Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

STORA JOURNALISTPRISET Jag har aldrig kallat mig själv medieexpert och tänker inte börja nu. Jag hade samtliga fel på mina gissningar om vem som skulle vinna Stora Journalistpriset. Men jag är rätt nöjd med juryns val.

Framför allt ett: att ge Lukas Bonniers hederspris till Sydsvenskans Karen Söderberg är ett av de bästa valen man gjort i den klassen. Hon är den klokaste och mest inspirerande redaktör jag någonsin träffat; högt respekterad av alla de redaktioner hon jobbat på. Efter en lång karriär på bland annat DN kom hon till Sydsvenskan, där hon blev en redaktionschef som – när hon slutade – lämnade ett stort tomrum efter sig. Sedan har hon varit tidningens Köpenhamnskorrespondent, gästprofessor i journalistik på JMG och nu utrikeschef på Sydsvenskan.

Mina spådomar om vinnare var fel i alla kategorier. Jag trodde att Aktuellt-nestorn Jarl Alfredius skulle få Lucke-priset som tack för lång och trogen tjänst och i övriga kategorier var jag lika fel på det.


Årets avslöjande trodde jag skulle gå till Uppdrag gransknings avslöjande om svartstädjobb på hamburgerrestauranger, men – som jag skrev här – om jag fick välja hade jag valt HSB-storyn som Jens Mikkelsen/Johan Wessman gjorde för Sydsvenskan. Och så blev det: den vann. Vilket är en fet revansch för Mikkelsen, vars förra stora avslöjande, om MKB, aldrig ens blev nominerat.

Årets berättare trodde jag var självskrivet för den nyskapande SVT-serien Klass9A. Men juryn valde att belöna en traditionell kvalitetsberättare: SR:s Susanne Björkman

Årets förnyare trodde jag att Västerbottens-Kuriren skulle bli, men juryn var så grym att den skickade hem VK:s Ingvar Näslund som förlorare för andra året i rad. Istället vann, otippat för mig men mycket välförtjänt, DN-frilansen Fredrik Strage med sin Youtube-lista. Honom försökte jag nominera redan i det här inlägget, så det protesterar jag sannerligen inte mot. Han har lyckats göra bra journalistik av webbinnehåll, utnyttja läsarinteraktiviteten till ny journalistik – och kombinera det visuella med det textmässiga på ett sätt som helt klart var förnyande.

Segern för honom tar också lite udden av mitt påstående om att Stora journalistpriset är en för mossig institution. Åtminstone tillfälligt. Men priskommittén har en hel del kvarf att bevisa framöver.

Läs också:

20/11 Stora journalistpriset är för mossigt

30/10 De vinner Stora journalistpriset (tror jag)