X
Annons
X

Mölstads vinblogg

Mikael Mölstad

Mikael Mölstad

Until the bitter end. Slutet närmar sig för vår stora vinprovning som jag skrev om i ett blogginlägg i veckan. På torsdag nästa vecka ska vi vara klara. Men när jag skrev att det var 1 300 viner totalt så hade jag fel. Det är noga räknat 1 560 viner som ska provas. Så det blir att kämpa på några extra dagar eftersom vi i provningsgruppen håller oss till en dagsranson på 120 viner.

Viner står i parad – väl organiserade och numrerade.

När jag skriver ”until the bitter end” så är det också en dubbeltydig sanning, Många av dagens röda viner är nämligen rejält tanninbestyckade så slutklämmen på provningsslatten i munnen kan bli rejält bitter. Vi hinner prova mellan 20 och 30 viner i timmen så efter några timmar är gommen rätt bepansrad av beska från skal och ekfat. Och tänderna ser ut som de ruttnat och är på väg att lämna munhålan.

Som du säkert vet och förstår är vi mycket noga med att spotta ut allt vinet efterhand. Men på grund av koncentrationen och kanske lite alkoholångor är åtminstone jag rätt mör efteråt. Men framåt kvällen är jag pigg igen och tänderna börjar återfå sin hyggligt normala vithet.

Och nästa dag är det nya tanninstinna röda viner som ska provas. Och många goda vita också, bör tilläggas.

Vi är lika noga med att spotta som att anteckna och sätta poäng.

Om Vinbloggen



Välkommen till Mikael Mölstads blogg om framförallt vin men även om mat och annan dryck.


Här skriver jag om vad jag som händer här hemma och ute i världen – trender och nyheter.


Är det något du tycker jag ska ta upp min på min blogg – eller kanske i en krönika?


Mejla på: mikael.molstad@svd.se.


Jag har skrivit om vin i tjugofem år, bland annat som skapare av En värld av vin.


Jag arbetar också med mat - och dryckeskvalitet i kombination med service i mitt arbete som grundare och redaktionschef på restaurangguiden White Guide.


Sedan 2005 medverkar jag regelbundet med vintips och krönikor i Svenska Dagbladet.

Mikael Mölstad

En blodigt finger kunde stoppat allt. Jag har precis fått rapporter från kock-VM i Lyon där Tommy Myllymäki tagit silver. Ja, det blev faktiskt totalt skandinaviskt på prispallen med dansken Rasmus Kofoed som överlägsen segrare och norrmannen Gunnar Hvarnes som lite besviken trea.

Men Tommy var glad. Ja, han var faktiskt överlycklig. Starten blev  nämligen en katastrof då han skar sig i fingret och tappade en del blod. Efter tusen timmars provlagning händer det. Det är ju bara amatörer som skär sig i fingrarna, trodde jag.

Men proffset Tommy jobbade snabbt ikapp den förlorade tiden. Strongt gjort, tycker jag. Han har helt enkelt gjort en otrolig prestation.

Glad Tommy med sin ”commis” och Paul Bocuse i förgrunden.

Vafalls, tänker ni. En vinblogg utan vin? Här kommer det direkt från Lyon: vinimportören Elisabeth Engelsen-Ellqvist på Bibendum ringde stolt och berättade att hon stod och drack Champagne Laurent Perrier med Prins Carl Philip på mottagningen efter Bocuse d’Or-tävlingen Lyon. Så det så.

Mikael Mölstad

120 viner om dagen kräver sin man och kvinna. Just nu pågår en jättelik provning av alla vinerna på Systembolagets beställningssortiment. Det är vinmagasinet Allt om Vin som arrangerar hela denna unika genomgång av dessa dolda skatter. Jag är också en av redaktörerna på Allt om Vin och tampas nu med dessa horder av flaskor mest varje dag.

Som tur är finns Maria och Emil från Vinkällaren Grappe. De håller reda på alla viner och sorterar upp dem i provningsomgångar. Varje dag får vi en excelfil att fylla i – med omdömen och betyg för varenda flaska. Allt ställs sedan samman och blir till en provningskatalog för alla vinerna i beställningssortimentet.

Många flaskor blir det. Och detta är ändå bara en bråkdel.

