Annons
X
Annons
X

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

NOMINERADE Janne Josefsson & co blir utan pris i år: prisnämnden bakom Stora journalistpriset valde att inte nominera deras avslöjande om Icas köttfärsfusk. Här är de som har större skäl att jubla – och de som jag tippar som vinnare.

(Uppdaterad)

Årets avslöjande:

Pelle Westman/Magnus Svenungson, Uppdrag granskning/SVT för reportaget om svart städjobb på McDonalds-restauranger (av firman Capital Städ).

Sanna Klinghoffer/Anna Jaktén/Bo Göran Bodin, Kaliber/SR för reportageserien om dödsfall på svenska häkten.

Jens Mikkelsen/Johan Wessman, Sydsvenskan, för artikelserien ”HSB:s gräddfil”.

Vinnare? Tuff kategori. Mikkelsen borde ha nominerats för avslöjandet om bostadbolaget MKB:s svartlistning av hyresgäster redan för tre år sedan och om jag fick välja hade jag valt HSB-storyn. Men jag tror nog att Uppdrag granskning, med större medialt genomslag, vinner juryns nåd.

Årets berättare:

Tomas Axelsson, Strix/SVT för dokuserien ”Klass 9A”.

Fredrik Önnevall, SVT, för rapporteringen om Kina.

Susanne Björkman, SR, för dokumentärserierna ”I mellanrummen” och ”Bota, lindra, trösta”.

Vinnare? En no brainer. Björkman och Önnevall är lysande reportrar, men Klass 9A var årets tv, alla kategorier, och är självklar som vinnare.


Årets förnyare:

Fredrik Strage, DN På Stan, för Youtube-listan.

Eva Landahl, SVT Aktuellt, för projektet Öppen redaktion.

Ingvar Näslund, VK.se, för satsningen på hyperlokala sajter och bloggar.

Vinnare? Den svagaste kategorin. Ja, Aktuellt har satsat på transparens, vilket är ett stort steg för SVT, men vad har kommit ut av det? Strage försökte jag själv nominera i det här inlägget och att juryn höll med var väldigt roligt – och överraskande. Men inte kan väl Ingvar Näslunds VK, som är så kreativa på nätet, förlora för andra året i rad? Även om den största förnyelsen i år inte gjorde inom den traditionella journalistiken, utan via bloggportalen Knuff, med mobiliseringen av bloggmotstånd mot FRA-lagen.

Slutligen: Lukas Bonniers Stora journalistpris. I den klassen finns inga nomineringar. Men kan verkligen någon annan än Jarl Alfredius komma på tal?

Läs mer om nomineringarna här. Och minns att jag förra året bara hade ett rätt av fyra. Den 20 november får vi facit.

Martin Jönsson

TIDNINGSKRISEN Som första stora amerikanska dagstidning ger nu Christian Science Monitor upp sin dagsutgivning på papper. Från och med i vår blir det bara nätet och ett veckomagasin som gäller, i den amerikanska dagspresskrisens spår.

Låt er inte luras av namnet: Boston-utgivna Christian Science Monitor är ingen nischat religös tidning, utan en klassisk dagstidning, som funnits i 100 år och som vunnit sju Pulitzer-pris. Den har haft sitt fokus på internationell och amerikansk politik och nyheter, med en tydlig kvalitetsprofil och stark inriktning på grävande journalistik. Tidningen har 95 anställda journalister och nio redaktioner i USA och utomlands som fungerar som nyhetsbyråer.

Tidningen har dock haft stora problem med upplagan; värre än de flesta på den krisande dagstidningsmarknaden. Under storhetstiden på 70-talet, när den var verkligt inflytelserik, hade den 200 000 i upplaga: i den senaste statistiken från ABC ligger upplagan på 52 000 ex. Ekonomiskt befinner den sig i kris, såväl upplage- som annonsmässigt: det här budgetåret, som löper fram till 30 april 2009, räknar tidningen med en förlust på 19 miljoner dollar, eftresom intäkterna sjunkit till blygsamma 12,5 miljoner dollar.

