årgångar och med olika mycket ek. Det var fantastiskt spännande att får prova igenom dem för att förstå komplexiteten i en champagne – i synnerhet från de stora husen som Bollinger. Jag kan bara säga att det är inte dyrt med champagne när man betänker allt jobb bakom.

Här står den kommande Bollinger Special Cuvée som ska lanseras hösten 2014.

Jag fick också prova den färdiga blandningen av Bollinger Special Cuvée som nu ska korkas  och mogna på sin slutliga flaska där bubblorna uppstår – för att lanseras hösten 2014. Helt kort är den värd att se fram emot.

Som du förstår är det är inget snabbgöra det här med champagne. Den dyraste Bollinger-cuvéen med årgångsbeteckning kan ligga upp mot tio år innan den släpps.

Glädje och besvikelse när vinnarna ropades ut

Så var det över för denna gång. I måndags var det White Guide Gala där restauranger och kockar hyllades och fick ta emot diplom som vinnare i olika klasser. Över tusen personer var anmälda och de kom runt 900 så det var en viss anspänning för mig som var ansvarig, innan det hela kom igång. Det är många detaljer som ska stämma. Prisutdelarna ska vara på plats och kallade vid rätt namn och titel. Vår Landsbygdsminister var en av dem – och han var som vanligt punktlig. Den nye chefen för Electrolux, en riktigt amerikansk högdjur, var en annan.

Prismottagarna ska förhoppningsvis också finnas i lokalen. Ingen vet om något i förväg men vi har förstås kollat att de var anmälda – men vi vet ju inte alltid vilka personer som kommer från respektive krog eller bar (ja, vi hade även ett barpris detta år). Sedan ska det stämma med alla bilder, inspelade filmer och uppläsningar av motiveringar. Men allt gick vägen, med den äran. Publiken var supernöjd och jublade ikapp med vinnarna, för det mesta. För visst var det några som blev grymt besvikna när det inte vann. Men sån’t är livet på galor. Alla kan inte vinna.

Det blev trångt på scenen när vinnarna samlades för den avslutande fotograferingen.

Glatt förvånad blev Daniel Berlin från Skåne-Tranås som blev Årets Rising Star när han fick reda på att han också skulle få delta i en världsomspännande segling-matlagningstävling arrangerad av San Pellegrino. Mesta folket på scenen stod Mathias Dahlgren– Matbaren för. De vann servicepriset och hela serveringsstyrkan rusade upp på scen (de fanns ju redan i huset). Nästa lika många var de från Operakällaren som fick pris för Årets Vinupplevelse. Mest hyllad blev Magnus Ek som fick Årets Gastronomiska Gärning och vars krog Oaxen också blev bästa restaurang tillsammans med Frantzén/Lindeberg. Tryggast var dock jämtlänningen Magnus Nilsson som korades som Årets Matupplevelse för sin restaurang Fäviken Magasinet utanför Åre. Hans chef Patrik Brummer var också på plats och blev riktigt glad. Stående jubel mötte Alain Passard, den franske terroir-kocken, som mottog Global Gastronomy Award. Vilka som vann alla priserna kan du läsa om på denna plats här på SvD-webben. Där finns också en kul text om årets trender.

En gala, tolv vinnare och över tusen gäster

Nu känns det som jag har full koll. Om du tror att det mesta av mitt liv kretsar kring vin och restauranger så har du helt rätt. Men de senaste dagarna har det just bara kretsat kring dessa ämnen – jag har varken sett restauranger eller vinflaskor. Allt har handlat om att få till allt med prisutdelare, bildspel, filmer, scenframträdanden och tusen andra saker som hör en gala till.

Ja, på måndag är det dags för restaurangbranschens egen Oscars-variant – White Guide-galan. Samtidigt lanseras årets upplaga av White Guide – Sveriges största krogguide. För er som vet hur storslaget det är på Kodak Theater i Hollywood kan jag meddela: vi försöker vara lika häftiga. Publiktrycket är i alla fall lika stort. Detta är ju en branschgala bara för inbjudna. Just nu är det över 1000 personer anmälda. Trots att vi satte stopp för tre dagar sedan dyker det upp ömmande fall hela tiden – och andra sena anmälningar som vi bara måste acceptera. Det är ju ganska synd om en vinnare inte får plats i lokalen – som ett exempel. Särskilt som vinnarna inte vet om att de är just vinnare förrän deras namn ropas ut – precis som på Oscarsgalan.

Ikväll känns det som om allt är på plats. Jag är dessutom extra glad att vår duktiga och fryntliga Landsbygdsminister Eskil Erlandsson ska både inleda och avsluta det hela. Han är en bra karl.

När de sista pressmeddelandena är klara ikväll får det nog bli ett glas vin. Det är jag värd. På måndag kväll kan du läsa om vilka som vann. Det finns på olika webbsidor och andra bloggar – och på White Guides egen webb förstås.

Kul kväll med Sofia Wistam och Sören Polonius

Livet har sina ljusa sidor. Mitt i allt jättejobb med den förestående White Guide-galan på måndag blev det lite avkoppling härom dagen. Jag fick nöjet att spendera en kväll med Sofia Wistam på restaurangen Fredsgatan 12. Sofia ska vara moderator på den stora galan dit över 800 människor ska söka sig på måndag. Syftet var att diskutera genom alla prismottagare och prisutdelare så att det blir ordning och reda. Det är viktigt för en moderator på en så komplicerad prisutdelning att ha koll på allt och ställa de rätta intressanta frågorna. Det är ju en mycket kvalificerad publik av journalister och restaurangmänniskor som finns i publiken.

Lite tilltugg innan förrätten. Smått och jättegott på en bädd av halm.

Vi åt gott, det ska inte förnekas, men Sofia var återhållsam, bör också påpekas. Hon genomgår en tioveckors träningskur som varken innefattar alkohol eller bröd. Men en massa tuff träning på gym. Hon var vid gott mod, trots att sju veckor återstod. Och trots att det är semmeltider.

Sören Polonius stod nere vid F12:s kök och provade vin medan kockarna lagade upp olika rätter som skulle matchas med vinerna.

Sören Polonius, F12:s supersommelier, höll samma kväll på att prova igenom ett sjuttiotal viner till den nya menyn som ska presenteras i veckan. Det är en grannlaga uppgift att sätta rätt vin till rätt mat. En bättre skaffad person än Sören Polonius för detta finns knappt. Jag fick nöjet att prova några viner – och faktiskt mest alkoholbefriade. Om det är något i vinsammanhang nu som är trend så är det konsten att hitta alkoholfria eller lågalkoholviner som ska passa till maten. Även de som kör, eller av andra skäl inte kan dricka alkohol, ska också kunna få något passande till maten.

Säsong

Här kan du göra must av dina äpplen

Trenden med närodlat växer.

Vår smakupplevelse börjar i öronen

Mölstad

Om nästa steg inom gastronomin.

Hög trivsel på nya kändisfavoriten

Krog

Operakällarens senaste ”bakficka”.

Melker öppnar ny jättekrog

Krog

Över 1000 kvadratmeter mitt i city.

Högsta betyg för prisvärt spanskt vin

Vin

Mölstad tipsar om höstens bästa viner.

Bästa ölen för oktoberfesten

Blog

Högt betyg för mörk stark ”partyöl”.

Chockar med vulgär glass och hästkött

Guide

Höstens nya krogar i Stockholm.