Numera kan man faktiskt beställa dessa viner direkt på Systembolagets webbplats. Det kallas för e-beställning och det är värt att prova. Inte minst för att vinerna är riktigt bra. I snitt skulle jag tror att de håller dubbelt så hög kvalitet för varje krona som de i ordinarie sortimentet. Men det är min personliga uppfattning.

Nu är det bara sex dagars provning kvar. Det ska nog gå bra om inte tänderna faller ut innan dess.

Fram i mars kommer Allt om Vin ut och då kan du läsa hela resultatet.

Mikael Mölstad

Det var länge sedan jag var på brasserierunda i Paris. Men nu har det just hänt. Passade på när jag ändå var i stan för att träffa några krögare med mina kamrater i White Guide.

Med en god ciceron och bra skor hann vi med en fem stycken. Det är ju egentligen ganska fantastiskt att uppleva dessa genuina ställen som ser likadana ut år efter år, decennium efter decennium. Menyn utvecklas visserligen, men oändligt försiktigt så att alla känner igen sig. Några klassiker har säkert funnits med sedan starten. Nej, här är det ingen som kastar sig över trender eller berörs  av GI-metoder och annat.

Och vinlistan innehåller vin från klassiska franska vinregioner. Bordeaux, Bourgogne, Rhône – ja det är väl ungefär allt. Sydafrika? Australien? Inte en flaska. Jag tror knappt de vet att det görs vin där. Och om de känner till nå’t vin, så går de förmodligen inte att dricka.

Vi drack röd bourgogne, ni vet de lätta fruktsyrliga vinerna på Pinot Noir-druvan. Och det beställdes halvflaskor, perfekt för två personer till en lunch. När såg vi halvflaskor på en krog i Sverige?

Två av de bästa brasserierna vi besökte var Chez Allard (Rue l’Eperon i St Germain) och Brasserie Flo (Cour des Petites Ecuries i 10:e arrondisement) – genuina så det förslår med vänliga servitörer som verkar ha ögon i nacken.

Hos Allard blev det en halvflaska Olivier Leflaive Volnay 2005 till en anklever, stor som en limpskiva. Det funkade fantastiskt med vinet tack vare syran i vinet.

På Brasserie Flo korkades det upp en halva Faiveley Mercurey 2008 till en verklig klassiker, en Andoulette-korv från Provence – fullmatad med hackade inälvor av sorter man inte alltid vill veta namnet på. Rejält spicy med en kolbränd yta tog korven för sig rejält. Men vinet klarade sig fint ändå tack vare fruktsyran.

Ska du avsluta kvällen på ett värdigt sätt är det bara La Coupole som gäller. Brasseriernas brasserie – i alla fall på natten.

Mikael Mölstad

Då är det snart dags. På fredag den 28 januari är det premiär för mig som vinskribent på mitt gamla husorgan Svenska Dagbladet. Det ser jag fram emot. Jag är både stolt och hedrad över uppdraget – och jag tror mig ha koll på vilket ansvar det handlar om.

De flesta SvD-läsarna känner ju redan till mig eftersom jag vinduellerat med Jens Dolk sedan 2006. Dessutom har jag hållit till på Tasteline som ju varit en del av Svenskan under flera år.

Men nu är jag officiell vinskribent. Varje vecka året runt ska jag leverera mina personliga texter med tillhörande vintips. Så det gäller att få upp ångan redan från början. Men som många av er kanske vet så är ju det här med vin och restauranger verkligen min värld, ja jag lever i den nästan dygnet runt utan avbrott av helger eller semestrar.

Med andra ord: det ska inte vara några problem med uppslag. Jag är ju omgiven av nya idéer och tankar kring vin och mat hela tiden. Det gäller bara att fånga dem i luften.

Så är det detta med bloggeriet också. Det är helt nytt för mig. Jag läser ju visserligen andras bloggar men har värjt mig för att sätta igång själv. Det ska ju hållas igång. Men när Svenskan bad mig starta en blogg vid sidan av vinskriveriet i tidningen så tvekade jag inte. Här får jag ju faktiskt en kul möjlighet att ge dig som läsare en lite ”bakom-kulisserna”-bild av mitt liv i branschen.

Hoppas att du kommer att gilla mina blogg-inlägg. Och hoppas att du vill kommentera dem också.