Det är bakgrunden till den drastiska åtgärd som nu presenteras: att stoppa den dagliga utgivningen av papperstidningen. Det är den första stora USA-tidning som tar det beslutet; tidigare har bara några mindre landsortstidningar gjort samma sak. Det har också varit en del nedläggningar av mindre tidningar, som New York Sun, men det här är den hittills mest radikala krisåtgärden på marknaden.


Istället för dagstidningen ska CSM satsa på ett veckomagasin (en dummy ses nedan), som ska lanseras i april nästa år: ett tjockare magasin i skuret format, med mer fokus på bildjournalistik och reportage – och förstås med färre anställda journalister.

Men framför allt ska Christian Science Monitor satsa på webben. De har funnits på nätet sedan 1996 och har tillhört de mer innovativa dagstidningarna på nätet, med runt 1,5 miljon unika besökare i månaden.

Läs mer om den nya strategin hos CSM.

Christian Science Monitor är långt ifrån den enda tidningen som tar till radikala sparåtgärder. I söndags gjorde jag en sammanfattning av läget i USA; sedan dess har ytterligare nyheter kommit om nedskärningar. Tidningsgruppen Gannett ska minska personalstyrkan på redaktionerna med 10 procent med start i december, genom uppsägningar – och tidskriftsjättenTime Inc ska minska med 600 tjänster i en stor omorganisation.

Läs också:

26/10 Stålbad för dagspressen i finanskrisens spår

25/10 NYT:s recept för dagspressens överlevnad

20/10 Fler recept för dagspressens överlevnad

12/10 Recept för dagspressens överlevnad

Martin Jönsson

NYA BILAGOR På 90-talet var nöjesbilagorna ett av de starkaste säljargumenten för kvällstidningarna. Sedan fick de stryka på foten, till förmån för de renodlade kändisbilagorna en bit in på 2000-talet. Nu kommer de tillbaka – för att locka ungefär samma läsare som var med då det begav sig förra gången.

Någon som blir nostalgisk inför minnet av Aftonbladet Puls, en gul overall och innelistan? Eller Expressen Fredag, med Linda Skugge och Carina Nunstedt? Och i båda fallen; massor av recensioner, av skivor, filmer och krogar,

Nöjesbilagornas storhetstid var under 90-talet – och en hel del känns igen när Expressen nu utökar sitt helgpaket med sina Nöje XL-sidor, senast som en separat bilaga, och Aftonbladet startar helgbilagan Nöjesbladet (läs mer hos Resumé).

Varför? Några skäl är rätt uppenbara:


* Det krävs nya grepp för att stoppa upplageraset, som för Expressens del är 6,1 procent hittills i år och för Aftonbladets del 5,1 procent. I september tappade Aftonbladet hela 10,1 procent, vilket är den värsta månadsnedgången någonsin.

Expressen Nöje XL.

* Kändisbilagorna Klick och Fredag har förlorat i dragningskraft: Klick har tappat 119 000 läsare (enligt Orvesto) sedan toppnivån för två år sedan. Expressen Fredag har under samma period tappat 138 000 läsare och är nu nere på den lägsta läsarsiffran sedan bilagan lanserades för fyra år sedan.

* Båda tidningarna behöver stärka sin ställning bland läsarna i kategorin 30-50 år, vilket är den målgrupp som i dag är den mest intresserade av ett större recensionsblock (det är ju inte kidsen som Aftonbladets Jan Helin tänker nå med en sådan här satsning, utan snarare de något äldre Mojo-män, likt han själv, som fortfarande köper skivor, DVD och boxar med tv-nostalgi)

En sak som kan vara intressant att notera är att Aftonbladets lansering av Nöjesbladet kommer i exakt samma sorts skakiga konjunktur som när Sportbladet såg dagens ljus våren 2000. Då bidrog till den till att brygga över de dåliga tiderna och få Aftonbladet att växa. Förhoppningen är säkert att effekten ska bli en liknande, om än i mindre skala nu. Frågan är bara om kvällstidningarna har kvar samma trovärdighet när det gäller den här sortens nöjesbevakning, eller om den blivit för urvattnad av de många årens kändis- och dokusåpefixering.

