Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

MEDIEPOLITIK En stunds ouppmärksamhet i plenisalen – och plötsligt hade en rikdagsmajoritet bestämt att det är dags att granska ägarkoncentrationen i svenska medier, igen. Men regeringen lär göra sitt bästa för att glida undan frågan.

Helene Petersson (s) från Stockaryd i Jön-köping är en av riksdagens mest engagerade politiker i mediefrågor. Under hela hösten har hon tagit upp frågan om mediekoncentrationen i Sverige: först i en fråga till kulturministern, sedan i en interpellation och till slut som en motion.

Motionen hävdade att det var ”hög tid att se över mediekoncentrationen och/…/ belysa helheten på marknaden”. Den behandlades i konstitutionsutskottet, men avstyrktes som väntat – och hade därmed kunnat läggas i högen av demokratisk pappersexercis, om det inte varit för den där detaljen att man måste debattera och rösta om det först.

Debatten i onsdags var minimal: det var bara Helene Petersson som yttrade sig. Men i omröstningen hände något. 138 ledamöter från s, v och mp röstade för Petersson, men bara 137 från allianspartierna röstade för utskottslinjen. Elva borgerliga ledamöter befann sig i plenisalen, men hade uppmärksamheten på annat håll och missade att rösta. Fyra ledamöter försökte i efterhand anmäla att de tänkt rösta för utskottets linje, men det hjälper inte: en häpen Helene Petersson kunde konstatera att hon fått som hon ville. För så är det ju: ”democracy is made by those who show up”, som det brukar heta i USA-valet. Och av dem som kommer ihåg att rösta, får man numera tillägga.(Läsprotokollet här)

Vad händer nu då? Inte nödvändigtvis så mycket. Oppositionen väntar sig en ny utredning om mediekoncentrationen – den senaste lämnade sitt betänkande 1999, vilket ledde till Marita Ulvskogs lagförslag om en ”Lex Bonnier”, för att begränsa medieägandet, framför allt från Torsgatan.

Det föll dock i riksdagen och nuvarande kulturministern, som föredrar att låta marknaden eller EU styra än att bedriva en aktiv egen mediepolitik, har inte det minsta intresse av att väcka frågan på nytt. Hon lär därför hänga sig fast vid det faktum att ordet ”utredning” inte nämns i motionen, utan att det bara talas om att ”se över” läget. Och det kan man ju göra över morgonfikat, om det är där man vill lägga sin ambitionsnivå.

Sakfrågan då: har mediekoncentrationen ökat? Ja och nej. På många sätt myllrar en ny mediemångfald, men på andra områden finns en eller få aktörer med snudd på totaldominans, som inom regionalpressen, kommersiella etermedier, film, kabel-tv och sök. Det botas förstås inte genom lagstiftning, i synnerhet som en stor del av den nya medie-koncentrationen är globalt driven, men däremot skulle en rejäl översyn säkert kunna bota en del naivitet bland politikerna om hur maktpositionerna verkligen ser ut.

Fler bloggar