Vissa saker ska man undvika i det längsta. I fredagens SvD skriver jag i min krönika om luftning av vin. Det har kommit många frågor till mig om detta så jag tyckte det krävde en utredning. Räcker det med att dra ur korken ur flaskan? (Nej.) Ska man alltid häll upp i en karaff? (Ja, ofta och gärna.) Eller måste man ta till den stora blendern för att få in rejält med luft i vinet? Detta påstår i alla fall en vinentusiast i USA.

Som vanligt insåg jag att detta måste testas. Fram med alla nödiga attiraljer. Någon deciliter vin fylldes på i blendern. Amerikanen rekommenderade en till en och en halv minut på full effekt.

Det portugisiska hundrakronorsvinet fick ta mycket stryk i blendern. Och det märktes på doften efteråt.

Ni ser här hur det såg ut. Allt vin blev till ett rosa skum, inte så snyggt. Vinet lugnade dock ner sig efter körningen och såg snart ganska normalt ut. Men det verkade som om jag skadat vinet ända in i själva ryggmärgen.

Det mådde inte bra, helt enkelt. Och doften var läskigt konstig.

Läs vidare i artikeln och – don’t try this at home.

 

Det jäser lite överallt i Skåne. Jag har varit på Skåneturné och pratat med vinproducenter. En av de ledande figurerna heter Murre Sofrakis i Klagshamn. Han är trädgårdsutbildad men har sedan via resor i vinvärlden och egna försök och misstag blivit den mest pålitliga leverantören av både vinstockar och kunskap kring vinodling och vinmakning.

Ett av hans skötebarn är vingården i Flädie nära Lund. Flädie Mat & Vingård har alla möjligheter att bli ett stor attraktion. Murre ansvarar för den tre hektar stora vingården. Ännu mer spännande är vineriet som ska bli klart i början på juni. Där ska det kunna vinifieras upp mot 30 000 flaskor vin om året. Imponerande med svenska vinmått mätt. Murre är utsedd till vinmakare.

Martin Rosvall-Hansson på Flädie Mat & Vingård framför rummet som snart ska vara fyllt av tankar och utrustning för vinproduktion.

Mannen bakom Flädie Mat & Vingård heter Martin Rosvall-Hansson och är en sann entreprenör. Hans planer är stora men han har också räknat på det hela. Med inkomster från fester, konferenser och events kring mat och vin har han en stabil grund att stå på.

Vem har sagt att inte vin kan bli en del av den svenska upplevelseindustrin?

 

Aldrig tidigare har jag sett så mycket rosé på en gång. Det gick trögt till en början när svenskarnas roséintresse började vakna. Trots att jag propagerade flitigt för dessa underskattade viner för tio år sedan. Men förra året blev det ketchupeffekt och denna sommar kommer en flod av rosé att rinna nerför våra strupar.

Elva roséboxar finns i ordinarie sortimenet. Två av dem står ut lite extra: Chill Out Shiraz Rosé och De Bortoli dB Selection Rosé.

För en tid sedan fick jag prova dem alla i ordinarie sortimentet: 38 flaskor, sex enliters-tetror och elva boxar. Under de närmaste månaderna ska jag hålla dig underrättad om mina åsikter mer i detalj.

Allmänt är dock kvaliteten skiftande. Rosévin kan ibland verkligen vara den sämsta syntesen mellan rött och vitt: saftaktiga med syntetiska godisdofter – i bästa fall. De kan också vara mycket charmiga med ren bärfrukt, bra syra och en skalbitter eftersmak. Oemoståndliga att servera svala till sommarens salladsrätter.

Håll ögonen öppna så kommer provningsrapporter efterhand.

 

Ibland blir det fel när man tror man gör rätt. För ett par veckor sedan skrev om jag om Parador som idag är på väg ut från Systembolaget. Annat var det på 1970-talet då det var husvin i var och varannan stuga.

Jag skrev då även att det dracks flitigt av den så kallade rödvinsvänstern. En av dem som erkänner sig till denna grupp är Jan Guillou. Han påpekade, säkert med rätta, att Parador inte var ett vin som representanter för dessa vänsteraktiva drack. Det kom ju från Francos fascistiska Spanien. Så det gick inte för sig.