Martin Jönsson

KRISSIFFROR Det är inte bara börskurserna som går ner den här måndagen; även tidningsupplagorna dyker.

Uppdaterad med Expressens siffror 28/10

I Sverige redovisar Aftonbladet i dag sina septembersiffror över upplagan hos Tidningsstatistik. Upplagan per utgivningsdag är nu nere på 359 100 ex, vilket är 42 500 ex eller 10,5 procent lägre än motsvarande månad i fjol. Det är inte bara den lägsta månadssiffran för Aftonbladet, utan också den kraftigaste minskningen en enskild månad. Aftonbladet hade under första halvåret en upplageminskning på 4,1 procent, men minskar nu alltså med tvåsiffriga procentsiffror.

Expressen/GT/Kvällsposten klarade sig betydligt bättre i september, med en minskning på 4,3 procent. Men tidigare i år har situationen varit den omvända. I augusti minskade Expressen med 6,6 procent och Aftonbladet med 5,9 % – och totalt under årets nio första månader ser det ut så här, om man räknar ut ett månadsgenomsnitt:

* Expressen jan-sep: snittupplaga 306 700, en minskning med 6,1 procent

* Aftonbladet jan-sep: snittupplaga 384 800, en minskning med 5,1 procent

Totalt sett har kvällstidningsmarknaden tappat 40 400 exemplar jämfört med januari-september i fjol.

I USA kom upplagesiffrorna från Audit Bureau of Circulation några dagar tidigare än väntat – men med precis lika dystra siffror som väntat. Siffrorna gäller perioden april-september, jämfört med motsvarande period 2007, och för de drygt 500 tidningar som ingår i mätningen är den genomsnittliga upplageminskningen rekordstor: minus 4,6 procent. På söndagarna är minskningen ännu högre: minus 4,8 procent.

Av de största tidningarna är det de två jättarna USA Today och Wall Street Journal som klarar sig bäst även denna mätning: de ökar till och med upplagan marginellt. Men i övrigt är det stora nedgångar för alla de största tidningarna

Så här ser det ut för de tio största tidningarna:

USA Today 2 293 300 ex (+0,01%)

Wall Street Journal 2 012 000 (+0,01 %)

New York Times 1 000 700 (-3,58%)
Los Angeles Times 739 100 (-5,2%)

NY Daily News 632 600 (-7,16%)
New York Post 625 400 (-6,25 %)

Washington Post 622 700 (-1,94%)

Chicago Tribune 516 000 (-7,75 %)
Houston Chronicle 448 300 (-11,66%)
Newsday 377 500 (-2,58%)

Läs mer om upplagesiffrorna hos Editor & Publisher. Siffrorna för söndagsutgivningen finns här.

Läs också:

26/10 Stålbad för dagspressen i finanskrisens spår

25/10 NYT:s recept för dagspressens överlevnad

20/10Fler recept för dagspressens överlevnad

12/1012/10 Recept för dagspressens överlevnad

15/8 Nu har DVD-effekten nått Aftonbladet

Martin Jönsson

SPARTIDER Finanskrisen fick vågen att väga över för de redan krisdrabbade dagstidningarna i USA och i stora delar av Europa. Nu kommer alltmer radikala grepp för att rädda ekonomin när både läsare och annonsörer sviker. Frågan är hur starkt och snabbt dagspresskrisen smittar även i Sverige.

På fredag är det dags för ännu en ritual av vånda i den amerikanska tidningsbranschen. Då redovisar Audit Bureau of Circulation upplagesiffrorna för det senaste halvåret för dagspressen – och varje gång det hänt de senaste fyra åren har gungningarna tilltagit i tidningsföretagens ekonomi.

