Baksmällan är nog värst i debatt-etablissemanget

BLOGGBAISSE ”Baksmälla i bloggvärlden” är rubriken på en stort uppslagen artikel i Dagens Nyheter i dag. Men den huvudvärk som antyds finns nog mer hos förändringsovilliga delar av medieetablissemanget än i bloggosfären.

Uppdaterad med blogglänkar

”När de politiska bloggarna dök upp förutspåddes en revolution för den politiska opinionsbildningen. I dag talar forskarna om en flopp”. Så dramatiskt inleds artikeln i dagens DN om politikbloggarna. Den tyngsta expertrösten i sammanhanget är JMG-professorn Kent Asp, som hävdar att ”för den politiska opinionsbildningen har bloggen inte haft någon betydelse alls”.

Det är ett märkligt uttalande, eftersom Asp bland annat ägnar sig åt att mäta hur olika medier rapporterar om politik och om hur mycket olika partier gynnas eller missgynnas av olika mediers rapportering. I de mätningarna borde han onekligen ha noterat två stora debatter: dels den om Maria Borelius ekonomi (som avslöjades av bloggen Magnus tankar och som ledde till att Borelius fick gå), dels den om Sven-Otto Littorins tveksamma akademiska meriter (som avslöjades av bloggen Friktion). Han borde också ha noterat den mängd nyheter som kommit från Niklas Svenssons Politikerbloggen och det genomslag de haft.

Samtidigt som Asp totalsågar bloggarnas betydelse lyfter han, i sin eget arbete som medieprofessor, fram hur journalisterna blivit en allt större maktfaktor i den politiska opinionsbildningen. I den rapport som han nyligen presenterade på DN debatt, dit Asp likt många traditionella mediemakthavare tycks ha en konstant gräddfil, beskrev han hur medierna är den enda grupp som fått ökad betydelse för sättandet av den politiska agendan på senare tid.

Man kan ju tycka att professorn borde kunna se sambandet mellan desssa två faktorer – och att han skulle förstå att ”medierna” i dag inte bara består av den traditionella medievärlden, utan att det som sker i den parallella medievärlden (bland annat på bloggar) också har stor betydelse. Som källor, som avslöjare, som kommentatorer eller bara som allmän temperaturhöjare.

Det konstigaste i talet om ”flopp” för bloggosfären är dock att forskarna och experterna inte kan se fenomenet för vad det är: en lång svans av många nya röster, inte någon ny Agenda eller DN Politik.

Och denna långa svans har betydelse, för mångfalden och det demokratiska samtalet, även om inte Kent Asp förstår det.

Ett av mina favoritexempel, i ett dagsaktuellt ämne, är det här:
I juni skrev en rad politiker (bland dem Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson och Ingegerd Troedsson en debattartikel på, just det, DN debatt, om att det är ett ”biologiskt faktum att homoäktenskap är fel”. Denna minst sagt kontroversiella ståndpunkt kunde läsarna inte bemöta på DN Debatt på nätet, som inte tror på läsarinteraktivitet. Däremot kunde den kommenteras i bloggosfären – vilket också skedde. Hela 274 bloggar länkade till den aktuella debattartikeln, vilket gjorde att debatten i frågan blev mycket mer livaktig och synlig än vad den annars blivit.

Det är här bloggosfären, inte minst den politiska, har sin största betydelse: genom att släppa fram fler röster. Alla har ju inte fribrev på DN Debatt.

Vad det är för baksmälla som DN talar om förstår jag därför helt ärligt inte. Jag tror inte att enskilda bloggare förväntar sig att det de skriver ska toppa Ekot varje dag, eller att de ska nå storpublik. Däremot tror jag att de inser att de som grupp – som en del av den parallella medievärlden – har fått en allt större betydelse för debatten och agendasättandet. Om det är på bekostnad av de traditionella debattörerna och politiska journalisterna, vilket verkar rimligt, så är det nog snarare de senare som lider av den värsta huvudvärken.

Uppdatering:

DN-artikeln har, inte oväntat, väckt en flitig bloggdebatt. I nuläget (kl 12) har 35 olika bloggar länkat och kommenterat. Se mer här.
Läs en bra sammanfattning av bloggreaktionerna (och en kul Kreml-parallell) på Springtimes blogg.

Läs också:
18/6 Politik och mode dominerar bloggosfären