Saïda och Vin Rouge d’Algerie var populära drycker bland rödvinsvänstern på 1970-talet.

Vad drack det då? Ja, enligt Jan Guillou var det tunisiska Saïda, Vin Rouge d’Algerie och ungerska Egri Bikaver. Det dracks även en del vitt, menar Jan, och nämner den turkiska Beyaz och en Sylvaner från Bulgarien.

Det har hänt en del vad gäller både Jans och mina vinpreferenser.

 

Trio har gått i graven men uppstår som en duo. Förra året upphörde plötsligt den hajpade Malmökrogen Trio. Trist då den befann sig i den yppersta eliten i Sverige. De tre delägarena splittrades. En av dem, Erik Berne, dök upp på Grand Hotel i Lund som sommelier. Vilket gjorde att de fick Årets Vinupplevelse av White Guide.

De andra två, Ola Rudin och Sebastian Persson, har jag inte hört mycket om – ända tills nyligen. De driver en lunchkrog som kallades Saltimporten, fick jag rapport om. Spännande. Måste undersökas.

Sebastian Persson, till vänster, driver denna kantin i Malmö Hamn tillsammans med Ola Rudin. Osannolikt enkelt inredning – men ack så god mat.

Vid ett besök förra veckan blev jag både förvånad och glatt överraskad. Lokalen visade sig ligga vid ett kajområde i Malmö Hamn. Någon restaurang var det knappast. De hade inte ens ett kök. Men det ska det bli så småningom.

Under tiden kallas stället Saltimporten Canteen och är en lunchservering. Men vilken mat! Bara det bästa av vad de kan hitta för dagen, oxe, lax, gris eller tupp, tillagas på ett fantastiskt sätt.

Här kommer smakerna före estetiken. Maten serverades i en pappburk.

Vi åt en slags chili con carne gjord på skånsk gris och oxe med chorizokorvar. Med vatten och surdegsbröd, så mycket man vill, kostade det hela 85 kronor. Mycket prisvärt.

Det ska bli kul när de öppnar på allvar.

 

Det kommer ut en kokbok varje dag i Sverige. En av våra bästa kockar heter Johan Jureskog. Han ligger bland annat bakom succén med Rolfs Kök och nu senast köttkrogen AG:s. Johan Jureskog är också en av vår mest passionerade matlagare. Hans kompromisslöshet när det gäller råvarukvaliutet och okonstlad matlagning är välkänd.

En del av boken består av bilder på gamla recept ur en anteckningsbok från Rolfs Kök. Här visas originalet upp.

Jag tror att han är den siste av alla kända kockar att komma ut med en egen kokbok. Visserligen har han haft förlagserbjudande om att göra det i sju år. Men då var han tvungen att kompromissa om konceptet. Det ligger inte för Johan Jureskog.

Nu blev det istället en kompromisslös och ganska naken bok om hans liv i köket med massor av bilder tillsammans med några av de bästa recepten. Den skicklige matfotografen Joel Wåreus har tagit bilderna och står även för utgivningen.

Resultatet är en spännande inblick hos en framgångsrik kock. Boken är i princip ett ideellt arbete. Men så behövde varken Johan eller Joel att kompromissa med någon förlagsredaktör.

Vad den heter? 24 timmars receptbok av Johan Jureskog. Den är väl värd en framgång.

 

Det händer mycket i Skåne. På de skånska vingårdarna är det full fart. Det planteras som aldrig förr. Ny arealer med druvodlingar ska bli vin. Inte minst druvan Solaris verkar vara populär. För mig är Solaris den druva som hittills visar på största möjligheten att göra bra vin på de skånska breddgraderna. Har idag provat en alldeles utmärkt 2010 från Arilds Vingård.

Dagen före valborgsmässoafton öppnade Flickorna Lundgren i Skäret. Här står de välputsade kopparkannorna på parad inför säsongen.

Samtidigt har det fejats på alla sommarserveringar som gör Skåne till ett så attraktivt semestermål. Igår öppnade välkända Flickorna Lundgren i Skäret. Trots lite ostadigt väder var det välfyllt i den grönskande trädgården med Skälderviken i fonden.