Men nu handlar det inte längre bara om upplagan och den strukturella övergången till digitala och sociala medier: nu är det konjunkturen som är problemet. I USA har de totala annonsintäkterna rasat med 15 procent första halvåret, enligt Newspaper Association of America – och för hela 2008 väntas nedgången nu bli mellan 40 och 50 miljarder kronor, jämfört med fjolåret. Enligt en analys från Goldman Sachs väntas dessutom den minskningstakten fortsätta i ytterligare tre-fyra år, vilket vore ett dråpslag för tidningskoncernerna.

Åtgärderna låter inte vänta på sig. Över nästan hela USA rapporteras nu stora personalminskningar, från den blödande Los Angeles Times till New Jerseys Star Ledger. Men det sker också stora förändringar när det gäller innehållet. Häromveckan meddelade Chicago Tribune att de lägger ner sin särskilda litteraturbilaga – en av de sista i den amerikanska dagspressen. New York Times har redan fimpat sin ”Metro”-bilaga – och i fredags kom Boston Globe ut i ny tappning där både ekonomi- och kulturdelen lagts ner. Istället lanseras en ny, mer kompakt bilaga, döpt till ”g”, vilket ska leda till en kraftig besparing av det allt dyrare tidningspapperet.

En rad amerikanska tidningar har också hotat säga upp sina avtal med nyhetsbyrån AP, efter föreslagna prishöjningar – och tvingade på så sätt AP att backa från sin nya prislista. Dean Singleton, vd för USA:s fjärde största tidningskoncern, Media News, sade i veckan att det kan bli aktuellt att lägga ut alltfler delar på entreprenad utomlands, förslagsvis i Indien. En del annonshantering har redan flyttat ut, men Singleton talade även om att lägga ut kundtjänst och viss sidproduktion – något som föranledde en storm av protester från redaktionellt håll.


Även i Europa blir krisen mer påtaglig för dagspressföretagen. Financial Times, som ändå tillhör dem som går bäst i Europa, ska nu skära ner med 60 tjänster på marknadssidan, Le Monde med ytterligare 130. I Frankrike har president Sarkozy dragit igång ett stort projekt om hur distributionen av dagstidningarna ska kunna förbättras, för att vända de brant nedåtgående kurvorna där.

Ett originellt sätt att möta upplagekrisen kommer från brittiska The Times, som börjat samarbeta med nät-livsmedelshandeln Ocado: med varje leverans får kunden ett gratis ex av The Times, eftersom ”e-shoppingen sparat tid för konsumenten, som kan användas för att läsa tidningen”.

Pressen på upplagorna är hård även i Sverige: sannolikt lär nedgången för branschen i år ligga på över 4 procent. Ekonomiskt har dagspressen klarat sig bättre, men tre faktorer oroar ändå de flesta tidningsföretagen: effekten av finanskrisen nästa år, de skenande papperspriserna och svårigheten för landsortspressen att få in nya annonsintäkter på nätet. På kort tid har tre stora sparpaket lanserats även här i samband med tidningsfusioner: ett 30-tal tjänster på Hallandsposten/Hallands Nyheter, 60 på Norrköpings Tidningar/Östgöta-Corren och 100 på Skånska Dagbladet/Laholms Tidning/Norra Skåne.


Men det kommer förstås aldrig att gå att enbart spara sig in i en trygg framtid. Det tidningsföretagen framför allt behöver är att profilera sig starkare, vara mer innovativa och – på allvar – bli bättre på att lyssna och interagera med sina viktiga målgrupper. Men i krisens namn riskerar en hel del bebisar att åka ut med badvattnet.

Läs också:

25/10 NYT:s recept för dagspressens överlevnad

20/10 Fler recept för dagspressens överlevnad

12/10 Recept för dagspressens överlevnad

Martin Jönsson

TIDNINGSKRISEN Dagspressen har problem – men det finns sätt att möta dem. New York Times ordförande Arthur J Sulzberger hade många förslag när han mötte webbentreprenörer på Webby Connect.

