Räkna inte med utredning om mediemakten

MEDIEPOLITIK En stunds ouppmärksamhet i plenisalen – och plötsligt hade en rikdagsmajoritet bestämt att det är dags att granska ägarkoncentrationen i svenska medier, igen. Men regeringen lär göra sitt bästa för att glida undan frågan.

Helene Petersson (s) från Stockaryd i Jön-köping är en av riksdagens mest engagerade politiker i mediefrågor. Under hela hösten har hon tagit upp frågan om mediekoncentrationen i Sverige: först i en fråga till kulturministern, sedan i en interpellation och till slut som en motion.

Motionen hävdade att det var ”hög tid att se över mediekoncentrationen och/…/ belysa helheten på marknaden”. Den behandlades i konstitutionsutskottet, men avstyrktes som väntat – och hade därmed kunnat läggas i högen av demokratisk pappersexercis, om det inte varit för den där detaljen att man måste debattera och rösta om det först.

Debatten i onsdags var minimal: det var bara Helene Petersson som yttrade sig. Men i omröstningen hände något. 138 ledamöter från s, v och mp röstade för Petersson, men bara 137 från allianspartierna röstade för utskottslinjen. Elva borgerliga ledamöter befann sig i plenisalen, men hade uppmärksamheten på annat håll och missade att rösta. Fyra ledamöter försökte i efterhand anmäla att de tänkt rösta för utskottets linje, men det hjälper inte: en häpen Helene Petersson kunde konstatera att hon fått som hon ville. För så är det ju: ”democracy is made by those who show up”, som det brukar heta i USA-valet. Och av dem som kommer ihåg att rösta, får man numera tillägga.(Läsprotokollet här)

Vad händer nu då? Inte nödvändigtvis så mycket. Oppositionen väntar sig en ny utredning om mediekoncentrationen – den senaste lämnade sitt betänkande 1999, vilket ledde till Marita Ulvskogs lagförslag om en ”Lex Bonnier”, för att begränsa medieägandet, framför allt från Torsgatan.

Det föll dock i riksdagen och nuvarande kulturministern, som föredrar att låta marknaden eller EU styra än att bedriva en aktiv egen mediepolitik, har inte det minsta intresse av att väcka frågan på nytt. Hon lär därför hänga sig fast vid det faktum att ordet ”utredning” inte nämns i motionen, utan att det bara talas om att ”se över” läget. Och det kan man ju göra över morgonfikat, om det är där man vill lägga sin ambitionsnivå.

Sakfrågan då: har mediekoncentrationen ökat? Ja och nej. På många sätt myllrar en ny mediemångfald, men på andra områden finns en eller få aktörer med snudd på totaldominans, som inom regionalpressen, kommersiella etermedier, film, kabel-tv och sök. Det botas förstås inte genom lagstiftning, i synnerhet som en stor del av den nya medie-koncentrationen är globalt driven, men däremot skulle en rejäl översyn säkert kunna bota en del naivitet bland politikerna om hur maktpositionerna verkligen ser ut.

Visa kommentarer (4 st)

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chefredaktör SvD.se Läs reglerna i sin helhet

  • S. Alm, Uppsala

    De centrala fackförbundens medlemstidningar
    När frågor om mediekoncentration och mediemångfald diskuteras berörs sällan (eller aldrig) de centrala fackförbundens medlemstidningar. De framtonar ofta som något mycket mer än medlemsblad (Ibland som politiska tidskrifter. Emellanåt som livsstilsmagasin). Om ”helheten på marknaden” skall belysas bör måhända särskilt LO-förbundens mediemakt också tas med i analysen.

  • SvD = Schibsted = AB = LO

    LO = Aftonbladet = Politisk Tidskrift
    LandsOrganisationens mediemakt bör definitivt tas med i analysen.

    \”LO har vetorätt vid tillsättandet av politisk chefredaktör och dess ägande garanterar att ledarsidan förblir oberoende socialdemokratisk.\”

    koncernen.aftonbladet.se/koncernen/agare/

  • läskunnig

    ”se över”
    Det ska inte göras någon ”analys”. Ej heller någon ”utredning”. Däremot ska läget på mediemarknaden ”ses över”. Då ser man väl över alla delar på marknaden, inklusive LO:s inflytande. Eftersom större delen av A-pressen gått i graven och resten, med något undantag, ges ut och ägs av borgerliga tidningskoncerner blir LO:s andel av marknaden ganska lätt att ”se över”.Man kanske till och med från början skulle ”överse” med att titta på LO-delen.

  • S. Alm, Uppsala

    om medlemstidningarna tas med blir ”LO-delen” stor
    Jag menar helt enkelt bara att när frågor om mediekoncentration och mediemångfald diskuteras så brukar tyvärr inte förefintligheten av de centrala fackförbundens medlemstidningar beaktas eller beröras. Det är inte bra. I fråga om LO-förbundens tidningar är det så att dessa (s)-präglade tidningar sprids i massupplagor till hundratusentals medborgare.

Skivor
The Amazing Snakeheads.

Snakeheads är stentuffa på riktigt

Lokko:”En oerhört rar liten best”.

FOTO: Domino/Playground

Kvinnorna som älskade nazister

Kultursvep

Fick de någonsin stå till svars?

”Vi hade ingen
Shiraz hemma”

Stockholmsnatt

Att leva med en f.d skejtare.

AC/DC dementerar pensionsrykte

Hårdrock

Youngs hälsa stoppar inte bandet.

Mer än fotboll när ärkerivaler möts

Under strecket

En kamp större än livet självt när Real Madrid möter FC Barcelona.

Triangulering – hippt ord används fel

Politik

Få behärskar modeordet.

Tsarens rike på ett nytt sätt

Del II

Unika färgbilder från förra sekelskiftet.

”En konstnär kan
inte vara rädd”

Söndagsintervjun

Claire Messud skäms inte.