FRA-frågan speglar en medierevolution

SOCIAL OPINIONSKRAFT Regeringens föreslagna övervakningslag är inte stoppad, men väl bromsad; på väg att åtminstone modifieras. Av centerpartisterna Fredrick Federley och Annie Johansson? Nej, om någon ska ta åt sig äran av att ha kastat grus i detta riskabla lagstiftningsmaskineri så är det den svenska bloggosfären.

Om jag ska peka ut en person som förhindrade ett snabbt Ja i riksdagen till FRA-lagen så är det Johan Larsson.

Vem? I bloggosfären är han välkänd och högt respekterad, i övriga Sverige förmodligen helt okänd. Johan Larsson är den som, utan uppbackning av några stora medieföretag, skapat de verktyg som behövs för att en enskild blogg ska kunna bli något mer än bara just en röst i mörkret. Han har skapat bloggportalen Knuff och ett antal filialer till den – och gjort det möjligt att få överblick av vasd som diskuteras mest på olika bloggar.

När det gäller FRA-debatten har Knuff i veckor, månader, varit den allra viktigaste plattformen. Här har alla inlägg i frågan lyfts fram, det har håliits nedräkning till riksdagsomröstningen och det har tydligt manifesterats att FRA-frågan är den viktigaste enskilda frågan på den politiska agendan just nu – trots att de traditionella medierna inte alls givit frågan lika stor tyngd. Andra sajter och enskilda bloggar – inte minst aktivistsajten Stoppa FRA-lagen – har varit viktiga, men det var Knuff som blev det samlande torget för debatten.

Och som spegel av det moderna medieklimatet är det oerhört intressant. Jag var för några veckor sedan på en debatt om de sociala mediernas (eventuella) betydelse – Vem talar, vilka lyssnar? Läs mer här – där vissa debattörer, framför allt Susanna Popova, hävdade att det inte hjälpte att det nu finns möjligheter att göra sig hörd på nätet om det är för få som lyssnar och om kvaliteten på det sagda inte håller ”professionell mediekvalitet”.

FRA-bloggbävningen, med tiotals, hundratals bloggkommentarer till varenda inläg i frågan, visar att Popova med flera har fel. Jag vet inte om Clay Shirky, som skrev den lysande Here Comes
Everybody om massans nya möjligheter att bilda opinion, tänker skriva
en uppföljare till den, men om han gör det kan han avsätta minst ett
kapitel åt den svenska FRA-debatten, som exempel på att även okända skribenter, utan starka plattformar, kan bli tunga opinionsbildare, tillsammans med många likar.

Det är inte första gången som bloggosfären visar att den kan påverka det politiska skeendet och medieagendan – minns bloggaren Magnus Ljungkvists avslöjande om handelsminister Marie Borelius och bloggavslöjandet om Sven-Otto Littorins fejkexamen – men aldrig tidigare har det varit så tydligt att bloggosfären på egen hand kan sätta agendan.

I Boreliusfallet var ju medierna redan på spåret, men när det gäller FRA har det helt och hållet varit bloggarna som drivit debatten. Som Anders Mildner konstaterade på sin blogg för en dryg vecka sedan: ”Tidningar och tv har bevakat frågan i så liten utsträckning att folk helt enkelt har missat att vi nu är mindre än en vecka från att införa ett otäckt och oåterkalleligt storebrorssamhälle. Ett sämre betyg för den samhällsbevakande journalistiken går inte att få i Sverige 2008. På nätet är det annorlunda. När jag skriver detta har Knuff registrerat 1358 inlägg om FRA.”

Efter Mildners brandfackla har gammelmedierna vaknat och de senaste dagarna har ingen som följt de traditionella medierna kunnat undgå FRA-frågan. Men låt oss fundera en stund över vad som hänt om inte bloggarna funnits. Då hade vi bara haft den traditionella bevakningen: några kritiska ledarstick, några analyser och artiklar om sakfrågan och det politiska spelet.

Det bloggosfären bidragit med är att göra frågan personlig och påtaglig. Den har fått politikerna att inse att den nya politiska verkligheten är dubbelriktad, inte enkelriktad som tidigare. De politiker som använt sig av nätet för att föra ut sina budskap och profilera sig har märkt att den kommunikationen också innebär förpliktelser. Man blir, vilket medierna tvingats lära sig de senaste åren, omedelbart granskad, ifrågasatt och avkrävd konskevens och ansvar.

Om exempelvis Fredrick Federley inte lever upp till det han tidigare argumenterat för på sin blogg kan han räkna med att han, i varje kommande politisk fråga, kommer att mötas av bloggmothugg från läsare som inte är nöjda med hur han agerat i FRA-frågan. Och han vet, vid det här laget, att det är en opinion som har betydelse.

Ett halvdussin bloggare livebloggar från riksdagen, i går och i dag, om hur den frågan till slut landar. Deras bevakning är minst lika viktig som den som SVT, DN, SvD och andra traditionella medier har. Det inser nu de flesta (vilket inte minst framgår av den här listan, som visar vilka bloggar olika myndigheter besökt den senaste tiden)

Och det är, onekligen, en liten revolution