Få skäl att fira på tidningarnas firmafest

MEDIEMÖTE I morgon inleds världens största tidningskonferens, World Association of Newspapers årliga seminarium, på Svenska Mässan i Göteborg. Drygt 1 700 redaktörer och mediechefer från 100 länder debatterar och håller firmafest. Fast frågan är hur starka skäl det finns att fira, med en ökande framtidsoro och med fortsatt allt dystrare rapporter om tillståndet för pressfriheten.

De allra tyngsta tidningscheferna i världen saknas när kung Carl XVI Gustaf på måndag officiellt inviger WAN-konferensen i Göteborg och delar ut priset Den gyllene frihetspennan till kinesen Li Changqing, men det är ändå en ganska imponerande manifestation av mediemakt på plats.

Pnomh Penh Post och Pressklubben i Nepal är båda representerade, liksom en lång lista av tidningschefer från ett av världens mest expansiva tidningsländer, Indien, en imponerande stor delegation från Nigeria och ett 15-tal mediechefer från Förenade Arabemiraten.

Det är första gången som Sverige står som värd för det här jätteevenemanget och det sparas inte på resurserna: både Volvo-chefen, Ikea och midnattssolen är inhyrda som attraktioner och den svenska tryckfrihetsförordningen, med drygt 250 år på nacken, lyfts fram som en global förebild (vilket kan vara bra att tänka på för alla de politiker i riksdagen som alltmer aggressivt är framme och hackar på den.)

Tre frågor står i fokus på konferensen: pressfriheten, digitialiseringen och ungdomarna. Den förstnämnda är naturligtvis den viktigaste, ideologiskt sett: inte minst med fokus på Kina och det aggressiva förtrycket av yttrandefriheten där (mer om detta på bloggen i morgon). Men för de mediechefer som inte kommer från länderna med störst demokratiskt underskott är det möjligen de andra två som de lär anteckna mest ifrån.

Några frågor som de har med sig är:

• Ska man strunta i kidsen, som ändå bara kollar Youtube-klipp och MSN:ar och istället satsa på att inte tappa de äldre generationerna av tidningsläsarna, i takt med att de blir allt mer digitala?
• Hur multimediala ska tidningarna egentligen bli (det finns en universal rädsla i salongerna inför att internet egentligen bara är ett sätt att ge bort huvudprodukten gratis) och hur långt ska man driva integrationen på redaktionerna, så att journalisterna kan arbeta med mer än en medieform?

I en svensk forskningsrapport som presenteras under konferensen, från Ingela Wadbring, Josefine Sternvik och Lennart Weibull på Göteborgs universitet, konstateras det att Sverige är världens fjärde mest tidningstäta land, där det fortfarande går att tjäna mycket pengar på att ge ut en betald, regional dagstidning.

Men problemen finns även här, med snabbt fallande upplagor och i det faktum att tidningsföretagen, enligt en färsk enkät från Tidningsutgivarna, enbart lyckas lägga beslag på en tion-del av alla reklamköp på internet.

Betydligt mer, kanske dubbelt så mycket, går till sökjätten Google. De är inte med på konferensen, där det istället ska diskuteras olika sätt att hantera konkurrensen från dem.
Det är ett av kardinalfelen som tidningsbranschen just nu gör: att fokusera för mycket på sina egna fönster mot publiken och alldeles för lite på de fönster som publiken faktiskt använder sig av. Men jag är inte säker på att det kommer att stå i centrum för debatten i Göteborg.

Läs också Roy Greenslade på The Guardian, som bloggar från WAN-konferensen.