Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

INDIREKT SPONSRING I morse kom Riksrevisionens brett emotsedda granskning av ”regler och rutiner för indirekt sponsring inom SVT”. Det är en smått kafkaesk skrivelse, där revisorerna å ena sidan konstaterar att de inte har några invändningar, men å andra sidan säger att det aldrig går att hålla koll på vem som finansierat vad. Vilket är ett annat sätt att säga att deras egen granskning saknar faktiskt värde.

Förvirrande? Absolut. Och det är därför aktörerna på marknaden nu har lilla julafton när det gäller att tolka det som sägs. Enligt SVT är revisorernas rapport en ”seger” och ett bevis på bolagets oberoende. Konkurrenten TV4s vd Jan Scherman anser dock att rapporten på ett närmast sensationellt sätt slår fast att SVT är ett kommersiellt bolag.Och Sveriges Annonsörers vd Anders Ericson säger att han ”inte hunnit läsa rapporten”, men att han ”vet” att otillåten indirekt sponsring förekommer.

Så låt oss försöka reda ut begreppen. Vi börjar med vad revisorerna granskar, nämligen den indirekta sponsringen. Det är inte de reklamliknande sponsringsskyltar som visas vid idrottsevenemang och Melodifestivalfinaler. Det är inte heller floran av reklamloggor som förekommer när fotbollsspelare och andra intervjuas framför sponsorsskyltar.

Nej, det enda som Riksrevisionen tittat på är de program som SVT köpt in från produktionsbolag och som produktionsbolaget i sin tur fått delfinansierat via sponsorer. Där är knäckfrågan huruvida SVT betalat marknadsmässigt pris för programmet. Om de fått det är allt tillåtet. Men om produktionsbolaget sålt billigt till SVT och kompenserat det med sponsorspengar är det otillåtet, grovt beskrivet.

Redan där blir det dock
problem. Riksrevisionen slår fast att det i många fall är svårt för SVT att 1) avgöra om det finns smygsponsorer och 2) kunna avgöra om priset är marklnadsmässigt. Och för Riksrevisionen och Granskningsnämnden är det direkt omöjligt, slår rapporten fast. ”För att kunna bedöma om priset är marknadsmässigt behöver Granskningsnämnden någon typ av jämförelsematerial/…/men nämnden har ingen rätt att få del av prisuppgifter från programföretag i andra länder.”

Det går alltså inte att avgöra om otillåten indirekt sponsring förekommit, eftersom granskarna inte kan granska affärsuppgörelserna fullt ut – och för att de inte kan tolka de siffror de eventuellt får fram. Endast om sponsorerna är öppna med all information blir det möjligt att säga om fel har begåtts, är slutsatsen. Vilket ju är ett goddag yxskaft i sammanhanget, eftersom sannolikheten att detta skulle inträffa är minimal.

Revisorerna konstaterar därför att de regler som regeringen infört när det gäller den indirekta sponsringen därför är mer eller mindre meningslösa – och ”inte tillför något nämnvärt ytterligare skydd”.Restriktionerna i sändningstillståndet bör därför avskaffas.

Som en följd av denna hopplösa granskningssituation har Riksrevisionen inget att anmärka på. Men att tolka det som ett ”friande” av SVT är onekligen att ta i. Det som sägs är helt enkelt att vi får förlita oss på SVT:s goda vilja att vårda sin integritet.

Sakfrågan då? Förekommer det otillåten smygfinansiering av public service? Svaret är att ingen vet helt säkert, sannolikt inte ens SVT. Många intresseorganisationer, som Sveriges Annonsörer och Timbro, har varit tvärsäkra på att det förekommer – och pekat på allt från UR-program till Melodifestivalen och Stjärnorna på slottet. Men de solklara fallen har ingen kunnat visa upp. Därför vet vi faktiskt inte.

Att produktplacering och formatsponsring generellt sett blir allt vanligare är dock helt klart – och eftersom samma produktionsbolag som arbetar för SVT även jobbar mot kommersiella kanaler, där sådant tillåts, finns det rimlig grund att anta att det sliras med integriteten emellanåt. Och det är inte alltid lätt ens för SVT att efterforska. I en del försöker de sannolikt inte ens, som just Melodifestivalen, där det råder en notorisk ohelig allians mellan tävlingsorterna, sponsorerna och SVT under kvaltävlingarna, dock utan att något syns i rutan.

I stort sett är dock dagens rapport en icke-händelse. Den gav oss ingen ny information – och den berör bara en liten del av sponsringsfrågan.

Nästa runda blir besvärligare för SVT: det är när public service.utredaren Rose-Marie Frebran ska ta upp den direkta sponsringen, alltså skyltarna i rutan. De är lättare att granska, eftersom där finns en regelrätt prislista – och där är det också lättare att fatta tydliga beslut, som att förbjuda SVT att sälja in den sortens skyltar.

Den rapporten kommer först om en månad och följs sedan av en inte4nsiv remissperiod. Den har SVT större skäl att frukta. Dagens rapport blir bara en parentes – intressant enbart för den som samlar på meningslöst utnyttjande av statliga utredningsmedel.