Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

MEDIEPOLITIK Han har bråkat med Leif Pagrotsky – och nu bråkar han
med nya kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, innan hon knappt
hunnit flytta in i sitt nya tjänsterum. Regeringen måste bekänna färg i
mediefrågorna, anser TV4:s vd Jan Scherman – och anklagar den för
hyckleri gentemot public service.

I fredags intervjuade jag Tv4:s vdJan Scherman i samband med fyrans tredje delårsrapport (läs intervju och rapportfakta här, hela delårsrapporten hittar ni här).

Inför intervjun hade Scherman laddat upp ordentligt för en kritik mot
den nya regeringen, som var minst lika aggressiv som den han under
flera år torgfört mot den socialdemokratiska.

Sakfrågorna är desamma som tidigare: begränsningarna i Tv4:s rätt att
visa reklam (Fyrans högsta tillåtna reklamandel är 10 procent, mot 15
procent för TV3 och Kanal 5, som sänder från Storbritannien), SVT:s
ökade kommersiella profil, frågan om offentliga visningar och framtiden
för Teracom och Boxer, för att nämna några.

Men det som givit dem nytt bränsle är naturligtvis de senaste veckorna
politiska händelser, där Scherman anser att alliansen nu – av politiskt
korrekta skäl – backar från sin tidigare public service-kritik och
istället pratar om hur mycket ”de gillar public service”, för att
distansera sig från licensskolk och annat. ”Rent hyckleri”, fräste
Scherman – och blir därmed lika populär hos Lena Adelsohn Liljeroth som
han varit hos Leif Pagrotsky.

Men på åtminstone en punkt har Scherman rätt: mediepolitiken har fått
en häpnadsväckande låg status i den nya regeringens politik så här
långt – och det finns onekligen många heta frågor på bordet. Inte bara
public service-frågor. Allra hetast är kanske frågan om vad det lediga
frekvensutrymmet efter analog-tv ska användas till. Där väntar många på
svar.

Scherman konstaterade vidare att ”man inte behöver vara Einstein för
att förstå att Schibsted nu bjuder ut sitt 26,9-procentiga ägande i Tv4
till försäljning”, efter veckans exit i Norge. När det gäller tänkbara
köpare mörkade han, men signalerade tydligt att han inte vill ha en
lösning som kan öka Bonniers grepp över företaget. Det han eftersträvar
är istället en nordisk lösning. Att Tv4 inte längre har en realistisk
möjlighet att ta sig in på den norska marknaden är ett stort misshugg
för Scherman (som knappast blir mindre av det faktum att det blir
MTG och inte de som står bakom en kanal med namnet TV4 nästa år).

Delårsrapportens siffror är intressanta, av flera skäl:

* Ett, för att det bekräftade bilden av att september var en usel reklammånad. Det konstaterades redan häromveckan i mediebyråernas Mediebarometer
att valrörelsen – och möjligen den förlängda sommaren – lade sig som en
våt filt över reklamköparna. Totalt minskade tv-annonseringen i den
mätningen med elva procent , vilket bidrog till att huvudkanalen Tv4 i
juli-sep 2006 hade lägre reklamintäkter än under motsvarande period
2005.

* Två, för att rapporten visar hur snabbt TV4:s vinst kommer
från annat än huvudkanalen. Omsättningen är fortfarande klart störst
för huvudkanalen (den hade intäkter på 388 mkr under kvartalet, jämfört
med 84 mkr för nischkanalerna och 75 mkr för lokalstationerna i TV4
Sverige). Däremot sänks lönamheten i fyran av de höga
programkostnaderna, bland annat för fotbolls-VM (där har ni
förklaringen till kanalens aggressiva attityd mot O’Learys och andra
för de offentliga visningarna…). Huvudkanalens vinst under kvartalet
var ”bara” 51 mkr – att jämföra med 42 mkr för nischkanalerna och Tv4
Sverige tillsammans. Här är kostnaderna betydligt lägre och
marginalerna högre – och när tittandet nu ökar ganska snabbt finns här
helt klart en potentiell vinstmaskin. Vilket man inte kan säga om
webben, som fortfarande är en förlustaffär för fyran.

* Tre, för att den visar hur sponsring och programfinansiering
blir allt viktigare. TV4:s sponsringsintäkter har ökat med 22 procent
under 2006 och är nu uppe i 165 miljoner kronor. På årsbasis lär det
landa över 200 mkr, eller tre gånger så mycket som SVT. Om ni undrade
varför Scherman & co lobbar så hårt om att SVT ska förlora sin rätt
till att finansiera program via sponsring.
Att avläsa programfinansieringens – den indirekta sponsringens –
storlek är naturligtvis svårare, eftersom det mest handlar om att kunna
göra billigare inköp och vältra över finansieringsjobbet på
produktionsbolagen. Ett exempel är dokusåpan Trälen, som, Talpa Mediaq
producerar tillsammans med bland andra Telenor – och som därför blir
billigare för fyran att köpa in. Ett annat sådant är Förkväll, som
också är billig i inköp, efter en liknande finansieringsmodell.

Läs också:
24/10 Schibsted på väg att checka ut ur Tv4?