Folkets television, trots allt

PUBLIC SERVICE Den senaste tiden har det varit högkonjunktur för alla SVT-belackare. Debattartiklarna har stått som spö i backen, med kritik mot Sveriges Television ur olika perspektiv. Just då kommer en undersökning som visar att svenskarna faktiskt är rätt förtjusta i sin public service-tv.

Andelen av svenskarna som tittar på Sveriges Television har aldrig varit lägre än under de första fyra månaderna 2008. Jag kan inte heller minnas att andelen kulturredaktörer och professorer som skrivit SVT-kritiska debattartiklar någonsin varit högre. SVT:s agerande när det gäller nedskärningarna, tittarjakten, Englas begravning och den nya utbudsstrategin har sågats jäms med fotknölarna i det ena utspelet efter det andra. Kommersialiseringen och ”infantiliseringen”, för att tala politikerspråk, har gått för långt – och ledningen har ”förverkat allt förtroende”, enligt särskilt upprörda debattörer.

I det läget presenterar SVT den årliga undersökningen om hur svenskarna ser på public service-kanalerna och tv-licensen. Den görs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet och speglar uppfattningen hos svenskarna om tv-utbudet.

Siffrorna där är inte alls lika nattsvarta som tittarstatistiken och debattretoriken. Man kan till och med hävda att de utgör ett någorlunda starkt folkligt försvar för public service-utbudet.

Nyckelfrågan om huruvida tv-licensen är värd priset besvaras i och för sig fortfarande med ett nej. Men marginalen är mindre än den varit på sju år: nu är det ”bara” 51 procent som svarar nej på den frågan, mot 58 procent för tre år sedan. Samtliga åldersgrupper har faktiskt blivit mer positiva det senaste året – trots att de lägger allt mindre tid på SVT:s kanaler.

Den här paradoxen återspeglas också i frågorna om vilken uppfattning tittarna har om de olika kanalerna. SVT:s kanaler rankas generellt högt: 77 % har ett ganska/mycket positivt intryck av SVT 1, för SVT 2 är siffran 73 % , för Kunskapskanalen 57 % och för Barnkanalen och SVT24 är den 50 %. Det kan jämföras med siffran för TV4 som är 76 %, för TV3 46 % och för Kanal 5 som är 55 %.

Mer än varannan svensk har alltså en positiv uppfattning om Kunskapskanalen. Samtidigt lägger svenskarna bara 0,5 % av sitt tittande på just denna kanal. Hur ska man tolka det? Möjligen som avancerat hyckleri: vi kramar dokumentärutbudet när andra frågar, men korkar sedan upp vinet framför ”Frusna män söker kärlek” i femman?

Särskilt lustiga blir siffrorna när man undersöker de ungas attityd till SVT. Av 15-24-åringarna är 72 procent mycket eller ganska positiva till SVT:s kanaler. Samtidigt visar en parallell undersökning, från Mediebarometern (också vid Göteborgs universitet) att så få som 17 % i den åldersgruppen någonsin tittar på SVT. De lägger mer tid på trean, fyran, femman och sexan än de gör på all SVT-kanalerna tillsamman. Liknande mönster går att se även bland de som återfinns i den något äldre åldersgruppen.

Hur förklarar man detta? Kanske genom att konstatera att relationen till public service är komplex. Som idé har det ett grundmurat stöd, trots att det kostar pengar – och när SOM-institutet frågar vad det är folk gillar mest handlar svaren om dokumentärer, samhällsprogram, opera, teater och naturprogram. Men tittar, det gör vi i allt mindre utsträckning. Utom en kväll som denna, när det är Melodifestival.

Läs också:

18/5 Fichtelius vevar med budgetknytnävarna

12/5 En debatt som tappat alla proportioner

5/5 Fyran rycker allt närmare SVT

30/4 Kanske går gränsen för det privata just här