Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

RAPPORTURSÄKT Chefen för SVT Rapport ber tittarna ursäkt om de känt sig vilseledda av rapportering om vad Carl Bildt sagt om diktaturer och FRA. Se där, en intressant lektion i hur det nya direktkommunicerande medielandskapet fungerar.

Uppdaterad (se längst ned)

Hade Bildt segrat mot Rapport utan sin blogg? Den frågan ställer debattsajten Newsmill i dag – och ber läsarna svara, i debattartikelform. Ingen har gjort det så här långt. Kanske för att svaret är så givet.

Nej. Såklart inte.

Det ”diktatur-bråket” mellan Bildt och Rapport handlat om är inte om vad han sagt, utan om hur man ska tolka vad han sagt, angående FRA, underrättelseinformation och samarbete mellan olika stater. Bråket kulminerade i ett redan klassiskt inslag i Studio Ett, som kan avlyssnas här.

Rapportchefen Morgan Olofsson har nu medgett att Rapport över- eller feltolkade Bildts uttalande, i en offentlig ursäkt till honom och tittarna. Något som Bildt belåtet välkomnar här.

På den gamla 1.0-tiden då medierna hade tolkningsföreträde hade det varit SVT:s version som gällt. Bildt hade kunnat bråka om detta med SVT och eventuellt i konkurrerande medier, men dels hade det varit svårt att få rätt, dels hade publiken haft begränsade möjligheter att göra en egen bedömning.

I den interaktiva webb 2.0-världen finns det hela tiden möjlighet till second opinions och direktkommunikation med läsarna. Det går att påtala fel, detaljgranska uppgifter, bedriva kampanj och komma med avvikande uppfattningar, oavsett om man är direkt berörd eller bara en engagerad läsare.

Carl Bildt har, ända sedan han lanserade sin blogg, utnyttjat det maximalt. Det har också kändisar som Niklas Strömstedt eller personer som oförskyllt hamnat i mediernas epicentrum, som Englas mamma, börjat göra. Då blir det svårare att ha löpsedlar som säger sig veta hur det är; när alla kan gå direkt till den omskrivna källan och få deras version.

Det innebär inte automatiskt att man ska tro på deras versioner; sista ordet eller den som skriker högst vinner inte alltid. Men det finns naturligtvis en enorm poäng i att det nu är upp till läsaren att själv avgöra, utifrån de olika versioner som finns på bordet.


Att Bildt vann i det här fallet beror på att han utnyttjar denna nya mediedramaturgi skickligast. Genom att fokusera på de detaljer där han anser att SVT gjort fel slapp han att prata om andra inslag i FRA-historien. En Wag the Dog-strategi som SVT gav honom möjlighet att utnyttja maximalt, genom att de var så fastlåsta vid sin traditionella hantering av ämnet.

Istället för att medge att de övertolkat stod SVT fast vid sin version. De lade ut ett längre klipp ur intervjun på sin sajt, men eftersom även detta klipp var redigerat (med ett tvärt klipp just efter diktaturuttalandet) kvarstod misstankarna om att det rörde sig om en busklippning.

Om SVT redan från början, samtidigt som dokumentären om FRA sändes, lagt ut hela intervjumaterialet oklippt hade de sluppit den diskussion. Men det är tyvärr alldeles för få medier som är beredda att göra det och som använder sig av den strategin proaktivt. SR gjorde det skickligt, med sin Kris i skolan-serie, och fler följer förhoppningsvis efter. Genom att ge alla insyn i exakt hur ett journalistiskt arbete vuxit fram stärks förtroendet för slutresultatet.

Carl Bildt uttrycker det så här på sin blogg:

”Det inträffade visar vikten av att reagera när media begår övertramp – liksom det visar att det trots tendenser till ofelbarhetsmyt också finns en konstruktiv intern diskussion i media. Kanske blev Sverige lite, lite bättre av denna lilla dispyt.”


Jag skulle inte riktigt uttrycka det så. Snarare som att Rapport fick lära sig en läxa. Men diskussionen om vad Sverige kan göra med FRA-insamlat material lär knappast sluta med denna ”lilla dispyt”.

Uppdatering: sedan detta inlägg skrevs har Isobel Hadley Kamptz skrivit på Newsmill om bloggaren Bildts seger mot gammelmedia. Läs inlägget här.