New York Times-koncernen går fortfarande med vinst. Men det är nätt och jämnt: till och med septembers utgång i år går den bara med 6,5 miljoner dollar plus, enligt gårdagens kvartalsrapport, vilket är en halvering av fjolårsresultatet motsvarande period. Och utsikterna inför det fjärde kvartalet är som väntat mörka: eftertextannonseringen, framför allt platsannonser och bostadsannonser, är redan halverad i år och på många områden är nu annonsingången på en extremt låg nivå.

Bolaget räddas till en del av att sajterna fortfarande går med plus: ökningen i digitala medier är 2,5 procent. Men det är en avstannande tillväxt – och alla räknar med att tidningens stora sparpaket på 260 miljoner dollar kommer at utökas inom kort.

i ljuset av de siffrorna är det förstås extra intressant att höra vad tidningens ordförande och ägare Arthur Sulzberger Jr, känd för sina drastiska uttalanden, har att säga om läget.

Det framförde han på Webby Connect-dagarna i Kalifornien tidigare i veckan. Hela hans tal, inklusive frågestund, ligger ute på nätet – och det är rekommenderad läsning för alla som är intresserade av vart de stora tidningsföretagen är på väg. Och inte minst: hur NYT tänker möta den allt mer aggressiva – och framgångsrika – satsningen från Rupert Murdochs Wall Street Journal, som håller upplagan uppe på papper och tokökar (+137 %) på nätet.

Sulzberger säger en hel del hoppfullt och intressant. Bland annat det här:

* I kristider söker sig publiken till kvalitetsjournalistik.

* Den febrila aktivitet som märks på nätet i valrörelsen i USA innebär en reell förstärkning av demokratin, men behovet av trovärdig kvalitetsjournalistik minskar inte för det.

* Om medierna förstår hur den långa svansen på nätet fungerar kan de bygga ett långvarigt, starkt intresse kring nyheterna

* Medierna måste vara mer innovativa, annars kommer de aldrig att vara i samklang med publiken och öka lönsamheten i digitala medier

* Massans vishet är en realitet: medierna måste utnyttja den bättre

* Att låsa in sitt innehåll är ingen bra idé: idën om att ”thou shalt not link to outside sites” är på väg att självdö

* Framtida lönsamhet på nätet handlar om att hålla fast vid de fundamentala värdena – och samtidigt växa genom att hela tiden ifrågasätta sätten som medierna arbetar på.

* Det är i längden mer lönsamt att släppa material fritt än att försöka ta betalt för det på nätet

Så här säger han ordagrant: ”Future success on the interne is about leveraging the wisdom of crowds by shaping a more meaningful communtiy oriented experience and by continuing to learn from the information revolution.”

Och jag undrar när jag läst talet: varför hör jag så få svenska ledande mediechefer låta så här insiktsfulla och balanserade om behovet av utveckling, kvalitetsarbete och innovation?

Läs också:

20/10 Fler recept för dagspressens överlevnad

12/10 Recept för dagspressens överlevnad

Martin Jönsson

PRESIDENTVALSKAMPANJEN Det finns många sätt att sprida sitt budskap i slaget om presidentposten i USA. Det här är ett av de mer originella.

Eftersom valet infaller runt Halloween är kopplingen kanske inte så krystad, trots allt. Men kreativiteten är häpnadsväckande på sajten Yes We Carve!, en analogi på Barack Obamas motto Yes, We Can!

Karvandet sker i pumpaköttet för at få fram ett Obama-motiv. Sedan skickar man in en bild på resultatet till sajten, som lägger upp de bästa bidrag

en. En klackspark, självklart, men också ett exempel på hur Obama-anhängarna använder nät och sociala medier för gräsrotskampanjande. Här är några pumpabidrag

Martin Jönsson

TIDSKRIFTER När alla springer åt samma håll blir effekten stark när någon vågar gå åt motsatt håll. Därför lär det nya numret av tidskriften Re: Public service bli dess mest uppmärksammade hittills.

