Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

UTREDNING Den som läser regeringens direktiv till public service-utredaren Rose-Marie Frebran får inte den minsta fingervisning om vad regeringen vill i frågan. Vilket är fullt logiskt, eftersom regeringen faktiskt inte vet vad den vill i frågan.

Örebro SK-ordföranden, teologen och förre talmansinhopparen Rose-Marie Frebran är ingen stor medieexpert; det framgick rätt tydligt vid dagens pressträff om public service-direktiven (presskonferensen kan beskådas här, där direktiven också finns att ladda ner i sin helhet). Hennes mediepolitiska insatser begränsar sig till några lama utspel om tv-våld på 90-talet.

Men hon beskrivs som en bestämd och noggrann person, som säkert lär ta sitt uppdrag om att utreda behovet av SVT, SR och UR på största allvar. Vilket behövs, eftersom tiden är knapp: om hon börjar utreda efter sommaren har hon ett drygt år på sig, för att det ska hinnas med remisstid innan regeringen lägger fram en proposition till riksdagen, i god tid innan de nya tillståndsvillkoren ska träda i kraft 2010.

Vad är då hennes uppdrag? Det första blir att gallra bland direktiven och bestämma sig för vad hon ska lägga mest kraft vid. Direktiven är nämligen så vaga att det egentligen kan bli vilket utredningsresultat som helst.

I korthet ska Frebran komma med förslag på följande områden:

Vilka förändringar som behöver göras för att public service-företagen ska få bästa möjliga förutsättningar för framtiden (mycket öppnare kan ett direktiv inte formuleras).
Hur public service-uppdraget ska formuleras för bolagens tekniska plattformar (vilket är kod för följande fråga: kan det vara en bra idé att slå ihop bolagens satsniungar på webb, mobilt och andra nya digitala medier?)
Hur public service ska organiseras och styras för att resurserna ska användas så effektivt som möjligt (vilket skulle kunna tolkas som förslag på sammanslagning av vissa verksamheter)
Hur tv-licensen skulle kunna ”utvecklas” (vilket är exakt samma uppdrag som ensamutredaren Ulf Larsson fick av den förra regeringen för fyra år sedan).
Och så den riktigt stora frågan: Vad ÄR egentligen public service? Det måste utredningen kunna ge ett bra svar på, eftersom ”alla program som sänds av programbolagen skall kunna motiveras utifrån uppdraget. Är Ballar av stål public service? Hockeykväll? Så ska det låta? Jonas tankar? Pop non stop? Snart vet vi.

Det är, som ni märker, ett jätteuppdrag – om man väljer att tolka det så. Eller en grundläggande genomgång av nuläget med förslag på mindre modifieringar om man väljer att tolka det så; en uppdatering av förra public service-utredningen, med några nya kapitel om förändringarna i medielandskapet.

Att regeringen inte är mer specifik, trots ett halvårs arbete med att formulera dessa direktiv, beror naturligtvis på att den inte vet vad den vill med public service (och dagens intetsägande debattartikel av kulturministern i SvD gjorde inte precis någon klokare). Eller rättare sagt: partierna vet vad de vill, men regeringen har ingen aning om hur de ska jämka ihop partilinjerna.

Det regeringen gjort är istället att köpa sig tid. Nu har den ett drygt år på sig att formulera en allianslinje kring public service, invänta remissvaren på utredningen – och kan sedan börja plita på en proposition som kan förändra eller bevara, beroende på vad partierna enats om.

Slöseri med allmänna medel? Möjligen. Men helt säkert ett onödigt långt mediepolitiskt beslutsvakuum. Så här luddiga direktiv hade man kunnat presentera veckan efter valet.

Läs bloggvärldens tankar kring public serviceutspelet via Knuff.

Läs också:
30/5 Hon får makten över public service
30/5 Medieminister utan någon mediemakt

Fler bloggar