Annons

Martin Jönsson om reklam & medier

Martin Jönsson

Martin Jönsson

STATLIG REKLAM Ju mer konkurrensutsatt den offentliga verksamheten blir, desto mer behöver den satsa på reklam. Det är hur logiskt som helst. Att det är de mest hotade statliga monopolen som ökar mest blir bara logiskt om man ser de bolagen som politiska aktörer.

Ett ifrågasatt spelmonopol som lägger drygt 400 miljoner på reklam varje år – kanske så mycket som en halv miljard, om man även tar med internetreklamen, som inte ingår i de siffror som SvD Näringsliv sammanställt i dagens tidning.
Ett ifrågasatt apoteksmonopol som femdubblat sina reklamköp på tio år. Ett ifrågasatt spritförsäljningsmonopol som fyra år i följd ökat sina reklamköp, från 10 miljoner till nästan 50.
Där har ni de hetaste potatisarna i vår skildring av statens reklamboom de senaste åren. De siffrorna kan inte förklaras med en allmän reklamtillväxt, med ökad marknadsorientering eller med enbart satsningar på upplysning och samhällsinformation. Istället växer det fram en bild av bolag som inte bara nöjer sig med att förvalta de uppdrag de fått av staten, utan även sysslar med opinionsbildning för sin egen existens.
Det accelererande reklamintresset finns dock inte bara där, utan på precis alla nivåer, från departement och statliga verk till kommersiellt verksamma bolag.
Socialdepartementet, som i slutet av förra decenniet bara la några hundratusen på
reklam, köpte 2002 och 2003 reklam för 5 miljoner per år. Riksdagen själv har köpt reklam för som mest 10,7 miljoner (2003), regeringskansliet för nästan lika mycket (9,3 miljoner 2001).
Skatteverket har höjt sin budget med ungefär 10 miljoner de
senaste åren. Boxer, som driver övergången till digital-tv i intimt samarbete med kulturdepartementet, har klivit fram som en riktigt stor aktör, med reklaminvesteringar som inte ligger långt efter konkurrenterna Canal Digital och Comhem. För att bara ta några exempel.
Svenska Spel: satsade 2005 lika mycket på reklam som mobiloperatören 3.
Posten: satsade lika mycket som mobiltillverkaren Nokia.
ATG: satsade lika mycket som klädkedjan JC.
SJ: satsade lika mycket som kabel tv-bolaget Comhem.
Boxer: satsade lika mycket som bredband och teleföretaget Glocalnet.
Riksgäldskontoret: satsade lika mycket som OLW snacks.
Systembolaget: satsade lika mycket som spelbolaget Unibet.
Alkoholkommittén: satsade lika mycket som klädkedjan Gina Tricot.
Apoteket: satsade lika mycket som bensinkedjan Statoil.
Vägverket: satsade lika mycket som tv-programmet Bingolotto.
Skatteverket: satsade lika mycket som filmbolaget Universal.
Vin & Sprit: satsade lika mycket som tidningen Metro.
Lernia: satsade lika mycket som klädkedjan Gant.
Casino Cosmopol: satsade lika mycket som tidningen Dagens Nyheter.
Sveriges Television: satsade lika mycket som vitvarutillverkaren Whirlpool.

Om de här tendenserna skrev redan demokratiutredningen, ledd av förre ministern Bengt Göransson, i ytterst kritiska ordalag.
”Med oro ser vi hur verk och myndigheter allt oftare uppträder som opinionsbildare utifrån ett snävt verksamhetsintresse. Vi finner det stötande och anser att det är en misshushållning med skattemedel”.
Det var år 2000. Sedan dess har statens reklaminvesteringar ökat med inte mindre än 43 procent.