Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

TV-POLITIK I morgon är det premiär för en ny svensk tv-kanal, Kanal 9. Den tar direkt plats i det politiskt hårdreglerade digitala marknätet – trots att inga politiker fattat beslut om att släppa in den.

Låter det komplicert? Det beror på att det är svensk mediepolitik, som är en sak på papperet och en annan i verkligheten. Och då går det till så här: regeringen styr (i det här fallet den förra), med benäget bistånd av tjänstemännen på Radio- och tv-verket, över vilka kanaler som beviljas plats i det digitala marknätet, i Boxers kanalutbud.
Fram tills beslutet är fattat, vill säga. Sedan beter sig departementet, verlet och kontrollinstansen Granskningsnämnden mest som de där tre aporna som inget ser, inget hör och inget säger – alltmedan tv-företaget gör lite som de vill.

Kanal 9, som har premiär i morgon, med bland annat fotboll och Oscarsgala, har till exempel aldrig beviljats tillstånd från regeringen. Det tillståndet gavs till en kanal med arbetsnamnet ”C5”, som Kanal 5 sökte för. Den profil som angavs i ansökan var gentemot en ”mogen och aktiv publik på 40-49 år”, med fokus på drama, film, dokumentärer och ”EU-nyheter och program från europeiska länder”. Något som skulle tillföra bredd i utbudet, enligt verkets och regeringens bedömning.

Kanalen drogs igång i maj i fjol, under namnet One. Problemet var att nästan ingen tittade och att ännu färre annonserade. Därför skrotades den rekordsnabbt och ersätts nu av Kanal 9, marknadsförd som ”Sveriges nya underhållningskanal”, med en betydligt yngre målgrupp och med nöje, film, sport och glamour som innehållsprofil.

Knappast unikt i tv-utbudet – och ganska likt Viasats TV6. Som – och nu kanske poängen med detta inlägg börjar framgå – inte heller sålts in med öppna kort till politikerna. Den kanalen, som rakt av tog över innehållet av ZTV för att få upp publiksiffrorna på den kanalen, sökte ju under arbetsnamnet ”Seniorkanalen”.

Statens försök att få ihop en politiskt korrekt tv-mix i marknätet har alltså pajat ihop. De sändningstillstånd som finns har därmed mer graden av kuriosa än verktyg för reglering av verksamheten.