När det gäller både dagstidningar och tidskrifter är det som bekant endast ett format-ord som gäller nuförtiden: kompakt. Tabloidtrenden var bara början, nu experimenterar allt fler dagstidningar med ännu mindre format – och i tidskriftshyllan väljer allt fler ”handväskformat” à la Glamour eller storpocket-format à la Filter och Språktidningen.

Re:public service, vars nr 9-10 precis kommit ut, gör precis tvärtom. De blir större än någonsin. Åtminstone för ett nummer

Broadsheetnumret är, lämpligt nog, en bildspecial. En mörk, fantastisk bildsvit av Pieter ten Hoopen, Ett åttasidigt reportage om Bara bröst-aktivisterna. Ett omskakande starkt Rwanda-reportage. Stilistiskt eleganta bilder på unga jägare i USA. och ett fenomenalt reportage av Kalle Melander och Nuri Kino.om assyrierna i Ronna.

En stor tidning, på mer än ett sätt. Men räkna med att få en armbåge i sidan om du bläddrar i den på tunnelbanan. Var broadsheettidningar verkligen så här voluminösa? Ögat flackar över sidorna och vet knappt vart det ska landa.

Martin Jönsson

PREMIÄR Youtube lanseras på svenska – och de stora medieföretagen bjuds in att sitta på de finaste platserna. Så tänker Google göra videosajten till lägerelden som alla som vill se svenska tv-klipp ska samlas runt.

Redan i juni 2007 berättade Google att de skulle lansera lokala Youtube-sajter i Brasilien, Frankrike, Irland, Italien, Japan, Nederländerna, Spanien och Storbritannien, med presentation på lokala språk och med landsspecifika topplistor.

Nu är det alltså Sveriges tur. Sedan några minuter ligger en svensk version av sajten uppe. Google räknar med att den kommer att ha runt 3 miljoner unika besökare per vecka.

Ett antal medieföretag är inbjudna som mediepartners och får därmed sina klipp uppvisade på startsidan under utvalda videor. Det får även de annonsörer, bland annat ett antal skivbolag, som betalar några hundratusen i kvartalet för att få exponering. Från start är bland annat Expressen, Newsmill, TV4 och SVT (en del helt enkelt uppgraderade från sina användarkanaler på youtube.com) med som mediepartners.

Strategin är tydlig: Youtube har lärt sin läxa när det gäller att undvika konfrontation med mediebolagen, istället vill de ha dem som partners. Och mediebolagen har knappast råd att säga nej, med tanke på hur stark exponering de får. I synnerhet som Google erbjuder olika metoder för att blockera respektive intäktssäkra rättighetsskyddat material.

Det är också uppenbart att Google har innehållsambitioner för svenska Youtube: det lär vi säkert få se när det drar ihop sig till riksdagsval i Sverige om två år, enligt känt amerikanskt mönster.

Läs också:

12/10 Youtube testar nya affärsmodeller

2/10 Direktsänd tv på Youtube

Martin Jönsson

RÄTTEGÅNG I dag inleds rättegången mot förre TV4-journalisten Trond Sefastsson i Stockholm. Och den som har störst skäl att vara nervös är inte Sefastsson, utan kammaråklagaren Malin Palmgren.

I slutet av augusti i fjol exploderade Sefastsson-affären, senare kallad Trondgate, i Aftonbladet och TV3:s Insider. Anklagelserna mot den prisbelönte grävjournalisten var sensationellt hårda: han skulle ha tagit emot 406 000 kronor mot löfte att göra ett reportage i Kalla Fakta och dessutom ha anlitat torpeder för att hota dem som betalt honom.

Med en programtitel som ”Den korrumperade reportern” lämnades inte mycket utrymme för några andra alternativ än skuld. TV4 gjorde också allt för att två sina händer: Sefastsson stängdes av och köptes ut från kanalen, för att inte solka ner ledningen och Kalla Fakta.

