Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

TRONSKIFTE Den som efterträder Anders Gerdin på chefsposten på Aftonbladet har en
svår uppgift framför sig. När mediebranschen förändras i rekordfart är
det just nu kvällspressen som får några av de hårdaste törnarna.

Att Anders Gerdin avgår som chefredaktör på Aftonbladet, efter 37 år på tidningen varav tio som dess högste redaktionelle chef, är en nyhet som branschmedierna länge haft på avtryckarfingret.

Redan för två år sedan var branschtidningen Resumé ”säker” på att Gerdin skulle avgå, under 2006. För några veckor sedan var tidningen lika säker på att Gerdin skulle gå i höst. Den här gången blev de sannspådda, så som man ofta blir när man upprepar en spådom tillräckligt ofta.

När Anders Gerdin
nu avgår är det med ålderns rätt, men också med resultatets. På avskedsfesterna framöver lär ”Gubben”, som Gerdin kallas i huset, hyllas som en av de sista gammaldags kvällstidningsredaktörerna: en före detta dammsugarförsäljare, med rötter i lokal- och sportjournalistiken, som i decennier slipat den folkliga fingertoppskänslan för vad som fungerar på löp och ettor.

Han har inte varit någon karismatisk publicist och estradör i stil med Bo Strömstedt, snarare en folklig men småbutter Lars Lagerbäck-typ som undvikit rampljuset och hellre låtit siffrorna tala. Han har erkänt att det ibland blivit några ”skitlöp” för mycket – vilket bland annat lett till en förtalsdom och en del präktiga rubrikskandaler – men har alltid tagit strid för den klassiska kvällstidningens uppgift, som en folkets lägereld för dagens största samtalsämnen.

Hans karriärresa på Aftonbladet har gått parallellt med tidningens egen framgångsresa: från rollen som kvällspressens misskötta underdog till ett höglönsamt mediehus med vinstnivåer räknat i hundratals miljoner. Det var visserligen under föregångaren Thorbjörn Larssons tid som chef som tidningen gick förbi Expressen, men som en av Larssons tre redaktionschefs-”knattar” var Gerdin i högsta grad delaktig i den framgången. Och med honom vid rodret har framgången fortsatt och förstärkts.

Åtminstone är det vad vi hade skrivit om Gerdin valt att utnyttja möjligheten att gå i pension i fjol, 62 år gammal. Nu stannade han möjligen ett år för länge, och fick då uppleva hur framgångsmaskineriet plötsligt började gnissla. TV7, som Gerdin var en varm anhängare av, fick avpolletteras efter skenande förluster, gratissatsningen Punkt SE kostar långt mer än kalkylerat – och även själva moderskeppet, Gerdins älskade Aftonblad, läcker nu upplaga i en oroväckande hög takt, vilket fått det att muttras alltmer högljutt i organisationen och ger avskedstalen en viss dissonans i moll.

I tidningens årsredovisning för 2006 skrev vd Carl Gyllfors att målet för 2007 var att ”bromsa och vända den nedåtgående upplagetrenden”. Det blev precis tvärtom. Konkurrensen från nät och gratistidningar slår just nu stenhårt mot kvällstidningens upplaga, som nu minskar i dubbelt så snabb takt som i fjol, vilket gör att framtiden plötsligt ser betydligt mer osäker ut.

Det är en brytningstid; både utanför och innanför Aftonbladets väggar. Inne i lokalerna vid Globen handlar det om ett generationsskifte, inte bara på Gerdins post. Även Kalle Jungkvist, chefredaktör för aftonbladet.se, lär kliva ner inom några år – och kanske blir det den nuvarande redaktionschefen Jan Helin som på lite sikt innehar bådas jobb, med uppdraget att smälta samman den vacklande papperstidningen och det växande nätet till en gemensam multikanalsorganisation, med en affärsmodell bättre anpassad till framtidens snabbrörliga mediekonsumtion.

Kvällstidningen på papper är fortfarande fundamentet för mediehuset Aftonbladet. Men dess konceptmix av nöjen och nyheter finns i dag i överflöd i olika medieformer och den därför kan inte drivas som den alltid gjort, utan måste sannolikt genomgå en ”extreme makeover” för att behålla sin ställning på mediemarknaden. Det jobbet var Anders Gerdin tvungen att lämna till någon annan.