Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

PRISSÄTTNING New York Times har höjt sitt lösnummerpris i USA, till 1,50 dollar. Tidningsutvecklaren Juan Antonio Giner är kritisk: han tycker att tidningen borde vara mycket…dyrare.

Ni kan läsa Giners blogginlägg här. Han tycker att 5 dollar vore ett rimligt pris för en sådan kvalitetstegelstentill dagstidning som NYT: ”Kvalitetsinformation och ”rysk kaviar-journalistik” är inte gratis. En liten caffe latte kan inte få kosta mer än New York Times!”.

Observera att Giner inte säger något om webbupplagan: det är pappersprodukten NYT han tycker är underprissatt. Han har drivit den linjen länge: medieföretagen måste sluta skämmas för priserna på sina kvalitetsprodukter och skilja mer på den enklare och de mer kvalificera produkterna.

Jag har skrivit om den här åsikten tidigare, bland annat här:

””Kvalitetsjournalistik är en värdefull och undervärderad vara”, sade Financial Times vd John Ridding, i en kommentar till den senaste prishöjningen – och Business Weeks eminente mediekrönikör Jon Fine var nyligen inne på samma linje i en av sina krönikor. Läsarna kan vara beredda att betala lite mer för rätt erbjudande.”

Jag tror att det är snudd på omöjligt att ta betalt för nyhetsmaterial på nätet, om det inte är extremt specialiserat och helst databasbaserat. Jag är också övertygad om att gratistidningsutbudet kommer att vara fortsatta starkt, om än efter en viss normalisering på de mest övermättade marknaderna. Men: allt kommer inte att vara gratis – och de tidningar som håller högre kvalitet och har tydliga målgrupper kommer att ha väldigt goda möjligheter att faktiskt ta mer betalt i framtiden, om de spelar sina kort rätt.

Varför? Därför att medieutbudet i stort tenderar att bli allt mer likriktat, ”brus”-aktigt och svårt att orientera sig i. Att få precis det läsaren vill ha och behöver, rätt paketerat, blir en allt värdefullare tjänst.

Hur? Genom att arbeta mer med paketeringen och anpassa sig mer till läsarnas behov. Alla vill kanske inte ha tidningen hemburen alla dagar i veckan, en del vill ha digitala tilläggstjänster, extraprodukter, pdf-service eller andra former av leverans: att kunna vara så flexibel blir ett sätt för medieföretagen att kunna höja det totala priset man tar ut.

Men: det krävs naturligtvis också att den papperstidning man gör motsvarar behoven och tillför något utöver det som finns mer eller mindre fritt på webben. Annars slår priselasticiteten snabbt tillbaka i en rekyl: jag tror till exempel inte att Aftonbladet och Expressen bör överväga några prishöjningar de närmaste åren; det skulle kunna vara strået som knäcker lösnummerförsäljningens rygg, så som tidningarna ser ut i dag.

De mest intressanta exemplen på förmågan att kombinera högt abonnemangspris och gratis webbtjänster är Financial Times och Wall Street Journal, som är två av de dagstidningar i världen just nu som går bäst: upplagemässigt, webb-besöksmässigt och ekonomiskt. Båda är premiumprodukter och både har vågat höja sina prenumeratikons- och lösnummerpriser, samtidigt som de gjort allt mer material gratis tillgängligt på nätet.

En framtidsmodell, om ni frågar mig.