 

I maj kommer många goda viner. Nästa fredag ska jag presentera några av mina favoriter bland de nya viner som släpps 2 maj. Jag har provat alla de 66 vinerna – varav 29 röda och hela 18 roséer. Det är överlag inga billiga viner. Men vinkvaliteten är också hög. Passa på om du gillar goda exklusiva viner.

Eftersom mina tips kommer först den 4 maj finns det risk för slutförsäljning. Därför vill jag redan nu tipsa om ett bordeauxvin från 1985. Det är en Château Bel-Air Lagrave från Moulis (nr 91168). Det kostar förvisso 349 kr. Men det är väl spenderade slantar på en 27-årig vinupplevelse. Det är snyggt mognat med mjuka stalliga toner, örtiga jordgubbstoner och en rik stram eftersmak.

Château Bel-Air Lagrave 1985 för 349 kr är ett bra pris för ett fullmoget vin.

Det kommer även en 1986:a för samma pris från samma bordeauxslott. Inte riktigt lika elegant – men också värt pengarna.

Om tid är pengar så är 26 eller 27 år värt en slant. Bara det.

 

Ibland studsar man till mitt i en provning. Minst en gång i månaden befinner jag mig under många timmar nere i källarvåningen på Systembolagets huvudkontor. I en mycket välutrustad lokal sitter ett tjugotal vinskribenter under stor tystnad och koncentration med provningsglas och protokoll. Vi provar runt 100-150 viner i olika lanseringar. Det är det som ofta är min vardag för att få fram guldkornen som jag rekommendera mina läsare.

s

En Pommard från 2009, en Rioja från 1970 och en svensk Hällåkra från 2010 spelar i olika divisioner.

I veckan provade jag bland annat viner ur ett tillfälligt sortiment som lanseras i juni. Plötsligt har jag tre viner i glasen som får mig att vässa smaklökarna lite extra. Tre helt olika viner kommer efter varandra och jag kan bara konstatera att vinvärlden är både stor och spännande.

De tre vinerna var

• Bourgogne Pommard La Chanière från 2009 för 299 kr. Klassisk, elegant och lyxig.

• Rioja Faustino I Gran Reserva från 1970 för 599 kr. Mogen dovhet, vanilj och svartavinbärsfruktig.

• Hällåkra Rondo 2010 från Sverige för 224 kr. Druvmustig med en bitter syra.

Det är sällan sådan kontraster uppenbaras bredvid varandra.

 

Alltfler restauranger blir med egen butik. Igår invigde restaurang Proviant i Stockholm en lite butik vid sidan av restaurangen. Det ser ut som en gammal speceributik med mejerivaror, grönsaker och kött. Mycket stiligt.

Köksmästare Fredrik Ander är lika stolt som krögare Mattias Edlund.

Allt är småskaligt producerat av odlare där de flesta ligger i Mälardalen. Proviantkrögaren Mattias Edlund är stolt och berättar att han helt enkelt vill att kroggäster och andra ska få möjlighet att köpa de fina råvaror som används på restaurangen.

Landsbygsminister Eskil Erlandsson gillade Proviants nya butik.

Butiken invigdes av självaste Landsbygsministern assisterad av LRF:s vd Anders Källström. På plats fanns också Svenskt Sigills vd Linda Cederlund. Svenskt Sigill är samarbetspartner vilket garanterar att butiken står för kvalitetssäkring av svenska råvaror.

I fönstret hänger färskt svenskt kött av högsta kvalitet – precis som förr.

I ena butiksfönstret hänger färskt kött på mörning, i kyldisken ligger goda ostar, korvar och skinkor. Landsbygsminister Eskil Erlandsson var nöjd med vad han fick se och underströk hur viktigt det är att dagens bönder lär sig förädla sina råvaror för att kunna tjäna pengar. LRF och Svenskt Sigill ser detta som en mönsterbutik som ska visa hur det kan se ut i framtiden.

I butiken ska det också finnas hämtmat från restaurangens matsedel.