Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

PUBLIC SERVICE December 2008 finns det en sak att säga som ger maximala kreddpoäng i kultur- och medie-Sverige: ”Jag blev också tillfrågad om jobbet som vd för Sveriges Radio – men tackade nej”.


Inga år är lugna år inom public service, men för SVT får 2008 ändå beskrivas mer som bris än storm. Lite Halal TV-debatt, (välgrundade) protester mot beslutet att sända Engla Höglunds begravning, nedskärningsgnissel och fortsatt publikminskning, men relativt fritt från de riktigt upprivande grälen.

Istället blev det, något otippat, vd-rekryteringen på Sveriges Radio som blev årets snackis. Igen. Sedan tidskriften Fokus, som detta år hann fira sin treårsdag och överleva det, skrivit att det i själva verket var Stockholms stadsteaters chef Benny Fredriksson som var SR-styrelsens förstaval har detta samtalsämne blivit allt hetare. Mer än ett av namnen som kallats till SR:s rekryteringskonsult har redan hörts mumla att de nobbat jobbet.

Sanningshalten är förstås omöjlig att kontrollera – och styrelsens ordförande Ove Joanson säger, givetvis, inget annat än att Mats Svegfors var hans förstaval.


Men oavsett om han var en kompromiss eller inte har Svegfors namn mottagits väl; kanske till och med bättre än vad Fredrikssons hade gjort. Senast Joanson rekryterade en teaterchef (Peter Örn) blev ju resultatet inte optimalt. För medarbetarna på SR är ju medieerfarenhet det fyrljus alla söker hos en extern chef. Att Svegfors meriter där ligger en tid tillbaka i tiden och inte berört etermedier har mindre betydelse; han kan ju ändå kallas för publicist, även om det är den politiska förvaltningen och strategin som är hans primärkompetens.


Personligen hade jag blivit mindre förvånad om Mats Svegfors utsetts till ny kulturminister denna höst, än vad jag blev när han presenterades som radiochef. Kanske hade han där också kunnat bidra med mer: både när det gäller att förtydliga regeringens mediepolitik och med att lösa upp ett antal knutar på det området som den sittande ministern mest tycks trassla till mer för varje gång hon rör vid dem.

Vad blir då Svegfors för sorts chef för public service, när han tillträder den 1 februari? I första hand en extrovert och representerande sådan, som lämnar de interna organisationskonflikterna, sparpaketen och tablåfajterna åt sin vice-sheriff Cilla Benkö. En landshövding för Publicservice-land, vars viktigaste arbetsplats 2009 inte är Radiohuset, utan Rosenbad, för att få politiskt stöd för SR:s önskelista inför public service-proppen, i synnerhet när det gäller ekonomin.

Men där får han det svårt. Både SR och SVT lobbade hårt under 2008 för att få gehör för en anslagsuppräkning på mer än 2 procent, men i en accelererande lågkonjunktur är den argumentationen närmast dödfödd. Istället lär kraven på ytterligare sparåtgärder tillta, vilket kan tvinga fram ett ännu närmare samarbete mellan bolagen snabbare än SR-ledningen kan tänka sig. Kerstin Brunnberg, som nu avgår som vd efter ett imponerande uppstädnings- och stabiliseringsjobb, har kunnat stå emot det trycket, men det är inte säkert att teamet Svegfors/Benkö kommer att kunna göra det.

SR får också möta en ny konkurrens framöver, om regeringen säger ja till de förslag som utredaren av den kommersiella radion, Martin Holmgren, lämnade i november. Det var rena julklappen till reklamradion: lägre avgifter, mindre detaljstyrning och utrymme för mer reklam.

Och kanske är det just främjandet av reklamen i etermedierna som håller på att bli kärnan i regeringens mediepolitik. Under 2008 fick TV4 möjlighet att släppa på sina reklamkranar för fullt, vilket utnyttjades intill och över bristningsgränsen, och med förslagen i radio- och tv-lagsutredningen i december ökas möjligheterna för reklamplaceringarna ytterligare.

Det enda som bromsar det är möjligen konjunkturen. I mediepolitiken finns uppenbarligen inga spärrar.

Läs också:

25/12 Bloggbävningen var årets mediehändelse

28/12 Medieåret 2008 i snabbspolning

Fler bloggar