Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

MEDIEVALET Varför vann Barack Obama över Hillary Clinton? Ett delsvar är att hans organisation var betydligt bättre på att hantera de sociala medierna. Och kanske att han fick draghjälp av en viss tv-serie.

Ibland är dikt och verklighet förvillande lika. När tv-serien Vita husets sjunde och sista säsong visades 2005 handlade den om en utdragen, stenhård nomineringskamp för demokraterna. Till slut vann den unge, karismatiske Matt Santos, med kampanjmottot ”Yes we can” och blev den förste presidentkandidaten med latinsk bakgrund. I presidentvalet fick han sedan möta en äldre, vithårig politisk veteran som är lite för liberal för att egentligen passa de konservativa och kristna krafterna inom republikanerna.

Låter det bekant? Ja, på många sätt var finalårgången av Vita huset en direkt prognos av vad som nu hänt och att se om avsnitten med facit i hand kan få tittaren att tappa fjärrkontrollen av häpnad.
Men det är inte bara en slump. I en intervju i The Guardian tidigare i år erkände manusförfattaren Eli Attie att han, när han skrev avsnitten för snart fyra år sedan, hämtat inspiration till sin ”minoritetskandidat” Santos från just Obama, som då precis började bli ett namn på den politiska scenen. Attie tog kontakt med Obamas rådgivare David Axelrod och hämtade en hel del detaljer ur Obamas liv till tv-serien. (Se en fyllig vedio om detta hos Slate).

Det som Vita huset-skaparna
inte kunde förutse var något annat: medieutvecklingen. 2005 fanns inte Youtube och andra sociala mediekanaler. Men framför allt för Obamas kampanj har de varit otroligt viktiga.

Även Clinton-kampanjen syntes tidigt på bloggar och Youtube, men det blev snabbt Obama som tog över den sfären. Enligt en beräkning som tidningen Advertising Age gjort har Obama-klippen på Youtube haft tio gånger så många tittare som Clintons.
Några exempel:

• Musikvideon ”I got a crush on Obama” skapade karaktären Obamagirl, som blivit en följetong på nätet, med mer än 60 miljoner visningar på de olika filmerna.

• Obamas egen ”Yes we can”-video har visats nära 10 miljoner gånger.

• Obamas tal om ”ras och politik” i mars har, trots att det är 40 minuter långt, vilket är en evighet med Youtube-mått mätt, visats mer än sju miljoner gånger.

• Antalet Hillary-häcklande klipp och ”fejk-reklaminslag” (som det där det ser ut som om hon talar på ett Klan-möte) är också betydligt fler än åt andra hållet.

Obama-kampanjen
har också utnyttjat Facebook och Myspace maximalt, med mer än en miljon ”vänner” där: fyra gånger så många som Hillary. Även på en mindre social sajt som Twitter dominerade Obama, med åtta gånger så många anhängare. Och på Wikipedia har Obama lockat fyra gånger så många läsare som sin konkurrent.

Också när det gäller att köpa reklam-utrymme har Obamas kampanj har på många sätt varit betydligt mer medie-modern än Clintons: den har lagt mer pengar på att köpa sökord på Google (ungefär 2 miljoner dollar) och på att arbeta med e-postmarknadsföring, med ett mejlregister på mer än en miljon amerikaner.

Läxan är tydlig: den som bäst förstår hur man använder sig av sociala medier får ett stort försprång kampanjmässigt. Och mest bekymrad över detta faktum är sannolikt John McCain.

Om inte annat vet vi ju vem som vann i ”Vita huset”.

Fler bloggar