Men anklagelser är en sak, rättslig prövning och fällande dom en annan. Och även om den mediala domen fälldes tidigt, på de flesta håll, är det långt ifrån klart att det ens kommer att bli en fällande dom i rätten – mer än möjligen för bokföringsbrott. Vilket väl får klassas som en randanmärkning i sammanhanget, med tanke på vad han först anklagades för: i princip att han haft en privat prislista som krav för att ta upp rättsfall till bevakning i programmet – och varit beredd att ta till våld för att skydda verksamheten.

Åklagaren Malin Palmgren meddelade i våras ju att hon inte tänker väcka åtal när det gällde huruvida han tagit emot mutor för att göra inslag i Kalla Fakta. Åklagaren hade då redan avskrivit misstankarna om bedrägeri, olaga hot och ytterligare ett mutbrott.

Kvar finns nu följande: två fall av grovt mutbrott och bokföringsbrott. Det ena fallet handlar om de 406 000 kronorna han tagit emot av sonen till en dömd narkotikabrottsling. Där erkänner Sefastsson att han tagit emot pengarna, men att det var för juridisk hjälp, inte journalistisk. I det andra fallet, då han ska ha tagit emot 150 000 kronor, förnekar han att han fått någon betalning över huvud taget.

Kärnan i åtalet handlar om begreppet ”tjänstesamband”: att Sefastsson ska ha fått uppdraget för att han är en känd journalist på TV4 och därmed utnyttjat sina dubbla roller. Så här sade kammaråklagaren när det väcktes: ”Brottet är grovt eftersom det avsett ett betydande belopp och då gärningen skadat eller riskerat att skada förtroendet för fri och självständig journalistik.” Hon hävdade också att Sefastsson agerat i strid mot såväl med Tv4:s policy om vad man får göra i tjänsten (trots att den förefaller rätt flexibel) som de yrkesetiska reglerna för journalistkåren. Särskilt formuleringen.om att man inte ska åta sig uppdrag som kan ”misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist”, har citerats flitigt av åklagaren-

Men att Sefastsson var verksam både som jurist och som journalist var väl känt – så såg hans tjänst för TV4 ut – liksom att gränserna mellan de båda uppdragen ofta var flytande. Som journalist har han gjort egna rekonstruktioner och rättsliga analyser, samarbetat med polisen och ibland arbetat mer som en rättslig utredare än som journalist. För det har han bland annat belönats med Stora journalistpriset I en debattartikel i Expressen i dag skriver Sefastsson att det är juridiken han ägnat sig mest åt och att ”det snarare är journalistiken än juridiken som bör uppfattas som en sidoverksamhet”.

Journalisten Anders R Olsson skrev i augusti i en debattartikel att ”Förundersökningen mot Trond borde ha lagts ned”. Jag är benägen att ge honom rätt, utifrån det jag läst och hört av åklagarens resonemang. En åklagare bör rimligen utgå från lagen, inte från frivilliga etiska regelverk och företagsinterna dokument. Då blir det moraliska anklagelser, inte juridiska. Och det är knappast åklagarens roll att ägna sig åt medialt självsaneringsarbete.


Sefastsson må ha gjort ytterst tveksamma yrkesbedömningar, oavsett om han haft jurist- eller journalisthatten på sig. Men det är inte nödvändigtvis straffbart – och ska man gå till rätten bör man nog ha mer på fötterna.

Om Sefastsson frias från de allvarligare anklagelserna, vilket mycket väl kan bli fallet, gör det inte nödvändigtvis honom helt oskyldig i journalisternas och allmänhetens ögon, åtminstone inte ur ett etiskt perspektiv Men det fördelar onekligen skuldenjämnare mellan de som anklagat honom och honom själv.

Läs också:

30/4 Vad händer om Sefastsson får rätt?

7/11 Inte så oväntat besök på TV4

19/9 Schermans raseriutbrott klingar falskt

3/9 Motiven bakom avslöjandet väcker frågor

2/9 Sefastsson-affären stänker på många