Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

STRUKTURAFFÄRER Försäljningen av Centertidningar var första steget. Stampens omstrukturering av landsortspress-koncernerna det andra. Och det vi nu ser, i allt snabbare takt, är det tredje steget i förvandlingen av svensk lokalpress till stora regionala mediehus. En nödvändig process, men den får inte stanna bara vid jakten på kostnadsmässiga synergier.

Mittmedia samlar ihop Gävletidningarna (Gefle Dagblad och Arbetarbladet) i ett bolag för att ”skapa synergier”. Stampen stoppar ihop Hallandsposten och Hallands Nyheter i ett bolag för att ”skapa synergier”. Och i går kom beskedet att Norrköpings Tidningar och Östgöta-Corren kan komma att samlas i ett bolag för att…ja, ni hajar.

Att just NT och Corren
ska fusionera har en mycket enkel förklaring: som självständiga enheter, klämda mellan det stora Stampen/VLT/Nerikes-bältet och det småländska snålbältet från Herenco, var pressen hård på de båda tidningarna. Särskilt Corren står väldigt ensam. NT har en bredare position – och extremt stark soliditet – men den är utspridd över mer än halva Sverige. Tillsammans blir de en stor regional spelare, med en omsättning som tar in dem på 5 i topp bland de största svenska tidningsgrupperna, efter Stampen/Mittmedia, Bonnier och Schibsted och i nivå med NWT/HD.

Och om man i en förlängning tänker sig att NT/Corren också slår ihop sina påsar med koncernen Gota Media, som befinner sig i ungefär samma situation, så har vi helt plötsligt fyra riktigt stora regionaltidningsgrupper i Sverige.

Nyckelordet
i sammanhanget är just: regionalt. Genom att driva på samordning kring tryck, distribution, sidproduktion och annons ytterligare finns det stora möjligheter att bli mer kostnadseffektiva. Även det redaktionella samarbetet lär samordnas, kring sådant där det i dag finns dubblering. Till ett visst minskat mångfaldspris, självklart, men möjligen nödvändigt, för att göra tidningarna starkare rustade för en hårdare konjunktur.

Men. Det lär inte hjälpa hur stora synergieffekterna blir om inte tidningarna också lyckas bli starkare på sin absoluta kärnverksamhet: det lokala och regionala innehållet. I ett läge där allt fler svenskar lär ifrågasätta behovet av en tidningsprenumeration kan inte tidningarna bara ta till defensiva medel, utan måste också starkare på en förstärkt och mer angelägen lokal journalistik, i alla kanaler.

Det har vi ännu hört rätt lite om.

Nästa strukturaffär?
Den kommer att äga rum på gratistidningsområdet. Att Schibsted skulle köpa svenska Metro är en vanlig gissning. Den modellen försvåras dock av två saker: dels att Metro ogärna gör sig av med en av sina mest lönsamma marknader, dels att tidningen redan har ett framgångsrikt annonssamarbete med Stampen i Göteborg.

Stampen, Schibsted och Bonnier har alla nyckelroller i det här dramat och det handlar inte bara om gratistidningarna, utan om hela tidningsmarknaden. En ny bricka i det spelet dök upp när beskedet kom om att Mitt i-tidningarna är till salu. Stampen, som är starka i Mälardalen skulle gärna expandera in i Stockholmsregionen via ett sådant köp. Men även Bonnier lär se Mitt i-tidningarna som ett starkt regionkomplement till City, som då tydligare skulle bli en stark lokal aktör.

En större omritning av den kartan är helt klart på gång. Och den lär inte dröja så länge.

Läs också:
5/2 Nätet kan bli räddningen när Stampen sparar
18/12 Mittens rike växer i landsortspressen
20/4 Så blev Hjörne större än Bonnier
21/1 Hjörne stärker greppet om landsorten