Klara siffror om bloggosfärens betydelse

BLOGGRAPPORT Mer än 7000 blogginlägg på en månad om FRA. Det räckte för att få upp FRA som årets stora politiska stridsfråga. Och än är det inte slut.

Journalisten och debattören Anders R Olsson, en ihärdig bloggskeptiker, har flera gånger sedan FRA-upproret i juni avfärdat de sociala mediernas betydelse i den här frågan. Så här skrev han i Sydsvenskan i juni och ungefär samma sak skrev han i förra veckan i ännu ett debattinlägg i Medievärlden:

”Ett lustigt inslag i nyhetsrapporteringen om FRA-lagen – det enda lustiga – är att bloggare påstås ha skapat både publiciteten och motståndet. Att ett par tusen personer via internet kunde enas om det vansinniga i FRA-projektet, att de debatterade sinsemellan och e-postbombade riksdagsmän med protester beskrivs som en ”revolution”. Bloggare skulle förnyat demokratin genom att ”tvinga” tidnings-, radio- och TV-redaktioner att uppmärksamma frågan. Så går det naturligtvis inte till.”

Men Twinglys rapport om ”bloggbävningen om FRA”, som släpptes i kväll torde vara svår även för Olsson att avfärda. Den visar tydligt hur stark och ihärdig uppmärksamheten kring FRA varit i bloggosfären.

Medan de traditionella medierna hade en relativt kort och intensiv FRA-bevakning har bloggarna hållit liv i frågan under en längre tid. Under en månad (27/5-26/6) har Twingly noterat 7175 blogginlägg om FRA. Tydligast är skillnaden i uppmärksamhet när det återstod en dryg vecka till omröstningen om FRA i riksdagen. Då noterades bara ett fåtal artiklar i traditionella medier, men mer än 250 inlägg per dag i bloggosfären. Vilket sedan ökade till 860 på själva omröstningsdagen.

Om detta bidrog till att ”riktiga” medier omvärderade frågan? Ja, självklart. Dels för att det var ett så brett motstånd, från olika politiska läger – vilket är intressant i sig. Dels för att det förekom så mycket saklig argumentation och granskning av problemen med lagförslaget. Mer än 1000 inlägg klassas som ”argumenterande”, vilket fördjupat diskussionen om lagförslagen och väckt nya frågor.

Det de sociala medierna gjorde var en blandning av flera saker:

* Journalistisk granskning och dokumentation

* Debatt och argumentation

* Ren aktivism, från rumsren sådan med upprop och t-shirtförsäljning, till mindre rumsren sådan, med mejlbombnings-uppmaningar och annat.

* Ett kreativt utnyttjande av teknikens möjligheter på nätet

Men framför allt: de gav inte upp. ”Alla tjänar på att debatten lägger sig”, tyckte statsministern, men det blev bara ytterligare bränsle åt protesterna.

Bloggbävningen har inte lyckats riva upp lagförslaget. Men den är det hittills tydligaste exemplet på hur sociala medier kan sätta debattagendan för hela det politiska och mediala samtalet. Inte ens när regeringen lovade skattesänkningar för 15 miljarder i tisdags gav det större eko än de protester som bloggosfären initierat kring FRA inför riksdagens öppnande. Det säger en del.

Så här ser helt enkelt medielandskapet och opinionsbildningsarenan ser ut nuförtiden. Mer svårregisserat. Mindre förutsägbart. Mycket mer intressant.

Fast det håller nog inte Siewert Öholm med om…